Domkyrkan kommer icke att repareras i år

var det beslut, som gårdagens kyrkostämma fattade. Sedan ordföranden redogjort för kyrkorådets åtgöranden att under reparationstiden anskaffa gudstjenstlokaler, nämligen allmänna läroverkets och folkskolans bönesalar, begärdes ordet af
hr Bokström: Dan kungörelse, som domkapitlet utfärdat rörande reparationsarbetenas öf.
vertagande på entreprenad kunde ej undgå att väcka bekymmer öfver, huru arbetet verkligen skulle komma att utföras. Kungörelsen vore dagtecknad 19 April, men blef synlig först 21 April. Den innehåller vilseleledande upplysningar så tillvida att deri angifves att »vidare upplysningar lemnas i domkapitlets expedition.» Men till torsdagen 1 Maj funnos der för spekulanternas räkning blott kungörelsen, ett par blåritningar och 2 modellbänkar, men saknades arbetsbeskrifning åtgångsförslag, projektkontrakt m. m. Man kunde ej begära, att personer skulle rusa i väg på detta sätt och så kunna gå i land med hvad de åtagit sig eller få borgensmän på sådana vilkor.
Talaren hade förfrågat sig hos en erfaren Stockholmsarkitekt om saken, och denne hade ansett, att derest fullständiga handlingar funnits, en försigtig entreprenör behöfde minst en månad för att kunna afge ett genomtänkt anbud. Om så vore förhållandet, vore ganska stor fara för att hela ändamålet med reparationen blefve förfeladt, ifall man på så lösa grunder som här rusade åstad. Projektkontrakt vore nödvändigt. Bristen på sådant skulle kunna förorsaka tvistigheter, dyrbara obehag och dyrbara öfverarbeten, för hvilka kostnaderna komme att drabba församlingarne, Hvad skulle en blitvande entreprenör utföra?
Kunde det sägas i några få punkter som i annonsen? Det är ej uppgifvet huru stor väggyta som skulle skrapas. Hur mycket huggen sten behöfdes? Hur mycket tegel åtginge till värmeledningskanalerna? Huru stor golfyta skulle planläggas? Allt detta vore frågor som en entreprenör måste ha besvarade. Det vore isanning något enastående att släppa ut en entreprenad som denna, och talaren hemstälde, huruvida församlingarne ej kunde finna någon utväg att framflytta frågan så att vederbörande finge tid att spekulera.
Biskopen : Domkapitlet vore genom sina protokoll i tillfälle att bevisa, det inte en dag från domkapitlets sida blifvit försummad för att få förslaget i ordning så fort, som med sakens vigt vore förenlig. När man hunnit så långt, skrefs till arkitekten Pettersson, bakom hvars rygg stod öfverintendenten Zettervall, med begäran om upplysning om huru lång tid som borde utsättas till auktionen och anmodades hr P. att i god tid uppsätta kungörelsen. Att hr P. svikit och dröjt med handlingarne vore mer än beklagligt. Domkapitlet hade också i bref till hr P. uttryckt både sitt beklagande och sitt klander.
Då auktionen är hållen, vore det ju klart, att domkapitlet ej kunde mottaga ett anbud, som ej lemnade fullkomlig säkerhet. Auktionen finge väl i sådant fall förnyas, men talaren hoppades dock att derigenom ej något dröjsmål med sjelfva reparationen skulle vållas.
Hr Bokström fann ännu en sida af saken icke klarerad äfven om anbud inkomme, enär täflan ej varit rätt utstäld. Och beträffande ett så stort förslag borde vara tillfälle till allmän täflan. Allt vore att vinna och intet att förlora, om reparationen appsköts till nästa vår för att först få allt grundligt klart på papperet.
Biskopen: Om alla handlingar kunde blifva klara vore väl nog att uppskjuta auktionen till slutet af Maj.
Hr Höjer instämde med biskopen. Något så långt dröjsmål vore nog ej af nöden. Arkitekten hade fått i uppdrag att utlysa auktionen i god tid. Han hade bestämt dagen och ansåg sålunda en vecka tillräcklig för spekulanterna. Insåg ej, hvarför man skulle uppskjuta reparationen till nästa år. Möjligen kunde auktionen uppskjutas, men den borde dock hållas inom Maj månad.
Hr Bergman uttalade en aning om att 7 Maj ej något anbud komme att afgifvas. Iugen vore så oförståndig att han på så lösa grunder hoppade på arbetet. Est uppskof vore nödvändigt. Och då vore man redan midt uppe i sommaren. För att utföra ett arbete som det ifrågavarande behöfde en entreprenör göra stora förberedelser, stora uppköp. Tid lemnades ej i så fall åt honom att kunna verkställa detta på förmånligaste vilkor. Skulden kunde läggas på arkitekten Pettersson, som varit så långsam och litet omsigtsfull. Talaren hade då han satt i domkapitlet endast med tvekan instämt i beslutet att till arkitekt antaga hr Pettersson, som han ansåg för ung och oerfaren. Att han är oerfaren, det har han visat med afseende på entreprenadauktionen. Talaren yrkade uppskof.
Hr Hellgren: Säkert funnes ingen, som ej önskade kyrkans reparation. Men som förhållandena nu gestaltat sig, vore risken allt för stor, om man i år skulle gripa verket an, Det vore ej blott att tiden för entreprenörerna att göra sina beräkningar var för kort, en entreprenör står vanligen ej och väntar på arbetet, han har kanske annat för händer och så kunde det hända att man på grund af brådskandet ej fioge den bästa och billigaste. Såsom påpekats, materialer måste äfven uppköpas. Genom att reparera i år finge man äfven bänkarne, som representerade en stor summa, dyrare. På Gotland finnes en mekanisk snickarefabrik, som kan göra dem billigare än t. ex. i Stockholm, om den får göra dem nästa år. För att få arbetet väl utfördt, vore ej skäl i att se på ännu ett år, hålla auktionen i höst, och börja arbetet nästa vår.
Biskopen förstod ej hvarför auktionen skulle uppskjutas till hösten. Hvarför kunde den pj hållas om några veckor och så möjligen reparera i år så mycket man hunne, t. ex. göra värmeledningen i ordning.
Hr Bergman: Om reparationen skulle fördelas på 2 år, komme man ju också att ej kunna begagna kyrkan på 2 år.
Biskopen: Just detta utgjorde måhända hindret för reparationens fördelning. Men kanske delar af densamma kunde utföras, som ej hindrade kyrkans begagnande. Vore det ej bäst att öfverlemna saken åt den verkställande myndigheten, som nog ej komme att brådska?
Hrr Hellgren och Bergman återupprepade sina yrkanden.
Hr Höjer ansåg det klart att domkapitlet efter de erhållna upplysningarne, hörde sig för om arbetet skulle blifva billigare till nästa år, men man borde ej bestämma något på förhand.
Hr Bokström yrkade att för den blifvande auktionen skulle finnas tillgängliga arbetsbeskrifning, åtgångsförslag, detaljritningar och projektkontrakt, hvilket – talaren ansåg vara nödiga handlingar.
Sedan diskussionen förklarats afslutad beslöt församlingarne, såsom nämts, genom votering med 590 röster mot 242 att reparationen skulle uppskjutas till nästa år.
Vid denna utgång af frågan kom naturligtvis icke något beslut i fråga om provisoriska gudstjenstlokaler.
I sammanhang med reparationsförslaget, framstälde lektor Bergman sedan samtalsvis några anmärkningar mot detsamma. Så hade beslutats att åtskilliga epitafier i kyrkan skulle flyttas, en ny dörr upptagas o. s. v. Talaren ansåg dessa förslag mindre lämpliga och hemstälde huruvida ej de anmärkniogar han gjort kunde bli föremål för domkapitlets pröfning.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Maj 1890
N:r 67

