inviges i morgon härstädes. Det är beläget vid Norra Kyrkogatan och tillhör Gotländska, Missionsförbundet. eller de frikyrklige, Valdenströmarne, hvilken sekt torde vara den på Gotland, som förvärfvat de; flesta anhängarne och som förfogar öfver de flesta bönehusen.Tanken på att förskaffa sig egen lokal är gammal bland de frikyrklige i Visby.
Redan för flere år sedan bildades förbundet »Sanning och frid» för att söka bringa denna tanke till utförande. En- tomt inköptes till mycket högt pris, den, der nya baptistkapellet nu ligger. Men härmed var också »Sanning och frids» värf slutadt. Det bestod af mindre lämpliga personer, hvilka dessutom gingo ifrån den ena efter den andra, och slutligen var det Gotländska missionsförbundet, som fick åtaga sig att reda ut affärerna. Det lyckades förbundet att få sälja den förvärfvade tomten och nu började arbetet på nytt.
På hösten 1887 fattade Gotländska missionsförbundet beslut att bygga eget kapell. Sedan de förberedande arbetena afslutats, utsändes vintern 1888 kring hela ön listor för tecknande af bidrag till den blifvande bygnaden och någon tid derefter började grundläggningen på den tomt, der huset nu står.
Emellertid råkade bygnadsstyrelsen i delo med bygnadsnämdenv, hvilken icke ville godkänna det föreslagna bygnadssättet. Under det denna sak utagerades, kom man långt fram på sommaren, men då begynte grundläggvingen på allvar.
Och sedan dess har arbetet pågått, ehuru med flere afbrott, enär man icke velat upplåna penningar till dess bedrifvande, utan understundom måst se tiden an, till dess medel bunnit på frivillighetens väg anskaffas. Lilla bönesalen blef dock hjelpligt färdig redan i November 1888, så att den kunde börja användas till sammankomster.
Helt naturligt-faller sig en jämförelse mellan detta det hittilldags sista bönekapellet i Visby och det, som för icke så särdeles lång tid sedan invigdes, vämligen baptistkapellet. Man måste då ovilkorligen gifva det senare företräde ur arkitektonisk synpunkt, ty detta är vackert, under det man icke kan undgå att fiana friförsamlingens bygnad mindre tilltalande för ögat. Den är rät och slät, som man säger, utan den minsta prydnad. Fönstren, fem på hvardera långsidan och tre uppe på hvardera gafveln, äro för krympt spetsbågiga. Det fattas, som sagdt, stil. Men man har vid byggandet fäst sig mindre vid det prydliga än det nyttiga, och dessutom ha ju tillgångarne varit de bestämmande.
Äfven hvad det inre beträffar företer det nya kapellet något mycket enkelt.
Väggarne äro hållna i en gråmörk färg, taket något hvälfdt, är hyitm&ladt och midt öfver huset gå jernstänger, hvilka ej bidraga till det prydliga. I fonden finnes en rymlig läktare och der midt emot är talarens estrad, hvadan man sålunda gått ifrån katedersystemet. Emellertid är det hela, ehuru enkelt, mycket snyggt. Salen har två ingångar samt kommer att upplysas af 5 vackra hänglampor.
Den stora salen är 65 fot lång, 42 fot bred och 24 fot hög. Den lilla salen, som ligger i en tillbygnad vid bortre gafveln är 36 fot låog och 20 fot bred. Bönehuset är bsräknadt att rymma 1,000 personer, hvilket det med lätthet synes komma att göra.
Till dato har för bygnaden utbetalats 8,600 kronor, hvartill kommer att. virke skänkts för omkring 1,000 kronor. Fullt färdig torde kapellet draga en kostuad af 10 tusen kr.
Bygnadsstyrelsen, hvars ordförande hufvudsakligen ledt arbetena, har bestått af: P. A. Vassberg (ordf.), J. O. Myrström, J. Johansson och G. Nilsson, alla i Vis: by, Hemin i Hörsne, Enderberg i Dalhem och J. Nilsson i Fole. Sedan herr G. Nilsson afflyttat från orten har i styrelsen inträdt O. Hallin, Kopparsvik.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Augusti 1890
N:r 118
