Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
efter å Skarlakansgrundet strandade skonerten Karl från Visby såldes i går å haveriauktion vid Vestergarn för 70 kronor till hr Gabriel Herlitz. Inventarierna, som bortgingo på flere händer, betaltes i allmänhet bra.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 April 1890
N:r 59
å 100 kr. utgifven af N. P. Svensson, Visby, Norra Smedjegatan, af den 10 Mars 1887 stäld till N. A Pettersson, Östra Greda, Töra församling, Öland, är förkommen och dödas härmed i hvems Hand ded vara må.
Visby den 15 April 1890.
N. A. PETTERSSON.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 April 1890
N:r 59
kommer poststationen i Stenkyrka inom Gotlands län att, i egenskap af postsparbankskontor, betjena allmänheten med emottagande, under statens garanti, af insättningar i Postsparbanken och kunna sålunda insatta medel, efter belörig uppsägning; lyftar å hvilket som helst postsparbankskontor i riketv Stockholm at Kongl. styrelsen för Postsparbanker, den 26 Mars 1890.
E. von Krusenstjerna.
e. f.
John Berg.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 April 1890
N:r 59
i enkefru Jacobina Westbergs konkurs, kallas att sammanträda å konsul Carl L. Ekmans i Visby kontor, fredagen den 9 Maj 1890 kl. 11 f.m, för att emottaga slutlig redovisning och utdelning.
RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 April 1890
N:r 59
Att Ångbåtsbefälhafvaren Kapten Carl Emil Sture Borg, född i Lund den 7 Juli 1858, stilla och lugnt afled i Stockholm den 13 April 1890; sörjd och saknad af moder; syskon, svärföräldrar samt öfriga anhöriga och många vänner, varder härmed tillkännagifvet.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 April 1890
N:r 59
Ur bref och dagboksanteckningar.
1.
Fridhem, 14 Augusti 1880.
. . . Anledningen, hvarför mitt bref denna gång kommer något senare än vanligt, är den, att under dessa två senaste dagar, fredag och lördag, allas tankar här varit upptagna af veckans stora tilldragelse : prins Oskars besök. Detta har gjort afbrott i det stilla lugn, hvari lifvet här eljes flyter fram; men det har icke varit något »störande afbrott», utan tvärt om ett lifvande och uppmuntrande.
Prinsen kom eseut på torsdagsnatten, 12 dennes, åtföljd af sin adjutant, löjtnant 8. från Visby, der han på aftonen bevistat en fest, som landshöfding grefve Horn gifvit för honom. — Han mottogs här med en äreport, kulörta lyktor och andra dylika välkomsthelsningar, med hvilkas anordnande vi litet hvar hade varit flitigt sysselsatta, under privsessans öfverinseende, Hon hade varmt gladt sig att få helsa ein mest älskade brorson välkommen till sig, och hennes glädje, hennes liflighet, gjorde arbetet till ett nöje för alla.
Prinsen bodde i öfre våningen, i rummet näst intill mitt. Redan den företa aftonen, och sedan äfven den följande, blef jag ett ofrivilligt vittne till något som först blot: förundrade mig, men sedan storligen gladt mig, sedan jag fick »nyckeln till gåtan». Dat var, som sagdt, mycket sent då prinsen anlände; klockan var 2, innan han kom in i sitt rum.
