Rute hushållsgille

sammamträdde vid Fårösund och prisbelöning af djur ägde rum äfven å Fårön.
Hivogstar af norsk ras hade ej varit placerades inom gillets område; närmast hade sådana fuvnits att tillgå i Tingstäde och Martebo, och dit hade många ston förts för betäckning; numera funnes ingen närmare än på Hallfreda. Flere halfnorska hingstar hade inom området ka: strerats. Exempel anfördes dock å afvel efter sådan hingst, men ej fördelaktigt.
Af ren gotländsk ras funnos inom området goda exemplar. I anseende till svårigheten att underhålla dem ute å bete, hvilken svårighet ofta föranledde kastrering, förordade direktör Hoffman-Bang att flere landtbrukare saloge sig tillsammans för att hålla gemensam inhängnad för unghingstar. Inom Rute, Fleringe och Bunge höllos hingstar å gemensamt bete.
Premiering af hingstar af gotlandsras ansåg gillet önskvärd. För ändrad skogslagstiftning med skärpta bestämmelser uttalade sig gillet enhälligt.
Ordföranden fäste uppmärksamheten på angelägenheten att slå in på tillverkning af sötmjölksost, såsom i många fall säkrare och fördelaktigare än smörtillverkning ensamt. Man förordade ett mejeri för Rute pastorat, centralt beläget för de 3 socknarne och två för Fårö.
Angående sättet att få tjurar spaka, anfördes såsom bäst verkande att vid tidig ålder sätta ring i nosen. Väl gjorda sådana lofvade direktör Hoffman-Bang anskaffa från Väderbrunn åt hushållningssällskapet.
Några jordbrukare inom området hade gjort försök med odling af foderbetor.
Om lämpligaste foderväxter för mindre bördig örjord utbyttes olika åsigter.
Det ansågs önskligt att utställningen af kreatur & Fårö hölles vid skolhuset vid kyrkan.
Till ordförande för gillet under ett år utsågs hr J. H. Nyman, Fårösund och till prisdomare för två år hr M. P. Broström med hr Tyko Lindgren till ersättare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Juli 1890
N:r 103

