Herr Harald Fegræus, son till ingeniör Ludv. Fegræus härstädes, vistas f. n. i de nordvestligaste staterna af norra Amerika, såsom landagent för något af de stora bolagen i dessa trakter. Herr Fegræus har derunder varit i tillfälle att upptäcka lemningarne efter mågon indiansk gränsstrid, hvilka fynd mycket sysselsatt tidningarne rundt omkring, Sh skrifver bland andra Fria Pressen:
För några veckör sedan meddelade Fria Pressen en berättelse om upptäckten af en del skelett Och indiankärror i nordvestern nära gränsen. Herr H Fegræus, hvilken är den, som gjort fynden, är nu i staden (Winnipeg) och har gifvit oss några närmare upplysningar i saken. Han förklarar, att lemningarne hittades icke i Wood Mountain, utan på norra sluttningen af Sourishöjden. Tre vagnar voro stälda så att de synbarligen tjenat till barrikad och det anfallande partiet hade haft sin ställning på höjden omedelbart ofvanför, men tycktes sedan ha dragit sig en smula åt öster för att bättre komma åt de angripne. Herr Fegreus och hans kamrater funno omkring 200 patronhylsor på de två ställen, der angriparne hade fattat post, så att det tyckes ha varit en lång och het strid. Utom de tre fullständiga skeletten fans der en mängd menniskoben äfvensom lemningarne af sex hästar; talrika kokkärl af tenn, alla rispade och bucklade af kulor, och åtskilliga yxor voro strödda öfver platsen. Att döma efter platsens utseende, hade ingen plundring ägt rum, hvilket ledde herr Fegræus på den tanken, att angriparne af hvita män, alldenstund indianerna icke skulle ha dödat hästarne, utan sannolikt plundrat de öfvervunnes lager. Kärrorna voro nästan öfversållade med hål efter kulor. De stodo tydligen som de hade blifvit lemnade efter striden och tycktes vara fallkomligt oskadade, men då en af nybyggarne, som tänkte, att han skulle kunna använda dem, började röra vid dem, föllo de i stycken, och den landtmätarkår herr Fegreus tillhör, hade tillräckligt med ved af dem under en hel månad. Herr Fegraus fann bland annat åtskilliga ????on somliga till hälften stoppade med tobak. Men det mest intressanta och sannolikt mest vigtiga fyndet, enär det kanske kan ge upplysningar om striden, var en smal bräda omkring en fot lång samt tre och en half twm bred, på hvilken voro inristade öfver trettio indianhieroglyfer, indianer, bufflar och hästar. Enligt denna skrift, synes det\’som om stammen befunnit sig på jagt och hade fått stort byte, då den mötte en fiendtlig stam, med hvilken en strid uppstod, hvari dödades sju man. Schifferskriften har råkat blifva bränd i nästan två delar vid någon prärien, och den förstörda delen gör något afbrott i historien. Så mycket är emellertid säkert, att den lilla stammen blifvit utrotad och deras lik lemnade till förruttnelse der de föllo.
Herr Fegrams är medlem af ett geografiskt sällskap i Stockholm och har till stor del förtjensten af upptäckten utaf minnena från den. na sista gränsstrid. Han ämnar försöka att få hieroglyferna på brädan uttydda.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Januari 1890
N:r 8