Genom den tunna mellandörren hörde jag honom sätta från sig sin sabel, hvarefter han en stund gick fram och åter i rummet. Så hörde jag honom sätta sig i en länstol och bläddra i en bok, i hvilken ban rätt länge läste. Jag förundrades öfver det intresse, prinsen måste byga för literaturen, då han — trött, som han ju måste vara efter en lång festafton och den derpå följande resan hit ut — likväl gaf sig tid att sätta sig ned för att läsa. Efter en stunds läsning steg han åter upp. På en gång fick jag en aning, ja en förvissning att det var bibeln, som han hade läst uti. Du kan lätt tänka, hvad jag i den stunden kände…
På fredagsförmiddagen presenterades jag af prinsessan för prins Oskar, som en stund samtalade med mig om kyrkliga förbållanden, för hvilka han visade sig ganska intresserad. Han log rätt hjertligt åt den just då i tidningarna cirkulerande underrättelsen, att han och hans broder skulle ha inköpt Kulla Gunnarstorp till sommarresidens. Kl. 1/22 serverades déjeuner ute under träden invid terassen. Jag hade, då äfven ett samtal med löjtnant S., hvilken, såsom alla, var varmt intagen af prinsessan Eugenies älskvärda personlighet. Han fäste sig särskildt vid hennes vänliga och glada väsen, som han väl icke hade tänkt kunna vara förenligt med »den något dystra lifsåskådningen, hvilken prinsessan ju omfattat». »Men säg mig», yttrade han bland annat, »söker bon göra proselyter?» »Ja, så många som möjligt», blef mitt svar; »och säg, herr löjtnant vore det någon olycka, om hon lyckades deri, om alla vårt lands qvinnor blefvo lika älskliga kristna, lika menskovänliga, lika varma för Guds rikes framgång som prinsessan är?» Löjtnanten blef i det samma vinkad af prinsen, och så blef han mig svaret skyldig.
Kl. 3 for prinsen in till en middag i Visby och återkom kl. 8, denna gång följd af löjtvant L. Bordssamtalet, som denna afton mest rörde sig om djurskyddssaken samt om gotländska strandningsäfventyr, fördes af prinsessan med stor liflighet. Efter supén uppmanades jag att hålla aftonbön med en kort bibelbetraktelse, som sedan gaf anledning till ännu en stunds samtal med prinsen, om hvilken jag skulle vilja säga de ord, som stå i Mark. 12: 84, — Innan prinsen i går afton gick till hvila, blef jag åter ett ofrivilligt vittne till hans läsning . . . . . .
I dag vid frukostbordet frågade mig prinsen, om jag haft oroliga drömmar, ty jag hade ropat i sömnen, så att han vaknat dervid. (Detta gaf sedan anledning till ett samtal om drömmar och andesyner m. m. hvarvid prinsessan på fullt allvar försäkrade, att hon en afton kort före drottning Lovisas död verkligen hade sett >»hvita frun», på Stockholms slott. Men derom hinner jag icke skrifva i dag; du skall få höra det en annan gång.) På f.m. lemnade prins Oskar uu Fridhem, för att icke mer återkomma dit denna gång. »Ja, kanske får jag aldrig merse honom här» sade prinsessan vemodigt efter hans afresa; »men så är ju lifvets gång: mötas och skiljas! Men afskedets korta smärta här betyder ej så mycket, blott vi äro Jesu Kristi sanna lärjungar och trogna; ty då ha vi ett evigt, saligt återseende att i hoppet glädjas åt.» Och så reciterade hon en liten vers, som hon i förra veckan fick skrifven i en bok:
Som blommans soldröm är vårt lif så kort,
vi födas, älska, lida och dö bort.
Men bortom grafven ligger himmelen,
må vi i Jesu tro gå gladt mot den,
ty der fins ännu rum för kärleken !
Sedan omtalade prinsessan, att prins Oskar och alla hans bröder gifvit sin mor det löftet att dagligen läsa ett kapitel ibibeln. Nu fick jag »nyckeln till gåtan», visshet om hvilken
ok det varit, som prinsen hvar afton läst uti.
Hvilka och huru många länder äga sådana prinsar? Och huru många prinsar hafva ägt en sådan moder?…
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 April 1890
N:r 58
Inkomna fartyg: Till Visby: 17 April, jakt Karolina, Olsson, Fårösund, barlast. — Till Burgsvik: 14 April, skonert Augusta Maria, Lötfler, Visby, styckegods.
Utgångna: Från Visby: 17 April, galeas Apollo, Karlström, Ystad, sten. — Från Burgsvik: 5 April, skonert Henrik, Nyström, Tyskland, trävaror; 8 April, jagt Josefina, Berggren, Danmark; 9 April, skonert Starkodder, Siltberg, Malmö; jakt Ryd, Veström, Ystad; 15 April, galeas Petrine, Odelmark, Varberg; slup Valirid, Hansson, Södertelje; 16 April, skonert Augusta Maria, Löffler, Danmark, alla med slipstenslaster.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 April 1890
N:r 58
Från Stockholm med Klintehamn 18 April: ingeniör Dalström, grosshandlarne Carlsson, Jacobsson, hrr Ekström, Schartau, Bolin, Nilsson, Andersson; fru Poignant; fröken Gardell samt 6 däckspassagerare.
