Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt företog i går å länsfängelset förnyad ransakning med såsom misstänkt för stöld af en rock och 20 kronor från hustru Martell häktade skomakaren Johan Gotfrid Larsson från Öland.
Denne bestred fortfarande anklagelsen. Hvad rocken beträffade och hvilken åklagaren, enligt målsägarens uppgift, skulle vara den Larson vore iklädd, förmälde denne att han köpt den af sin broder, hvilken för längre tid sedan genom en skräddare Eriksson tillhandlat sig densamma af prosten Öfverberg i Stenkumla. Ett vittne, kolbäraren Rörfelt, hördes, hvilken vid ett tillfälle i somras sett Larsson innehafva hustru Martells rock.
Såväl den anklagade som åklageren begärde och erhöllo uppskof för attistyrka Larssons åtkomst af rocken.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Från landsbygden.

Burgsvik, 17 Nov.
I lördags, den 15, rådde lif och rörelse härstädes med anledning af ångfartyget Klintehamns afskedsvisit för året. Redan tidigt på morgonen samlades på bryggan väldiga skaror af qvinnor i olika åldrar försedda med korgar för att »pa båten» sälja eina förråd af smör och ägg. Anmärkas kan det många hafva för vana att under den tid »Klintehamn» anlöper vår hamn ej afyttra sioa ladugårdesprodukter annorstädes, fast de mången gång erhålla vida mindre betalning för sin vara än i salubodarne, men priset gör ej till saken blott de få sälja smör och ägg »pa båten».
Apropå ägg kan omtalas en qvinnas försök att erhålla högsta möjliga inkomst af sin hönsgård. I det ändamål gömde hon sina ägg från sommaren då de gälde mindre pris, till nu då hon skulle göra god marknad vid prisstigningen. Försedd med en större mängd infann hob sig och utbjöd ein vara samt erhöll snart köpare, Denne, som ej anade svek under handeln, skulle sedan han uppräkvat äggen lemna betalning, då han förundrad öfver äggens mörka färg bräckte petsen å ett. Någon vidare undersökning behöfdes ej, ty den stank, som slog mannen i näsan, utvisade allt för väl innehållets beskaffenhet. Vid anstäld pröfning med öfriga befannos elfva tjog ägg skämda, hvilka qvinnan efter en tillrättavisniog lunkade i väg med mot hemmet, Huru vidskepelsen ännu florerar mångenstädes bevisar följande sannfärdiga berättelse. Hos en arbetare insjuknade en ko och ville ej mottaga någon föda. I stället att hänvända sig till veterinär, anlitades en »klok gubbe», hvilken upplyste att djwet af någon illvillig person blifvit »skämdt» eller »förtaget matlusten». Som botemedel ordinerade den kloke följande kostliga recept:
Af kons horn skulle spetsen afsägas, hären öfver ögonen afklippas och svansspetsen borttagas. Sedan stallet och gödselhögen samt ett par andra ej gerna i tryck återgifna ställen tillsläpt sitt medicinska innehåll, skulle alltsammans brännas i en panna efter solens nedgåog. Askan af det brända, uppblandad med några droppar af gubbens »husmedicin», skulle jämte djurets blod i tre omgångar med tre dygns mellanrum ivgifvas djuret, allt efter solens nedgång och då ovilkorligen återställa djuret i dess naturliga skick. Att lära känna kons plågoande lärde ock gubben: Om någon under det arbetaren var sysselsatt att bränna medicinen inkom till denne, skulle han (eller hon) utpekas såsom kons förderfvare och i skarpa ordalag förehållas det orätta i sitt görande, samt att genast bota djuret. Ena person som händelsevis inkom i arbetarens >laboratorium> under tillredningen blef genast anhållen och befald att bota, hvilket denne ock gjorde, fast ej kon utan dess ägare, hvilken genom en duktig kriogklappning blef kurerad för sin lusta att genom sådan vidskeplig handling bota djur och löjligt förolämpa andra personer. Några dagar efteråt måste kon nedslagtas, då det befans att en spik iaträngt i gommen och vållat djurets antipati för föda.