Biskopsvisitation

hölls 5 och 6 dennes, i lördags och i går, med Roma och Björke församlingars pastorat, hvarvid biskopen biträddes af kontraktsprosten Bnudin och kyrkoherde Odin.
Folk- och småskolan i Roma inspekterades. Undervisningen hade bedrifvits på ett tillfredsställande sätt, äfven i samtliga öfningsämnen. Behofvet af åskådningsmateriel vore någorlunda tillgodosedt, utom hvad beträffar den fysiska undervisningen. Biskopen uppmanade skolrådet att tillse hvad som kunde göras för bristens afhjelpande.
Mycken frånvaro med lof från skolan hade förekommit, uppgående till en hel procent öfver medelprocenten inom inspektionsområdet. Orsaken var en del at barnens stora fattigdom. Biskopen uppmanade skolrådet att tillse hvad som för framtiden kunde göras till förebyggande af sådan frånvaro, hvilken icke kunde annorlunda betraktas än som en misshushållning med tiden och särskildt just för det fattigare folket, då misshushållningen komme igen framdeles, när barnen blefve äldre och bättre behöfdes. — Fortsättningsskola hade funnits men nedlagts at skäl att lärjungeantalet nedgått till omkring. Biskopen påvisade vigten af en sådan skola och uppmanade skolrådet att tillse hvad som, så snart omständigheterna sådant medgåfve, kunde göras för dess &terupprättande. — Skolhuset befans i mycket bristfälligt skick, Dock hade man redan börjat samla medel till ett nytt och trodde skolrådet med bestämdhet att detta kunde vara fullständigt färdigt till begagnande 1 September 1893, — sockenbibliotek fans, grundadt genom donation af framl. öfverstelöjtn. K. von Baumgarten. Räntan å fonden, ursprungligen 500 kronor, användes dels till biblioteket, dels till fattiga skolbarns beklädnad.
Roma kyrka besigtigades. Såsom brister anmärktes att samtliga kolonnerna med undantag af en i södra portalen voro bortfallna i såväl denna som norra portalen. Kykorkdet ville tillse att bristerna afhjelptes så snart omständigheterna det medgåfve. Vidare var trätornet otätt, så att kyrkans hvalf vore i fara(att lida skada af takdropp. Äfven funnos brister i stengolfvet, hvilka borde fortast möjligt afhjelpas. En väl arbetad och bibehållen sten till på 1600:talet aflidne pastor Msjolanders graf i koret ansågs böra bevaras genom att upptagas och resas mot väggen. Biskopen uppmanade till åtgärders vidtagande för bringande i verkställighet af redan fattadt beslut om nytt altarskrank och ett fönster i norra portalen. Dock ansåg biskopen att det blefve stilfullare att i senare fallet i stället utvidga fönstren å skeppets norra sida. Kyrkogården befans väl hållen, planterad och hägnad. Med hänsyn till 3 murade och icke igenfylda grafrum, borde iakttagas hvad lag och författningar bjuda. — Kyrkans arkiv och inventarier fannos i öfverenstämmelse med uppgjord förtecksing. — Messkruden befans i prydligt skick. Ett mycket väl arbetadt broderi & ett äldre kalkkläde kunde och borde öfverföras å ny sidenduk. — Dopskålen befans i godt skick och biskopen erinrade att den borde användas äfven vid dop i hemmen. — Alla räkenskaper och kassor funnos i behörigt skick. —Företeddes ett testamentariskt förordnande af Jakob Bogström å 500 kr. till förmån för kyrkan, men vid testators död hade inga tillgångar funnits i boet. Emellertid ägde sonen, tjenstedräng, ett mindre kapital och åtog sig förmyndaren tillse huruvida sonen skulle vilja eller lagligen kunna förbinda sig att af sina tillgångar anslå hvad fadren sålunda för ändamålet donerat.
Folkskolan i Björke inspekterades. Undervisningen hade tillfredställande bedritvits äfven i öfniogsämnena och hade särskildt slöjden lemnat synnerligen vackert resultat. — Skolgången hade varit synnerligen jämn, ivgenstädes inom inspektionsområdet hade försummelser iså ringa grad förekommit, — Åskådningsmaterielen fylde någorlunda behofvet. Nya läseböcker komme att inköpas, så snart i dem nya stafsättet hunnit tillämpas. Med afseende på fysikaliska apparater var förhållandet det samma som i Roma och skolr&ådet ville tillse bristens athjelpande.
Skolan saknade orgel och skolrådet förklarade sig vilja se till hvad i denna sak kunde göras ph frivillighetens väg. Särskild småskola fans ej; biskopen ville ej heller för närvarande yrka på någon sådan som med hänsyn till församlingens litenhet och de redan gjorda rätt betydande utgifterna för undervisningen. — Sockenbibliotek fans, men saknade årligt anslag; hvarom dock framställning skulle göras, i syfte att bränvinsmedlen, omkring 20 kronor, härtill måtte användas.
— Björke kyrka befans i godt och prydligt skick. Läktare och bänkar tarfvade ommålning, hvarom beslut redan vore fattadt. — Kyrkogården var väl hållen. Arkiv och inventarier funnos i ordning.
— Mess-skrud saknades, enär den förut befiötliga bortstulits. Kyrkorådet förklarade sig vilja hos Roma församling göra hemställan att få begagna dess skrud.— Påvisades ett i kyrkgolfvet iomuradt stycke af en med runskrift försedd sten och uppgafs att densamma blifvit aftecknad at framl. antiqvitetsintendenten P. A, Säve. — Alla räkenskaper granskades och befunnos i ordentligt skick. Dei bruk varande ministeralböckerna föranledde icke till annan anmärkning än att den lagföreskrifna utlottningen bland samtliga kyrkorådets ledamöter hittills icke blifvit iakttagen.
