behandlades igår å extra kyrkostämma, hvilken var ovanligt talrikt besökt. Föredrogs skolrådets skrifvelse, hvari rådet i likhet med komiterade hemstälde om folkskolehusets förläggande på Lundinska åkern, allt på sätt och under vilkor, som förat vid redogörelsen för de nya komiterades förslag, i tidningen i detalj omnämts. Tillika gafs tillkänna att de två skolrådsledamöter, som varit frånvarande när beslutet fattades om den nu gjorda hemställan, äfven vid justeringen förklarat sig för skolhuskolhusets förläggande på Lundinska åkern.
Uppstod så en tämligen långvarig diskussion hvilken inleddes af lektor Bergman: Då här vore fråga om upphäfvande af ett förot fattadt enhälligt beslut, som ej blifvit öfverklagadt och som stödt sig på skolrådet och särskilda komiterade och frågan sålunda var både ovanlig och vigtig,vore skäl att närmare granska densamma, innan man skred till beslut. Handlingarne voro vidlyftiga, men tal. hade något så när tagit kännedom om dem. Först ville han likväl nämna, att han ej ansåg Vensteråker absolut tjenlig till skoltomt, men i valet mellan två dåliga ting, väljer man det minst dåliga. Tal. ansåg Vensteråker bättre och fann med glädje att skolrådet också medgaf detta. När tal. sett på stadsingeniörens kostnadsförslag och de nya komiterades kritik öfver detsamma.äfann han, att man lagt på kostnader för Vensteråker, under det man tagit ifrån Lundinska åkern för att göra den förra för dyr. Detta vore ett besynnerligt tillväragående, mot hvilket befogade anmärkningar kunde göras.
Man hade vid Lundinska åkern isynnerhet stödt sig på prisbilligheten. Men enligt den ene skolrådsreservantens dr O, Klintbergs etter pröfning stadgade åsigt, skulle ingen nämnvärd prisskilnad uppstå mellan de båda tomterna. Vidare hade Vensteråker företräde genom närmare läge, 90 fot från stadsmuren mot Lundinska åkerns 300 fot. I dåligt väder blef denna skilnad betydlig. Talaren yrkade att stämman måtte vidhålla sitt en gång fattade beslut enligt det förslag, som till skoltomt upptar en areal af 112 tusen qv. å Vensteråker. Iuskränkningar kunde i denna tomtplats göras så att den ej blef så dyr. Visserligen vore det prydligare om Häggska, Dahlströmska och Sandeliuska ladorna komme bort, men någon nödvändighet vore det icke. Man vann ändå att få en välbelägen frisk tomt med ypperlig lekplats. Ehuru talaren nog ansåg Lundinska åkern användbar, hade den det emot sig att der blefve vattenafledning nödvändig, men enligt talarens och mångas åsigt behöfdes ej sådan å Vensteråker. Vidhöll sitt yrkande.
Lektor Höjer: Skolrådet hade förra gången fattat sitt beslut ur den synpunkten att Vensteråker vore billigare. Dessutom hade funnits ett annat bestämmande skäl: att man trodde det; skulle gå fortare att få skolhuset bygdt på Vensteråker, än på Lundinska. Nu åter ställer sig frågan så, att skolrådet anser Lundinska åkern billigare; detta vore visserligen ej så klart; men om också Vensteråker blir billigare, är det ej så afsevärdt, att det kan bli bestämmande, Men hvad lättheten att bygga beträffar, hade nu utsigterna ändrat sig till förmån för Lundinska åkern. Öfver Vensteråker är ju påtänkt att draga fram en gata, anlägga ett torg derstädes; det kan dröja innan man der får bygga. Under sådana ometändigheter var det skolrådets skyldighet att ändra sin åsigt, ty det väsentligaste är att få ett nytt skolhus. Staden kan hvilken dag som helst af inspektören få sig ålagdt att skaffa andra småskolelokaler. Det vore en skam och dertill en onödig skam, då de nu använda lokalerna ingalunda äro så billiga, att de ur den synpunkten kunde försvaras.
