Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
I en äng vid Levide gård slår denne sällsynta sångare i år hvarje natt sina vackra drillar, skrifves till Gotl. Alleh. Ingen minnes sig hafva hört honom der förr. Stora folkskaror från såväl Eskelhem som angränsande socknar lyssna hvarje qväll på den nattlige storsångaren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84
har under Maj månad följande antal fångar förvarats:
Vid månadens början qvarvarande 15, under månaden tillkomna 10; derunder afgångna 15, af hvilka 1 förflyttats till Centralfängelset i Malmö och 1 till kronoarbetskompaniet å Vaxholm.
Vid månadens slut qvarvarande 10.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84
Såsom vi förat ett par gånger omnämt har kyrkoherden O. Öfverberg hos vederbörande anhållit att styckevis få utarrendera Träkumla annexhemman jämte en del af Stenkumla pastorsboställe, tillsammans 70 tunland åker jämte annan mark.
Länsstyrelsen har i skrifvelse till k. m:t tillstyrkt detta efter en längre motivering: Enda lagliga hindret emot en ifrågasatta utarrendering utan särskildt tillstånd anser länsstyrelsen utgöra det stadgandet i bygnirgabalken att »bonde ej må före fardag fä eller foder af bolo föra.» Detta förbud har hittills ej ansetts utgöra hinder för arrendatorer af obebygda kronolägenheter, af hvilka inom Gotlands län finnas ej mindre än 43 med odlad jord, växlande i storlek mellan 1 och 41 hektar, att från egendomen under arrendetiden bortföra fä och foder. Och — sä, ger länsstyrelsen — det torde vara otvifvelaktigt, huruvida förbudet kan äga tillämpning å löningsboställen som äro obebygda, såsom i regeln är fallet med annexhemman på Gotland. Men ostridigt är, att det måste tillämpas i fråga om bebygda boställen, så framt ej undantag är särskildt medgifvet.
En annan fråga är, huruvida sagda förbud kan anses uppfylla det dermed afsedda ändamålet. Länsstyrelsen erinrar härvidlag hurusom i rikets ständers skrifvelse 28 Jan. 1863 om förslag till ecklesiastik boställsordning, den åsigt blifvit uttalad, att förbudet mot bortförande af foder från boställe vore en af de brister i lagstiftningen, som borde undanrödjas. Och i 1879 års komiterades förslag till förordning angående prestboställen har ofvan nämda förbud att föra fä eller foder från bole förklarats ej böra tillämpas på dessa boställen, då det obestridligen medförde väsentliga och känbara olägenheter vid brukningen och å andra sidan ej lemnade garanti mot boställets utarmande.
Ecklesiastikdepartementets förslag till bestämmelser i berörda hänseende ansåg 1889 års andra kammare »icke för närvarande böra bifallas», i följd hvaraf frågan för den riksdagen förföll. Förslaget innehöll, att stråfoder ej finge af boställshafvaren borttöras utan särskildt tillstånd.
Länsstyrelsen anser uppenbart, att Träkumla annexhemman, som består af 23,51 hektar åker och odlingsmark jämte mindre beteshage icke lämpligen kan fortfarande ligga i sambruk med Stenkumla pastorsboställe. För laga skiftet var annexjorden ännu mera aflägsen än nu, men olägenheten häraf var mindre känbar, då marken nyttjades som äng, Länsstyrelsen anser i likhet med domänintendenten, hvilkens yttrande infordrats, det vara i hög grad olämpligt att det till pastorsbostället hörande invid annexhemmanets jord belägna ängsskiftet om 38,47 hektar skötes i sambruk med prestgårdens öfriga ägor. Också har domkapitlet, som ansett det icke böra medgifvas boställshatvaren att få efter omständigheterna styckevis utarrendera de ifrågavarande ägorna, förklarat sig icke vilja motsätta sig deras utarrenderande såsom helt. Flertalet röstägande å församlingarnes kyrkostämma har enligt protokollet yttrat sig afstyrkande endast i fråga om utarrendering styckevis. Mindretalet har ansett aet ifrågavarande jorden skola genom en sådan utarrendering förbättras.