I går höll biskopen efter slutad högmessogudstjenst från altaret tal till församlingarne, dervid utgående från Jer. Klagov. 5: 16 ff., hvarefter förhör anstäldes med nattvardsbarnen öfver den tredje af trons artiklar och samtalades med för: samlingen med ledning af andra årgångens aftonsångstext för dagen.
Hölls så kyrkostämma, hvarvid protokoll för föregående dags specialvisitation godkändes och pastors embetsmemorial upplästes. Detta var af innehåll:
De allmänna gudstjensterna bevistas långt ifrån så talrikt som önskligt vore. Många finnas visserligen, som inse nyttan och välsignelsen utaf de söndagliga kyrkobesöken och begagna sig derat; men från mer än en gård är det knappast någon, som lyssnar till tempelklockans maningsljud. Orsaken är visserligen hos ett stort antal att man föredrager främmande gudstjenst i bönebus och andra samlingsrum ; men likgiltighet i andliga ting är en icke alldeles sällsynt orsak till underlåtna kyrkobesök. Den förderfliga vanan att företaga affårs- och gästabudsresor på söndagen hindrar också hos mången kykögragsn och härtill bidraga ej så litet de billiga lustresorna på jernvägen.
Af samma orsak som gudstjenstens försummande härleder sig att många sällan eller aldrig gå till nattvarden, hvilket — säger pastor ju icke kunna annat än gillas, der man vill fortlefva i synden ; men det är smärtsamt, när någon, som eljes skulle ha haft välsignelse af nattvarden, söker ersättning derför tillsammans med liktänkande i enskilda hus.
Hvad åter beträffar dopet ha alla barn blifvit dertill framförda med undantag af de, som på senare åren födts i en familj i pastoratet, der man ej dragit i betänkande att vägra sina barn denna nådeförmån. Kyrktagning har endast af ett par barnaföderskor- underlåtits.
Det vid föregående visitationstillfällen öfverklagade ungdomens nattsvärmeri har Re altagit, så att skrål och annat oskickligt väsen under sön- och helgdagsaftnar på vägar och stigar icke i samma grad som förr förekomma; ga ännu mycket öfrigt härvidlag finnes att önska.
Dryckenskap såsom last har betydligt aftagit; endast något enstaka fall har förekommit.
Lekstugor och dylika nattliga samqväm ha försvunnit, hvaraf ock blifvit en följd, att den sedliga sammanvaron tilltagit, så att endast en eller annan qvinna, bedragen genom brutet äktenskapslöfte, framburit i ljuset beviset på att hon fallit.
Egentligt tiggeri förekommer icke, utan lemnas behöfvande både af allmänna medel och enskildt nödtorftigt underhåll.
Från kyrkan har endast en person i Björke utgått utan att uppgifva annat religions samfond, till hvilket hon ville sluta sig. Desom i ett eller annat hänseende hysa afvikande åsigter i afseende på försoningen, helgelseläran, nattvarden o. s. v. och derför söka uppbyggelse utom kyrkan, kunna ej anses hafva lemnat den andliga modren, som fostrat dem och som väntar att de åter skola komma att skänka henne sitt odelade och välförtjenta förtroende.
Der i eljes sällsynta fall oenighet rådt mellan makar eller i fall af allmänt förargelseväckande lefverne icke pastors enskilda förmaningar verkat bättriog, har kyrkorådet ingripit icke utan gynsamma följder.
Öfvandet af husandakt är ej så allmänt som Önskligt vore. — Nattvardsgång firas i båda församlingarne hvarannan månad. — Konfirmationsundervisning meddelas hvart annat år, emedan barnantalet vanligtvis ändå är ringa, t. ex. i fjor endast 12, — Husförhören hållas i skolsalarne och bevistas tämligen talrikt. Bibelförklaringar under form af missionsgudstjenster hållas regelbundet 4—5 gånger om året.
Att församlingarne, äfven med ej ringa utgifter för kommunikationer, laga skiften och fattigvård, icke underlitit skyldigheten att hålla sina offentliga bygnader i stånd, visar sig deraf — säger pastor — att i Roma sedan sista biskopsvisitationen insatts ny portal af sten kring kyrkans vestra ingång, fogstrukits hela kyrkans yttre fot med cement, pålagts nytt tak å kyrkans norra sida och kort förut uppbygts läktare och orgel, upptagits gångar och planterats å kyrkogården m. m., hvarförutom församlingen är sinnad i den närmaste framtiden uppföra ny skolhbusbygnad. — Björke församling har under samma tid inlagt nytt stengolf i kyrkan, borttagit ett vanprydande magasin från kyrkans vestra gafvel, målat fönster och dörrar utvändigt m. m. samt uppfört ett nytt prydligt skolhus.
Biskopen lade församlingarne varmt på hjertat de ofvan anförda angelägenheterna, öfvertygad om att de härvidlag skulle gå hans önskningar till mötes. Särskildt vore för Roma nytt skolhus af så trängande nödvändighet, att dermed knappast vore möjligt att uppskjuta och i Björke borde sockenbibliotek snarligen ordnas. Biskopen påpekade äfven vigten af fortsättningsskolor.
Med anledning af memorialet framstäldes förslag om att få tiderna för gudstjensterna under sommaren ändrade till kl. 1/2 9 och 11 f.m. i å t. f. 9 och 1/2 12. Förslaget fick bli föremål för en kommande stämmas pröfning Biskopen uttalade sin glädje öfver den sedliga förbättringen. På en punkt stode församlingen jämte många andra illa till boks.
Der var bristande samfundsanda, Han froktade att denna bland vårt religiöst anlagda folk icke kunde upprätthållas annat än på religiös grund. Vanvårda vi religionen, hvarpå skola vi då bygga? Nej, vi måste hålla fast vid samfundsandan och aldrig slita hvad som nämdes med de stora orden: familj, församling, fosterland.
Då inga anmärkningar funnos mot prestboställets häfd eller det inbördes förhållandet, afslutades visitationen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Juli 1890
N:r 103