Kamrer Melin, anslöt sig till lektor Höjer. Han kunde ej se någon inkonseqvens i att stämman nu fattade ett beslut som upphäfde ett annat, då vid förra beslutet ribilllaketen låg till grund derför, en grund som nu är borta.
Det hade sagts att Lundinska åkern låg för aflägset. Talaren vädjade till förhållandena vid landsbygdens folkskolor, dit barnen ofta ha en fjerdedels mil. Det hade också sagts, att komiterade gjort skyldiga till att taga ifrån för Lundinska köras vidkommande och pålägga kostnader för Vensteråker. Bad att få bevis för detta. Allt som tagits ifrån var halfva kostnaden för vägen\’ från Ahlgrenska huset ; men den behöfdes ej för skolan mer än 3 meter bred. Hade reducerats dertill. Hvad åter beträffar tilläggen, skulle dessa väl gälla grundgräfningsarbetena, som höjts för Vensteråker ; men talaren vädjade, om någon trodde, att grundgräfnirg kan ske för jämförelsevis samma låga pris på den stenbundna Vensteråkern som på Lundinska åkern med 8 fota beqväma lager till hällen.
Det hade vidare sagts att till tomt vore 112 tusen qv.-fot nog, äfven om de omnämda ladorna finge stå qvar. Men tal. vore rädd att då blefve det endast ett palliativ och snart nog skulle uppstå fråga om att flytta bort ladorna, hvilka då kunde stå mycket högre i pris än nu. Om detta vore klokt bushålladt, lemnade han derhän. Tal. hade ej hört att fallmäktige ämnade upplåta östra grafvarne till lekplats åt barnen; gjorde de det, skulle han hålla dem räkning derför.
Hvarifrån talet om oundgängligheten af vattenafledning för Luudinska åkern hämtats, visste talaren ej. Antagligen hade väl någon sakkunnig yttrat sig. Stadsiogeniören har likväl sagt, att sådan afledning ej behöfves, ty vattensamlingen der berodde af ett dikes igenfyllning. Detta vore lätt att afhjelpa. Deremot fans på Vensteråker höst och våren vattenpuss af flere fots djup. Bygnadenämden hade öfver Vensteråker upptagit en gata, nämden hade på det lifligaste afstyrkt dess användande till skoltomt, allt detta visade bur liten utsigt det fans för att få Vensteråker. Mot densamma funnes ännu ett skäl: förr eller senare komme jernvägen attsträcka sig norrut; tal. kunde ej tänka sig någon annan sträckning än öfver Vensteråker. Småskolelokalerna i staden vore sämre än i någon skola i distriktet. Detta kunde ej i längden få fortfara. Yrkade derför bifall till skolrådets hemställan.
Lektor Bergman: Ea föreg. talaren hade fäst sig uteslutande vid snabbheten att få det nya huset uppfördt. Men då det gälde en så stor affär, måste man ej blott gå fort, utan också försigtigt. Äfven talåren hade hört om ett torg på Vensteråker. Vi ha redan tre sådana, etttill vore obehöfligt och dervid lag hade ej bygnadsnämden sista ordet. Den omtalade gatan öfver berg och backar räknade talaren till »konstgjorda» hinder. Jernvägen fans blott i fantasien. Vigå ännu och vänta pål| en nordlig jernväg, som högtidligen lofvats,att staten skulle bygga åt oss. Men vi fi vänta. Under tiden skulle då ett bolag bygga en sådan.
