Arbetareföreningens årsfest

firades, såsom redan omvämts, i går afton. Salén var särdeles smakfullt dekorerad med rika flaggdekorationer.
Sedan man strax efter kl. 6 hunnit samlas, intågade sångföreningen med standaret under afsjungandet af en liflig marsch, hvarpå ytterligare ett par sånger sjöngos. En af värdarne hälsade så de närvarande välkomna. Ordföranden höll derefter ett tal, hvari han särskildt betonade nödvändigheten för föreningen af en egen samlingslokal samt uttalade den förboppningen att genom enighet, ihärdighet och uppoffringar en sådan också skulle kunna åstadkommas. I den vissa tillförsigten bad han de närvarande tömma en skål för Visby arbetareförening.
Dansen vidtog härpå och fortgick sedan hela aftonen med lif och lust, endast afbruten af ett par kortare tal för ordföranden samt de öfriga styrelseledamöterna.
Först efter midnatt afslöts festen.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 November 1889
N:r 130

Hemskt mordförsök och rån.

De gamle.
När man reser med Gotlands jernväg söderut, ångar tåget i närheten af Sylfaste förbi ett litet hemman till venster om vägen från Visby. Går ånghästen med riktig fart, darra rutorna iden lilla bygnaden och stenkolsröken sveper den i sina svarta moln. Det är Norrbys lilla hemman i Barlingbo, ägdt af enkan Hallgren här i staden.
På detta lilla hemman har i många år bott ett gammalt par, ägarinnans föräldrar, Karl Gustaf Wiberg, 78 år gammal, och hans hustru Katarina Viberg, 79-årig. Afskildt ha de lefvat. Norrbys ligger afsides från vägen, hvarifrån leda några qvior ditned, gårdsmännens delar af hemmanet ligga ett godt stycke derifrån och dagar kunna gå, utan att grannarne besöka hvarandra.
De gamla redde sig godt. De hade sparpenningar på kistbottnen och för någon tid sedan hade gubben varit inne i staden och gjort rätt ansenliga uppköp för den kommande vintern.
Det var lugnt och fredligt vid Norrbys. Vandrare togo sällan vägen ditåt och mor, som var en bestämd gumma, hyste inte alls några sympatier för främlingar af det slag, som plägar drifva vägarne omkring. De fingo af henne vanligen godt besked om, att de gerna kunde gå hennes stuga förbi; der var ingenting för dem.
Och så skötte de gamle sina sysslor utan att bry sig om andra, utan att andra brydde sig om dem — tills för några dagar sedan.

Första besöket.
En morgon, medan de gamla ännu ligga i sin bästa sömn, väckas de af dunkande slag på stugdörren. De bli en smula oroliga, men då ingenting vidare höres af, lugna de sig, och vid vanlig tid stiger gamle Viberg upp och ger sig af ned i stallet för att se till kräken. Då varseblir han någonting ovanligt. Låset för dörren är frånbrutet, mot den samma äro för att stötta den uppstälda ett par störar. Viberg ser detta med förvåning och påminner sig slagen på dörren i den tidiga morgonen. Har här försiggått någon stöld? Nej, allting befinner sig i ordning, ingenting i stall eller fähus är borta.
Underligt tycker dock den gamle att det är. Landtmannen har dock ej för vana att hängifva sig åt onödiga farhågor, han uträttar sitt arbete och-tänker ej vidare på saken. Dagen går, och det blir afton.

