Af Karl Romin.
Det torde väl näppeligen finnas något svenskt landskap, hvilket i så rikt mått som Gotland fått lemna motiv för målarens pensel och ritarens stift. Allt hvad vi äga af fornminnen — och det är ej litet — allt hvad en gifmild natur skänkt oss\’af anslående och vackra scenerier har om och om igen fästs på duken eller papperet. Men för den verklige konstnären, som fått blick för det sköna och storartade, finnes ännu på vår ö — särskildt i vår åldriga stad — mycket att ännu göra. Det är ju icke alltid motivet i en tafla som ger den dess värde, det är lika ofta uppfattningen och utförandet.
I ofvanstående teckningar bjudes ju för oss gotländingar ingenting öfverraskande nytt. Det är här endast kända motiv konstnären behandlat. Men kanske just derför äro de för oss så mycket mera tilltalande. Vi ha dagligen vandrat bland dessa murar och ruiner, vi ha ofta njutit af dessa täcka taflor. En gammal bekant melodi kan ofta trots sin anspråkslöshet vara oss kärare än ett storslaget musikstycke som vi höra för första gången. Så ock här.
Men det är dock icke blott detta, som gör, att man låter blicken dröja vid dessa skisser. Artisten har lyckats att i dem ingjuta något af sin egen uppfattning, lyckats åt sina taflor förläna en väl afpassad stämning.
Kasta din blick på den lilla skissen längst uppe till venster. Det är ju strandpromenaden — säger du, just sådan jag sett den så många gånger. Den smala, sandade gången, som på ena sidan med en grönklädd sluttning stupar ned bland den hvita kiseln och släken, å den andra sidan begränsas af den åldriga, halft förvittrade stadsmuren, inbäddad i buskväxter och murgrön. Och så den enda qvarlefvan af det en gång så ståtliga Visborgs slott. Du har kanske någon gång stått der nedanför och skakat på hufvudet åt vandalismen, som ej tvekat att använda minnesmärket till bygnadsplats.
Känner du igen St. Göran, dit du tvifvelsutan någon aftonstund gjort en promenad? Din tanke flyger kanske hän till de olyckliga sjuka, som här i närheten en gång vårdats. Nu stryker hafsvinden frisk öfver ruinen. De gamla tiderna äro förbi.
Det ligger stämning i taflan från Nordöstra grafvarne. Motivet från hamnen är dig också helt säkert välbekant, Och du känner kanske en fläkt af sommar strömma dig till möte ur det lummiga partiet från Botaniska trädgården.
Den väldiga pelare, som uppfattar den vackra planschen, kan du i original återfinna i Helgeandskyrkan.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Januari 1890
N:r 1
