Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 31 Okt., skon. Konfidentia, Schulz, Wismar, tomt fartyg; galeas Kronprinsen, Johansson, Stockholm, salt. — Till Kappelshamn: 15 Okt., jakt Karolina, Olsson, Visby, barlast; 16 Okt., jakt Teodor, Toff.62, Klinte, barlast; 22 Okt., skon. Karl Johan, Pettersson, Söderköping, barlast; skon. Karolina, Pettersson, Stockholm, diverse; 27 Okt., skon. Karl Johan, Öhman, Landskrona, barlast; skon. Albion, Siltberg, Visby, barlast; 28 Okt., skon. Sofia, H.gqvist, Kalmar, sill; skon. Favoriten, Hägvall, Wismar, barlast; jakt Auna Kristina, Ohlsson, Norrköping, barlast.

Utgångna: Från Visby: 1 Nov., skon. Vilhelm, Bergedahl, Kappelshamn, trävaror; 2 Nov. jakt Maria, Hansson, Umeå, sten. — Från Kappelshamn: 18 Okt., jakt Teodor, Toffién, Örebro via Bläse; 24 Okt., jakt Karolina, Olsson, Norrköping; skon. Karl Johan, Pettersson, Vesterås; skon. Karolina, Pettersson, Stockholm, alla med kalk.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
Giftmordet på Sandön. Tre vittnen hördes i dagi detta mål.
Fyrvaktaren Karl Bourgström berättade att ban ej kunnat märka något spändt förhållande mellan Lundqvist och Engman förr än den förre vid ett besök på norra fyren 7 Aug. omtalat, att de båda blifvit ovänner, emedan L. bestraffat E:s flicka för hennes hönsjagter. Engman skulle då ha hotat L. med knuten hand. — Efter dödsfallet hade E. utfrågat vittnet ganska noga huru det tillgått vid obduktionen.
För fyrvaktaren Hjalmar Söderlund hade Lundqvist äfvenledes berättat, att ovänskap utbrutit för flickans skull, och att L. fått löfte om stryk. Detta var den 8 Aug. Sedan hade vittnet ej träffat L. förr än han hämtades från södra fyren. Under forslingen hade vittnet frågat L. om han någonsin varit så sjuk förr eller hvad han trodde orsaken till sjukdomen kunde vara. Han hade då svarat, att han som vanligt ätit fisk och potatis, men också något maccaroni, som Engman bjudit på.
Han hade förtärt några skedar, tills han kände det började rifva i magen, »men då hade jag redan fått för mycket», sade han, — Den 15 hade Engman varit vid fyren och bedt att få se L., som då stod lik i sjöboden. Hans önskan hade villfarits, men han aflägsnade sig BU sedan han önskat frid öfver den dödes själ.
Arbetaren Markus Larsson från Fårön var det tredje vittnet. Måndagen 11 Aug. hade han på fyrmästarens begäran infunnit sig hos L., som då haft oupphörliga kräkningar och diarré, han var mycket svag och öfverfölls af svindel då han sökte sätta sig upp i sängen.
Fyrmästaren hade vid ett tillfälle frågat L., om han hade någon önskan att uttrycka som sin sista vilja, om sjukdomen skulle rycka bort honom. Dervid hade Eagman sagt till vittnet, att han trodde frågan var en antydan, att L. skulle ha sjuknat af »de der maccaronerna», L., som bört detta, sade ingenting, men såg skarpt på E. Sedan var vittnet bebjelplig, då L. skulle föras från södra fyren. Under vägen yrade han stundtals starkt och klagade öfver brännande törst. Vid framkomsten till norra fyren hade fyrmästaren frågat L. hur det stod till och hur det var med magen. »Åjo, rätt bra», svarade Lundqvist, Strax derpå började han yra och var efter några minuter död. — Vitinet hade sedermera tjenstgjort i sällskap med Engman på fyren några dagar efter dödsfallet. En dag hade E. frågat vittnet, om ban trodde att gotländingarne skulle bli elaka mot hans lilla flicka, som ej var gotländing. Dagen derpå var han försvunnen.
På domarens fråga om Engman hade någonting mot vittnesmålen att anmärka, svarade E.: »Det är sant alltihop».
Åklagaren öfverlemnade derpå målet.
Efter öfverläggning dömde rätten Engman för att i maccaroner hafva ingifvit aflidne Lundqvist en tésked arsenik i afsigt att skada, jämlikt 14 kap. 1, 18 och 46 paragr. strafflagen, till lifstids straffarbete och vanfrejd för alltid, samt att ersätta kostnaderna för den rättsmedicinska besigtningen och vittnena i målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

Från sjön.