Från Norrköping med Polhem 18 April: grosshandl, Uggla samt 8 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 April 1890
N:r 58
Slite, 16 April.
Utskänkningen i Slite. Kommunalstämma hölls den 14 dennes bärstädes med Othem sockens röstberättigade medlemmar. Bland andra frågor, som afgjordes, var äfven den, huruvida utskänkning och utminuteriog af vin- och spirituosa skulle finnas qvar eller ej. Sedan frågan en stund diskuterats skreds till röstning, dervid 5,062 fyrk af 16 röstande afgåfvos för och 544 fyrk af 16 röstande afgåfvos mot rörelsens bibehållande, hvadan eålunda stämmans beslut blef att utskänkning och utminutering fortfarande må äga rum härstädes under en tid af 3 år.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 April 1890
N:r 58
— Skeppet Moja, kapten Nilsson, anlände i måndags till Harnäs för att lasta.
— Brigg Svante, kapten Stenberg, ankom i tisdags till Niehamo, Söderhamns distrikt, för att lasta.
— Skonert Konfedentia, kapten Schultz, avlände i måndags till Kiel.
— Till kommerskollegium har generalkonsulatet i London insändt nedanstående utdrag ur norska barkskeppet »Magdas», kapt. Anderssen, loggbok. Nämda fartyg var stadt på resa från Grand Saline (Haiti) till Goole, då det 15 sistlidne Februari fick sigte på ett vrak, som antages vara af svensk nationalitet.
Lördagen 14 Februari 1890 klockan omkrivg 10 f.m. kom ett vrak i sigte, vi höllo ned på detsamma och eatte ut båten, och styrmannen och två man gingo ombord för att undersöka om det möjligen funnes några menniskor på vraket, KI. 12 kom styrmannen tillbaka och berättade att någon lefvande varelse icke påträffades, men väl liket af en man, som låg ofvanpå seglen i segelkojen, Jag beslöt derför att sjelf gå tillbaka med båten för att begrafva den döde i hafvet, men fann att liket redan var .så förruttoadt och stanken var så olidlig, att vi icke kunde bandskas med det samma. Mannen var, efter hvad man kunde döma, omkring 40 år, af medellängd med rödt skäag; hans händer, eom voro mest synliga voro fullkomligt svarta eller blå. Fartyget var en bark, som förlorat storriggen och mesanstången. Ruffen samt hela stybords sida af kajotan var fullkomligt bortspolad, endast segelkojen, som låg akterut om kajutan babord fans ännu qvar. Det var der, som den döde, klädd i fullständig oljedrägt, låg i en ställnivg liksom ban sof. Skeppets fockmast och allt på förtoppen samt klyfverbommen var oskadadt. Förseglen lågo beslagna på bommen, liken på focken stodo allesammans för öfver och märsseglet fladdrade löst. Fartyget bar intet namn ej heller fans något papper eller verktyg, på hvilket namnet stod att finna: det enda som påträffades af papper, hvarpå på 2 ställen stod skrifvet »Pettersson», var några svenska tidningar, hvarför det är att antaga, liksom äfven af den omständigheten att en del segelduk bar märket »Jousereds Fabriker» och en kompass var märkt »Gustaf Sandberg Stockholm», att fartyget måste hafva varit svenskt, Det var svartmåladt, med en gul rand rundt omkring, men saknade galjon; någon akterspegel fans ej, focken, märarån och bramrån på förtoppen hängde och slängde, hela skansbeklädnaden var borta.
Storluckan var bortspolad, fartyget, iullt af vattev, var lastadt med pitebpine. Då vi sågo, att intet fans att göra foro vi kl. omkring 2 tillbaka ombord, hvarpå resan fortsattes som vanligt.
— Skeppet Lord Nelson har på resa från Oskarshamn till England med last af props under förra veckan förlorat halfva däckslasten under storm i Östersjön.
— Kringdrifvande på Bråviken, med söndrig maskin, påträffades i tisdags ångfartyget »Esaias Teguér» af ångfartyget »Södermanland».
Haveristen inbogserades till Norrköping, der skadan repareras.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 April 1890
N:r 58