Då emellertid i jordarnes närhet ej är bosatt någon lämplig person som mäktar öka sitt jordbruk med 70 tnld åker, men deremot flera finnas som kunna med hopp om framgång arrendera 10 till 20 tnl. synes det länsstyrelsen böra tagas i noggrant öfvervägande, huruvida icke i detta särskilda fall ägornas utarrenderande i lotter om minst 10 tnl. må anses ändamålsenligare än sambruk med pastorsboställets hemägor.
Enligt den officiella statistiken för 1888 utgör antalet brukningsdelar i Stenkumla 57 och i Träkumla 38, deraf i Stenkumla 6 delar om högst 4 tnl. och 37 öfver 4 t. o. m. 40 tol. odlad jord samt i Träkumla 15 delar om högt 4 och 17 delar om öfver 4—40 tnl. af ägorna odlad jord. För hela länet utgöra brukningsdelarne 5,399, deraf undereget bruk 936 delar om högst 4 tnl och 3,743 öfver 4 till 40 tnl. Här har alltså jordstyckningen gått långt och den fortgår alltjämt.
Om än jordbruket pål Gotland står jämförelsevis lågt anser länsstyrelsen detta ej vara följd af jordstyckningen, utan visar erfarenheten, att jordbrukets förbättring är beroenda mera af små än stora brukningsdelar. Såsom olägenheter anföras väl ökade utgifter för bebyggande äfvensom större skogsåtgång. Men någon olägenhet häraf kan i ifrågavarande fall ej uppstå och skulle för öfrigt ej drabba bostället, enär jordarne komme att utarrenderas blott till närboende, hvilka finge sjelfva bakosta bygnader och stängsel.
Aflöningen för Gotlands kyrkoherdar är säger länsstyrelsen slutligen — ganska låg och inkomsterna af boställena på grund af mindre gynsamma jordbrukskonjunkturer lägre än som i allmänhet beräknats. Presterskapets ekonomiska ställning är derför bekymmersam och skulle antagligen ej förbättras genom boställenas framdeles möjligen blifvande utarrendering på 20 år.
Länsstyrelsens tillstyrkande till den ifrågavarande utarrenderingen har skett på följande vilkor: att sökanden, kyrkoherden Öfverberg, ej får utarrendera jorden i mindre lotter än 5 hektar; att & hvarje ägolott påföres ett parlass ladugårdsgödsel för hvarje bäck der skördad halm och tre lass för hvarje häck stråfoder; alt arrendator ej får anlita boställets skog; att sökanden blir ansvarig för jordens häfd, samt att om gödslingen försummas han äge skyldighet tillföra den gödsel som i laga ordning pröfvas nödig.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84
ägde i går rum med högre flickskolan härstädes. Med ett kort uppehåll fortgick examen i de särskilda klasserna från kl. 9 till 1/2 1, då biskop von Schéele förrättade sjelfva afslutningen med ett kortare tal.
Talaren tog till utgångspunkt ett par af sina reseminnen från föregående sommar, Han hade då besökt Paris och der betraktat ett af verldens underverk, Eiffeltornet. Han hade med svindlande hast blifvit förd upp till dess högsta ett tusen fot öfver marken belägna afsats. Under hans fötter hade då den stora verldsstaden legat utbredd; utsigten var häpnadsväckande, men han kände sig nedtryckt till sinnes, enär intet var der för handen, som förde tanken till Gud, allenast resultatet af mensklig konst obh menniskosnille. Sedan hade han tagit vägen genom Schweiz öfver Alperna till Italien. Mödosamt och långsamt måste man stiga upp till Malojapassets höjd, mer än 6 gånger större än Eiffeltornets. Men här hade talaren känt sig lätt och varm till sinnet, ty här var Guds verk, här var han närmare sin skapare.