Haveri-Auktion.

Förivederbörandesräkning kommer: medelst offentlig auktion å Katthammarsvik torsdagen den 10 Juli från kl. 10 f.m. att försäljas vraket och 2:ne .skeppsbåtar; inventarier. och rigg; såsom ankare och kettingar; trossvirke, deribland åtskilligt alldeles nytt; segel, flera såväl nya som gamla; åtskilliga rullar ny segelduk; pressenningar;: löpande. och stående gods; block och taljor m. m. Proviantartiklar såsom: smör, kött, fläsk, bröd m. m.; — efter utanför Östergarnsholm strandade och kondemnerade Åländske Barkskeppet Ingeborg om 536 tons, som varit fördt af kapten G. W. Karlsson, på resa ifrån Kronstad till Havre med last af trävaror.
Betalningen skall erläggas kontant vid auktionen och närmare upplysningar: meddelas dessförinnan af herr Herman Rondahl, Katthammarsvik, samt hos undertecknad.
Visby i Kejserl. Ryska vice Consulatet d. 1 Juli 1890.
C. J. Björkander,
v. Consul.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Juli 1890
N:r 103

FÖDD.

En dotter.
Buttle. den: 6 Juli 1890.
Hermanna Nilson. Alfred Nilson.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Juli 1890
N:r 103

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 4 Juli, skonert Trio, Gudmundson, Helsingborg, gödningsämnen; 5 Juli, galeas Hoppet, Nilsson, Köbenhavn, barlast.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Juli 1890
N:r 102

Passagerarelista.

Från Stockholm med Polhem 3 Juli: General Leijonhufvud, grefve Liljecravtz, kapt. Lindbohm, artisten Feron, doktor Nylander, grosshandl. Rossander, redaktör Otterdahl, löjtn. Sylvan, hrr Holmström, Dahlgren, Krook, Johausson, Pettersson, Veström med fru, Aunstrin, Ekenberg med fru; fruarna Lindström, Liedberg, Lindstrand, Kolmodin, Åberg, Larsson, frök:na Falander, Leijonhufvud, Vahlberg, Bagge, Ljunggren, Selling, Karlström, Austrin, Ekenberg, Simonson, Näsman, Elmoht samt 30 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Juli 1890
N:r 102

Utnämningar.

Vid Svea lifgarde: till löjtnant, underlöjtnanten E. G. Weidenheilm ;
Vid Fortifikationen: till öfverstelöjtnant, majoren K. G. V. Norrman och till kapten löjtnanten E. S. von Krusenstjerna;
Vid Norrbottens fältjägarekår: till löjtnant, underlöjtnanten A. M. Kjellerstedt;
till kapten vid Göta artilleriregemente har transporterats kaptenen vid reservartilleriet S. I. Bratt.
Vid flottan :
till kommendörkapten af första graden med lön, E. O, M, Oldberg;
till kommendörkapten af första graden J. A. Ekelöf;
till kommendörkaptener af andra graden med lön, kaptenerne J. R. E. Nissen och O. E. G. Norrbohm;
till kaptener med lön i denna grads andra klass, löljpanterna K. G. A. V. Flach och löjtnanten H. F. Lindberg; samt
till löjtnanter med lön, underlöjtnanten J. K. Schneidler och underlöjtnanten J. A. Börtzell.
Atsked har k. m:t bsviljat kontre-amiralen Otto Lagerberg.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Juli 1890
N:r 102

Från sjön.

