Passagerarelista.

Från Stockholm med »Gotland» 3 Nov.: kaptenerna Westöö, Vahlström, kandidat Bolin, hrr Samuelsson, Ahlander, Huss; fru Torpadie; fröknarna Jacobson, Åberg samt 7 däckspassagerare.

Från Kalmar med »Visby» 3 Nov.: öfverstelöjtnant Carlstedt; fröken Diedrichs samt 18 däckspassagerare.

Från Norrköping med »Polhem» 1 Nov.: hr Samsioe; fröken Samsioe samt 4 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
I boskilnadsmålet emellan Anna Stina Pettersson och J. P. Pettersson, hördes idag fyra vittnen, som i hufvadsak kunde berätta att de hört makarne gräla, att han klagat öfver att hustrun ej lemnade honom någon mat; ett vittne berättade att mannen en gång i ladugården varit efter hustrun med en qvast, samt att hustrun sedan i September månad i år ej vågat ligga i sina rum, emedan hon vore rädd för mavnen, utan under natten uppehållit sig hos andra i huset boende personer. Som lämplig att uppfostra makarnes barn, en 11-årig gosse, ansåg trenne vittnen modren, hvaremot ett annat vittne ansåg mannen lämpligare. Målet uppsköts för svarandepartens börande till 18 November.

Allmänna åklagarens mot byggmästare Kihlberg gjorda yrkande om flyttande af den af svaranden uppförda vid Mellangatan belägna sågen förevar idag ånyo, dervid åklagaren inlempvadé intyg från de flesta härvarande brandstodsbolag att genom ångmaskinens och sågens uppförande brandförsäkringspremierna för alla kringboende komme att höjas med ö:ver 2,000 kronor, enär ifrågavarande anläggning vore att anse i risk lika eldfarlig som tändsticksfabrik. Svaranden bestred genom ombud att inrättningen vore så eldfarlig som intygen ville göra den till. Anförande att maskinen endast vore en 3-hästars; inrymd i särskildt stenhus med plåttak och fullkomligt skildt från sågen, visste han dessutom ej om der vore såsom åklagaren påstått inrymd någon hbyfvelmaskin och således bygnaden ej mera eldfarlig än den klass som i tariffen upptages med 50 proc. förhöjning i premien, samt framhöll vidare att då svaranden före byggandet vändt sig till myndighet här och fått dennes medgifvande, han hade stöd för sin anläggnirg som, om den nu skulle flyttas hastigt, komme att medföra ej så ringa kostnad; tillade dessutom att svaranden sett sig om efter annan plats och ämnade förlägga avläggningen dit.
Utslag afkunnas 18 dennes.

För våld mot Johanna Vesterlund var instämd stationskarlen J. O. Nilsson, som skulle då han blef nekad köpa öl emedan dot ej vore rätt tid på dagen, ha gripit Johanna V. om hapdlederna så hårdt att händerna blifvit blodsprängda. Ölutkörare Olof Frösell hördes såsom vittne och intygade att han sett Nilsson bålla V. om armlederas, men att då han tagit i honom och sagt att släppa taget han zsjort detta. Åklagaren yrkade ansvar å N. för våld och målsägaren fordrade 50 kronor för sveda och värk. Utslag afkunnas 11 dennes.

I artilleristuppträdet vid Skeppsbron 18 sistlidne Juli hördes idag eit vittne, förre artilleristen Johan August Nygren, som intygade att han sett konstaplarne Asp och Pettersson knuffa och tränga polisen Ahlqvist upp på samt ikull öfver en brädstapel samt att A. var rifven i ansigtet och att Asp kastat en ö!flaska efter honom.

För utspridande af falska och förklenliga rykten hade skomakaren J. A. Jacobsson instämt arbetaren J. M. Rehn, emedan svafanden skulle bland arbetarne vid cementfabriken utspridt att käranden uppburit afgift för inbetalande i en sjukkassa utan att fullgöra detta. Svaranden medgaf skriftligen genom ombud att han sagt detta och att det vore sant, ty annandag påsk hade svaranden lemnat käranden 1 kr. för att i sjukkassa erlägga qvartalsafgift, men att detta ej fullgjorts och svaranden i följd deraf uteslutits ur sjokkassan. Svaranden hade ej några vittnen, men anhöll om edgång för sitt påstående. Käranden bestred att han uppburit några pengar hvarken för detta eller anrat ändamål och yrkade ansvar för falsk angiivelse och rykten gående på heder och ära. Uppskof.