Vildsint kusk. Häromqvällen höll tvänne karlar med en skjuts i en trång passage vid en salubod härstädes. I detsamma kommer en annan skjuts körande och ville fram samma väg i hvilken karlarne höll. Kusken å sist ankomne skjuts tillropade karlarne köra fram, hvilken befallning ej genast af dem åtlyddes. Förbittrad öfver dröjsmålet rusar kusken fram och tilldelar ene karlen ett väldigt slag samt rycker piskan ur den andres hand och börjar med henne obarmherligt bearbets de båda männen i ansigtet. Hästarne förskrämda af de väldiga klatecherna och skriken stegrade sig ursinnigt och splittrade seldon och delvis vagnen. Efter slutad bastonad fortsatte kusken sin väg lemnande de båda männen att tillsammans med af ropen ditlockade personer lugna djuren och laga skjutsen. Saken torde få ett litet efterspel inför rättvisan.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Om L. W. Herlitz konkurs

skrifver Börstidningen att den härleder sig hufvudsakligen icke från förluster på under de senaste åren gjorda affärer utan från de för ett par år sedan framtvungna högst ofördelaktiga försäljningarna af firman tillböriga 4 stycken jernångare och på fordringar. Hade de få fordringsägane visat fortfarande tillmötesgående, så torde denna katastrof antagligen kunnat undvikas.
N. D. A. vet berätta att firman gjort högst betydliga afbetalningar på forna skulder, och var på god väg att alldeles kunna gälda dessa, då en fordringsägare, på hvars fordran endast ett ringa belopp i jämförelse med det ursprungligå återstod, ej längre ville gifva sig till tåls.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Till föreståndare

och lärare vid högre folkskolan å Klintehamn har enhälligt valts den i tredje förslagsrummet uppförde folkskolläraren m. m, K. H. Brodén från Södertelge.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Väghinder.

Måndagen 24 dennes omlägges en bro å vägen i närheten af Hallvede gård i Eke, till följd hvaraf vägen mellan Eke och Rone kyrkor blir ofarbar. I stället kan sockenvägen genom Alfva begagnas.
— En bro å landsvägen mellan s. k. Bogekors och Slite omlägges fredag 28 dennes, då vägen blir ofarbar. I stället kan begagnas vägen från Bogekors till Ytings i Othem och derifrån till Slite.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Den fasadritning

till det nya folkskolehuset, hvilken, enligt senaste kyrkostämmas beslut, stadsingeniören skulle uppgöra, har nu kommit skolrådet tillhanda. Ritningen är utförd i hufvudsakligaste anslutning till professor Isaei förslag.
Folkskoleinspektören kommer att afgifva yttrande öfver den nya fasadritningen, innan den blir föremål för skolrådets pröfning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

I konkurs

har försatts enkan Maria Gardell från Hallbjens i Guldrupe.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Norbergska menedsmålet.

Som bekant dömdes drängen P. A. Norberg för att ha vittnat falskt i mål mellan J. Bokström och skomakaren Karl Jakobsson i Hemse af södra häradsrätten 29 sistlidne Sept. till 2 år 3 månaders straffarbete samt ständig vanfräjd.
Hofrätten, hvilken domen understäldes, har uti i dag hitkommet utslag resolverat:
Då i betraktande af det sammanhang, som uppenbarligen förefinnes ej mindre mellan Norbergs först aflagda vitnesmål och det vittnesmal, med afseende å hvilket arbetaren Stenqvist är under åtal stäld, ej mindre än äfven mellan det sist aflagda vittneemålet och det brott, hvarför Johan Bokström blifvit åtalad, åtalet mot Norberg bör handläggas och bedömas tillsammans med det ännu på häradsrättons pröfoing beroende åtalet mot Bokström och Stenqvist; alltså varder, med undanrödjande af häradsrättens utslag, målet förvisadt åter till häradsrätten som bar att detsamma ånyo företaga och dermed lagligen förfara.
Norberg kommer emellertid naturligtvis att fortfaranda förblifva häktad.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Till distinktionskorporaler

vid Gotlands infanteriregemente ha förordnats korporalerna vid Garda kompani nr 94 Hansson och 110 Larsson, vid Tingstäde nr 14 Gunnesson, vid Visby nr 19 Hallström, vid Roma nr 103 Olsson samt vid Klinte nr 104 Olsson med placering vid samma kompanier, vid hvilka de hittills redovisats.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181

Riksantiqvarien

har i förnyad skrifvelse framstält ytterligare fordringar med atseende på domkyrkans reparation. Så yrkar han, att när golfvet i kyrkan upptages, få taga i betraktande under detsamma befintliga grafstenar, hvilka sedan icke åter få täckas. De af dem som äro af kulturhistoriskt värde, skulle sedan icke få åter nedläggas, utan uppställas mot kyrkans väggar. Vidare yrkar han, att de utanför kyrkan uppstälda grafstenarne måtte på lämpligt sätt skyddas mot väta och köld.
Till sist anmärker riksantiqvarien, att domkapitlet med afseende på reparation icke stält sig i allo till efterrättelse 1867 års förordning angående skydd af minnesmärken.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181