Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld hade åklagaren på anmälan af ogifta Johanna Vesterlund instämt stationskarlen J. O. Nilsson, hvilken skulle sistlidne stortorgdag i vredesmod öfver att ej ha blifvit serverad öl misshandlat målsägarinnan så, att hon ännu bade men deraf. Svaranden bestred detta. Han hade endast, då han blifvit öfveröst med ovett af Johanna Vesterlund som dessutom velat kasta ut honom, hållit henne ifrån sig.
Vittnet Kristina Andersson hade sett att svaranden hållit Vesterlund så hårdt om armarne, att händerna på henne blifvit blodsprängda, samt iakttagit att Nilsson ej oaktadt tillsägolse velat aflägsna sig.
För vidare bevisning uppsköts målet.

För djurplågeri var i dag ånyo före hökaren K. J. Ohlsson rörande användning till körslor af en illa selbruten häst 25 och 26 sistlidne Juli. Derest Ohlsson ej skulle kunna fällas till ansvar, enär han vid ett föregående tillfälle skylt ifrån sig på sin dräng, hade åklagaren instämt äfven denne, Karl Adolt Sverker.
Som vittne hördes tillsyningsmannen Nordgrev, hvilken 25 Juli på aftonen å Skeppsbron sett att hästen, en röd hingst, var illa selbruten ilvkstaden samt sedan dagen derpå iakttagit detsamma, då samma häst användes för en vurst. Båda gångerna hade drängen Sverker kört. Ohlsson ville söka göra troligt att här förelåg misstag och påstod att det endast kunde vara fråga om 26 Juli, ty dagen förut hade ifrågavarande häst varit åt landet. Ej heller hade han vetat af att hästen var selbruten.
Drängen Sverker medgaf att han vid båda tillfällena kört den röda hingsten i par med en annan, äfvensom att hästen haft i lokstaden en svulst, som dock gått hål på först när veterinären lördagen 27 Juli vid besigtning af hästen klämt på bölden.
Sverker hade torsdagen 25 kommit hem från Fårösund efter att ha kört med ifrågavarande häst 6 mil den dagen. Ohlsson hade då tillsagt honom att köra ned till bron med några koffertar, hvilket Sverker i början vägrat, hvarvid han som skäl uppgifvit att hästarne voro uttröttade, den röda hingsten halt samt sönder i lokstaden. Emellertid hade han ej, vid bestämd befallning af husbonden kunnat vägra att lyda, utan kört. På hans befallning hade han också dagen derpå kört ut med samma hästar för vursten; dock blef det genna gång ingen körning af.
Sverker tillade på fråga af åklagaren, att samma dag, lördagen 27 Juli, som veterinären besigtigat den röda hingsten och förbjudit dess användande, hade han ånyo begagnats för en resa till Fårösund, då hästarne likväl ej kördes af Sverker utan af en legd person.
Ohlsson bestred detta och ville ha uppskof för att styrka att förhållandena ej varit sådana som nu uppgifvits. Åklagaren ansåg emellertid angifvelsen vara tillräckligt styrkt och yrkade ansvar å Ohlsson för visad uppenbar grymhet mot djur. Ohlsson dömdes att böta 20 kronor.
— För djurplågeri, begagnande af selbruten häst, var likaledes instämd arbetaren P. Wallin, Saderbys i Vesterhejde. Han nekade. Uppskof för vittnens hörande.

Utan anmälan hade tullvaktmästaren A. Henriksson låtit nedrifva ett honom tillhörigt hus och på samma plats uppbygt ett mindre för att få bättre gårdsutrymme. För detta brott mot bygnadsstadgan dömdes han att böta 15 kronor.

Att med ed fria sig från faderskapet till ett af Maria Hellström framfödt barn dömdes i dag stenhuggaren Otto Johansson. Edgången utsattes till 23 Dec. och Johansson hänvisades till själasörjaren.

