Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Inkomna fartyg: Till Visby: 20 Sept., jakt Henrik, Klintberg, Furillen, ved.
Utgångna: Från Visby: 19 Sept., slup Marta, Svensson, Köbenhavn, cement; 20 Sept., skepp Orvar Odd, Christianson, Rio Janeiro, trävaror.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
Från Stockholm med »Tjelvar» 21 Sept.: Borgmästare Een, baron Kruse, hrr Brehmer, Lind, Holmberg, Svensson, Andersson, Nilsson, Johnsson, N:klasson, Ohlsson, Hollström, Marelius, Agrell; fru Palm, fru och fröken Waldenström; frök:na Blomendal, Håkansson.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
Visby rådhusrätt.
För djurglågeri var i dag på angifvelsa af uppsyningsman Nordgren af åklagaren instämd kommendör L. Pantrerhjelm, hvilken, enligt stämningen skulle 16 Juli å Klemensgatan så svårt misshandlat en ogifta Johanna Engström tillhörig katt, att djuret afdomnade under det blodet strömmade ur dess näsa. Två dagar derefter måste katten dödas.
Svaranden erkände skriftligen att han sagde dag med sin käpp utdelat ett slag åt en katt, som rusat upp på bogarne på svarandens hund. Han hade med slaget endast velat freda hundens ögon mot kattens klor och hade ej sett efter, om slaget träffat svans eller nos. Katten hade icke behöft dödas utan lefde ännu, hvilket äfven åklagaren uppgaf. Svaranden bestred, att han såsom varm djurvän och medlem af djurskyddstöreningar i sin hemort, begått något djurplågeri, hvarmed väl menas ett öfverlagdt och fortsatt plågande af djur. Det slag han utdelat hade ej under förhandvarande förhållanden kunnat kontrolleras af viljan, utan hade gifvits instinktmässigt.
Åklagaren anhöll få veta, om svarandens hund ej först avgripit katten, hvilket svaranden icke visste, då djuren råkat ihop bakom ett hörn. Härpå öfverlemnade åklagaren målet till rättens pröfning.
Rådhusrätten fann ej-sådana omständigheter ha förekommit att svaranden kunde till ansvar fällas.
— Likaledes var för djurplågeri-instämd landtbrukaren V. von Corswant, Stafva i Barliggbo, jämte statdrängen A. V. Timgren och arbetaren Johan Björkander. Svaranden skulle en dag häromsistens under förandet af ett tröskverk från skeppsbron genom staden illa misshandlat tvänne par oxar, hvilka under skrik och hojtande piskats, så att svullnader uppstått, djuren af utmattning gång på gång stannat samt en oxe dignat ned, hvarvid han sparkats i hufvudet så att blodet strömmat.
I backen vid fotografen Lagergren hade oxarne ej förmått draga lasset längre, utan hade 18 arbetare från H. Lindströms stenhuggeri måst bjelpa till vid dess uppforslande till Söderplav. Von Corswant skulle ha varit den, gom uppmanat de båda andra svaranden att misshandla djuren, Härtill nekade denve, -Han hade tvärt om IRDanse att icke slå djuren och just för att undvika detta hade körarne hojtat något för att uppmuntra djuren, som visserligen fått några piskrapp, men icke något farligt, Någon af oxarne hade ej stupat af mattighet, utan bade de då och då stannats för att pusta, då en särskild träklabb lagts för att stödja lasset. De i stämningen omnämde arbetarne hade frivilligt erbjudit sin bjelp i backen, Lasset hade ej varit tyngre än att ett par oxar skulle ha förmått draga detsamma.
För vittnens inkallande uppsköts målet.
I målet mot Johannes Henriksson för det han en söndagsafton i somras skulle ha hoppat i sjön i inre hamnen och derigenom väckt förargelse, hördes i dag som vittnen f. lotsen J. F. Melander, slagtaren F. I. Österberg och poliskonstapel Boström, hvilka alla sett Henriksson i vattnet, men ej visste om han hoppat i eller fallit i. Folket hade sagt, det förra. Henriksson påstod fortfarande att han snafvat öfver en tross och fallit i samt yrkade ansvar &å åklagaren för obefogad rättegång, hvilket bestreds. Åklagaren begärde ytterligare uppskof, hvilket H. ej ville medgifva.
Uppskof beviljades.