I målet emellan skräddare Malmborg och stenhuggare Johansson angående ärekränkving hördes idag ett vittne arbetaren J. M. Karlsgon som berättade att vid något tillfälle i våras svaranden sagt att han trodde det Malmborgs tagit ved af honom, men utan att säga om det vore mannen eller hustrun som gjort det. För vidare utredning uppsköts målet till 18 dennes.

Södra häradsrätten.
(Länsfängelse).
Med för mordbrand häktade hustru Sara Ulrika Pettersson från Öfvide i Eskelhem, hölls i dag ransakning. Såsom bekant hade den tilltalade erkänt sig hafva 26 Aug. anlagt mordbrand i ett för tillfället obebodt till 150 kr. taxeradt hus å Lingsarfve gård i Eskelhem, hvilket till grunden nedbrann. Hustru Pettersson hade vid första förhöret förnekat all kännedom om huru branden uppkommit, med vid förnyadt förhör 5 Sept., då hon låg sjuk, hade hon bekänt att hon ofvan sagde dag anlagt eld i huset, enär hon visste att det var brandförsäkradt till högre belopp än det var värdt och hon ville förskaffa husets ägare, sin måg Alfred Nilsson, denna högre ersättning. Den tilltalade hade gått in i. huset genom ett öppet fönster.
Vid ransakningen sökte hustru Pettersson nu göra troligt att hon, som skulle gått efter en i det nedbrunna huset förvarad spinnrock, af våda rårat tända eld i en halmtapp i sängen med m tändsticka som hon funnit i huset, men å hon af rättens ordförande och åklagaren uppnanats bekänna, medgaf hon, i likhet med lad hon vid senaste polisförhör gjort, att påtänningen skett för att mågen skulle få ut branlskadeersättningen snart, ty om några år skile huset rifvas. Det kunde vara värdt ungfär 50 kronor. Lösören funnos der till ett biandförsäkradt värde af omkring 20 kronor. Såväl den tilltalade som hennes man bodde nu hos mågen och hade den tilltalade födoråd till ett belopp af omkring 50 kronor.
Om sinalefnadsomständigheter berättade den tilltalade, att hon var född i Målilla församling, Kalmar län, år 1820, der föräldrarne, nu döda, varit torpare. År 1824 hade deflyttat öfver hit till Gotland, till Nygårds i Vesterhejda, der de bott i 20 år, hvarefter de flyttat till Lingsarfve i Eskelhem. Tjugutvå år gammal gifte hon sig första gången samt hade i detta äktenskap haft 4 barn, af hvilka blott en dotter lefde och var gift. I omkring 22 år hade hon varit gift med sin nuvarande man arbetaren Olof Niklas Pettersson.
Åklagaren anvböll om uppskof för att höra några Alfred Nilsson äfvensom brandstodsföreningens ombud, och uppsköts målet till 18 dennes.

