Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Från Stockholm med Gotland 15 Juli: Ingeniör Arnell, dr Gylling, hrr Callonius, Solnitzki, Forsman, Pettersson, Engbom, Spångberg, frök:na Uddenberg, Vall, Hedberg, Hellgren, Österimark samt 14 däckspassagerare. — Med Polhem 16 Juli: kyrkoh, Söderström med fru, hrr Hejdoffsky, Andersson, Höjer, Gummeson med fru, Vickman, Eriksson, Snöbohm, frök:na Johansson, Ohlsson, fru Bergman samt 20 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
Vattnets temperatur var i dag kl. 7 på morRone 16 1/2 grad Celsius och luftens 19 1/2 grad.
Bassängafdelningen vid Visby hafsbadoch vattenkuranstalt hålles öppen hvarje söckendag kl. 7 f.m.—8 e.m,., samt söp- och helgdagar kl. 7—9 f.m., 12—4 e.m.
Kamrerarekontoret är öppet för allmänheten hvarje söckendag kl. 1/2 9—9 och 11—1/2 2 e.m. samt 4—5 e.m. Sön- och helgdagar 1/2 9—9 f.m.
Badintendenten, dr Nylander, mottager sjukbesök i sin bostad, kapten Ytterbergs hus vid Magasinsgatan, hvarje söckendag kl. 10 —19 f.m.
Sjukgymnastik och massage meddelas hvarje dag kl 7 f.m. och 5—7 e.m. Lokal: Posthuset vid Strandgatan.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
Norra Gotl., 15 Juli.
Något för hundägare. Nog är det roligt att vintermorgnarna på glänsande spårsnö följa efter ett präktigt stöfvareskall, men att sommartid få se, och höra »dref» är för rättänkande mindre angenämt. Ej just blir det angenämare om hundarna drifva utan att deras herrar äro med ute. Så inträffar dock mycket ofta. I Lummelunda har särskildt iakttagits ett koppel stöfvare, som åtminstone på egen hand Cd höra till de tysta ilandena. Rättast vore, att dylikt ofog beifrades, då ej hundägarne sjelfva ha begrepp att hålla sina »mopsar» i band!
Andungsjagten god. Ungarna stora och flygfärdiga.
Fisket har hela sommaren varit mycket klent.
I fredags natt fingo dock alla fiskare vid Lickershamn, sin beskärda del af strömming och somliga båtlag ända till 50 valar strömming pr man. Detta på driffiske.
Ovanligt rikt smultronår är det i år.
Rågen ser finfin ut. Om en 14 dagar börjar väl rågskörden. Den är redan gul.
Höskörden har i de nordligaste sockparna varit den rikaste i mannaminne.
Då en hemmansägare härstädes häromdagen skulle bränna sågspån, inträffade den olyckshändelsen, att elden grep omkring sig så, att »stora brännsår» uppstodo på omkringliggande brädstaplar, tveithögar o. d. Hade vinden legat åt annat håll, kunde utgången ha blifvit svår nog.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
— Den i närheten af Häradskär strandade stora engelska ångaren Dunluce lär nu få anses såsom vrak. Bergningskångarne hafva, åtminstone för närvarande, öfvergifvit berningsarbetet. Dunluce lärar hafva en 16 fot lång och 10 fot bred gapande öppniog, hvarjämte flere klippspetsar inträngt i skrofvet och ångaren är på midten inböjd.
— I söndags ivkom till Ystad från Klinte gotländske skon. Karl Johan, kapten N. J. Fisch, med jernvägssleepers.
— Det förut omtalade omkring två och en qvarts mil sydsydvest om Ystad sjunkna norska barkskeppet Frithiot Nansen bar efter styft arbete af dykare och manskap från Trelleborgs dykeri, nu medelst dynamit befriats från sina ofvan vattnet uppskjutande master. Sjelfva fartyget, hvilket, som förut är nämdt, sjönk på ett djup af 21 famnar, kan ej upptagas, utan får liksom lasten qvarligga.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
vid Visby bad- och vattenkurinrättning 14—16 Juli:
Kyrkoherde A. Hammarström, Ångermanland; fröxen Ebba Broman; prostinnan Henriette Boisman, fröken Hanna Boisman, Helsingtors; fru Louise von Feilitzen, Östergötland; frå Rosa von Feilitzen, Jönköping; fröken Emma Lundqvist, Finspång; fra Emma Larsson, Vestergötland; fru Laura Vadén, Helsingfors; fru Aune Sofie Gadd, Malmö ; fröken Ida Lundqvist, Strengnäs; hr Alfred Pettersson, Stockholm; jungfru Anna Ahlqvist, pastor Fr. Lagerman, Gotland; hr J. O. Pettersson, fru Sofia Pettersson, Visby.
