Månad: november 2023

Publicerat

Vid Visby sjömanshus

voro vid slutet af 1889 inskrifna 19 fartygs: befälhafvare af första klass, 15 af andra klass samt 37 oexaminerade, vidare maskinister, eldare och sjöfolk till ett antal al 474.
Af dessa tjenstgjorde i inrikes fart 5 befälhafvare af första klass och 18 oexaminerade samt 99 maskinister, eldare och sjöfolk. I utländsk fart voro fjenstgörande 2 befälbafvare af 1 klass och 2 oexaminerade samt 52 wmaskinister, eldare och sjöfolk.
Icke tjenstgörande voro 8 fartygsbefälhafvare och 110 maskinister, sldare och sjöfolk. Under året hade dött 2 befälhafvare samt 30 sjömän och aflyttat 2 befällhåfvare samt 57 sjömän.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Februari 1890
N:r 25

Publicerat

Auktion i Rute socken.

Tisdagen den 25 innevarande Februari kl. 11 f.m. låter enkefru Johanna Steffen medels offentlig auktion, som på stället förrättas, till den högstbjudande försälja sitt ägande hemman 7/32:dels mantal kronoskatte Bräntings i Rute socken, hvilken hemmansdel innebar omkring 50 tunnland god åker, 24 tunnland ängsmark, öfver 400 tunnlånd skog och betesmark med goda beten, mycket öfver gårdens behof, skog tillräckligt för husbehof. Å hemmanet är utsådt 5 tungland med råg och 1 1/2 tunnland med hvete. Åbygnaderna äro i godt skick och nyligen uppförda. Skulle anbud ej å hemmanet i sin helhet afgifvas, kommer det samma att utbjudas i mindre lotter. I egendomen finnes intecknadt hypotekslån å 3,160 kronor att af köpare öfvertagas. Betalniogsvilkoren i öfrigt blifva mycket törmånliga och fillkännagitvas vid suktionen.
Fleringe d. 12 Februari 1890.
Etter anmodan,
TYCHO LINDGREN.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 Februari 1890
N:r 25

Publicerat

Om mosskulturförsök på Gotland.

Vid uppgiften i nr 15 af denna tidning om skörden å försöksfälten på Rone och Akebäcks myrar hade ett vilseledande misstag insmugit sig om resultatet på Rone myr derigenom att rutorna derstädes, i motsats till förhållandet å Akebäcks myr, blifvit besådda endast till halfva arealen, hvarför det rätta skörderesultatet här nedan meddelas:

Å Rone myr var fältet ofullständigt afdikadt så att det stod under vatten på våren, dertill var det bemängdt med ogräs, hvarför skörden derstädes af den öfver allt ojämt mogna hafren blef vida mindre än å Akebäcks myr och ej uppnådde mer än 7/4 lisp. medelvigt pr tunna, då deremot hafren å Akebäcks myr vägde 8 li-p. 18 skålp. Kornskörden utföll deremot vida bättre än hafren å Ronemyr, enär den uppgick ända till 11 tunnor 23 kappar pr tunland med en medelvigt af 12 3/4 lisp., men å Akebäsksmyr uppnåddes ända till 15 tunnor pr tunland med vigt af 13 lisp. pr tunna.
Då gödningen borde varit verkstäld hösten förut för att kunna lemna godt resultat och då väderleken var högst ogynsam för växtligheten så att fasta marken lemnade nästan missväyt, kån man med skäl anse resultatet i sin helhet — med undantag af hafreskörden å Ronemyr — såsom särdeles vackert och löftesrikt för framtiden; och visar sig äfven vid dessa försök liksom på andra ställen att korn lönar sig bättre att odla på Gotlands myrar än hafre.
Oskar Warfvinge.
D. A. Malmros.
Magnus Larsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Passagerarelista.

