Visby rådhusrätt.
Uppträdena sistlidne stortorgdag voro i dag ånyo före. Olof Hjalmar Larsson, Anglarfve i Träkumla, hade inkallat Olof Hagvall och Johan Hallgren som vitten, hvilka intygade att Larsson ej varit öfverlastad, hvilket deremot extra kon staplarne Enogström och Andersson ansågo att han varit. Larsson dömdes för fylleri och oljud samt motstånd mot polis att böta 50 kr. samt hans kamrat Per Karlsson 25 kronor.
— I målet mot plåtslagaren G. A. Viderström och hemmansägaresonen Albert Enogström, Anglarfve i Träkumla, rörande slagsmål, hördes två vittnen, som intygade att Engström ej varit berusad och ej heller gått anfallsvis tillväga mot någon, utan endast försvarat eig mot Viderström. Konstaplarne, som tagit dem i försvar, ansågo att de båda varit berusade. Viderström fick böta 15 och Engström 10 kronor.
— Rörande uppträdet mellan husbonden Lars Alfred Olsson, Orleifs i Alskog, och snickaren Adolf Jönsson Lönnroth, intygade vittnet Adolf Vestman, att Lönnroth varit den af Olsson förfördelade, såsom Lönnroth vid föregående rättegångstillfälle uppgifvit, hvadan åklagaren återtog sitt yrkande om ansvar mot Lönnroth och vände det mot Olsson, som dömdes att böta 30 kronor.
För våld mot arbetaren Dahlgren från Roma dömdes Karl Hemström att böta 20 kronor samt att ersätta målsägaren med 10 kronor.
Byggmästare Kihlberg var i dag afallmänna åklagaren instämd för det han utan vederbörligt tillstånd vid Mellangatan anlagt en bygnadssnickerifabrik med ångmaskin, hvilken inrättniog vore eldfarlig och menlig för grannarne. Aklagaren yrkade att Kihlberg måtte vid vite åläggas att borttaga åvgmaskinen. Svaranden bestred genom ombud att fabriken vore sådan eldfarlig inrättning, som omförmäles i § 54 bygnadsordningen. Bygnadsnämden, dit svaranden gjort anmälan, hade ej haft något emot ångmaskinens insättande i särskildt maskinhus samt hade för sjelfva fabrikens ordnande hänvisat svaranden till helsovårdsnämden, som emellertid ej ansett sig ha med saken att göra. Ångmaskinhuset låg föröfrigt genom gata skildt från andra bygnader, och svarandens mening hade varit att så fort sig göra låter flytta fabriken. Åklagaren begärde och erhöll 8 dagars uppskof för att styrka att fabriken i eldfarlighet vore likstäld med tändsticksfabrik.
Frikänd blef i dag på grund af bristande bevisning ogifta Johanna Rosengren från beskyllvingen för skörlefnad.
I bergningsmålet rörande finska förolyckade skonerten Kuopio afkunnades i dag utslag, hvarigenom kärandena N. Olsson, Nore i Vamlingbo m. fl. såsom bergare tilldömdes i ersättning en tredjedel utaf värdet å fartyg och last, den senare uppskattad efter besigtning till kr. 2,526: 50, hvarjämte svarandena ådömdes att utbetala rättegångskostnaderna.
Södra häradsrätten.
(Länsfängelset).
På rusdryckernas konto. Såsom vi för någon tid sedan omtalade införpassades till härvarande fängelse arbetskarlen Johan Olof Karlsson, hvilken 7 Oktober på aftonen med knif huggit brunnssprängaren Johan August Pettersson å Klintehamn. Rörande detta våld hölls i lördags ransakning.
Sedan polisprotokollet, som endast innehöll ett par vittnesberättelser, blifvit uppläst fick den häktade berätta, huru vid våldstillfället tillgått. Han gjorde det klart och redigt och gaf intryck af att tala fullkomlig sanning.
Den 7 Oktober hade Karlsson, hvilken en tid bortåt haft arbete med kanalgräfning vid Lilla Norrgårda i Sproge, begifvit sig derifrån till Klintehamn, bland annat för att hos en träskomakare Larsson beställa sig ett par träskor. Han hade vid tillfället en kassa af 25 kronor samt en ksppsäck, hvari låg en tredjedelsliterbutelj med bränvin, hvilket han ett par månader baft liggande orördt.