Mordförsöket.
Klockan är nära 6 på aftonen. Det börjar bli mörkt. Viberg har just stått ute på gården och sett ånghästen ila förbi, med de glänsande röda och hvita ögonen. Så går han in i stallet för att se till kreaturen för natten. Han går der och pysslar om dem utan att ha ens den aflägsnaste tanke på någon fara.
Då hör han plötsligt ett prasslande bakom sig. Han står i begrepp att vända sig om, då han i venstra sidan af hufyudet träffas af ett våldsamt slag, som kommer honom att segna till marken. Sansen har han dock ännn ej förlorat. Men ånyo faller det hvassa tillbygget — troligen en yxa — uppe i hufvudet, framme i pannan, han känner blodet forsa ned öfver ansigtes — han blir medvetslös.
Mördarens första offer har fallit. Med några steg är han från stallet inne i bygningen. Han stiger in i köket.
I kammaren håller mor just på att bädda, sedan hon styrt iordning aftonvard åt gubben, hvars säng på ena långväggen hon nyss lemnat för att bädda sin egen midt emot. Hon hör ett steg i köket och i tanke att det är mannen, säger hon:
— Hvad, är du allt inne igen, gubben?
Men hon hinner knapt uttala orden förrän äfven hon får ett dråpslag i hufvudet, så att hon dignar ned. Så falla hugg på hugg mot den arma qvinnan. Gapande sår i hufvudet, hjernan blottad på ett ställe, pannbenet krossadt — mördaren nöjer sig ej förrän han så tilltygat sitt offer.
Ändtligen har han nått sitt mål. Gubben ligger der — död eller bedöfvad — ute i stallet — gumman är ej längre något vittne till brottsliga handlingar.
Mördaren ser sig om i stugan. Der står fars kista. På knä lägger han sig, bryter upp den, rifver om dess innehåll och får fatt på penningar — sedlar och klingande \”mynt. Sjuttio kronor så nära som på 30 öre stoppar han på sig. Men han är ändå ej nöjd. Vid genomsökandet af de gamlas gömmor finner han dessutom ett silfvercylinderur med förgyld kedja, en guldring, en silfverbeslagen sjöskumspipa, ja han försmår ej ens en literbutelj med sirup, några paket kaffe och socker, konjak och diverse andra saker, deribland en mängd gamla mynt.
Sedan mördaren roffat åt sig så mycket han kunnat, försvinner han.

Utan all hjelp!
Gumman låg fortfarande i sitt blod invid sängen inne i stugan, men var ej död.
Trots de gapande såren, återfick hon efter en stund sansen, men förmådde ej röra sig, Hennes ögon sökte mannen.
Äfven han hade, om ej återfått medvetandet, dock vaknat ur sin bedöfning så att han instinktlikt började försöka krafla sig hän mot stugan. Det lyckades honom, huru det vet han icke. Ej heller har han en aning om hur lång tid det tog, men han tror att han flere gånger förlorat medvetandet under den korta vägen. Han lyckades dock slutligen nå stugan, komma igenom köket och in i kammaren. Der såg han hustrun ligga bjelplös i sitt blod. Den gamle förlorade ånyo sansen.

En gräslig syn.
Det blef natt. I den mörka kammaren dvaldes ensamma de båda gamla utan den ringaste hjelp. Ingen som skötte om de gapande såren ingen som befriade dem från det sipprande blodet.
Natten gick. Det blef morgon. Men det var tyst och stilla vid Norrbys. Eljes plägade de gamla vara ganska tidigt på benen.
När det slutligen led mot förmiddagen och ingen ännu syntes, började en af grannarne, båtsmannen Händigs hustru, ana oråd, hvarför hon gick ned till Norrbys.
Då hon steg in i stugan mötte henne en gräslig syn. Hela rummet var nedstänkt af blod. Det hade sprutat ut öfver golf och väggar. Nedanför sängen, der gumman låg, var en riktig blodpöl. Hon låg stönande deri.
Midt emot henne, nedhukad på golfvet, satt gubben. Hela hans hufvud var täckt af lefrad blod. Man visste ej, om han var död eller lefvande.
Hustru Händig fasade. Något sådant hade hon aldrig anat. Hon rusade efter folk, uppståndelsen blef stor. Man fick tvätta blodet af såren — nu såg man hur många och gapande de voro, ja mordvapnet hade till och med skurit sönder den tjocka mössa gubben hade på sig. Så fick man de gamla till sängs samt de första förbanden på, så sändes bud på dottern från Visby, hvarpå de fördes hit för att erhålla nödig läkarevård.
Gamle Viberg går nu uppe. Han har hufvudet ombundet, har fått ansigtet förlamadt, så att han endast med svårighet kan intaga någon föda. Hustrun är ännu ytterst svag. Hela öfre delen at hennes hufvud är så godt som krossadt. Om lifvet kan räddas, vet man ännu ej.