Från Stockholm med Polhem 13 Febr.: ingeniör Roos med fru, hrr Molander, Nyberg, Bolin, Engström, Frisk, Gabriel, Ehinger, Stenberg, Lundqvist, Klein, Staff, Persson samt 4 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Höjdt straff för mordbrand. At Gotlands södra häradsrätt dömdes hustrun Sara Ulrika Pettersson i Fetting af Tofta socken, för det hon 26 Augusti 1889 uppsåtligen satt eld på ett hemmansägaren A. Nilsson i Tofta tillhörigt boningshus, som jämte deri förvarad lösegendom nedbrann, till 8 månaders straffarbete och ständig vänfräjd. Svea hofrätt har 11 d:s höjt tiden för strarbetet till 2 år, men i öfrigt faststäl: utslaget.

Södra häradsrätten. Postmästare Löfgren i Klintehamn var af hr Hellerström, Skogs, instimd för att hafva om käranden fält förklenande yttranden med afseende på hästhandel och nu förlagd att vid 25 kronors vite inställa sig. Som svaranden emellertid ej heller hördes af denna gång, yrkade allmänva åklagaren hans fällande till det försumma vitet och förelades svaranden att vid 50 kr. vite nästa rättegångsdag infinna sig. Som vittne hördes kapten v. Holten, hvilken hört svaranden fälla sådana yttranden om käranden men kunde ej taga på sin ed ordet»hästskojare», Från fru Schyl, som var hindrad närvara, upplästes ett intyg, deri hou sade sig hört svaranden nämna äfven detta ord om käranden. Målet uppsköte.

Bouppteckning efter afl. häradsdomaren Pettersson Burge, upprättad af nämdeman O. N. Bolin, Gandarfve. Skulderna voro 24,000 kr. och tillgånger något öfver 23,000 kronor. Fru Pettersson bavakade äfvan ett testamente, hvari hon tillerkändes två gårdsdelar.

För olaga utskänkning af vin- och maltdrycker, första resan, har Josefiva Österberg i Klinte dömts till 25 kronors böter.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Polisförhöret angående konsul Stares död.