— Den engelske ångaren Dunluce, hvars strandning vi här om dagen meddelade, har ännu icke kunnat tagas at grund, oaktadt bergningsångaren Poseidon oupphörligen gjort försök dertill. I torsdags väntades till strandningsstället äfven Hermes. Akterskeppet af Dunluce står helt och hållet under och endast förskeppet är ofvan vatten. Egendomligt nog hafva dykarne icke kunnat upptäcka någon egentlig läcka i fartygets plåt utan tyckes det vara naglarna som sprungit vid grundstötningen; äfvenledes förefaller det egendomligt, att fartygets för vikit sig. Hårdt måtte dock ångaren stå fast på grundet, att döma dels deraf att Poseidon icke iyckats ensam taga den flott, dels deraf att kaptenen å Dunluce erbjudit 50 proc. af fartygets värde i bergarlön, men Neptunbolaget icke ingått på nämda anbud. Uppstår ogynsamt väder under de närmaste dagarne, fruktar man, att all bergning skall misslyckas och fartyget blifva fullständigt vrak.
— Sjöolycka i engelska kanalen. I onsdags afton i förra veckan sammanstötte i kanalen en engelsk ångare Marpessa med den holländska postångaren Prins Frederik, destinerad till Java med trupper, passagerare och last. En tät dimma rådde vid tillfället, hvarför båda fartygen gingo för endast half maskin, hvarjämte antalet af dem, som voro på utkik, hade förstärkts. Från intetdera fartyget kunde man märka det andra, förrän det var för sent att förekomma kollisionev. Marpessa träffade Prins Frederik midskepps och gjorde ett stort hål i dess sida ända ned till vattenytan. När alltså fartygen lade ut från hvarandra, rusade vattnet med stor häftighet in i den sistnämda ångaren, hvilken sjönk sex minuter efter katastrofen. Om icke disciplin blifvit iakttagen i så hög grad om bord å det sjunkande fartyget, är det troligt, att ytterst få af deombordvarande undkommit med lifvet, men soldaternas — till antalet 75 — goda föredöme var lyckligtvis smittande. Sjömännen, som icke ville visa sig mindre modige, gingo med ordning och omtanke till sitt arbete, och äfven passagerarne visade icke några tecken till panik. Båtarne sattes i sjön med jämförelsevis ringa svårighet, och passagerarne — qvinnorna först — skickades ned i dem och fördes öfver till Marpessa, Mycket besvär förorsakades genom passagerarnes dumdristiga försök att i sista minuten vilja rädda sina dyrbarheter. Ehuru fartyget var i hastigt sjunkande, riskerade ett fruntimmer lifvet för att bämta sitt penningeskrin, Ett annat måstg med våld hindras ifrån att springa tillbaka ned i den af vatten uppfylda salongen för att hämta en summa af omkring 18,000 kr. Under det att passagerarne instufvades i båtarne, företogs ett upprop med soldaterna, hvarvid befans, att 7 stycken — en officer, major van Eyk, samt sex menige, tillhörande den holländska kolonialarmén — saknades, Troligen hade det inrusande vattnet störtat öfver dem och kastat dem tillbaka, innau de kunde nå de öfre däcken, och när man sedan saknade dem, var det för sent att tänka på att göra något för deras räddning, Deras kamrater skulle nog velat göra försök dertill, men, som förhållandena voro, hade detta endast ledt till onödigt offrande af ännu flere lif, ty just som den sista båten lagt ut från Prins Frederik, försvann den stora ångaren i djnpet. Tillsammans 170 personer, af hvilka 83 tillhörde fartygets besättning, blefvo räddade, Under någon tid trodde man, att äfven Marpessa skulle sjunka, emedan hela förrummet blifvit fyldt med vatten genom ett gapande hål i den krossade bogen, men lyckligtvis höllo de vattentäta ekotten, och genom att kasta en del af lasten öfver bord samt genom åtskilliga andra åtgärder kunde man hålla ångaren flott och inkomma till Falmouth på fredagen. Förutom en åyrbar laddning af diverse varor gingo en million holländska gulden i reda penningar till bottnen med Prins Frederik.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Juli 1890
N:r 102

Badgäster

vid Visby bad- och vattenkurinrättning 4—5 Juli:
Pastor Fr. Vilb. Schlinke, Brandenburg; jur. stud. Alb. Ehrenström, Upsala; prostinnan Sofia Redelius, fru Selma Liljeskog, Småland; fröken Anna Hässler, fröken Matilda Johansson, Linköping; fru Hilda Hägg, Visby; hr J. P. Lindqvist, fru Gustafva Lindqvist, Amerika; fröken Anna Gyllengahm, fröken Emelie Gyllengahm, Vesterbotten.
Summa 187.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 Juli 1890
N:r 102