firades onsdagen 19 dennes i Södertelje af tullförvaltare J. Hesselqvist och hans fru, född Smedberg, förr bosatta i Visby.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184
Lösen för ståndskog.
I ansökning, som jemte deröfver af domkapitlet afgifvet yttrande blifvit af länsstyrelsen till k. m:t öfverlemnad och till bifall förordad, bar kyrkoherden i Dalhem J. Odin, med förmälan att han såsom innehafvare af kronohemmanet 1/8 mtl Halla annex nr 1 fått sig ålagdt att med 103 kr. 62 öre inlösa samma hemman vid laga skifte tilldelad ståndskog, men att han icke förmådde af egna medel bekosta denna skogslösen, anhållit, att k. m:t täcktes för sådant ändamål anvisa erforderliga medel.
Vid föredragning af detta ärende har k. m:t i öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och domänstyrelsen tillstyrkt, funnit godt medgifva, att den ifrågavarande annexhemman åliggande ståndskogeersättning, 103 kr. 62 öre, må af befintliga medel utanordnas.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184
Kyrkostämman
i måndags afton var mycket fåtaligt besökt. Först hördes de icke klagande öfver lektor Höjers besvär öfver senaste kyrkostämmas beslut rörande sättet för uppbärandet af presterskapets löner. Besvären samt kyrkorådets förslag till förklaring öfver desamma föredrogos. Kamrer Melin trodde emellertid, att saken skulle vinna på att skärskådas från flere synpunkter än hvad kyrkorådet gjort, hvadan han utarbetat ett anvat förslag till förklaring öfver besvären. Sedan detta blifvit uppläst, hemslog biskopen på grund af hvad kamrer Melin yttrat om en samarbetning af de bägge förslagen kunde anses lämplig.
Detta ville dock icke kronofogde Bokström medgifva. Kamrer Melins förslag till förklaring vore synnerligen omsorgsfullt utarbetadt, hvarför han yrkade att stämman skulle antaga detta, Han önskade all framgång åt detsamma och kunde icke förstå skälen till lektor Höjers besvär. Om de blefve bifallna, skulle den nya uppbördsordning, som deraf blefve följden, möjligen kunna af de skattskyldiga uppfattas som trakasseri. Sant vore, att besvären kunde ha stöd i författningarna, men såsom det hittills varit stäldt, hade det gått bra utan uppbördsskandaler eller slikt, Skulle man nu plöja en ny fåra, utan denna säkra kontroll, som hittills ägt rum, visste ingen hvad som kunde inträffa. — Lektor Bergman hade helst önskat att inga klagomål framkommit, då de fördelar som genom dem kunde vinnas vore högst små mot de stora praktiska olägenheterna. Skule nu ett samarbetande ske mellan de båda förklaringsförslagen, ville talaren ur kyrkorådets yttrande ha bort den punkt, der det hette, att, ehuru de ifrågavarande medlen visserligen äro angifna såsom presterskapets aflöning, de déck icke äro att såsom sådana betrakta, förr än de till presterna blifva utbetalta. Den tankegången kunde talaren ej förstå, enär ingen taxering finge ske utan ett bestämdt argifvet ändamål. Föröfrigt gaf talaren företräde åt kamrer Melins förslag till svar såsom mer omfattande, detaljeradt och på sak gående än kyrkorådets.
Sedan kamrer Melin påpekat, att han i sitt förslag upptagit af kyrkorådets hvad har för sin del funnit böra komma i fråga och biskopen förklarat att han icke hade någontiog emot att kamrer Melins förslag ensamt antogs, då han föreslagit samarbetande endast på grund af br M:s inledniogsord och då allt väsentligt i det ursprungliga förslaget vore upptaget, beslöt stämman att såsom förklariog dfver lektor Höjsrs besvär antaga kamrer Melins skrifvelseförslag.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184
Utdrag ur husförhörsböckerna
skola nästa år insändas till statistiska centralbyrån. Då skrifgöromålen på pastorsexpeditionen härigenom blifva ökade under Januari och Februari månader, hade kyrkorådst hos måndagens kyrkostämma anhållit om anslag af 100 kronor till ett extra skrifbiträde under sagda tid.
Biskopen förklarade till en början huru det förhöll sig med vice pasturen i Visby.
Den hade förr i tiden skötts af stadskaplanen utan något särskildt förordnande.