KJ. 1 i dag har af stadsfiskalen å rådhuset hållits polisundersökning om olyckan.
Först hördes kapten O. Karlström, hvilken strax efter kl. 1/2 7 på morgonen fått se den döda kroppen midt för tullhuset 3 till 4 alnar från kajen. Karlström var då på väg till sitt arbete. Då K. fick se den döde, gick han upp på ångbåtskontoret och telefonerade till polisvakten, gick så ned igen, då mycket folk\” var samladt. Då den döde uppdrogs höll han sin käpp i högra handen, kroppen var stående i vattnet med ansigtet åt kajen. Först sedan han blifvit uppdragen, hade K. känt igen den döde, som hade haft rocken uppknäpt. Hufvudbonaden var icke synlig i närheten. Kroppen stod på bottnen något framåtlutad med omkring 1 fots vatten öfver hufvudet.
Konsul 7 Kort hade varit i sällskap med pen döde föregående qväll från strax efter kl. 8 å stadshotellets nedre lokal till några minuter efter 11, då konsul Stare med sitt sällskap, kaptenerna Hedenblad och Säfstén, aflägsnat sig. Enligt hans uppfattning var Stares sinnesstämning fullt normal. På fråga förklarade hr Ö., att han, som väl kände Stare, aldrig hört bonom yttra någon leda vid lifvet. Stare hade flere gånger yttrat önskan att lefva så länge att hans barn hunne växa upp.
Kapten Hedenblad vitsordade hr Ö:s uppgifter rörande hvad som gälde uppehållet på Stadshotellet. Kl. omkring 1/2 12 hade uppbrottet skett. Stare, Säfstén och Hedenblad hade följts åt till residenset, der H. sagt godnatt och, efter hvad han ville minnas äfven Stare. Just vid detta tillfälle hade lyktan släckts, så att det blifvit alldeles mörkt. Kapten H. hade då gått hem, uppför backen. För så vidt han kunnat märka, hade Stare, som han väl kände, varit fullt normal; intet ovanligt kunde märkas i hans gång eller tal. Han hade varit vid särdeles godt humör och öfverenskommit med kapten H. om en lustfärd 22-dennes. Kapten H: tillade att posten utanför artillerikasernen nr 66 Karlberg hade 3/4 2 på natten hört ett par rop från hamnen. Men hade ej uppfattattadt dem som nödrop, alldenstund under hela den föregående delen af natten varit skrik och skrål vid hamnen.
Kapten Säfstén berättade, att konsul Stare kommit ner på Sofia vid ½ 8-tiden på onsdags aftonen och bedt honom komma upp och supera på stadshotellet. Efter supén hade kaffe intagits på schweizeriet. Efter skilsmessan med kapten H. hade kapten Säfstén och konsul Stare gjort sällskap ner åt Skeppsbron, der de båda gingo en stund och promenerade.
Derunder nämde Stare att Polhem snart skulle komma, men yttrade ej bestämdt att han skulle vänta på ångaren. Derpå hade kapten S. frågat Stare om han ej ville titta ner ombord på Sofia, hvilket Stare gjorde. Antagligen var klockan då något öfver 12 på natten. Sutto och pratadei kaptenens hytt till en stund före 1, drucko ett glas punsch och en flaska vatten. Tiden, då de skildes, kunde kapten S. ej närmars angifva. Kapten S. hade sek Stare till landgången der denne sagt godnatt och sprungit öfver densamma. Vid tillfället hade S. varit vid normal sinnesförfattning. Hvilken väg han tagit kunde kapten S. ej uppgifva, när det varit mycket mörkt och han omedelbart gått till sin hytt.
Fröken Hilma Larssén, akterstäderska å Sofia, berättade, att konsul Stare och kapten Säfstén kommit ombord något efter kl. 12. Stare hade, enligt hennes åsigt, varit vid normal sinnesstämning, blott visat sig vid mycket godt humör. Hon hade serverat de båda herrarne en halfbutelj punsch och en flaska vatten. Kl strax före 1 hade kapten Säfstén tillsagt henné att taga bort brickan, då i detsamma Stare gått. Hon hade då ej sett honom.
Sjomannen Anders Viktor Holmberg hade haft vakten ombord å Sofia vid tillfället från kl. ½ 12 till kl. 1. Något öfver 12 kommo kapten och konsul Stare ombord; hade gått in i kaptenens hytt, låtit servera sig ½ punsch till kl. något före 1, då konsul Stare sagt godnatt åt kaptenen vid landgången och gått öfver densamma bortåt tullhuset. Han hade ej kunnat märka att Stare då var annorlunda än när han kom. Vid passerandet af landgången hade Stare slagit igen rocken om sig samt tagit käppen i högra hand.
Häradsskrifvare Nordahl berättade rörande uppehållet å schweizeriet detsamma som konsul Öfverberg och kapten Hedenblad. Hade ej Nordabl sett Stare dricka punsch, skulle han ej ha kunnat märka det på honom. Häradsskrifvare Nordahl, äfvensom öfriga vittnena, förklarade på fråga, att konsul Stare varit mycket närsynt samt att natten varit mycket mörk.
Arbetaren Norberg hade väntat på Polhem; kl. 12 hade han gått ombord på Sofia in i försalongen. Han hade då hört två glada röster från kaptenens hytt. Akterstäderskan hade så gått dit in med ett par flaskor. Kaptenen hade vid Stares hemgång följt honom blott till dörren. Vid afskedet hade Stare bedt kapten Säfstén vara välkommen hem till honom, när han nästa gång kom hit. Vid passerandet af landgången hade Stare med högra handen ledt sig i linan, som tjenstgör såsom barrier, och hållit käppen i venstra hand.
Enligt vittnets uppfattning hade konsul Stare varit något upprymd.
Fröken Hedvig Wiekman hade under natten hört tre rop; tiden för de samma visste hon ej.
Fru Johanna Bodin som bor hos Gabrielssons hade också hört ett underligt rop ett par eller tre gånger långt efter klockan 12 på natten till igår. Hon hade dock ej uppfattat dem som nödrop.
Kommissarien Smedberg, som ankom senare och bad såsom ombud för sterbhuset få protokollet uppläst, anmärkte att Norbergs vittigamål helt och hållet stred mot de öfrigas, hvarvid stadsfiskalen, som ledde förhöret, förklarade, att detsamma troligen komme att bortfalla, enär Norberg vid ett föregående förhör haft uppgifter alldeles stridande mot de nu lemnade.
Härmed afslöts förhöret.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Från landsbygden.