För stöld af säd, voro instälda enkan Kar rolina Sofa Kristira Dahlström och hennes son drängn Karl Fredrik Dahlström, från Övide i Ikelhem; sonen tjenande hos husbonden Nis Nilsson, Rosenbys i Eskelhem.
Denne hde för någon tid sedan märkt, att han förlonmt åtskillig säd från sin loge och från ett nagasin, dels hvete, dels råg och korn, hvee från magasinet 1/2 tunna| och från logen minst 11/2 tunna af hvardera sädesslaget. Såväl logen som magasinet hade varit låst: men till det förra hade man tillgång öfver stallskullen, till det senare genom öppna lucbr. Drängen hade under husbondfolkets fråvaro på bröllop i Björke i tre dagar varit osam hemma sysselsatt med sädens skyfflande,
Då målsgaren märkt att säd var försvunnen, hadehans misstanke för stölden riktats på dränga och hans moder, hvarför förhör med dem hållits, hvarvid enkan Dahlström först förneat att hon tagit någon som helst säd, men sedan medgaf att hon hemforslat från Rosevys 1/2 tnnna hvete.
Undersöning företogs i hennes hem hvarvid på åtsilliga ställen träffades dolda sädespartier, 1 kappar korn på ett ställe, 13 på ett, 14, 1! 17 kappar på andra ställen samt i tvänne tunor, dolda under ett lager potatis 17 och 18 kapar råg. Inalles hade hoshenne påträffats 4 tr 5 kappar säd värda 72 kronor. Rörande enna säd medgaf hon vid ransakningen at hon efter bud från sonen med en kärra begifvit sig till Rosenbys, der hon ur en spiltu i stallet bortföät en af sonen i ordninggjord säck med 1/2 tuvna hvete. Sedan hade hon aldrig varit vid Rosenbys efter någon säd. Rörande 2 tr hvete, som hon fört till Lingsarfve och der dolt, hade hon först uppgifvit att hon köpt det i staden af en person. Sedan frångick hon detta och sade nu vil ränsakningen att hon fått en lop af hustru Audersson för en fläskinka, samt att hon heft återstoden qvar sedan föregående år. Sädespartiet hade hon gömt under trasor i sängen o. s. v., som hon sade för att det ej skulle regna på den. Hon uppgaf fortfarande att hon köpt resten af säden.
Utfördes så modern och infördes sonen, Karl Fredrik, eom är född i Vallstena 1872 och under ett år tjenat vid Rosenbys. Vid polisförhöret hade han förut förnekat att någon stöld skett, men sedan sagt, att om husbonden lofvade att ej göra honom och modern något illa skulle han betala 1/2 tunna hvete och bekänna allt. Han medgaf nn riktigheten af att han sagt detta samt berättade att han en natt gått opp i magasinet och derifrån nedfirt i stallet omkring en half tunna hvete.
Han hade då sändt bud till modern att komma till Rosenbys med en kärra för att hämta detta, Modern hade ej kommit förrän efter ett par qvällar, då halfva säcken hemtagite, ssmt sedan, hade ett pn tre veckor efteråt modern hämtat den andra hälften efter ytterligare bud. Modern hade haft säck med sig sade hav. Åklagaren nämde att någoh hvete fans ej tröskad vid första tillfället, utan troligen hade det varit råg som tagits. Detta förnekade svaranden, Hvetet sade han sig ha tagit för att hjelpa modern. Han bekände efter åtskilligt nekande att det var öfverenskommelse mellan honom och modern att spanmålen skulle tagas.
Åter infördes modern, som nu, efter att först ha vidhållit hvad hon förut sagt, medgaf att bon hämtat säd två gånger samt att sonen bjelpt henne. Sonen var nu otkså inne. Vid domarens frågor teg enkan Dahlström för det mesta, synbarligen rädd att genom sina svar komma med något motsägande sonens uppgifter.
Åklagaren erhöll uppskof med målet för att förebringa närmare utredning genom vittnen.

Konkursansökan å firman bröderna Bokström i Hemse har i dag till domhafvanden inlemnats af hemmansägaren Jakob Bolin, Mullvalds i Hemse.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Från landsbygden.

Gothem, 1 Nov.
En svår olyckshändelse, slutande med dödsfall, inträffade härom dagen härstädes vid Bengtbingels. Husbondesonen Johan Olof Olofsson var sysselsatt i skogen med hemkörning af ved. Då han ovanligt länge blef borta, började hans syster och svåger att söka efter honom och funno honom i ett bedröfligt tillstånd liggande framstupa med vedlasset öfver sig, med venetra benet tillvakasträckt under lasset och med bröstet hvilande mot en stor sten. I denna ställning hade han legat i öfver 4 timmar och var af plågorna så medtagen, att han icke rätt kunde redogöra för förloppet. Man antager dock att det tillgått så, att O., som gick vid sidan af lasset, vid någon vikning af vägen velat stödja detta, men att krafterna svikit och han fått lasset öfver sig. Förd till hemmet afled han der efter två dygn. Hans efterlefyvande moder har förut förlorat 7 barn.

Kappelshamn, 2 Nov.
Den första snön föll härstädes i fredags afton, ehuru på figurligt sätt. Förhållandet var, att den kände föreställaren af »Optiskt mek. bilder» hr A.; Rosendabl annonserat muntligt i folkskolan, att han derstädes samma afton ämnade gifva en af siva »magiskt» belysta föreställningar, hvarvid soö skulle falla. Föreställningen gafs både denna och påföljande afton inför eu ganska stor och tacksam publik. Och det var rätt kuriöst bl. a. att åse burna väderqvarnea vid Autwerpen »snodde på», under det mjölnarna dansade »zorongo» kring vingarne.

Väderleken är blid för årstiden, dock har de senaste dagarae luften varit kylig och full af tjocka.

Religiösa möten både af statskyrklig och metodistkyrklig anda hållas på hamnen hvarje vecka. Da förstnämda uti folkskolans lokal af socknens v. pastor och de senare af metodistförsamlingens föreståndare, Båda slagen af möten äro väl besökta.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Från sjön.