Hvem var rånaren?
Derom vet man ingenting. Några personer sågo vid 1/2 7 tiden samma afton dådet föröfvades en skjuts med en förspänd rödbrun häst köra upp qviorna och landsvägen framåt från Norrbys. På skjutsen sutto tvänne karlar, hvilka tycktes vara berusade. På grund af mörkret kunde man ej skönja hvilka de voro. Hästen kände man dock igen.
Under de sista dagarne, då gumman Viberg återfått sansen, har hon berättat, att hon trott sig igenkänna rånaren.
Omkring åtta dagar före det hemska dådet hade förre straffången Fohlin, nu häktad för stöld, kommit ner till Norrbys en eftermiddag och begärt logis der under natten. Han sade sig för sin husbondes, bagare Wallins, räkning ha kommit ut till Barlingbo för att köpa säd af prosten Bergvall. Som han ej hunnit med tåget hade han gått ut från staden.
Hustru Viberg hade nekat att herbergera Fohlin. Hon sade sig ej ha så stäldt att hon kunde taga emot främlingar, men hur det var, lyckades Fohlin få löfte af gubben Viberg sjelf attstanna öfver natten vid Norrbys. Han bjöds på kaffe och aftonvard samt på morgonen åter på kaffe och frukost. Under sin vistelse hos det gamla paret hade han visat stort intresse för deras tillhörigbeter, följt gubben ut i stallet gång på gåog samt bedt att få stanna qvar äfven under dagen, Detta hade dock förvägrats af hustru Viberg, som väntade brandsyn under dagen och derför ville vara ensam för att putsa och feja. Han hade då utan vidare aflägsnat sig.
En kort stund efter det gumman Viberg erhållit de våldsamma slagen och låg nedanför sängen i sitt blod, hade hon för ett ögonblick vaknat till medvetande. I det hon då sökte kasta ögonen kring rummet, varseblef hon rånaren på knä, sysselsatt med genomsökandet af kistan. Hon såg honom visserligen endast på ryggen, men hon säger sig dock ha igenkänt den karl, som veckan förut ??? hus vid Norrbys!
Sådant är i korthet förloppet af detta hemska dåd, lyckligtvis ganska enastående i våra bygder. Man bör hoppas att våldsmannen, hvem han må vara, måtte bli uppdagad och få sitt välförtjenta straff.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 November 1889
N:r 130

Dödsfall Brita Stina Persson

Tillkännagifves att vår älskade kära moder Brita Stina Persson afled i tron på sin Frälsare måndagen d. 11 November kl. 9 f.m. i en ålder af 55 år, 10 månader, 29 dagar; la apa och begråten af den aflidnas barn, slägt och vänner.
Visby den 11 November 1889.
Sv. Ps.-b. nr 477, v. 7, 8, 9.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 November 1889
N:r 130

Dödsfall Anna Maria Karlström

Att Husbonde-enkan Anna Maria Karlström, född Ögren, stilla afled vid Hultungs i Bunge den 8 November 1889 kl. 3 e.m. i en ålder af 81 år, 11 mån. och 19 dagar; sörjd af barn och barnbarn samt slägt och vänner, varder på detta sätt tillkännagifvet.
Oscar Karlström.
Ps. 276.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 November 1889
N:r 130

Dödsfall Johanna Maria Olivia

Att Gud efter sitt allvisa råd behagat hädan kalla vår ömt älskade dotter Johanna Maria Olivia, som efter ett långt lidande stilla och fridfullt afsomnade i tron på sin Frälsare, tisdagen d. 5 November 1889 ien ålder af 15 år, 11 månader, 27 dagar; djupt sörjd oelr saknad af oss och en syster, slägt och många vänner, hafva vi den sorgliga plikten tillkännagifva.
Maria och O. Englund,
Nybjers i Hörsne.
Rom.-b. 8: 18.

Gotlands Allehanda
Måndagen 11 November 1889
N:r 130

Passagerarelista.