Slite, 10 Febr.
En ovanlig högtidlighet ägde rum i Boge sistlidne söndag, då kyrkoherden Gradelius till 84-åriga enkan Bingström vid Pihlgårds utdelade af barnbusdirektionen i Stockholm henne tillerkända belöningsmedaljen, att i silfverkedja kring halsen bäras å bröstet. Det prydliga diplomet som medföljde är afsett att under glas och ram förvaras. På frågan hvad har då gumman gjort för att erhålla en sådan ovanlig utmärkelse svaras, att hon, jämte öfrige husets anförvandter, har låtit sin fosterson, ynglingen Axel Bodin ingå i arf jämte de öfriga fostersyskonen, så att han, som just nu lemnat sitt barndomshem, der han sedan sitt första lefnadsår vistats, för att sätta eget bo, medförde en liten god grundplåt.
Bland andra tönkvärda yttranden tillönskade kyrkoherden den åldrige och svaga gumman, att, likasom hon genom vackra och goda handlingar mot »värnlösa små» som det stod på det mycket vackra etuiet, förvärfvat sig denna krona, hon ock af nåd måtte få emottaga lifvets ovanskliga krona.

En på Gotland sannolikt sällsynt fågel af uggleslägtet fångades för några dagar sedan af landtbr. Lytb, Möjner. Fågeln var af en dufvas storlek, brun till färgen med askgrå fläckar på de korta trubbiga vingarne. Benen liknade kattassar och voro försedda med skarpa men späda klor. Mest uttrycksfulla hos fågeln voro ansigtet och ögonen, de senare försedda med en brandgul cirkelrund regnbågshinna, hornhinnan mycket kupig; de mycket utvecklade ögonlocken voro försedda med långa fransiga ögonhår.
Dess läte kan närmast återgifvas med: upp! upp! upp! Månne ej hade varit skäl att lemua den åt läroverkets zoologiska samlingar?

Massuntierskrifter samlas här och hvar i byarne vit de ofta hållna nykterhetsmötena för att melels opinionsyttring. verka för värdshusrörelsers upphörande på Slite.

Riklig tillgång på räf tycks det vara höromkring enär under vinterns lopp, medels förgiftad åtel, redan dödats 10 räfvar; några lära dessutom vara dödade men ej upphittade, Vore ej skäl att alla socknar i likhet med Boge och Lärbro använda en del af hundskatten till särskilda premier för rofdjurs dödande, för att ersätta dem, som dermed uppoffra tid och arbete?
Lärbro kommun betalar 3 och Boge 2 kr. för hvarje räf som dödas inom socknen. Det mellanliggande Othem, som sålunda skördar nyttan af grannsocknarnes uppoffringar, har icke någon sådan premie, oaktadt hundskatten der utgår med 3 kronor.