— Liverpoolfartyget Balton, mätande 2,000 ton, har på resa från Kelkutta till Liverpool gått förloradt. Besättningen, 23 man, har omkommit.
— Ångfartyget Gustaf II Adolf, som 21 Okt. på resa till Stockholm gruudstötte nordvest om Singö vid inloppet till Väddö kanal, qvarstår ännu på grundet, enär det är omöjligt att under nuvarande låga vattenstånd med pontoner framkomma till olycksstället för att verkställa fartygets bergning. I fartygets botfen ha stora stenar inträvgt, som först måste bortsprängas, innan någon egentlig bergning kan äga rum, Fartyget hade, då det grundstötte, under den mörka natten kommit mer än 1/8 mil från sin kurs.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Förordnanden.

Under den tid domkyrkoadjunkten Hasselberg vistas i Hejnum skötes hans tjenst här i staden af.s, m. kandidaten K. J. Kjellner, hvilken ämnar söka inträde i stiftet efter aflagd examen.
— Såsom biträde åt pastor i Veskinde bar förordnats kandidat Bolin, hvilken förut tjenstgjort i Hejnum.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Jubelfest

till åminnelse af internationella goodtemplarordens införande i Sverige 1879 hölls igår afton i ordenslokalen vid Södra Murgatan.
Festen öppnades med ett inledningstal af hr A. K. Stenmark, hvarvid han anförde några data och siffror från nykterhetsverksamhetens område.
Redan 1826 bildades i Amerika den första totalafhållsamhets-föreningea. Tre år derefter funnos 1000 nykterhetsföreningar och 9 år derefter ej mindre än 8 tusen. Dessa föreningar saknade dock organisatioop. Bildades så goodtemplarorden i staden Utiea nära Newyork 1851, och dermed var en bestämd form gifven för nykterhetsrörelsen. Nu räknar orden i hela verlden öfver 700 tusen aktiva medlemmar.
Till Sverige hade också för måoga år sedan denna verksamhet spridt sig, men dunkelt och otydligt. Så kom svensken O. Bergstrand år 1879 öfver från Amerika och höll föredrag i Göteborg, der 5 Nov. samma år den första goodtemplarlogen nr 1 Klippan bildades. Dermed var isen bruten och trots motstånd segrade rörelsen. Den 31 Mars 1880 funnos 17 loger på skilda platser ioom riket. Detta var den s. k. Hickmanska eller ameririkanska grenen. Den 12 Augusti 1880 gjorde den engelska grenen eller Malinska sitt intåg i Sverige.
Talaren lemnade härefter en redogörelse för goodtemplarordens skiftande öden i vårt land uaoder de senare åren, allt för väl kända att här behöfva upprepas. Till sist nedkallade han den högstes beskydd öfver orden.
Sedan sånger afsjungits af såväl läroverkets sångförening som af sällskapet »Gnistans» dubbelqvartett, besteg lektor Höjer talarestolen och höll ett intressant föredrag, hvsri han redogjorde med stödaf statistiken för det resultat, som nykterhetsrörelsen hittills åstadkommit i vårt land, och utvecklade derefter nykterhetsvännernas framtida uppgift i anslutning till nykterhetskonferensens beslut i Stockholm innevarande år om nedsättning af alkoholhalten till 25 proc. eller bränvinsförbud genom lag.
Härmed var den så att säga mera officiella delen af minnesfesten slut. Man samlade sig kring de dukade kaffeborden, man lyssnade nu till ytterligare sång samt deklamtiop och uppläsning af några berättelser med godt och lärorikt innehåll.
Så förflöt qvällen angenämt för de till väl 300 uppgående deltagarne i denna jubelfest. Festen afslöts med afsjungande af folksången.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Vid norra brandstodsföreningens

styrelses sammanträde i dag utbetalades förut beviljade brandskadeersättningar till ett belopp af 3,870 kr. 56 öre, sedan den beslutade uppbörden af 3 öre för hvarje 100 kronors försäkrings värde blifvit uppburen och redovisad.
Vidare beviljades följande brandskadeersättningar: till enkefru Jobanna Steffen, Bräntings i Rute, 1,518 kr. 50 öre, åt hemmansägaren Johan Larsson, Busarfve i Barlingbo, 20 kr. samt åt sjömannen Olof Klintberg i Hellvi 18 kr. Alla tre befriades från vådaeds afläggande, Sökt brandskadeersättning om 400 kr. af husbonden Oskar Jakobsson, Hägvalls i Vallstena, afslogs af styrelsen på förekomna anledningar och enligt värderingsmännens afstyrkande. Till täckande af dessa ersättningar beslöts en uppbörd af 1 öre af 1889 års försäkringsavärde.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Visby arbetareförening