Åter ett konstgjordt hinder. Talaren instämde i behofvet om lämpligare skollokaler. Man måste dock se till att man gick allvarligt och försigtigt tillväga. Önskligt vore, om våra barn liknade landets med afseende på härdigheten. De göra det ej, äro ej vana vid långa vägar. Var säker på att östra grafvarne finge användas som lekplats. Hade i våras iakttagit hur gyttjig och sumpig Lundinska åkern var. Den måste grundligt dräneras. Det vore ej så lätt att rensa upp diket; det kom att kosta mycket penningar. Den lilla sjön å Vensteråker vore ej otreflig alls. Den försvarn af sig sjelf, när värmen kom. Visst hade komiterade, »tagit ifrån och lagt till». T. ex. rörande gångbanan till skolan. Den voro obehöflig. Motivet var: när barnen traskat i smutsen en fjerdingsväg, kunna de gå der också det lilla stycket. Men vore det ej fördelaktigt att på en sådan torr gångstig få trampa af sig smutsen? Vidare hade man glömt bort kostnad för pelare eller dylikt kring den nya muröppningen, om den finge upptagas. Man hade lagt på köpeskilling för Vensteråker, hvilken ej kunde komma i fråga då staden säljer åt staden. Vidare hade en oafsigtlig felräkning af komiterade ägt rum, i det de beräknat värdet af den å Vensteråker erhållna bygnadsstenen för lågt, hvadan priset för tomten naturligtvis höjts.
Efter hvad talaren här antydt, blefve Vensteråker mycket billig, helst Lundinska åkern ju i inköp kostar 4,500 kronor.» Angående försäljning af tomter eller utarrendering af obehöfliga delar å den sistnämda åkern, hyste talaren ej lika stora förhoppningar gom komiterale,ty det vore ej sagdt man fick sälja eller arrendera ut, förrän der blifvit gator m. m.
Talaren tänkte också på den fattiga skolungdomen som skulle i ur och skur och snöyra få svårt att ta sig fram till skolan. Det blefve för öfrigt ej fallet blott med barnen, utan äfven med lärare, skolrådsledamöter, ja till och med skolans nitiske eforus. Upprepade, att Vensteråker ej vore absolut förträfflig, men den vore lättare tillgänglig än Lundinska åkern, hvilken föröfrigt ej ännu är tomtindelad, så att det kan draga länge nog ut på tiden, innan den får bebyggas. Angående Vensteråkers användning beror denna af stadsfollmäktige, så att här kan det gå ganska fort. Bygnadsnämden hade ju i skrifvelse till fullmäktige yttrat, att om de funno för godt upplåta Vensteråker, intet hinder möter derför från brandeller bygnadsstadgans sida; ej heller behöfdes dertill k. m:ts bifall, enär Vensteråker blott vore att anse som en i äldre stadsdel belägen tomt. Således berodde saken blott af fullmäktige.
Biskopen bad att, hvad misstaget i komiterades utlåtande beträffar, få meddela, att skolrådet blott i hufvudsak instämt med komiterade, och felräkningen torde ej väsentligen rubba det ådagalagda förhållandet att Vensteråker blefve dyrare. Fäste uppmärksamheten på att jernväg öfver Vensteråker ej vore otänkbar i form af koncession, äfven om en sådan ej på länge komme till stånd. Orimligt vore ej heller att staden toge betaldt för tomten.
Hr Rundberg instämde i fråga om Lundinska åkern och yrkade proposition.
Hr Melin ville nämna ett par ord om värdet af Vensteråker. Den hade en gång gifvit 175 kr. i arrende och det vore ej omöjligt att åter få detta. Hemstälde om dettajej vore en ganska logisk slutledning : antingen blir Vensteråker indelad i tomter eller icke — något tredje kan ej tänkas. Blir den indelad, kan den få högre värde genom tomterna. Frågas: derför att nu staden äger åkern skall man ej anse den ha något värde? — Att källor finnas i Lundinska åkern är ju en fördel. =Erkände den påpekade felräkningen, hvilken tal. dock ej ansåg väsentligt inverka på beräkningarne i deras helhet. I fråga om den borttagna vägen, anmärkte talaren, att kring skolan blefve en grusad plan, der barnen kunde få stampa smutsen af sig. . Förslaget hade föröfrigt af komiterade uppgjorts ur skolans, ej ur stadeng synpunkt. I fråga om, huruvida Vensteråker vore att anse såsom ny eller gammal stadsdel, hade ej bygnadsnämden sista ordet.