Ronehamn i Februari.
Nu är redan första månaden gången på det nya året och nog har den varit växlingsrik i mer än ett afseende. På landsbygdens stilla, idoga arbete beror det ju, om städernas handel och näringslif skall förkofras och blomstra.
Tecken till en lifligare spskulation i skogsprodukter bör derför helsas med glädje äfven om det för fosterlandsvännen på ett eller annat ställe skulle synas som hoppade man öfver de lagliga skrankorna. Det gäller dock att den som äger och förståndigt använder sina skogsvarsr må få högsta möjliga valuta. Och de lokomobiler, som här och der med energi arbeta, kunna ju dertill bidraga väsentligt bara icke väderleken lagt så stora hinder i vägen. Vi ha ju! riktigt hvarannardagsvinter. Man säger att vi icke haft en sådan sen! 1839. Och i skogen försvåras arbetet derför i högsta grad. Landtmannen behöfver vog äfven sälja hvad han kan undvara ty åttionian var ett klent skördeår. Åtskilliga tecken tyda ock på ett litet uppsving, så man nästan börjat balft om halft hoppas på bätte tider. Fast gunås! nog låta de vänta på sig i den här gyttjan; ty det är ju ej annat på vägar och stigar härnere än smörja. Det är hennes och influensans tid nu — men ej kom JR i grefvens. Nog tycker jag det var i otid.
Ni frågar efter nyheter. Visst skall steken ha sås och visst skall en tidning ha nyheter.
Att ångare och segelfartyg synas här utanför nästan dagligen har väl berättats. Det är alldeles som vi hade våren inpå oss. Svanen flyger i luften och simmar i vattnet. Vår jägareålderman här, Vigsten, sköt en häromdagen. Lärkor synas äfvev, icke enstaka exemplar utan i flockar och starar likaledes här långs kusten, Barnen ba börjat skolan och myggen börjat dansa, isen brister och ryssjan torkar, så nog är det vårtecken som heta duga.
Som en ytterst sorglig underrättelse kan äfven nämnas, att en 14-åring (till sorg både för föräldrar och närmaste) nyligen blifvit förlöst med ett barn.

Skattmötet, som årligen återkommer och aldrig nteblir, aflöpte 8 Febr. här stilla och lugnt utan skrål, rammel och kopparslagare. Hvar och en erlade sin tribut, köpte litet af smeden och blekslagaren — fruntimren fingo hålla tillgodo med »krokmakaru» och »jungfru Maria», som sålde karameller — och så gick hvar och en till sitt. På samma tid och samma timme bölls af kronolänsman Lindström ett möte för omläggande af den stora s. k. »Frixarfve bro» som vore bristfällig och i hvilken kostnad alla delägare i Alfva myr ålades deltaga. Mötet beslöt att bygga en ny bro af sten och en comité utsågs bestående af landtbr, A. Petterson Hulte, Hemse, J. Wahlby, Östris, Alfva och K. Lindberg, Frixarfve, Rone, å hvilka uppdrogs att upprätta kostnadsföreslag och anskaffa sten m. m. Deanna bro lär emellertid af myrlottägarne en gång förut satts i stånd och blifvit af vederbörande kronolänsman afsynad. Mången hade derför förestält sig att något vidare nu ej skulle komma i fråga från myrägarnes sida. Men detta hopp var fåfängt. Ty enligt vederbörandes utsago kommer den alltid att vidlåda delägarne i myren till åtminstone halfva kostuaden.

Tandläkareyrket är ett yrke, hvari ofta fuskas till stort men för den lidande allmänbeten. För något öfver ett år sedan led en gosse här i socknen svåra plågor genom felaktigheter vid en tands utdragning, enligt sedermera tillkallad läkares utsago, så att endast tjenlig läkarebehandling kunde hjelpa det onda och au har en annan äfven varit illa deran.
Ett ungt fruntimmer lät för 3 år sedan uttaga en tand, men naturligtvis vände man sig ej till läkaren utan till en annan person. Nu i höst har samma fruntimmer plågats af stark hufvudvärk med tanivärk hvarvid en stor bulnad uppstod på tandköttet. Nu måste läkaren ändtligen anlitas, som efter stort besvär och för patienten ett lidande som om 5 tänder skulle uttagits utdrog roten till den tand, som för så lång tid sedan uttogs. Benröta var ej långt borta.
Den stora vädermjölqvarnen å Ronehamn miste häromdagen sin ena vinge i stormen.
Den brödbehöfvande sakna den.

Stenkyrke, 13 Febr.
Tjufvarne låta ännu alltjämt höra af sig. Så ba de, troligen at hämd derför att häststölden vid Vale misslyckades, der en natt brutit sönder hänglåsen för ett af husen samt släpt en häst lös. Potatisgroparna ha haft talrika visiter. Till följd af den rådande, alltmera stigande osäkerheten, skall man om lördag vid betalande af skatten öfverlägga om bästa sätt att få tjufvarna gripna och i fall någon särskild kan anses misstänkt för stölderna.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Från sjön.

