i dag å södra byrummet har företett rätt stor liflighet i synnerhet bvad folkmängden beträffar. Ty redan från tidigt på morgonen till långt frampå dagen vimlade icke blott sjelfva byrummet af marknadsbesokande, utan de spredo sig i ringlande strömmar utefter alla de större gatorna, isynnerhet Adelsgatan, der man stundtals hade r ktigt svårt att komma fram.
Som vanligt var vägen från porten och ut till marknaden garnerad af beskäftiga bakelse- och karamellsförsäljerskor, positivspelare utan ben och dylikt. Ute på marknadsplatsen fans i ett tält inrymd en kasperteater, hvars drastiska skylt lockade ständigt nya skaror af nyfikna åskådare. På samma ställe kunde man ockeå mot kontant erkänsla af 15 öre få i bref läsa om sina kommande öden och betrakta sin blifvande käresta i fotografi. För öf rigt fångade de äfven här talrika positiven den musikaliska delen af allmänheten inom sin trollkrets.
Med kommersen syntes det oss gå tämliger trögt. Tillförseln af alla slags kreatur var jämförelsevis ringa, naturligtvis beroende på årets rika foderskörd. Dessutom voro de salubjudna djuren icke synnerligen vackra och säljarne betingade sig tämligen höga pris. Kor gälde från 40 till 60 kronor och ännu högre, oxar 100 — 150 kronor, hästar funnos att välja på från 60 till bortåt 400 kronor.
At husslöjdsalster och dylikt var tillförseln något rikligare, men icke heller här gjordes egentligen några affärer. De enda, hvilka som vanligt rosade marknader, voro ölförsäljarne.
Vid 12 tiden var stämningen bland den manliga delen af de marknadsbesökande visserligen här och der en smula glad, men höll sig dock inom tillbörliga gränser. Det vore godt om man sedermera finge säga detsamma om den öfriga delen af dagen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 September 1890
N:r 144