Vid kyrkostämma

i går, talrikt besökt, beviljade församlingarne ansvarsfrihet åt kyrko- och skolråden för 1889 års förvaltning.
Tillika öfverlemnade församlingarne åt kyrkorådet att, när tid blef, på förmånligaste vilkor afyttra kyrkans gurneyugnar och skulle de härför inflytande medlen lemnas åt reparationsfonden till oförutsedda utgifter.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Maj 1890
N:r 67

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 30 April, skonert Lars, Hultman, Lübeck, styckegods; 1 Maj, jakt Karolina, Olsson, Ekviken, trävaror. — Till Burgsvik; 23 April, skonert Starkodder, Siltberg, Ystad, förpassade varor; jakt Sälla Hoppet, Siltberg, Danmark, sill och kli; 24 April, jakt Sex Syskon, Österberg, d:o, d:o.

Utgångna: Från Burgsvik: 15 April, galeas Petrine, Odman, Varberg; slup Valfrid, Hansson, Södertelge, 16 April, skonert Augusta Maria, Löffler, Danmark; 24 April, skonert Starkodder, Siltberg, Södertelge; skonert Emma, Larsson, Söderköping.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66

Passagerarelista.

Från Stockholm med »Visby» 1 Maj: kapt. Åkerhjelm, regementsintendent Karlson, löjtnant Gyllenram, hrr Carlssop, von Sydow, Carlström, Vigström, Gustafsson; fru Gustafsson; fröknarna Stenberg, Otterström, Björklund; samt 14 däckep. — Med »Klintehamn» 2 Maj: generaldirektör Ankarcrona, fyringeniör Höjer, löjtnanterna von Vicken, Hoppe, Johansson med fru, Falk, Hübner, Thorén, grossh. Hammar, kamrer Odin med fru, hrr Fredin, Rosendahl, Viberg med fru; fru Bolin; fröken Schröder.