— Skeppet »Marie», kapt. E. Vessman, anlände till Öresund 11:te Februari.
Allt väl.
— Angående ångaren Malagas inlöpande vid Landsort 20 Jan., hvilket förr omnämts i eder tidning, har nu närmare blifvit kändt, skrifves till Gotl. Allehanda. Kl. 1/2 10 f.m. blef en större ångbåt synlig. Vinden var SSO med storm, förskräcklig sjö och häftiga snöbyar.
Som det var förenadt med lifstara att utgå med den mindre lotsbåten beordrades några man till den i norra ändan af ön befintliga hamnen efter den större kuttern. Under tiden kom ångaren närmare utanför östra sidan af Landsort, der den stoppade. Då beslöt lotsförmannen att oaktadt den vräkande sjön göra ett försök med mindre lotsbåten. Den omnämda lilla båten bemannades utom af lotsförmannen med kronolotsen Barnhard Öberg (aflagt navigationsexamen här), lotslärlingarna Åström, Olsson, fyrv. Ström och tullvaktmästrarne Österman och Borgh. Från östra sidan var ingen möjlighet alls att utgå, hvarför man begaf sig i väg från vestra sidan.
Då båten med oerhörda ansträngningar och ändå större påpasslighet att ej fyllas af brottSR kommit till Göjkrösan, höll Malaga ned till den.
Vid bordandet måste ångaren backa och höllo topparna på lotsbåten (med 2 sprits) att trassla in sig i de delar af ankarkettingen, som hängde från klyset till bogankaret, Hade man ej genom oerhörda ansträngningar lycke afvända denna fara, hade båtbesättnivgens öde varit gilfvet. Från lotsbåten ropades nu, att man från ångaren skulle kasta ut ändar. En dubbelpart af en smäcker manillatross for byinande öfver båter, och då Malaga slingrade fill den, fick kronolotsen Öberg tag i dubblan för att kläpga sig upp — ett vågstycke, då ibland hsla brädgången låg under vättnet och återigen nästan kölen syntes.
Af misstag kom då ena parten af trossen att kastas loss från ångaren och då var det omöjligt för Öberg att klänga sig upp på den enkla linan. Vid nästa slingring måste då mannen släppa sitt tag, hvarvid han fick ett hårdt slag i veka lifvet af ångaren och körde i sjön. Man lyckades dock Le honom, men hade han kommit mellan Malaga och lotsbåten hade han sönlerkrossais fullständigt. Lotsläringen Olsson lyckades sedan med lifsfara komma ombord och föra ångaren i hamn.
Förloppet häraf är anmäldt till lotsstyrelsen.
— Siamesiska barkskeppet Fortune, 444 ton drägtigt, har 25 November sistlidet år under en tyfon totalt förolyckats i närheten af Hainan. Hela besättnigen utom befälhafvaren, kapten Söderström, kunde rädda sig i båtarne.
Som bekant, äro flere svenskar anstälda i Siam, synnerligen som befälhafvare å handelsfartyg.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