Ett redovisningsmål. Uti det af borgmästaren Een och A. Engström i Visby emot fabrikören Oskar Engström anbängiggjorda målet om redovisriing m. m., läto kärandena ingifva en skrift, hvaruti de anhöllo om en månads uppskof med målet för att komma i tillfälle att instämma öfrige delägare i bolaget Ch. Engström & Son, att i målet höras och svara.
Efter föredragning häraf och sedan svaranden bestridt vidare uppskof, afkuanades utslag: »Rådstufvurätten, som utan afseende å kärandenas begäran om uppskof företager målet i befintligt skick till prötning, finner upplyst, att enkan Katarina Charlotta Eagström eller Goijer intill sin död 25 Februari 1859 drifvit fabriksrörelse i bolag med svaranden under firma Ch. Engström & Son och att svaranden derefter fortsatt samma rörelse under oförändrad firma. Och emedan, om käranden Engström och käranden Eens hustru, hvilka såsom artvingar efter Katarina Charlortta Enogström eller Goijer vid hennes död blifvit delägare i omförmälda bolag, på den grund tilläfventyrs erhållit annan eller större rätt än den, som vid arfskiftet efter Katarina Charlotta Engström eller Goijer blifvit dem tillerkänd, deras anspråk i detta hänseende icke, så vidt visadt är, blifvit bevakade i den ordning, som uti kongl, förordningen 4 Mars 1862 är stadgad, samt kärandena följaktligen icke, emot svarandens bestridande, numera må anses såsom bolagsmän med honom, finner rådstufvurätten deras yrkande att få ur bolaget utträda ej föranleda yttrande och käromålet i öfrigt icke kunna i någon mån bifallas ; och förpliktas kärandena att, hvilkendera gälda gitter, ersätta svaranden hans kostnader i målet med skäligen ansedde 40 kronor».

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Från landsbygden.

Dödsfall. Häradsdomaren Olof Pettersson afled å Burge i Lefvide i går afton. Den aflidne, född i Klinte år 1817, kom till Burge redan år 1839 och har sedan dess eller i 50 år förestått gästgifverirörelsen å Burge, den förnämsta gästgifvaregården i länet, samt under denna långa tid gjort sig känd för en sällspord välvillighet mot många resande, som anlitat gästfriheten å Burge och derigenom förvärfvat sig en ovanligt talrik vänkrets. Vi äro ej i tillfälle upplysa huru länge den aflidna varit ledamot af södra häradets nämd, men skulle tro att detta varit i öfver 40 år. Han var för öfrigt i sin krafts dagar mycket anlitad i andra offentliga uppdrag, men ännu mera a! enskilde, beredvillig som han städse var att tjena alla.
Den vänfaste mannen har de senare åren varit sjuklig, men ändå hållit sig uppe; till och med i går intog han i vanlig tid sin middag och kände ej några särskilda plågor, till des ett slaganfall, kl. 1/26 e, m. ändade hans lif. Han efterlemnar enka och barn.

Strandningsaffärernas skuggsidor. Hämden är ljuf tyckte säkerligen en penninggubbe i en ef Gotlands sydligare socknar, i det han härom – dagen, utan något föregående kraf, skickade lagsökning på en mindre jordbrukare, troligen derför att låntagaren icke främjat kapitalistens planer. Den intet ondt anande låntagaren förorsakades härigenom en extra utgift af 5 kr., dem han väl kunde behöfva till andra ting. Tilläggas bör, att skuldsedeln, utstäld af-en bland svarandens vittnen i Kuopiomålet, var öfverlemnad till indrfning åt en band kärandena i samma mål.

Nyttan af att gömma qvitton fick en hemmansägare i samma socken erfara, då han för några dagar sedan uppvaktades af kronolänsmannen, der der kom för att taga i mät hans egengom för en auktionsskuld af omkr. 47 k. Auktionsförrättaren hade sjelf vidimerat protokollet, men bonden framdrog qvitto som till och med öfversteg det fordrade beloppet, och utmätningnn vardt instäld.
Flere sådana trakasserier väntas såsom en följd af »Kuopioaffären.»

