Södra Gotland, 6 Nov.
Ett hotande tillbud till olycka yppade sig härom dagen under arbete vid en landtbrukare Lars Nisson Simande i Vamlingbo tillhörig större vädersiktqvarn. Då nämligen byggmästaren Karlsson från Alfva var sysselsatt med något arbete på qvarnens axel, utanför, och en af arbetarne var posterad vid nedersta vingen för att förekomma qvarnens igångsättande, kom plötsligt en väderil susande och arbetaren, som ej förmådde »hålla fast», måste släppa sitt tag för att ej få göra en luftfärd i sällskap med qvarnvingen, och så var qvarnen i full gång. Med en nästan säker död för ögonen, lyckades det byggmästaren dock, tack vare hans ungdom och vighet, att under det qvarnen gick praktisera sig »inombord» och derefter ned på nedre botten utan att erhålla några allvarsammare skador. Med flera arbetares förenade krafter lyckades det omsider att hejda qvarnen i sitt »otillåtna» lopp, derunder dock en dyrbar tross, blef splittrad, hvilken för tillfället var fastgjord i vingarna.
En lustig jagtepisod omtalas från Öja der ett gladt sällskap för en kort tid sedan var ute på jagt efter hare, I sällskapet befann sig nämligen en skomakaregesäll, som kunde sköta sitt yrke tämligen bra; men i jagtgudinnans tjenst var har oförbätterlig. Nog af, väl kommen i jagtifvern önskade han ingenting högre än att få förpassa en vare till de sälla jagtmarkerna, och tillfälle dertill erbjöd sig snart, men vår skomakare — bommade oupphörligt. Under jagtens lopp påträffades af ett par jägare en i förruttnelse stadd, död, bare, hvilken derefter så godt sig göra lät sattes upp uti en buske i sittande ställning, hvarefter skomakaren, helt tyst förstås varskoddes om att »ett lägligt tillfälle» erbjöd sig för honom att få släcka sitt mordbegär på den jössen, som underrättaren fått syn på en buske. Nu var ej vår skytt sen att »lägga bi» och så pang, der låg den vackra haren, till skomakrens stora glädje liflös, och med ett par tre kraftiga hopp var han framme vid villebrådet för att upphämta det; men hvarför slänger vår ole den nyss skjutna haren under ett mustigt utrop, långt ifrån sig? På hvems bekostnad jagtsällskapet fick sig ett godt skratt behöfver ej sägas, och en närvarande skämtare var nog djerf att beledsaga sin munterhet med följande vits: Skomakare blif vid din läst, der skjuter du harar bäst !
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 November 1890
N:r 173