Från Stockholm med Visby 7 Nov.: hrr Fornell, Avdersson; fru Vahlqvist samt 7 däckspassagerare. — Med Klintehamn 8 Nov.: hrr Elfborg, Eriksson; fröknarna Johans son, Pettersson samt 8 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 November 1889
N:r 129

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Rone: 17 Okt., galeas Nymfer, Falk, Karlskrona, tomt fartyg; 27 Okt., skonert Ellida, Eriksson, Norrköping,å sandbarlast; 4 Nov., slup Karl Edvard, Vallin, Lübeck, sandbarlast; skonert Laurentius, Vestberg, Kiel, stenkol.

Utgångna: Från Rone: 23 Okt., galeas Nymfen, Falk, Ljugarn, plankor; 30 Okt., skonert Ellida, Eriksson, Norrköping tåg.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 November 1889
N:r 129

Rättegångs- och Polissaker.

Häktad blef igår på morgonen af kronolänsmannen G. Boberg f. straffången Lars Magnus Fohlin från Gammalgarn på grund af länsstyrelsens kungörelse.
Foblin är född i Fole församling 1823 och af ig Fr. Wallin här i staden anmäld för stöld.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 November 1889
N:r 129

Från gamla tider.

Strödda anteckningar om händelser, ställningar och förhållanden på Gotland.
Gotlands historia är i jämförelse med andra svenska läns så genomforskad, att man vore frestad säga att föga återstår att tillägga. Dock torde det finnas åtskilligt, som åtminstone för en större allmänhet är nytt, åtskilliga dokument, visserligen ej af stort historiskt värde, men dock ägande en viss betydelse såsom belysande redan kända tilldragelser samt ställningar och förhållanden på Gotland under gamla tider. Gotlands Allehanda har derför tänkt, att tid efter annan meddela sådana små bidrag till vår ös inre historia, hämtade från skilda källor, utan anspråk, blott i form af »strödda anteckningar». Vi meddeia här nedan början.
Knut Pehrsson Stockman blef pastor i Follingbo år 1647, der han innehade befattnicgen till sin död 1682. År 1667, samma år som Stockman sökte Veskinde pastorat, men bönderna »icke ville hafva honom för hans stridighets skull», nedbrann prestgården i Follingbo i grund.
Rörande denna eldsvåda fiones ännu qvar en gammal skrifvelse från konsistorium till »Guverneuren Välborne Herr Linnart Ribbing.» Den lyder:
»Det hafver, uti sisthållne Consistorio, församliogen i Follingbo klageligen insinuerat, huruledes för någon tid sedan hela prestgården dersammastädes af en häftig vådeld hasteligen är lagder uti aska. Hvilken attupprätta socknemännen icke mäktige äro, alldenstund största delen äro öde och de få öfrige förarmade; vänkandes för den skull att supplicera till Välborne Herr Guverneuren om bjelp och assistence till samma prestgårds uppbyggande; bönfallandes till Consistorium om en interseseionsskrift den de, såsom ett publicum testimonium om sin trång och nöd mena kunna något förmå. Så hafver Consistorium dem derutinnan så mycket hellre velat villfara som dess försorg bör vara, att kyrkor och -prestgårdar må blifva upprättade och vidmaktbållna; och nogsamt pröfvats att socknemännen allena till den hel uppbrända prestgårdens upprättande alldeles oförmögne äro. Länder för den skull till Välborne Herr Guverneuren OConsistorii tjensteflitige begäran, Han täcktes uti anseende på Follingbo församlings stora olycka, trång och nöd, bevisa till prestgårdens uppbyggande ett kraftigt assistence. Dsrom Consistorium så mycket större förhoppning hafver, att prestgården icke någon privat persons egendom är, utan hörer Gud och Höga Ö:verheten till. Eu sådan hög gunst och befordran varder Follingbo församling uti sina böner icke förgätandes. Och Grd, till hvars ära detta länder, med all andelig och timlig välsignelse visserligen belönandes. Förblifver också, näst Guds trogna hägn önskande, Välborne Herr Guverneuren deremot Consistorium till äro och tjenst alltid åter redo.
Visby uti Consistorio 22 Maj 1667.
Johannes Brodinus
Superint. Gotlandiæ.