Den bröllopskörning, som åkaren V. Vesteryren för någon tid sedan gjorde och som förssaktat honom ett åtal för öfverdådig framfar: i berusadt tillstånd, förevar i dag ånyo.
Konstapel Jakobsson hade omkring en timme gedan saken blifvit anmäld å vaktkontoret träffat V. utanför stadshotellet, då högerhästen haft märke af piskslag. Hustru Johanna Karlsson, bruden, och M. E. Dahlberg, brudkläderskan, som åkt vid tillfället, vittnade, att färden till kyrkan visserligen gått fort, men att de nog åkt fortare; icke hade de märkt vare sig att V. varit berusad eller att han hårdt användt piskav. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag om 8 dagar.
För obetald skatt för en hund, som han skulle ha haft 1 1/2 år var åkaren O. Olofsson från Österby irstämd. Han sade sig ej ha haft hunden längre än 9 månader och hade ej vetat att skatt till staden skulle betalas äfven för hundar i Österby, Nu var emellertid skatten betald. Åklagaren yrkade emellertid bifall till stämningen. Haa dömdes att böta 5 kr. och utge dubbel skatt.
För ölutskänkning på olaga tid genom en Iucka i planket till sin bostad vid Skeppsbron var instämd hustru A. C. Vahlqvist.
Hon bestred stämningen, hade endast sålt dl till afhämtning på laga tid. Målet öfverlemnades till rättens pröfning, Utslag om 8 dagar.
För barnuppfostringshjelps erhållande hade ogifta Anna Äberg instämt rättaren å Borgholms kungsgård K P. Palmblad. För svarandens personliga inställelse uppsköts målet på 3 veckor.
En mur mellan gårdarie nr 73 och 74 i Klinterotens 4 qvarter, den förra bebodd af Klara Lovisa Lundell, den senare af muraren J. Rosenlund, hade föranledt att dessa båda kommit i delo med hvarandra. Lundell hade instämt Rosenlund, enär han ej kunde förmås att uppföra den raserade muren, från hvilken stenar fallit in i hennes trädgård.
R. påstod, att dertill vore L. sjelf skulden, enär hon gräft oförsigtigt invid muren, så så att den rasat. Trots det att Lundells moder, som skötte rättegången, var beredd på att genast aflägga sin salighetsed inför God och menniskor på, att R. talade osanning, flek hon nöja sig med uppskof för vittnens inkallande.
Genom utslag dömdes i dag bandelsidkerskan Elisabet Ahlbom att för för stort lygoljelager böta 20 kronor och förklarades af hennes lager förbruten den del, som öfversteg 300 kannor.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
Sundre, 19 Sept.
En förgiftning af mindre svår art har häktade f. d. fyrbiträdet J. F. Engman begått. Som vanligt har han aldrig koannat vara sams med någon menniska. Särskildt om någon stått i förmanskap öfver honom. Så ock på Faludden. Der var han mycket hätskt på myrmästaren Ankarcrona och sin vana trogen skulle han naturligtvis skada. Åt herr A. sjelf trodde han sig väl ej komma, annars hade ban väl försökt.
En vacker morgon öfverraskades fyrmästaren, att en honom tillhörig präktig gris utan något föregående helt hastigt gått till de sälla jagtmarkerna. Förlusten var känbar, då djuret, som »sjelfdog», måste nedgräfvas. Nu har det kommit i dagen hvilken sjukdom ändade kultingens unga lif. Engman hade nämligen till en god vän yppat, att han (ef hämd) till fyrmästarens nasse gifvit gift, så att han dött. Hade den »gode vännen» då omtalat rätta förhållandet, hade aldrig något mord skett å Lundqvist, ty då hade Engman med samma afekedats från tjensten.
Norra Gotland.
»Stenkyrketjufvarne» ha redan med friska krafter börjat operera med höstgeschäft. För en tid sedan gjordes å en natt inbrott å 3 skilda ställen. I en källare kröpo de in igenom ett fönster, tände på tändstickor och letade rätt på ett parti smör, som de funno för godt taga med sig; i ett brygghus togs en tjerding mjöl och till sist skattades äggförrådet hos en anvan person. Alla ställen lågo bredvid eller tätt vid landsvägen, så att rädda tyckas de ej vara. Samma natt mötte en person en karl med hatten nedtryckt i pannan, knogande på en säck. Som intet ondt anades, fick säckbäraren gå, och han blef ej igenkänd. Att personen ifråga var tjufven, är ej säkert, men ligger mycket nära till hands.
