Af nedanstående historia, som nog icke är den enda i sitt slag torde våra landtmän kunna draga någon nytta.
I Oktober 1888 kringreste på södret en enkefru Julia Andersson från Stockholm för uppköp af gås- och fårkroppar. Hos hemmansägaren Olsson, Ringome i Alfva, tingade hon 13 gåskroppar samt 40 pund fårkött till ett belopp af 200 kronor, och öfverenskom med Olsson att han 24 Öktober skulle komma till staden med varorna, gom skulle sflemnas vid Adelsgatan hos en mamsell Vessman, der fru Andersson bodde.
Nå, Olsson jämte hemmansägarne V. Vahlberg och Olof Nilsson, likaledes från Ringome, inkommo ofvansagda dag till Visby. Vid söderport möttes de af torghandlerskan Olivia Blom, som sporde Olssop, om han hade något att sälja, hvarpå han svarat nekande samt att han tingat bort sina varor till fru Anders:on.
Olivia Blom hade då omtalat, att fru Andersson rest till Stockholm, mer kunde hon för hennes räkning mottga varorna.
Olsson och hars kamrater körde emellertid upp till mamsell Vessman, der de fingo veta att fru Andersson verkligen farit. Från henue hade samma dag ankommit 150 kronor, hvilka Olivia Blom användt till utbetalnivgar, enär hon hade affärer med fru Andersson.
Olsson ville ej lemna sina varor till mamsell Vessman, som han ej kände, men till madam Blom sade han sig skola göra det, hvarför man körde till vågen vid Södertorg. Under uppehållet ler kom ett telegram från fru Andersson till mamsell Vessman, att 300 kronor dagen derpå skulle anlända för att betala de landtbor, af hvilka fru Andersson tingat varor. Genom öfverenskommelse med mamsell Vessman skulle peogarne lemnas till madam Blom.
När Olsson sett detta telegram tvekade han ej att lemna varorna. De kördes upp till madam Blom på Murgatan, der hon på en lapp tecknade an hvad hon mottagit samt på Vahlbergs fråga, om hon gick i god för betalningen sagt, att hon gjorde detta. Olsson hade ej tid att stanna i staden till andra dagen, då penningarne skulle komme, utan uppdrog att hemmadottern Anra Cedergren att mot flemnandet af Olivia Bloms qvitto uttaga peoningarne. När Anna Cedergren infann sig, sade Olivia Blom att hon visserligen fått penningar från Stockholm, men att de åtgått att betäcka hvad fru Andersson redan var skyldig henne. Anna Cedergren gjorde flere besök hos madam Blom, men förgäfves. Olsson har ännu idag ej fått några 200 kronor, oaktadt fru Andersson erkänt sig ha mottagit varorna.
Derför hade han till i dag instämt Olivia Blom med yrkande om utfående af de 200 kronorna. Hvad här ofvan omtalats framgick af Vahlbergs, Nilsson och Anna Cedergrens samstämmiga vittnesberättelser.
Olivia Blom nekade både att ha iklädt sig betalningsskyldighet och att ha bekommit några 300 kronor från Jnlia Andersson.
Mölet uppsköts.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Februari 1890
N:r 18