Som bekant var Gotland ända till drottning Kristinas död 1689 anslaget åt henne till underhåll. År 1667 förpaktade hon det på 15 års tid till handelsmannen Jakob Momma i Stockholm för en årlig arrendesumma af 20 tusen specioriksdaler.
Då blef en hård tid för Gotland. Momma utsög landet, råkade i otaliga tvister med länets osh stadens styresmän. -Digra luntor af bref rörande dessa stridigheter finnas ännu i behåll. 883 här ett:
Extract af k. m:ts allernådigste afgångne resolution för hr Jacob Momma de dato Hamburg 10/20 October anno 1667.
1:o) Asggreerer hennes k. m:t Jacob Mommae dispositionen öfver Djurgården på Gotland, efter h. m:t sig aldrig påminna kan deröfver någon particuliär disposition hafva gjordt en faveur för guverneuren Ribbing.
2:o) Förnimmer h. m:t helt onådigt, att guverneuren Ribbing sig skall hafva understått att någon förvrdning göra för skepparen Asmus Wiehendorp, som skulle gå tvärs emot k. ordinantien och med Momma upprättade contract, härmed sådant alldeles improberande, Ribbingen econdemnerande att refundera den skada deraf följd är.
3:o) Samtycker hb. m:t våligast att de 7 1/2 läst tjära, som af guverneuren arresterat är, relaxerat och Momman restituerat varder.
4:o) Förnimmer h. m:t alldeles onkdigt det guverneuren Ribbing sig skall hafva understådt att utan bh. m:ta consens än mindre med Dess vetskap eller ringaste communication sig tillmäta något dominum öfver Momman eller Lyad honom tillhörer, i det han utan skäl och allenast af passion, i Mommans frånvaro seqvesterat och lås sätta Iåtit för de bodar och den egendom, som han uppå provincierne efter sig lemnat hafver, alldeles vederlikar af h: m:ts oaåde och största straff. Förbjudande sådan prosumption för tillkommande tider.
5:o) Om arresterade tobaket skall Momman sorg draga att det till h. m:ts bästa försäljes. Öfver. de 2,000 D. R. M.
som kommendanten i Visby af guverneuren Ribbing utan h. m:ts förordning tillegnade äro skall Ribbingen tillställas och af honom refasionen presteras.
Huru det förböll sig med dessa 2,000 daler riksmynt, som kommendanten i Visby Anders Ericsson Bergskiölld erhållit af guvernören, dertill torde vi återkomma en annan gång.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 November 1889
N:r 129

Från sjön.

— Ångaren Göteborg, kapten V.S. Nissen, har på resa från Göteborg till Hartlepool med grufstöttor, strandat på Redcar Rocks, söder ifrån nämde plats. Läget är högst riskabelt och blottstäldt för hela Nordsjön, som bryter in på kusten. Besättningen är bergad.
— I måndags strandade å Hven skonerten Johan Valentin, hemmahörande i Stockholm och på resa från Höganäs till hemorten med last af eldfast sten. Kaptenen nekade emottaga bergningshj:lp af svitzarångaren Drogden, som anländt till strandningsstället.
— I Halmstad hemmahörande jakten Triton, koptea K. A. Andersson, med last af saltsten på väg från Liibeck till Aalborg, har under tjocka strandat vid Jutska kusten i lördags och blir antagligen vrak. Blott 1/6 af fartyget var assureradt.
— Engelske haveristen Croesus, nyligen boggerad till Oskarshamn af dykeribolaget Neptuns ångare Neptun, har nu intagits i dervarande mekaniska verkstads skeppsdocka. Da skador, ångaren erhållit vid grundstötningen i bottniska hafvet, bestå i tvänne större hål framme vid fören på babords sida, hvars främre bottendel i ötrigt är så starkt vågig att plåtarne delvis brustit. På styrbords sida deremot äro skadorna betydligt större, enär här finnas flere hål af omkring 10 till 15 fots diameter, hvarförutom denna sida i öfrigt är så svårt skadad, att densamma måste till hela sin längd förses med nya plåtar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 8 November 1889
N:r 129