Lagfarter

ha under Januari månad beviljats af rådhusrätten för
1.) Hus ach tomt nr 3 i Sankt Hansrotens 4:de qvarter, hvilken fastighet handlanden K. J. Ohlsson för 4,925 kronor köpt från handlanden John Erikssons konkursbo.
2.) Samma fastighet, hvilken handlazden O. E. Olsson för 4,925 kronor köpt af handlanden K. J. Ohlson.
3.) Tomten nr 38 1/2 i Norderrotens 1:a qvarter med en derå uppförd iskällarebygnad, hvilken fastighet handlanden Alfred Palm för 11,000 kronor köpt från aflidne vice konsuln G. T. Romdahls forkonivi.
4.) Hus och bygnader på tomterna n:ris 39, 40 och 41 i Norderrotens 1:a qvarter jämte samma tomter, så vidt de utgöras af frigjord, hvilken fastighet handlanden Alfred Palm för 56,000 kronor köpt från aflidne vice konsuln G. T. Romdahls konkursbo.
5.) Hus och bygnader på tomten nr 22 i Sankt Hansrotens 2:a qvarter jämte samma tomt, så vidt den utgöres af frijord, hvilken fastighet handlanden Alfred Palm för 3,000 kronor köpt från aflidne vice konsuln G. T. Romdahls konkursbo.
6.) Fastigheten nr 50 i Strandrotens 1:a qvarter, hvilken fastighet Gotlands Enskilda bank för 700 kronor köpt från aflidne vice konsuln G. T. Romdahls konkursbo.
7.) Hus och tomter under n:ris 38 1/2, 39, 40 och 41 i Norderrotens 1:a qvarter samt nr 22 i Sankt Hansrotens 2:a qvarter, tomterne så vidt de utgöras af frijord, hvilka fastigheter Gotlands Enskilda bank för 70,000 kronor köpt af handlanden Alfred Palm.
8.) Hus och tomter under n:ris 33 1/2, 39, 40 och 41 i Norderrotens 1:a qv. samt nr 22 i Sankt Hansrotens 2:a qvarter äfvensom tomten nr 50 i Strandrotens 1:a qvarter, tomterne så vidt de utgöras af frijord, hvilka fastigheter Visby Bryggeriaktiebolag för 75,000 kronor köpt af Gotlands Euskilda bank.
9.) 1/4:del af den söder om staden belägna frijordshagen söderhagen utgörande hela n:ris 1829 och 1841 siwmt delar af n:ris 1825—1828, 1830—1834, 1836 och 1840 i nya stadskartan om tillhopa 12 hektar 83 ar 52 qvadratmeter, hvilken fastighet delz såsom giftorätt i boet efter aflidna hustrun Maria Svensson, dels på grund af ett upprättadt testamente tilllfallit sjökaptenen Wilhelm Svensson.
10.) Samma fastighet, hvilken i arf efter aflidne sjökaptenen Wilhelm Svensson tillfallit hans bern lektorn J. W. Svensson, stadsveteterinären 8. N. F. Svensson, tulluppsyningsmannen K. R. Svensson, samt döttrarna M. H. S. Svensson, E. U. Svensson och J. J. M. Svensson.
11.) Hus och bygnader på stadsjordstomten nr 15 i Klinterotens 4:e qvarter, hvilken fastighet ogifta Maria Karolina Söderström å exekutiv auktion för 1075 kronor köpt från sjömannen Oskar Söderström.
12.) Hus och bygnader på tomterne n:ris 11 och 12 1/2 i S:t Hansrotens 2:a qvarter, jämte den del af tomterna som utgöres af frijord, hvilken fastighet handlanden Th. Bargkrantz & exekutiv auktion för 8,600 kronor köpt från hustrun Anna Anderssons konkursbo.
13.) Samma fastighet, hvilken läderhandlanden D. C. Lengqvist för 8,600 kronor köpt af handlanden Th. Bergkrantz.
14.) Hus och bygnader på kronotomten nr 48 i Strandrotens 1:a qvarter, hvilken fartighet enligt en emellan aflidne skomakaremästaren Lars Peter Högströms sterbhusdelägare träffad arfsförening blifvit tillskiftad hans enka Maria Kristina Högström.
15.) 1/4:del af den söder om staden belägna frijordshagen Söderhagen, utgörande hela nr 1829 och 1841 samt delar af n:ris 1825—1828, 1830—1834, 1836 och 1840 i nya stadskartan om tillhopa 12 hektar 83 ar 52 qvadratmeter, hvilken fastighet arbetaren P. O. Hanriksson för 750 kronor köpt af aflidne sjökaptenen W. Svenssons sterbhusdelägare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24