hade i går afton ett talrikt besökt sammanträde, hvarvid ordföranden anmälde, att det lyckats styrelsen att erhålla en föreläserska, fru Kata Dalström, hvilken åtagit sig att hålla en serie af tio historiska föredrag. Tillika tillkännagafs att meningen hade varit att förlägga föreläsningarna till torsdagarne, hvilket föranledde ett allmänt uttalande af föreningen, att de, då söndagen ej tillsvidare vore lämplig, i stället måtte förläggas till lördagarne, då en större publik blefve i tillfälle att draga nytta af dem, än om de blefve midt veckan. Ordföranden åtog sig att söka arrangera saken i enlighet med den uttalade önskningen.
Föreningens årsdag inträffar om måa:dag 11 Nov. Med anledning häraf beslöt föreningen att som vanligt fria denna dag med en fest, hvilken dock förlades till söndagen 10 dennes. Till värdar utsågos snickare Lindbom, tapetserare Lundberg och bokhållare Olsson.
Vid föregående månadssammanträde hade, som bekant, fråga väckts om tillsättande af en komité för uppgörande af förslag till en ny föreningsbygnad. Frågan uppsköts dock på anförda skäl till detta sammanträde. Innan man gick till val af komiterade, erinrade ordföranden om, att den blifvande komiténs åtgöranden endast skulle vara att inkomma med förslag om lämplig bygnadsplats, plan för sjelfva bygnaden m. m. Komitén skulle sålunda icke ha någon som helst beslutanderätt. Häri instämde hr Johansson. Hr Broberg ville redan nu såsom sin åsigt uttala, att man. ej med allt för stor tanke på föreningens inskränkta tillgångar borde uppgöra förslag till en bygnad, som föreningen sedan ej kunde ha någon nytta af. Han ansåg det ej medföra någon risk att på en gång bygga ett ordentligt, ändamålsenligt hus. Hr Lyberg ansåg ej heller att förslaget borde behöfva inskränka sig till blott 7 eller 8 tusen kronor. Hr Johansson påpekade att man ej finge bygga så att man ej hade sina penningar fullt betryggade.
Sedan hrr Lindell, Engström och Kihlberg yttrat som sin åsigt att komiterade borde ha alldeles fria händer, beslöt föreningen att komitén skulle bestå af 5 personer, hvilka härpå valdes med slutna gedlar. Valet utföll så, att i komitén invaldes byggmästare Kihlberg med 20 röster, vagnmakare Lindell med 12, handl. Aug. Johansson med 13, smedmästare Sandberg med 12 och literatör Sandberg med 11 röster. Såsom suppleanter ingingo de närmast i röstetal kommande, slöjdföreståndare Åke Pettersson och snickare Lindbom, den senare efter lottning med urmakare Broberg. Hr Kihlberg utsågs att sammankalla komitén, som äger att till sammanträdet i Februari 1890 inkomma med sitt förslag.
Smedmästare Sandberg hemstälde härefter, om ej några anstalter borde vidtagas för att få föreningens lokal någotreparerad. Hr Lindell upplyste, att värden, ingeniör Arnell, visserligen bestämdt lofvat att företaga högst nödvändiga re parationer, som dock, hvilket nogsamt syntes, inskränkt sig till det minsta möjliga, så att lokalen befann sig i fullt ut lika bofälligt skick som förut, idet väggar och tak voro alldeles förstörda genom yttertakets bristfällighet. Styrelsen hade visserligen fått i uppdrag att söka åstadkomma fullt tillräckliga reparationer, men den betviflade att den bär vid lag kunde uträtta något gent emot värden.
Föreningen beslöt nu, sedan saken under meningsutbyte kommit på tal, på förslag af ordföranden att genom protokollsutdrag underrätta ingeniör Arnell, att derest ej genast oundgängliga reparationer vidtoges, arbetareföreningen, sedan den låtit ojäfviga och kompetenta personer besigtig. lokalen, låter på värdens bekostnad reparera densamma.
Fill ledamöter i föreningen invaldes snickaren Aron Åkesson och barberarebiträdet Emil Olsson.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127

Dödsfall Kathrina Cecilia Larsson

Tillkännagifves att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår innerligt kära moder Kyrkvärdsenkan Kathrina Cecilia Larsson, född Nilsson, vid Roes i Grötlingbo, lördagen d. 2 Nov. kl. 5 e.m. i en ålder af 53 år, 9 m. och 1 dag; djupt sörjd och begråten af oss, hafva vi den smärtsamma pligten deltagande slägt och vänner meddela.
Den aflidnas barn.
Sv. Ps.-b. nr 491 v. 2.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 November 1889
N:r 127