Dag: 12 november 2023

bestående af man, hustru och sex barn i ålder från 16—17 år till 5 månader, har hitkommit öfver Vestervik och slagit ned sina bopålar i en tältvagn ute vid qvarnvägen. Enligt några smutsiga offischer höfdingen, en undersätsig, långhårig karl, har att visa, skola de på något sätt ha att göra med ett för någon tid sedan i åtskilliga städer uppträdande band, som kallade sig Kori Teikon. Anföraren här heter visst Dimitri och såväl han som hans familj uppträda som något slags balettartister med zigenar- och kosackdanser. Hvar de uppenbarat sig i vår stad ha de alltid haft ett talrikt följe af gapande barnungar efter sig, och deras läger, som de nu flyttat till Dalbäckska gården vid Skeppsbron, beskådas dagligen af många hundratals personer.
Härdade måtte emellertid dessa naturmenniskor vara, ty fastän det är ganska sommarsvalt, icke minst om nätterna, tyckas barnen inte alls fiona sig generade af att springa barfota i gyttjan och snöslasket. Kläder i öfrigt ha de just ej heller något stort öfverflöd af. Deras uppträdaoade bidrager alls inte att bibehålla det romantiska skimmer, hvarmed man plägat omgifva dessa vandrande zigenare. Hur länge de komma att stanna här, lär väl bero på ordningsmakten.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145

Efter föredragning af k. m:ts bef:s i Gotlands läv skrifvelse 29 Nov. d. å har domänstyrelsen funnit någon åtgärd för ifrågasatt torrläggning af indragna hospitalslägenheten nr 22 Katthagen, inom Visby stads område, icke böra vidtagas, och som styrelsen icke kunnat bifalla nuvarande arrendator af lägenheten, fanjunk M. J. Gahnes ansökning att, ehuru han först 22 Maj uppsagt arrendet till apphörande, likväl varda från arrendet af lägenheten befriad redan 14 Mars 1890, har styrelsen anhållit att k. m:ts bef. bebagade fortfarande från 14 Mars 1891, då Gahnes arrendetid till följd af uppsägningen enl. magistratens i Visby med honom 30 Nov. 1886 afslntade kontrakt upphör, ombesörja lägenhetens utarrendering.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145

Från atlantens gungande vågor hemkom, efter flere års bortovaro, en sjöman från en af mellersta Gotlands socknar för omkring en månad sedan. Landstigen i Visby, begaf han sig in på en bekant ölkrog på Adelsgatan för att få sig en half öl, hvilket serverades honom af en f. d. frälsningssoldat men numera »pigg» jungfru, hemma i en af sockvarna i norra häradet. Under det han drack sitt öl passade den skälmen Amor på att så kraftigt såra honom med sina pilar, att han genast beslöt att »förtöja skutan», blifva dess kapten och styra den rakt in i den äktenskapliga hamnen. För fullföljandet af detta sitt i hast fattade beslut, uppsäger han ge nast ungmöns tjenst och efter uppköp af åtskillig »riggens» begifva sig de unga, lyckliga tu till hennes hem, väl emottagna af den öfverraskade modren. För att få »allt klart» begifva de sig derpå i väg till församlingens kyrkoherde med anhållan att han skulle tillkännagifva »ett kristligt äkta förbund» etc., men kommen till prestgårdsgrinden måtte vår sjöman på sitt äktenskapliga sjökort upptäckt några blindskär och bränningar förut, och kommesnderande: »ror i lä, klart att vända», begaf han sig hem med oförrättadt ärende. Att sorg och ängslan uppsteg i ungmöns bjerta sager sig sjelft; »ord och inga visor» hördes från kära svärmors läppar, dock var han, tillatt börja med, obeveklig. Men hvad förmår ej en älskande och tillgifven qvinnal Lördagen derefter bär det åter i väg och då med Jyckadt resultat: lysniog afkunnades derpå följande söndag. Under veckans lopp måtte hafva uppstått svår motvind, ty söndagen derp erhöll kyrkoherden ett bref från honom att ej forteätta lysningen under förklaring att »allt nu är slut emellan oss» och begat han sig derpå hem till sitt land igen. Hurnvida han lemnat något mivne efter Big känner man ej, sannolikt slutar väl saken, som inom församlingen väckt både uppmärksamhet och löje, ej med mindre än att biskop och konsistorium få veta om det.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145

den tillförordnade nye lasarstts- och hospitalsläkaren härstädes, angom hit i går med Polhem från Stockholm.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145

hade man i går afton det ovanliga nöjet att skåda å stadshotellet. Men så var dragningskraften också ovanlig, ty det erkännandet måste med fog gifvas hr Karl Nyman att han står som vissångare betydligt öfver en hel del andra »komiker och karaktärsframställare».
Herr Nymans repertoar är synnerligen rikhaltig och underhållande, är ej på minsta vis stötande utan kan med odeladt nöje höras af hvem som helst. Dertill kommer, att sättet, hvarpå de komiska och burleska visorna utföras, är ypperligt; sångaren förstår så lagom att stryka under hvad som skall framhållas, gör sig aldrig skyldig till öfverårifter. Dessutom är hr Nyman en god maskör och mimiker och spelar sin roll på samma gång han sjunger sia visa.
Stormande applåder och skrattsalvor helsade också hvarje nummer i går afton; visan om skomakaren, som anser sig gå ntanpå alla andra, om stackars Stackerman, om Pelles frieri till Greta, om hur Brömsen for te Permäss\’ — öfverdådigt roligt sjungen — om schackarjudens klagan — glansnumret för qvällen — samt en lustig visa med refräng »om ni dröjer», i hvars sista vers hr Nyman fyndigt nog fått plats med litet »lokalt».
Alla visor utför hr Nyman i karaktäristiska kostymer.
Man bör således, trots julbrådskan, ej försumma att höra hr Nyman. Vi garantera en rolig afton.

Gotlands Allehanda
Fredagen 13 December 1889
N:r 145