Som maskinister

ha i dag vid härvarande navigationsskola utexaminerats:
F. A. Sjöberg, K. G. S. Tigerhjelm, A. T. Andersson, K. J. E. Söderman, P. A. Pettersson (med beröm godkända), N. A. Walter (godkänd).
Examensförrättare var major Törnqvist.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

En intensiv dimma

insvepte under nästan hela gårdagen vår stad. I dag har regn fallit i något större mängd i lördags.
Trots tjockan företog Visby segelsällskap i går på morgonen en liten triangelsegling.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

Idrottsföreningens upprop

å annat ställe i dagens nummer bedja vi få rekommendera åt alla vänner af de gotländska folklekarne.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

Bland badgäster

i Ronneby märkas frå Dora Snöbohm samt fröknarne Hilldur och Hermanna Snöbohm från Klintehamn.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

Klintekretsens sommarmöte

hölls i Vestergarns skolhus i fredags. Lärarinnan Laura Nyman hade åskådningslektion med småskolans barn om uret och skolläraren K. Petterson en lektion i svenska språket om satsöfningar. Lektionerna föranledde en lång, liflig diskussion. Hvarje undervisare borde beflita sig om att inför barnen använda ett i möjligaste måtto fullt grammatikaliskt språk, så att riktiga böjningsformer och ändelser äfven på detta sätt måtte inplantas hos barnen. Vid åskådningsundervisning skulle man särskildt beflita sig om att väcka barnens lifliga intresse för ämnet. Detta skulle kunna ske genom att börja med det, som för dem var bekant i hemmet. D& de kunde svara på sådana frågor, blefvo de uppiggade deraf. Vid undervisning i svenska språket vore af vigt att lägga en säker grund och derpå bygga sak efter sak. Men hvarje sak måste, innan den lades till det förut inlärda, säkert särskiljar, bestämmas och inläras. Derför borde hvarje nytt moment i den språkliga undervisningen, sedan det genom exempel framstälts och af barnen klart uppfattats, sammanfattas i ett bestämdt uttalande, hvilket säkert skulle inläras för att derpå af barnen inöfvas under en tyst öfning. Med afseende på kommatering, hvilken inom litteraturen visade sig lika vacklande, som rättskrifningen hittills gjort, yppade sig olika Bsigter. Åtskilliga talare önskade tillämpa den enkla kommateringsregeln, att hvarje fullständig sats må skiljas från föregående genom komma, utan något slags undantag, för att åtminstone i någon mån barnen måtte få någon behållning i lifvet af kommateringskonsten.
Andra önskade göra de undantag, som t. ex. D. A. Sundéno gör i sin språklära. I alla fall hoppades man, att den nya läseboken skulle komma att gifva oss en norm äfven för denna del af den språkliga undervisningen.
Efter middagen behandlades diskussionsämnet: När och på hvad sätt bör svenska akademiens ordlista af senaste upplagan lämpligast läggas till grund för rättskrifningen i folkskolan? Angående när enades man om följande uttalande: Mötet anser, att det är lämpligt att från och med höstterminen 1890 lägga sv. akad. ordlista 6 uppl. till grund för rättskrifningsöfningarna i folkskolan och att lärarne böra ingå till skolråden med anhållan om tillstånd dertill.
Angåendo sättet omtalade en lärare, hvilken redan i sin skola infört den nya ordlistans stafsätt, att han dervid hufvudsakligen begagnat sig af den gamla läseboken. Han hade låtit barnen vid innanläsningen göra ändringar i stafsättet. Det hade ej dröjt synnerligt länge innan barnen sjelfva kunde göra anmärkningar vid stafsättet: Den gamla läseboken vore ej heller just för god att »klottras», då hon ja ändå skulle slopas.
Om valet mellan ordlistans dubbelformer var man ej fullt ense. Två förslag till resolution framstäldes: 1. Mötet anser, att vid valet mellan dubbelformer begagnas det ljudenligaste stafsättet, sådant det af ordlistan medgifves; 2. Mötet anser, att vid valet af dubbelformerna för närvarande Sundéns anvisningar böra följas. Vid anstäld votering segrade det senare förslaget. Man trodde, att den nya läseboken skulle för rättskrifningar i folkskolan framdeles blifva normen.
Nästa möte kommer att hållas i Viklau, der läraren håller lektion i svensk historia.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

Krig i fred.