Lektor Bergman: Källorna gåfvo jordartadt odrickbart vatten.
Hr Wassberg förvånade sig öfver den vändning saken tagit äfvensom deröfver att lektor Bergman också vändt om, då har vid förra beslutets fattande bekämpat Vensteråker. Helst skulle talaren velat ha skolan inom staden, men då detta ej ginge för sig, ville han påpeka att ingen plats vore mera störande och bråkig än just platsen utanför Österport, -der barnen kunde få allt annat än goda exempel från krogar och ölstugor. Det borde också tagas mad i beräkningen, att platsen är fuktig om vår och höst, dammig om sommaren samt att vägen utanför staden ibland vore lifsfarlig. Men då ej annat fans att välja på, röstade han för Lundinska åkern.
Hr May instämde med lektor Bergman, rörande Vensteråkers större lämplighet. Trodde att kostnaderna för grundgräfningarne ej voro riktigt beräknade, ty jorden på Vensteråker vore lämpligare för ändamålet än på Lundinska åkern.
Lektor Bergman replikerade herr Wassberg. Han erkände att Vensteråker ej-vore absolut bra, men bättre än Lundinska åkern. Hvad dammet beträffar komme skolhuset att ligga inom planterirgar 110 fot från angränsande vägar.
Kamrer Melin: Önskvärdt hade varit att få skolhuset inom staden, men kostnaderna hade härigenom ökats så betydligt på grund af tomtpriset, att det då varit bäst ait ej tänka på något nytt hus. Med den benägenhet staden hade att flytta åt söder och öster, skulle skolhuset utanför Söderport dock i en framtid komma att ligga tämligen centralt.
Diskussionen afslöts härmed och antog stämman utan votering skolrådets förslag att lägga det nya skolhuset å Lundinska åkern. Mot beslutet reserverade sig hrr May och Bergman, den senare sålunda:
»Då enligt den ene skolrådsreservantens, på stadsingeniörens beräkningar och efter pröfning af herrar komiterades kalkyler stödda åsigt, någon afsevärd skilnad i pris mellan Vensteråker och Lundinska åkern icke förefinnes och då enligt den andre skolrådsresérvantens åsigt, omkostnaderpa för Lundinska åkern möjligen blifva större än för Vensteråker;
då Vensteråker genom sitt närmare läge (afståudet från stadsmuren är nämligen 90 fot) obestridligon är vida lämpligare än den mer aflägsna Lundinska åkern (hvars afstånd från stadsmuren är 300 fot);
då Lundinska åkern vissa årstider, under ofta ihållande regnväder, vid starkt snöfall och snöyra och på våren vid snösmältningen kommer att för vandringen dit, i gyttja, ur och skur bereda de små, till stor del fattiga och illa klädda skolbarnen stora svårigheter, för hvilkas afhjelpande betydliga kostnader blifva oundgängliga ;
då 1887 års komité tillstyrkte Vensteråker, hvars lämplighet af tvänne läkare intygades, och skolrådet 14 Juni 1888 enhälligt förklarade, att Vensteråker syntes äga företräde framför Lundinska åkern;
då flere skäl, som man hört framställas mot Vensteråker, till väsentlig del blott i fantasien äro befintliga, eller, såsom en skolrådsreservant uttryckt sig, »konstgjorda»;
samt då slutligen Lundinska åkerns bestämmande till ifrågavarande skoltomt antagligen skall medföra nu icke beräkneliga utgifter för ordnandet af gator med stenläggning och belysning samt med grundlig vattenafledning, på det att denna trakt måtte blifva en beboelig och trafikabel ny stadsdel, får jag mot det i dag fattade beslutet mig ödmjukligen reservera.»
Gotlands Allehanda
Lördagen 7 December 1889
N:r 142