En argsint byting om 14 år blef häromdagen vid sädstackning så ond på en qvinlig kamrat vid arbetet, derför att ban ej fick stå på den plats, han ville, att han slungade hötjugan i ansigtet mot denna, Ena klon träffade svårt, nära intill ögat. Läkarehjelp har måst anlitas flera gånger. Huruvida synen kan räddas är ovist.
Cyklonen förorsakade stor skada på gärdsgårdarna härstädes, som ligga nere å flera håll från ena hagen till den andra. En följd häraf är, att kreatur å olika hagar komma och gå om bvart annat och bli svåra att få tag i. Större nöt kunna väl täml. bra skiljas åt, men med får är saken värst.
Apropå får har ett par bättre hundar måst skjutas i dagarne, enär de öfverraskats med jagtsport på nämda djurslag.
Södra Gotland, 20 Sept.
Kornet har nu med få undantag blifvit inbergadt under en väderlek som på sista tiden varit utmärkt tjenlig för inforslandet. Vigten å detsamma har i år växlat från 13 till 13 1/2 pund pr tunna, efter gamla räkningen. Priset har ännu icke blifvit bestämdt på handelsplatsen å Burgsvik.
Potatisupptagningen har börjat på åtskilliga ställen och stor klagan förspörjes öfver att den är myciet angripen (på vissa platser ända till 50 procent) af röta.
Nötkreatursprisen ha här varit jämförelsevis höga, så att 135 till 150 kr. har erhållits för en medelstor dragoxe och 60—85 kr. för en god mjölkko. Hästar ha deremot rönt ringa efterfrågan.
God afkastning fick en landtman af sina bi då han häromdagen företog slagt, i det att ej mindre än 13 1/2 liter (= 5 kannor) göd och välsmakaude honung erhölls efter ett enda samhälle.
Rikt jagtbyte erhöllo fyra jägare, då de för några , dagar sedan pröfvade sin skicklighet i jagtgudinnans tjenst inom Sundre socken. De erhöllo ej mindre än sjuttioåtta rapphöns och nio harar på omkr. en och en halt dag, hvilket ju kan sägas vara vackert.
Från Sundre till Ume skola de blocksten skeppas, som för närvarande brytas och huggas i Hallströmska brottet derstädes, under ledning af hr Appel, som regt hit för detta ändamål. Stenblocken lära skola användas till kolonner, listverk o. d. på det nya rådhuset i Ume.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
konsert i går e. m. i goodtemplarsalen vid Mellangatan var besökt af ett 60-tal personer.
På hotellet spelade kapellet för ststa gåvogen i går afton.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
katalog för höstterminen 1890 har nu utkommit. Lärjungarnes antal är 173, deraf i första klassen 24, i andra 31, i tredje 44, i fjerde 25, i femte 15, i sjette 19, i sjunde 15.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
hölls i lördags och i går i Hejnums och Bäls församlingars pastorat, dervid visitator biträddes i förrättningen af kontraktsprosten Gustafsson och folkskoleinspektören kyrkoherde J. Odin.
Församlingarnes gemensamma små- och folkskola inspekterades. Af de anstäida förhören framgick, att undervisningen öfver hufvud bedrifvits på ett godt och tillfredsställande sätt. Då tillika med småskolans upprättande daglig skolgång kunnat för samtliga barnen beredas, ansåg sig biskopen hafva grundad förhoppning om god framgång för förzamlingarnes skolväsende. — Biskopen påvisade vigten af att undervisning äfven meddelades i slöjd, såväl manlig som qvinlig. Denna borde dock ordnas så, att intet intrång deraf förorsakades i den öfriga undervisningen, hvarjämte framhölls, att bidrag kunde påräknas både af staten och huechållningssällskapet och att nu fans inom församlingen en lämplig qvinlig lärarinna, hvarför en slöjdskolas ivrättande ej borde medföra stora kostnader. Då hvarje uppskof i detta afseende måste betraktas såsom en misshushållning, ville biskopen lägga pastor och skolråd på hjertat att tillse, hvad som kunde ju förr dess hellre göras åt denna angelägenhet. — Sockenbibliotek, gemensamt, funnes, men saknade underhåll. Skolrådet förklarade sig vilja göra framställning om årligt bidrag härtill med 1/2 öre pr fyrk eller ock 1 öre hvartannat år.