Från Norrköping med »Polhem» 2 Maj: kapten Gyllenram, löjtnanterna Landberg, Hammarström, hr Vablgren samt 1 däcksp.

Från Stettin med »Tjelvar» 1 Maj: hrr Eyde, Granit.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66

Rättegångs- och polissaker.

För lösdrifveri har till länsfängelset införpassats f. kronobätsmannen Petter Timoteus Hammarberg, född i Veskinde 1839. H. har förut 2 gånger dömts för försvarslös.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66

Från sjön.

— Danska ångfartyget Rosenborg, lastadt med jern och trävaror, har i förgår strandat Å norra sidan af stenrefvet Grundkallen, beläget i Södra Qvarken vid norra inloppet till Ålands baf. Bergnings- och dykeribolaget Neptuns ångfartyg Eol afgick samma dag från Stockholm till strandningsstället för att assistera.
— Från Karlstad telegraferas 29 April: Galeasen Jacob Dyre, med last till hamnar i norra Venern, påseglades i söndags af en ångare å segelleden en mil norr om Gälleudden, Galeasen sjönk genast, Besättningen räddades ombord å ångaren.
— I lördags morgse inbogserades i Helsingborgs hamn Oskarshamnsskonerten Ida, kapten Ingvarsson, med atbruten förbramsstång och förriggen i öfrigt ramponerad samt med diverse skador å skrofvet för-ut om babord. Fartyget, som var på resa från hemorten till England med prop-last, hade på natten i sundet påseglat en till ankars liggande jakt, hvilken ej visade någon lanterna.
— I Bergqvara hemmshörande briggen »Salamanda», på resa från Landskrona till Kalmar, har under tjocka och storm strandat vid Gudbjem (Bornholm) och blifvit totalt vrak; besättningen är bergad.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66

I Gotlands Länstängelse

har under April månad följande antal fångar förvarats:
Vid månadens början qvarvarande 9, under månaden tillkomna 11, derunder afgångna 5.
Vid månadens slut qvarvarande 15.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66

I D. B. V:s sparbank

ha under April månad:
insatts Kr 17,211:27 i 519 poster.
uttagits Kr 18,965:90 i 335 poster.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66

Fröken Selma Söhrling

ger om söndag konsert i härvarande domkyrka med biträde af flere musikaliska krafter inom samhället. Programmet är omväxlande och väl valdt. Sk sjunger konsertgifvarinnan recitativ och aria ur Oratoriet »Jesu födelse» af Wennerberg, »Lofsång» af Adrian Dahl med ackompanjemang af piano och viol, ett par duetter med en musikälskare samt »Ave Maria» af Gounod med ackompanjemang af piano, oblig. viol och orgel. Vidare får man höra ett pianonummer samt mansqvartetter.
Säkert får konsertgifvarinnan glädja sig kt en talrik publik, som på det sättet kan visa henne sin tacksamhet för den beredvillighet, hvarmed hon städse ställer sin talang till andras förfogande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66

En härlig första Maj hade vi i går.

Det var sommarvarmt och sommarfagert och det låg något af nyväckt lifslust öfver hela naturen, icke minst öfver menniskorna.
Första Maj! Det är ja en gammal regel att då skall man slå sig lös och på ett eller annat sätt helsa den unga sommaren.
Ej heller i Visby gingo vi från denna häfdvunna sed, och när dertill det inträffade att D. B. V:s paviljong samma dag öppnade sina portar för allmänheten, hvad var naturligare än att denna blef brännpunkten i först-Maj-firandet.
Redan på eftermiddegen började paviljongens verandor fyllas af folk, som under muatert glam tillbragte aftonens första timmar utom hus, för att sedan draga sig inom glasväggarne, der kronorna sedan tändes ock maj-festen pågick till sent på qvällen.
Det var också en annan anledning man hade att i går gästa paviljongen. Som bekant innehafves den i år för första gången af fröken Alma Carlsson, väl känd för Visbyborna. Man ville naturligtvis helsa henne välkommen dit, och det må sägas, att det mottagande innehafyarinnan å sin sida bjöd på var särdeles godt.
Allting var putsadt och fiat, nytt och fejadt, såväl paviljongens inventarier som servisen. Och serverivgen sköttes fermt och blir säkert änou bättre, när personalen blir mera van vid lokalen och publiken.
Hvad man fick till lifs af fröken Carlsson var också af bästa slag, och man må hoppas, att det skall fortgå på samma sätt allt framgent till fromma såväl för värdiona som gäster.
Ute var mycket folk i rörelse, men lugnat och stilla var det öfver allt. En massa folk stod en stund och väntade utanför skolhuset på den sedvanliga sången, som emellertid denna gång var instäld. På polisens tillsägelse skingrades snart folket. Äfven i Studentalléa var lugnet ostördt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1890
N:r 66