Här erbjöd sig nu en jämförelsepunkt i afseende särskildt på hvad talaren denna gång ville säga till barnen.
Att vilja komma uppåt har alltid varit ungdomens sak, men i vår tid så mycket mer, som hela tidens sträfvan går utpå att förment eller verkligt höja sig upp öfver slentrianens och vanans nivå. »Förment eller verkligt»: ja, det alternativet föreligger från urminnes tid och skall nog räcka, så länge denna tiden varar. Redan i mensklighetens barndom omtalas, hurusom man sade till hvarandra: »Kommer, låter oss bygga en stad och ett torn, hvilkets höjd skall räcka upp i himmelen, att vi måge göra oss ett namn», Men samme Gud, som lät fåfängligheten af detta slags uppåtsträfvande snart träda i dagen, förklarar egendomsfolkets fader, att han vill välsigna honom och göra honom ett stort namn, och han skall vara en välsignelse. Uppåt är menniskans mål, derpå hänvisar sjelfva hennes af Skaparen gifna gestalt, såsom den »anletet uppåt vändande.» Hvari består nu det sanna uppåtsträfvandet? hvilken fråga sönderfaller i tvänne andra frågor: a) hvad är sann mensklig höghet, samt b) buru nå den och föra andra dertill?
Icke behöfver jag väl, fortfor talaren, säga eder, att ingen menniska blir hög och kommer verkligt uppåt genom granna, fina kläder eller stora, förnäma later. Men det sker ej heller på något sannskyldigt sätt genom hvad man vanligen plägar kalla att komma sig fram i verlden, utan allenast förmedelst delaktighet i det goda, sanna, rätta, de ideer, som utgöra den högre, renare luft, för hvilken vi menhniskor äro bestämda, i hvilken vi ock känna oss upplyfta öfver det jordiska småsinnets tunga, qvalmiga atmosfer, såsom på alperna blaud deras rosor och edelweis.
Dit har skolan till uppgift att i förening med kyrkan och hemmet föra de unga. Medlen äro undervisning och föredöme eller meddelande af kunskaper och lefvande, personliga intryck. Alla ämnen kunna rätt behandlade, föra dertill, men främst historien, hvars höjdpunkt är den heliga eller Guds särskilda uppenbarelses historia. Och vid all undervisning gäller det att ibågkomma, hurusom i första rummet ett gifvande och emottagande skall försiggå, men derjämte ock en utveckling af förefintliga anlag och krafter, samt ändtligen ett bortskärande och aflägsnande af allt det falska, skefva och oriktiga, som både genom den onda naturen och den omgifvande, osunda atmosferen häftar vid barnet och måste genom en sund och god uppfostran tuktas bort.
Men hvad kan en liten flicka väl göra, för att höja sig och söka föra andra med sig uppåt, uppåt? Först och främst af allt gäller det att öppna själens öga för ljäset från ofvan, att vända sitt eget hjerta upp mot himlen, äfvensom att troget och träget akta på, taga vara på och gömma allt det fostrande, förädlande, upplyftande, som åt henne i skolan, hemmet, kyrkan meddelas. Dernäst gäller det, att hon bland syskon och kamrater öfvar genom eftergifvenbet, vänlighet, sträng rättskänsla och omutlig sanningskärlek ett helt godt inflytande. Slutligen kan äfven den lilla flickan, så ringa och obetydlig hon än är, bidraga till att lyfta hela menskligheten uppåt, allt närmare himlen, genom en alla omslutande hjertlig förbön.