— I fredags middag inkom till Oskarshamn der hemmahörande karkskeppet Ostindia, kapten Isaksson. Fartyget afgick med propslast från Ketrsvik onsdagen 22 Oktober, destineradt till Sunderland. Den 23 råkade »Ostindia» ut för svår storm, som sedan fortfor under åtta dagar, och måste skeppet uthärda densamma mellan Ölands södra nåde och Utklippan. Härunder fick fartyget stybords bog samt brängångarne och bastingeringarne å babordssidan inbräckta samt en del af däckslasten spolad öfver bord. För att undvika kantring måste sedermera ännu en del af lasten kastas öfver bord, hvarefter fartyget, då det ej i sitt nuvarande skick kunde hålla sjön, ingick för att reparera de lidna skadorna. »Ostindia» är oassureradt, men lasten är försäkrad i »Ocean» i Göteborg.
— Skonerten Paul Marty har med kapad rigg och manlös drifvit i land vid Lerhamn strax norr om Höganäs. Fartyget sönderslogs och sjönk. En del af planklaster har bergats af kustbefolkningen, Under storm i fredags natt i Kattegat kantrade fartyget. Basättningen upptogs af engelska ångaren Blackness, kapten Horne, och landsattes i Köbenhavn.
Det förolyckade fartyget var hemma i Stockholms skärgård, fördes af kapten Ekström och var på resa från Piteå till Roskilde.
— I fredags natt anträffade bergningsångaren Framåt omkring 10 eng. mil nordvest om Hallands Väderö ett stort fartygsvrak, flytande med aktern öfver vattenytan, men återstoden af fartyget helt och hållet under vatten. Fartyget, som tycktes vara tremastadt, hade å däcket endast qvar kajutan samt en afbruten mesanmast. Vraket var antagligen trälastadt. Bogserångarens kapten ansåg det ej rådligt att taga vraket på släp, utan lemnade det åt dess öde.
— Dykeriångaren Poseidon afgick natten till onsdagen från Kalmar för att biträda strandade ångaren Albanian. Till följd af storm och ogynsam väderlek har Poseidon måst återvända från strandningsstället. Ångaren hade under natten haft att kämpa mot en i Kalmar sund icke vanlig sjögång. Man befarar, att nattstormen fört bort båtarne från Albanian, å hvilksn befinna sig omkring 30 man. Närmare underrättelser saknas ännu.
— Den på Storjungfruns storgrund strandade engelska ångaren Abeona har i torsdags natt under storm sönderslagits och kommit flott. Akterskeppet har försvunnit, förskeppet bar i öppna sjön anträffats af ångsluparne Valborg och Spring, som inbogserat det på Lilljungfruns redd.
— Norska skeppet Spreed, kapten Olssen, hemma i Drammen, på resa från Hernösand Treeport med trälast, strandade i torsdags afton vid Arildsläge. Skeppet blef vrak. Besättningen räddades, Bergningsackord är uppgjord mot 40 proc. af lasten och 1/3 af fartyget.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

I D. B. V:s sparbank

ha under Oktober månad:
insatts i 686 poster kr. 29,948: 37
uttagits i 277 poster kr. 19,329: 37
Från årets början ha insatts kr. 205,963: 09 och uttagita kr. 161,245: 54.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

Bifallit

har k. m:t v. pastor Lagermans i Hangvar anhållan om extra ansökningsrätt till regala pastorat inom riket.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

Bland elever

vid Rösjö landtbruksskola märkes bland andra Karl Hederstedt från Hangvar och Axel Hederstedt från Hall.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

Entledigats

har på begäran volontärkorporalen vid Garda kompani nr 95 Bogren från sin innehafvande korporalsbeställning med rättighet att qvarstå som volontär i iofanteriregementet. Volontär Bogren jämte volontär Sjöström afgingo i lördags till den vid allmänna garnisonsjukhuset i Stockholm anordnade kursen för utbildande af sjukvårdssoldater.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