Publicerat

En uppskakande olyckshändelse

timade härstädes natten till i går, då konsul Jobn E. Stare drunknade i inre hamnen ungefär midt emot tullhuset. Om förloppet vid tilldragelsen, som under gårdagen utgjorde samtalsämnet i vår stad, dels vet man, dels gissar man sig med tämligen stor sannolikhet till följande.
Konsul Stare hade jämte ett par personer, bland hvilka kapten Säfstén å Sofia, intsgit supé å stadshotellet, hvarifrån de begåfvo sig i väg omkring kl. 11. Man tog vägen Strandgatan söderut förbi residenset, der en af sällskapet gick uppåt Södertorg, men konsul Stare förklarade sig skola följa kapten Säfstén ner till Sofia, helst som han enligt hvad han förut under qvällen yttrat, hade för afiigt att invänta Polhem, med hvilken en bekant förmodades anlända.
Strax före kl. 1 begaf sig konsul Stare från Sofia, och hvad som sedan inträffat, känner man naturligtvis ej med visshet.
Kapten Karlström å jakten Apollo, som bekant liggande i vinterlag i inre hamnen, skulle strax efter kl. 6 i går morgse af någon anledning gå nedåt hamnen, och då han för sådant ändamål gick framåt kajen, får han plötsligt se en kropp stående & det grunda vattnet der nedanför, så långt från kajen, att vattnet gick en fot öfver hufvudet. Han såg ej hvilken den drunknade var, oaktadt ansigtet var vändt inåt hamnen, ty hufvudet var en smula nedböjdt, och ville ej sjelf vidtaga några åtgärder för kroppens upptagande, utan begaf sig till det bredvid liggande tullhuset, der vaktmästare Lindberg ombads att telefonera till vaktkontoret, hvilket denne också gjorde.
Innan poliskonstaplarne emellertid hunno anlända, hade ett par af Polhems besättningskarlar kommit till och med deras hjelp upptogs den döda kroppen. Mun såg då, hvem den olycklige var. Han infördes i tullhusets packbod, der liket qvarlåg till i går på aftonen.
Platsen der kroppen fans ligger ett par steg norr om den ungefär midt för tullhuset befintliga stentrappan i kajen.
Hvad hade då försiggått i den tysta natten? Här börja gissningarne, men på grund af flere omständigheter kunna de göra anspråk på att vara tämligen säkra förmodanden. Att en olyckshändelse föreligger torde vara utom allt tvifvel. Allt af värde återfans hos den döde.
Sannolikt är att han, som var mycket närsynt, i det rådande mörkret under sin gång längs kajen snafvat mot en just invid stället der han blef fannen, öfver Skeppsbron liggande ketting och sålnunda stupat omkull och handlöst fallit i sjön. Det synes att han i fallet slagit hufvudet antingen mot sjelfva kajen eller mot en på sidan af kajmuren sittande större jernring, så att han måbända förlorat sansen. Han var nämligen, då han upptogs, betydligt skrubbad och blå öfver venstra tinningen.
En förmodan är också att hans käpp — en tämligen smal sådan, men af syanverligen starkt och segt träslag, fastnat i kettingen och vållat fallet, dervid den brutits af omkring 6 tum från doppskon. Men deremot talar åter det att den döde befans hålla den afbrutna käppen i handen.
Huru vid olyckan tillgått lärer väl aldrig bli fullt utredt, då allt försiggått så tyst och hamnen var folktom. Don lots, som om natten hade vakten, säger sig nu från vaktstugan uppe i palissaderna omkring kl. 1 ha hört några underliga rop från hamnen och samma iakttagelse lär man ha gjort från smeden Vickmans gård utan att der dock kunna angifva tiden för ropen. Detta torde nog stämma öfverens med tiden för olyckans timande, ty den dödes ur hade stannat på 2,25 och någon tid dertill alltid åtgått.
Den så olyckligt omkomne var född år 1848, blef nederlänsk v. konsul år 1872 och engelsk v. konsul 1885 samt dref dessutom agenturaffär. Gift med Ottilia Kuylenstjerna, efterlemnar han enka och 5 barn. Stare var en stilla och fridsam man, som i vår stad efterlemnar en rätt vidsträckt vänkrets.
Den aflidne var i hvartdera af bolagen Skandia och Tule lifförsäkrad för 10 tusen kronor och i Fylgia, hvars agent han var, olycksfallsförsäkrad för 20 tusen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Februari 1890
N:r 24