Derefter vände sig biskopen särskildt till barn, lärare, styrelse, examensvittnen, föräldrar och målsmänv, med tillämpningar af det förut sagda, jämte välönakningar och förmaningar, samt slutade med att, efter att hafva hemförlofvat barnen, öfver de församlade nedkalla Guds nåd och frid.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84
Tisdagen den 10 Juni kl. 3 e.m. försäljes genom offentlig auktion ett större parti Grenved i parkvis liggande å marken i de s. k. Hellvikshagar lydande under Qvie hemman i Endre. — För säkre och godkände inropare lemnasg betalningsanstånd till den 1 September detta år, andra betala kontant. Samlingen sker i de sik, Fjells qvior.
Auktionsförrättaren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84
Tisdagen den 10:de Juni kl. 10 f.m. låter landtbrukaren herr E. Gräblert, Träskväller i Tingstäde, genom frivillig auktion till den högstbjudande försälja sin ou ägande ångsåg med dertill hörande bygnader och inventarier, som äro goda och i fortabelt skick. Detta sågverk jämte lokomobil om 12 hästars kraft m. m. utbjudes först i mindre lotter och sedan i sin helbet med förbehåll för säljaren att antaga eller förkasta gjorda anbuden. Vid samma tillfälle försäljes äfven ett större parti vrakbräder och affallsved, omkring 100 kastar floved m. m., omkring 50 pund rökt och välansadt fläsk, ett parti goda kökärter, ett större parti finlödja, 2:ne fickor; ett jagtgevär, en tjur, 2-år.gammal af ren angelras m. m. m. m., som ej här uppräknas.
Vid samma tilfälle låter enkan Qviberg, Träskveller, i anseende till afresa från orten försälja bela sitt lösörebo.
Känode och tillförlitlige inropare erbålla betalningsanstånd till den första September detta år.
Tingstäde den 2 Juni 1890.
P. HÖGBERG.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84
Vid auktion, som inför Drätselkam maren förrättas fredagen den 13 nästkommande Juni, kl. 6 e.m., komma följande stadsjordslägenheter att utbjudas till nytt arrende, nämligen:
1) Åkern nr 19 norr om staden, om 9 tunnland 1,9 kappland, f. n. arrenderad at jordägaren Andreas Pettersson;
2) Åkern nr 22, norr om staden, om 4 tunnland 12,8 kappland, hvilken f. n. innehafves af åkaren Henrik Christiernin ; samt
3) Lägenheten Vensteråker utanför Österport, om 31,3 kappland, f. n. arrenderad af församlingens skolråd;
hvarvid arrendetiden är bestämd för de förstvämde bägge lägenheterna till 15 år, från den 1 Januari 1891, och för lägenheten Vensteråker till 3 år, från den 1 November 1890.
Vid samma tillfälle kommer att utbjudas:
4:o) Slåtterrätten för innevarande sommar å stadens qvarvarande område å f. d. gamla hamnen öster om vägen.
Inropare böra vara beredda vid anktionen aflemna borgen för arrendevil korens fallgörande.
Drätselkammaren förbehåller sig att antaga eller förkasta skeende anbud. Öfriga vilkor tillkännagifvas vid auktionstillfället och kunna upplysningar om desamma dessförinnan erhållas hos t. f. stadskamreraren Ekelund, till hvilken äfven förseglade avbud kunna ingifvas.
Visby den 30 Maj 1890.
DRÄTSELKAMMAREN.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Juni 1890
N:r 84
Från Stockholm med »Tjelvar» 1 Juni: Grossh. Carlsson, hrr Kruse, Forsblad, Carlsson, Söderström, Richter, Lövander, Lengqvist, Nilsson, Jonsson; friherrinnan Åkerbjelm, fruarna Lindström, Hammarlund, Löfvenberg, Österberg, Svensson, fröknarna Rosenberger, Andersson, Hederstedt, Rohtstein, Rettig, Ekedahl, Widegren, Ronander, Bolin, Paulsson, Nilsson. — På genomresa till Stettin: hrr Rösenverger, Boman.