I tjenstgöring

har nu åter inträdt regementsqvartermästaren löjtnant Åkerhjelm; löjtnant Wickström har samtidigt återtagit sin förste adjutantsbefattning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

I lördags

tändes de nya fyrarne vid Skansudden och på östra stranden af Vestergarns utholme.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171

Två hemska dygn

på ett af stormen och sjön sönderslaget fartyg hade en skeppsbesättning jämte kaptenens hustru tillbragt ute på Östersjön, då de ilördags afton landsattes härstädes af ett förbiseglande fartyg. Om förloppet vid det fasansfulla skeppsbrottet äro vi i tillfälle att meddela:
Tyske skonaren »Familia», om 96 ton, hemma i Bockzetlersehn i Hannover, förd af kapten G. Braje, befann sig på väg från Gefle till Bremen med last af bräder. Då fartyget hunnit höjden af Gotska Sandön sprang det onsdagen 29 Oktober läck, då man under den piskande stormen sökte pressa ned det i lä under Sandön. Vattnet steg hastigt, sjön var mycket svår och snart vattenfyldes kajutan som måste lemnas utan att man hunnit medtaga det nödvändigaste af proviant och kläder. KI. 9 samma afton kom fartyget i drift och snart förlorades Sandö ur sigte. Som fartyget nu var vattenfyldt, började man kasta däckslasten och fortsatte dermed så länge man kunde, tills slutligen sjön blef för svår. Besättsingen och kaptenens hustru hade surrat sig midskepps för att ej spolas öfver bord, sedan riggen kapats midnvattstid. Kl. 1/2 4 på morgonen 30 Oktober begat sig skepparen för öfver för att om möjligt fortsätta med däckslastens kastande. Besättningen såg då en väldig sjö spola in öfver kaptenen, hvilken dock lyckades hålla sig fast. Ytterligare en sjö kom, och då man nu ej vidare såg honom, började man ropa efter honom, hvarvid han svarade, att ban vore »här», hvadan man fortfarande trodde honom vara föröfver. Men då man om en stund icke fick något svar på ytterligare tillrop, förstod man att skepparen förra gången svarat efter att ha gått öfverbord. Nu var och förblef han borta.
Man hade emellertid lösgjort sig och då man frampå torsdagsmorgonen varseblef ett fartyg, hissades nödflagg med tillbjelp af en planka. Men fartyget gick förbi utan att observera de nödsttlda. Nu började man så godt sig göra lät reparera den förstörda skansen, dit man sedan tog sin tillflykt och der man surrade sig fast. Vatten hade man ej, blott ett styckeskeppsbröd. Fartygets ena reling äfvensom akterspegeln och en del af akterskeppet voro nu bortslagua, så att fartyget dref omkring på lasten. Så gick hela torsdagen. Natten till fredagen 31 Oktober var förfärlig. Hvarje gjö bröt våldsamt öfver de arma varelserna, som nu, ytterst medtagna, icke längre sågo någon räddning.
Kl. 1/2 9 på fredagsmorgonen kom åter ett fartyg i sigte och åter tillsattes nödflagg. Denna gång blefvo de skeppsbrutna observerade och fartyget styrde ned mot vraket. Det vsr skonerten >Bonden>, kapten L. P. Lund, från Landskrona, Trots den brytande sjön gick kapten Lund sjelf i en en sitt fartygs båtar och lyckades med lifsfara för sig och sitt folk rädda de nödstälda, fru Braje, styrmannen och två matroser från vraket. Ombord på »Bonden» fingo de arma, ytterst medtagna, förfrusna och af sjövattnet uppsvällda menniskorna all den omvårdnad, som kunde egnss dem, och, som sagdt, i lördags afton landsattes de af kapten Luad härstädes.
Vraket hade de lemnat på 58 grader 40 minuter nordlig och 20 grader 21 minuter ostlig bredd, d. v. s. ungefär 15 sjömil nordost om Kopparstenaraes fyrskepp.
Sjöförklaring har i dag aflagte inför härvarande tyske konsul, hvarefter de skeppsbrutne, som här försetts med det nödvändigaste, företaga hemresan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171