En flock svanar syntes i lördags i Sundre flytta söderut.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Från sjön.

— Från Öregrund skrifyves, att i hafvet utanför Öregrundsgrepen bergats en skeppsbåt, på hvars botten låg en medalj med inskrift: »Hoch lebe das ehbrbare Handverk. Dresden.»
— Cunardångaren Malta har af vågorna drifvits mot klippor och är nu fullständigt vrak telegraferas från Penzaule 17 dennes.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Ransakningen

rörande öfvergsåldet i Klintehamn är v. häradsh. Karl J. Bergström förordnad att handlägga.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Lagfarter

begärdes i dag hos råd husrätten:
å hus och tomt nr 98 och 99 i Klinterotens 4 qv., som L. O. Angellöf sålt till arbetaren Anders Abrahamsson för 300 kronor;
å egendomen nr 184 i Klinterotens 4 qvarter, som handl. J. O. Pettersson för 2,000 kronor sålt till arbetaren Karl Nordström och dennes bustru Anna Nordström;
å hus och tomter nr 30, 31 och 40 öster om staden, som borstbindaren Otto Engström för 4,000 kronor köpt af handl. E. Gerles konkursmassa;
å egendomen nr 57 i Klinterotens 1 qvarter, som af maskinisten L. P. Pettersson sålts till åkaren Karl Eriksson, hvilken sedermera transporterat köpet på slagtaren O. Ölander, samt
å egendomen 106 i Klinterotens 4 qvarter, som O. Enström för 1,600 kr. sålt till till A. V. Ahlberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Det tillskott

ur biskopslöneregleringsfonden, som biskopen i Visby stift erhållit, tillfaller ej biskopen personligen utan vice pastor i Visby.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Pastoralvården

i Garda skötes af pastorsadjunkten i Alfva O. L. T. Brounéus och i Alfva aff. pastorsadjunkten i Garda K. P. Kristiansson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Till slöjdundervisningen

utgick under förra året i statsbidrag 86,723 kr. till 1,167 skolor, deribland 21 på Gotland.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Vid Hästnäs skola

kommer hvarannandagsläsning att äga rum, enär barnantalet är för stort att på en gång undervisas af en lärare. Skolrådet har dessutom beslutat att vidtaga åtskilliga reparationer å det till skola använda huset samt att inhägna skolplanen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121

Visby såsom badort

synes ha utsigt att gå en stor utveckling till mötes efter det vaktombyte, som vid vattenkuranstalten från och med nästa år kommer att ske, och efter den utvidgning af densamma, som i och med den nye intendenten dr Nylanders tillträde är påtänkt. Vi få bekänna, att det verkligen vore att anse som underligt, om icke här, ifall hänsyn vid badivrättniogen tages till nutida kraf, skulle kunna växa upp ett sommarlif lika rörligt som på många andra badorter. Ty Visby har, icke minst uti sina historiska minnesmärken, förutsättningar dertill som många af dessa sakna. Och våra kommunikationer sommartiden ha genom sex ångbåtar under årens lopp ökats till daglig förbindelse med hufvudstaden och samfärdsel med Norrköping, Kalmar, Tyskland och Ryssland. Få vi nu också vårt hotellvägende — och \”det är verkligen för Visby en stor framtidsfråga — ordnadt på ett sätt som förmår att tillfredsställa de nutida behofven äfven i detta hänseende, så torde vi kunna hoppas, att få se vårt lilla samhälle varda en mötesplats för ett allt mera växande antal af den stora ström storstadsbor och andra, hvilka undan sommarens qvalm söka sig en sund och skön tillflyktsort att efter vinterns arbeten hvila nerver och stärka lungor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 21 Oktober 1889
N:r 121