Samma 269.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
till föreståndarebefattningen vid högre folkskolan i Klinte bar domkapitlet uppföts studeranden och folkskoleläraren Hj. Zetterlund, Lindholmen (Rimbo) och i andra rummet fil. kand. N. Lönnerblad, Godegård.
Öfrige sökande ha förklarats inkompetente.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
har beviljats kyrkoh. Tilén i Gothem under 6 veckor från 20 dennes. Kyrkoh. Gradelius bestrider under tiden pastoralvården.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
kommer i dagarne kanonbåten Astrid, som i tisdags inmönstrade på sin expedition till kontroll och bistånd vid fiskeriernas utöfvande, hvilken är beräknad att räcka 3 1/2 månader. Astrid är en andra klassens kanonbåt och för såsom sådan en kanon samt äger en maskin om 130 indikerade hästkrafter.
Expeditionens schef är kommendörkaptenen R. V. von Mihlenfels med löjtnant K. G. Norselius som sekond.
Meningen lär vara att fiskeritillsyningsmaunen på Gotland dr Kolmodin skall vara expeditionen följaktig i våra farvatten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
anordnades helt apropå i går afton vid 9-tiden i S:t Karin. Nyheten härom hade spridt sig med blixtens snabbhet, så att en menniskoskara af 3—400 personer infunnit sig, när »N. N.»sångarne uppstämde sitt första nummer »Muntra Musikanter». Så följde det ena vackra, med applåder belönade numret, efter det andra. Den vid dessa fester outtröttlige, alltid tjenstvillige »fyrverkaren», bokhandlare V. Nyberg, lät med konsterfaren hand sina röda och gröna eldar fräsa just på de platser, der belysvingen tar sig bäst ut i den härliga ruinen. I ett par solonummer. »Du gamla, du friska», samt »Sof i ro», hade man tillfälle att lyssna till hr Gustaf Romins präktiga stämma. Det sista numret måste han sjunga da capo.
Festen slöts med »Vintern rasat», hvilken afsjöngs ute på torget.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108
har icke tilltalat de Söderteljebor, som häromdagen gästade staden. Så skrifver Gripen:
Om man kunde tänka sig gator stälda på ända bredvid hvarandra och samlade i en väldig hand, som derpå släppt dem såsom ett kolossalt skrapnosspel, så tror jag at: de skulle blifvit liggande just på det sätt som gatorna i Visby. Och likheten sträcker sig icke blott till gatornas riktning. Med det ena huset skjutande ut åt ett håll och grannhuset åt ett annat, påminna de lifligt om de olika redskapen i det nämda spelet och i all synnerhet om sågen hvarmed man skrapar nosen på den tappande.
Här är det dock icke näsan som får slita värst ondt, om den också lider icke obetydligt af »doften» ur rännstenarne. Värre är det för fötter, som ägarens fåfänga och skomakarens läst-ideal förskaffat de »Hübneraugen» (hönsögon, såsom tysken kallar liktornarne) genom hvilka man betraktar jorden som en jämmerdal. Ty stenläggningen är svår. Till och med en tupp, som vi möta på gatan, der han vandrar i spetsen för sitt hela hof, haltar som en liknelse.
Trottoarer i vanlig mening funnos i allmänhet icke; men på några gator låg långs ena eller andra rännstenen en planstensrad.
För gen, som efter utståndna kullerstensmödor lyckats komma på en dylik stengång, käns det ungefär så, som jag tänker mig försoningen efter en äktenskaplig träta. Nu hoppas jag att de fleste af mina läsare fått en riktig föreställning om en Visbygata.
Vid dessa gator ligger nu en märkvärdig blandning af små hus och höga gaflar. De senare tala ännu hansetidens stolta språk. De förra tala om blygsammare anspråk.
Medan nu några af oss med största intresset fästa sig vid allt, som ser fornt ut och är för Visby karaktäristiskt, se andra hellre på det vackra, som nutid och natur förlänat Visby. Rosorna, som klänga upp till andra våningen på borgmästarens hus, fängsla lika mycket somligas intresse, som det märkvärdiga apoteket, hvilket med sin höga, gråa; af ti dens tand anfrätta gafvel ser ut som en varning mot intagande af medicin. Bollingska huset med sin murgrönstäckta gafvel bjuder halt åt oss alla. Hvilket lif i denna murgrönsvägg, der en mängd fåglar bygt bo. Det är ett fäge\’paradis, der ormen, om det funnes någon, skulle finna det trefligare att sjelf stjäla ägg, än att lära någon fågel-Eva att smaka på den förbjudna frukten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Juli 1890
N:r 108