Bäls kyrka befans i öfverhufvud godt och prydligt skick. Dopfunten befans ha sin plats jämte altaret innanför altarskranket. Biskopen påvisade det mot symbolens betydelse stridande häri, hvarefter kyrkorådet förklarade sig vilja gå i författning om dess flyttande till ena sidan af triumfbågen. Då dopskålen ej var passande, uppdrog kyrkorådet &t tjenst förrättande pastor att inhämta uppgifter om pris på en ny sådan, hvarefter frågan skulle hänskjutas till stämman. Kyrkan hade ingen sakristia; den ersattes af en vanprydande bäuk innanför altarskranket jämte altaret. På hemställan af biskopen beslöt kyrkorådet föreslå församlingen att för ändamålet låta inreda och utvidga bänken innanför den s. k. korbänken. Mess-skruden befans i godt och värdigt skick. Då skruden i Hejnum var oduglig, ville man föreslå att Hejnumborna skaffade sig lika rätt till skruden i Bäl genom att på en gång betala 75 kronor och sedermera deltaga i underhållskostnaden. Sedan skrudea blifvit för pennidgarue ytterligare renoverad, borde återstoden af dem reserveras såsom grundplåt till en orgelfond.
— Kyrkogården var väl hållen, hägnad och planterad. Några smärre afskrifningar af persedlar gjordes.
Hejnums kyrka besigtigades. Såsom brister anmärktes här och der affallande rappning, gom borde ersättas, der icke kyrkan vore uppförd af huggen sten. Derborde tvärtom qvarsittande rappning aflägsnas. Ett mycket vanprydande murstöd vid kyrkans norra yttervägg äfvensom en likaledes särdeles vanprydande till stöd för en hvalfbåge inne i kyrkan afsedd träpelare, hvilka bägge, sedan kyrkan blifvit försedd med jernankaren, ansågos öfverflödiga, borde aflägsnas, derest fullt sakkunnig person konstaterade deras gagnlöshet. Här var förhållandet med dopfunten detsamma som i Bäl. Samma beslut fattades också med afseende på densamma. — Tvänne med runskrift försedda grafstenar voro placerade & marken i norra kyrkogårdsporten, der de voro utsatta för svår nötning. Då kyrkorådet ansåg deras flyttning vara förenad både med rätt stor svårighet och kostnad, anmodade biskopen tjenstförrättande pastor att låta afteckna dem och derefter hos riksantiqvarien göra förfrågan, huruvida de vöre af sådant antiqvariskt värde, att de icke borde få qvarligga. — Kyrkogården var öfver hufvud väl behållen men saknade plantering, hvilken brist kyrkorådet förklarade sig vilja utan uppskof afbjelpa. \’I nordvestra hörnet var sockenmagasinet beläget; biskopen ville icke yrka på dess bortflyttning, om ingång till detsamma bereddes utanför kyrkogården.
Öm denna anordning ville kyrkorådet gå i författning. Med afseende på förvärfvandet af del i mess-skruden tillkännagaf presterskapet, att de hyste förhoppning om att gehom frivilliga g&fvor kunna på enskild väg erhålla den behöfliga summan.
Såväl kyrkornas som skolornas räkenskaper och kassor befunnos i god ordning, likaså de i bruk varande ministerialböckerna.
Efter gudstjensten i går, som förrättades af v. pastor C. G. Hasselberg, steg biskopen för altaret, hvarifrån han till församlingarne talade öfver 1 Petr. 2: 19 o. ff., mel anledning hvaraf talaren tog till ämne de kristnes kallelse och hvarifrån vi hämtade kraften till dess uppfyllande. 8edermera samtalade biskopen med senaste årets nattvardsupgdom med anledning af dagens episteltext samt med de äldre församlingsmedlemmarne i anslutning till svenska ps. 213.
Till sist hölls kyrkostämma, hvarvid pastors embetsmemorial föredrogs. Det innehöll i hufvadsak:
Tillståndet inom kyrkan: Den offentliga gudstjensten besökes flitigt af de allra flesta församlingsmedlemmar och sakramenten bru kas allmänt. Söndagen hålles i helgd af de flesta, Husandakt öfvas här och der. Det sedliga lifvet har sedan senaste visitation utvecklats till det bättre. Dryckenskapen bar aftagit och ett mindre antal oäkta barn ha blifvit födda under de senaste 10 åren. Passiousgudstjensterna besökas mindre, om ej fåtaligt. Bibelförklaringar hållas minst en gång i månaden, missionsböner en och annan gång.