Visborgs slätt, 8 Juni.
Det har varit oro i lägret de senaste dagarne. Det gamla vanliga programmet för dagen har fått gifva vika för mera omväxlande, fältmarscher i långa banor, kompani- och bataljonsexercis, i torsdags brödmönstring med vanlig högtidlighet, i fredags uppvisning för öfversten under musik och så i går en storartad fältmanöver. Hvarför? Det lider mot slutet med andra- och tredje-åringarnes möte. Redan i qväll sjunga de på sista versen och då detta läses är deras lägerlif här ute blott ett minne — angenämt eller oangenämt låter jag tills vidare vara osagdt.
Den intensiva värmen, som de senaste dagarne varit rådande, har visserligen ej gjort något afbrott i detta rörliga lif, men i stället kräft sina offer. Många fall af näsblödning och svimning ha förekommit, och häromdagen träffades en beväring vid korum efter en utmarsch af s. k. värmeslag, dess bättre ej af allvarligare beskaffenhet än att han i går utskrefs från regementets sjukhus.
Fältmanövern i går var som sagdt ett evenement. Redan frukosten vittnade om att något ovanligt var å färde. Den bestod nämligen utom den traditionella sillfrukosten, af välsmakande sehoklad med cakes, en artighet af kronan som dock ej senterades af isynnerhet beväringsmän från landet. Det] var bestämdt att norra och södra bataljonerna skulle vara fiender. På skilda vägar tågade de, den ena kl. 7, den andra kl. 8 på morgonen, till Kuse, der de helt fredligt sammanträffade och efter åtskilliga timmars rast intogo middag i det gröna utan att några symptom till krigslystnad ännu visade sig.
Platsen mellan Fridhem, Kuse och Nygårds är betäckt med nästan ogenomtränglig granskog med oländig mark. Der blef strid sedan, en häftig strid med öfverrumplingar och kringränningar under smattrande gevärssalvor. Det flöt äfven blod. Krigets demoner fattade litet hvar, man blef upphettad, nästan vild, man började hata stackars landsmän, som ej gjort en något för när. Och så hände det att, då en patrull genomströfvade skogen och påträffade en fiende, en man i ifvern lade an på några få stegs afstånd, hvarefter patrullen Sörävane. Talgproppen träffade i ansigtet. En beväring, som af ropen kallades till stället, förband den sårade provisoriskt med sin näsduk, hvarefter doktorn, som befann sig i närheten, tog vård om honom. Äfven två andra sårades, ehuru lindrigt. Efter en timmes strid drog sig södra bataljonen till baka till Kuse. Den skulle besegras. Det stod skrifvet i den högstes bok.
Vid Kuse slöts freds- och vänskapsförbund.
Man tillbragte några timmar i all sämja och sedan tågade man tillsammans hem till gemensamt läger, dit man anlände 1/2 10-tiden.
Den striden var slutklämmen på mötet. I morgon är det slut. I dag se alla ansigten gladare ut än vanligt. Man tycks icke vara ledsen att få komma från lägerlifvet hem igen till det gamla vanliga.
Man är alltid litet öfverseende när man blickar tillbaka på utståndna mödor. Man glömmer dem nästan för det angenäma. Och derför har nu all klagan tystnat. För resten har man trifts rätt godt tillsammans, Då och då har visserligen harmonien i den gemensamma konserten störts af mindre välljudande ackord — ett stilla slagsmål i upprymdt tillstånd, en och annan arrestering, missnöje öfver åtskilliga missförhållanden ete. — men sådant är ju så godt som oundvikligt… Om några dagar skola förstaåringarna pröfva på krigarlifvet — men för första gången. Jag lyckönskar. —p.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

Borgenärerna

uti handlanden L. P. Olssons i Hablingbo konkurs kallas att sammanträda å stadshotellet i Visby lördagen den 21 i denna månad kloc:kan 12 på dagen för att beslnta om underhåll åt gäldenären samt andra konkursboet rörande frågor.
Domerarive i Öja den 4 Juni 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Borgenärerna uti Banvakten J. M. Johanssons i Follingbo socken konkurs kallas att den 1 September 1890 före kl. XII midd. inför Domaren i Gotlands norra härad å tingsstället Alleqvia sina fordringar bevaka.
DOMAREEMBETET.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Juni 1890
N:r 87

Passagerarelista.

Från Stockholm med Polhem 7 Juni: Hrr Darlien, Munthe, Sernander, Hanffman, Nordin, Bergman, Knockenhauer, Dahlgren, Lagergren; fru Wennerberg, fröknarna Broander, Sylvan, Jakobsson, Söderholm samt 4 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Juni 1890
N:r 86

Från landsbygden.

Gotska Sandön, 3 Juni.
En sista helsning från hafvet. Då fyrvaktären Lilja vid Gotska Sandöns nordliga fyrar häromdagen gick långs sjöstranden, påträffade han ilandslagen en mindre, korkad medikamentflaska, innehållände ett illa och i synbar brådska skrifvet papper, tydligen ett blad ur en å notationsbok. Åf skriften (blyerts) kunna blött få ord urskiljas.
Fartyget höll på att sjunka? ? ?? Kille, Hill eller Hull? ? ? Nov. 1880, å ena sidan.
Å andra: helsningar till mor eller möster från Kalle Pettersson.
Flaskan har synbart legat i vattnet ån längre tid, men är det verkligen en sista helsning eller ett elakt skämt?
Om detta kan man aldrig få visshet.

Lotsverket har sista tiden sått en otalig mängd af tallfrö å Gotska Sandön, i syfte att med tiden dermed känna hindra Aygskndens framfart.

Jägmästare O. Sylvan och fyrbiträdet Karl Bourgström hafva nu återkommit från sin studieresa af flygsanden å Danska öarne och Halland, hvilken resa de, som bekant, gjort å lotsverkets bekostnad.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Juni 1890
N:r 86

Från sjön.

— En stor engelsk ångare, Murcia, hemmahörande i London, på väg till Kronstadt, strandade i torsdags på morgonen på Kallbådan ttanför Gråharfa. Besättningen 23 man, är räddad, telegraferas trån Helsingfors.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Juni 1890
N:r 86