Utanför Krokstedts försäljningslokal hade Karlsson mött tvänne personer, målsägaren Pettersson samt en dräng Karlsson, hvarvid denne sistnämde till sin följeslagare yttrat, att »der går en fastländing». Tilltalade Karlsson och Pettersson hade då stanvat och börjat samtala om något känalarbete i Alfva, då Karlsson bjudit Pettersson en sup ur den medförda buteljen, hvilken tömts. Derpå hade de skilts. Karlsson hade hämtat sina träskor, köpt en fällknif och en rakknif, hvarpå han vid 1/2 4-tiden gått upp till bagare Johanssons gård, der Pettersson varit sysselsatt med något tillfälligt arbete. När P. fått betalt för detta, bjöd han den tilltalade på en flaska öl samt bad honom så följa med hem, Då de inkommit i Petterssons rum, hade Karlsson sedan det öfverenskommits att han skulle logera hos Pettereson, framtagit enliter bränvin han köpt samt Pettersson mjölk och ett bar kaffekoppar, hvarpå de båda druckit bränvin och mjölk tillsammans, till dess Karlson ej mera visste till sig. Det begångna våldet kunde han hvarken erkänna eller neka till, han mindes ingenting; han hade ej haft medvetande om att han blifvit häktad af länsmannen förrän han redan var nära staden. Så länge Karlsson var vid sina sinnens bruk, hade dock han och Pettersson varit vänner. Hur osämjan uppkommit kunde han, som sagdt, ej göra någon reda för, Han antog att det möjligen kunde haft sammanhang med att Pettersson sagt sig vara ovän med en karl, hvilken vid tillfället bjelpt ett folk flytta från ett rum i samma hus, der Pettersson bodde. Något ondt ord dem emellan hade dock ej fälts.
Petterssons uppgifter voro väsentligen olika. Han nekade för att på f.m. ha talat vid Karlsson, sade att Karlsson kommit upp till bagare Johanssons, frågat efter målsägaren samt begärt logis, hvilket han blifvit lofvad. Vidare sade han, att han under hela tiden ej varit berusad, ingen ordväxling hade heller ägt rum. mellan honom och Karlsson, utan hade denne, när Pettersson kommit in, efter att ha varit ute för att köpa kött, utan vidare huggit honom under högra ögat med ett hvasst tillbygge, då han genast förlorat sansen. Vittnena vid polisförhöret hade sedan sett Karlsson sparka Pettersson i förstugan.
T. f. domaren, v. häradshöfding Bergström, gjorde Pettersson uppmärksam på det osannolika i denna berättelse, som dessutom var mycket sväfvande och stundom motsägande. Karlsson bedyrade att han sagt sanningen. Åklagaren framstälde till Karlsson frågan, huru mycket penningar han haft med sig till Klintehamn. Karlson sade det varit något mera än 25 kronor; 6 kronor hade han köpt upp; vid häktningen innehade han blott något öfver 16 kronor. Hvart det öfriga tagit vägen kunde han ej erinra sig, och Pettersson förnekade att K. inne hos honom haft penningar framme.
Rörande sina lefnadsomständigheter berättade Karlsson att han var född 9 Januari 1866 i Ljungby församling af Kalmar län, der fadreo, som ännu lefver, är torpare under herregården Kranklösa. Vid 2 års ålder hade han intagits på socknens fattiggård, der han vistats till konfirmationen 1880. Uader fem år tjenade han sedan på flere ställen å Öland.
Ett par vintrar hade han sedan arbetat med grundläggning i Stockholm, kom våren 1888 till Gotland, der han arbetat vid Botvide i Öja, Mickels i Hablingbo och från slutet af Mars till Juli vid cementfabriken härstädes samt sist ute på vågbrytaren, innan han fick arbete hos husbonden Per Mattson, Lilla Norrgårda i Sproge. Der hade han, enligt Mattsons uppgift, uppfört sig väl, arbetsamt och nyktert.
För vidare utredning uppsköts målet till andra rättegångsdagen af rättens tredje sammanträde vid Skogs, d. v. s. till i morgon. Karlsson försattes emellertid på fri fot, enär rätten ansåg hans brott ej vara af den art att han längre derför kunda hållas häktad.
Gotlands Allehanda
Måndagen 28 Oktober 1889
N:r 124