Söndagsskola finnas i båda församlingarne. Kommunionsförhören ha ersatts med nattvardssamtal. Husförhören besökas allmänt. Konfirmationsundervisning meddelas hvart annat år åt i allmänhet 8—10 barn. Barnen döpas oftare i hemmen än i kyrkan, men akten göres så högtidlig som möjligt.
Okyrklighet: De okyrkliga rörelser, som finnas inom pastoratet, ha uppkommit under senare åren. Separatister eller valdenströmare uppgå till 5 samt en baptist, alla i Hejnum. I Bäl har ingen separatism försports. Någon nattvardsförening finnes ej. Ett odöpt barn finnes, ingen okonfirmerad. Separatistpredikanter besöka sällan pastoratet.
Yttre kyrkoangelägenheter: Kyrkorna befinna sig i godt skick och lemna tillräckligt utrymme. Några mera vidtomfattande reparationer ha på de sista 10 åren icke gjorts.
Hejnum kyrka har fått läktare och orgelharmonium, Vid senaste bokslut u\’ gjorde H-jnum kyrkokassas behållning kr. 75: 43 och Bäls kr. 277: 75. Hejnum kyrka med inventarier är brandförsäkrad för 12,296 kr., Bäls för 8,200 kronor.
Skolväsendet: Detta år har i pastoratet gemensam småskola inrättats. Folkskolesalen har reparerats. Skolorna besökas med ytterst få undantag flitigt. Vid sista bokslutet hade den gemensamma skolkassan i behållning 98 kr. 29 öre. Sockenbibliotek finnes, men begagnas föga. Det består jämte några religiösa böcker hufvudsakligen af sådana, som röra jo: dbruk och djurskötsel.
Fattigvård: Fattigdomen tilltager ej, men den har ej heller aftagit. JI3ettlande förekommer sällan. Hvar och en, som vill hafva arbete, får lätt sådant. Donationer finnas ej.
Dels med anledning häraf och dels på gränd af hvad vid lördagens specialvisitation förekommit riktade biskopen några hjertliga ord till församlingarne, hvarefter, då intet fans att anmärka vare sig mot det inbördes förhållandet eller prestgårdens häfd, vizitationen afslöts.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
vid Visby Artilleriförråd kungöres härmed ledig till ansökning, och ega sökande till densamma att inom 30 dagar till Tygmästaren på Gotland ingifva sina till Kongl. Arméförvaltningens artilleri Departement ställda och af tjeosteförteckningar åtföljda ansökningar.
Lönen är 1200 kr. och fri bostad.
Visby den 22 September 1890.
Fr. Schartau,
Tygmästare.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
Från Stockholm med Polhem 20 Sept.: Löjtnant Sylvan, hrr Hellgren, Enderberg; frök:na Sylvan, Karlsson, Wiman; 7 däcksp.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 September 1890
N:r 146
— Den ende räddade af den i stormen i närheten af Gotland förolyckade skonerten Lydias besättning, jungman Torberg från Trotby, har om förloppet vid olyckstillfället berättat, att fartyget, som var gammalt och dåligt, i stormen fått en läcka, att man i fem timmars tid förgäfves arbetat vid pumparne; och ehuru skonerten hade trälast — som tagits i Räfeö — hade den sjunkit förfärligt, riggen hade sönderslitits, matrosen Holmström från Trotby bortfördes af en störtvåg, der han stod vid rodret; och då ingenting stod att rädda, sattes båtarna ut för att söka rädda lifvet. I den ena stego fyra, i den andra två man, och så fort båtarne lagt ut, vände sig skonerten på sidan och sjönk. Båten, med befälhafvaren kapten Söderlund, försvanp, jämte alla som sökt räddning i den, i djupet. Den andra, deri timmermannen, hemma från Boxböle, och Troberg befunno sig, kantrade äfven, men de lyckades fasthälla sig dervid; slutligen då deras krafter voro nästan uttömda, fivugo de syn på ett fartyg, en norsk ångare, I åsyn af den räddande sjönk dock timmermannen och omkom, men Troberg hade ännu kraft att fatta tag i den från ångaren utkastade lifräddningsbojen och blef bergad.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 September 1890
N:r 146