Från Kalmar med »Visby», 1 Juni: Kapt. Hillerström, Gren, Molander, dr Bolin, hrr Jonsson, Matsson, Hilgesén, Johansson med fru, Olsson samt 22 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Juni 1890
N:r 83
Inkomna fartyg:
Till Visby: 31 Maj: ångskeppet Björn, Braxén från Uleåborg till Lybeck, tjära (för kolning); 1 Juni: skepp Resiger, Knieper, Papenburg, koke; 2 Juni jakt Doris Nyman, Vestergarn, råg och trävaror. — Till Katthammarsvik: 30 Maj: galeas Vilhelm, Bergedahl, Libau, sandbarJagt. — Till Klinte: 25 Maj: skonert Fritjof, Afvelin, Howacht, barlast; 26 Maj: skonert Felix, Gardell, Neustadt, barlast. — Till Ljugarn: 28 slup Charlotta, Olsson, Stockholm, salt; 29 Maj: skonert Konfidentia, Schultz Katthammarsvik, slipers; 81 Maj: skonert Berta Österberg, Kiel, barlast. — Till Kappelshamn: 24 Maj: skonert Sofia, Högqviat, Ålborg, tomt fartyg; 25 Maj: skonert Albion, Siltberg, Ystad, barlast; 27 Mej: skonert Karl Johan, Pettersson, Södertelje, barlast; skonert Karl Johan, Öhman, Landskrona, barlast; 29 Maj: jakt Ida, Olsson, Oskarshamn, tomt fartyg; 31 Maj: skonert Alma, Trelleborg, mjöl och hafre.
Utgångna: Från Visby: 1 Juni: ångskepp Björn, Lybeck; 2 Juni: skonert Fru Lona, Nyman, Neustadt, trävaror; slup Elfrida, Nilsson, Böda, trävaror. — Från Klinte: 29 Maj: jakt Josefina, Puxon, Wismar, kalksten; 30 Maj: skonert Fritjot, Aatvelin, Apenrade, trä. — Från Ljugarn: 18 Maj: skonert Berta Österberg, Kiel, trävaror; 31 Maj: slup Charlotta, Olsson, Källa hamn, barlast. — Från Kappelshamn: 21 Maj: slup Fritjof Höök, Södertelje, kalk; 22 Maj: skonert Karolina, Pettersson, Ystad, slipers; 23 Maj: skonert Alfred, Sellin, Nordmaling, kalk; 29 Maj: jakt Ellen Maria, Carlsson, Stockholm, kalk; skonert Albion, Siltberg, Linköping, kalk; 30 Maj: jakt Ida, Olsson, Oskarshamn, kalk; skonert Sofia. Högqvist, Hasle, trävaror.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Juni 1890
N:r 83
Visby rådhusrätt.
Befriad från förmynderskapet för aflidne gevärssmeden Anderssons barn blef i dag af rådhusrätten snickare Tiljander och öfverflyttades förmynderskapet på enkan ensam.
En räfst har af allmänne åklagaren börjats med de stadens husägare hvilka icke stält sig till efterrättelse förordningen om absolut täta stenkistor vid afträden eller ej användt torfströ. Så voro i dag för slika förseelser instämda huskgaren J. G. Ahnell, skräddaren J. Johansson, snickaren Karl Olsson, hustra Karolina Nordström, jernhandlare Liadström och handl. Schenholm för Gotlänningens aktiebolags egendom. I alla mål blefvo uppskof med utslagen.
Ännu ett 30-tal stämningar äro uttagna.
För våld, fylleri och oljud dömdes hemmansägaren Olof Söderberg att böta 30 kronor samt sjömannen Viktor Fogelmarck för våld 15 kronor.
Flickor emellan. För utspridande af ärekränkande rykte har en Landskronafröken till rådbusrätten stämt en annan ung dam derstädes, som också erkände att hon för sin »bästa väninna» (naturligtvis!), då hennes yngre syster var närvarande, omtalat ryktet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Juni 1890
N:r 83