Då slatligen en undersökning af saken företogs, befans att aäjunktslönen å 1,000 kronor i sjelfva verket var v. pastorslön. Men naturligtvis kunde icke en fullt lämplig v. pastor fås för denna summa. Derför ingick domkapitlet till k. m:t med begäran om att anslaget måtte höjas till 1,500 kronor. K. m:t biföll 1,350 kronor och detta disponeras sålunda för v. pastorsarbetet i Visby. Men nu vore det omöjligt för komministern att ensam uppehålla äfven hela v. pastorstjensten, hvarför domkapitlet ansett lämpligast att lemna 1,000 kronor till adjunkt åt kom ministern och 350 kronor åt komministern sjelf. Det vore bekant att komministerstjensten vore ganska ansträngande, icke minst på grund af skrifgöromålev, som år från år ökats. 1891 blefve ett ovanligt år. Det vore ej tänkbart, att komministern sjelf kunde hinna med detta dryga arbete med utdrag ur husförhörsböckerna, ej- billigt att han sjelf skulle bekosta biträde. Ehuru det kunde betraktas som ett förbiseende, att summan som gälde blott en gång ej upptagits i den nyss faststälda staten, och sålunda det begärda anslaget af formella skäl kunde afslås, ansåg biskopen dock, att i detta behbjertansvärda fall formen borde få falla för saken. — Lektor Bergman kunde icke vara med om den princip, som här gjorde sig gällande, att så snart en expeditionshafvande fiuge litet extra arbete, han genast skulle komma och begära extra anslag. Beklagligt vore att beloppet ej upptagits i staten. Ville ännu en gång påminna om kommunens tryckta finansiella ställniog. I fråga om v. pasturen anförde talaren, att då löneregleriog för presterskapet i Visby uppgjordes 1861 tilltogs ej så obetydligt åt komministern, enär man ansåg honom hvad göromålen beträffade likstäld med en kyrkoherde på landet. Hittills hade expeditionsgöromålen skötts utan klagan, och då komministern nyligen fått 350 kronors lönetillskott, kunde ju detta och det ökade arbetet taga ut hvarandra. Löneregleringen är af k. m:t faststäld, och talaren trodde ej att om någon klagade, ban kunde tvingas att bidraga till detta tillskott. — Pastor Söderberg anmärkte, att blanketterna till utdragen hitkommit så sent, att beloppet ej kunnat inflyta i staten. Skrifgöromålen under årets första månader vore i vanliga fall så digra, att, äfven om han åtnjöte tjenstledighet från allt annat, han dock ej hunne med dem. — Kamrer Melin erkände svårigheten att öka budgeten, då, såsom upplystes, medlen icke skulle tagas af de för oförutsedda utgifter anslagna, utan upplånas för att inflyta i 1892 års stat. Men då beloppét skulle utgå blott för en gång och särskildt bebjertansvärda omständigheter förelåge, ville han yrka bifall. Häri instämde tullförvaltare Lyth.
Sedan vagnmakare Lindell och handlanden Rundberg yrkat afslag, då man måste tänka på de skattdragande, som i många fall endast med stor försakelse kunde ntgöra sin skatt, bifölls det begärda extra anslaget utan votering.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184
FÖDD.
En dotter.
Visby den 24 November 1890.
Lydia och Oscar Cederström.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184
Rättegångs- och polissaker.
Visby rådhusrätt.
Hustru Anna Hultgren hade instämt sin man åkaren Nils Petter Hultgren med yrkande om att utbekomma underhåll för sig, hvilket hon icke fått på ett helt år. Mannen anförde att hustrun flyttat ifrån honom, hvilket hon medgaf, men orsaken härtill var, att mannen missbandlat henne. Detta bestred Hultgren, hvarför hustrun begärde och erhöll uppskof för att styrka sina påståenden.
F. studeranden J. Fr. Engbom var af allmänna åklagaren instämd för det att han på aftonen 15 dennes, berusad, söktjintränga å stadshotellet, hvarifrån han afvisate, efter att ha tillstält allmän förargelse bland gästerna, hvarpå han måst af polis afföras från platsen utanför hotellet.
Engbom bestred skriftligen stämningen. Han hade icke varit berusad, utan hade på stadshotellets nedre kafé blifvit förolämpad af en person, hvilket han dock ej brytt sig om. Då man nekade att servera honom, blef han inbjuden af i lokalen sittande personer, men blel af uppasserskan ohöfligt bemött och slutligen af hotellets vaktmästare utkastad. Han hade då gått till poliskontoret för att begära handräckving, men inga konstaplar hade funnits till hands, Då han sedermera sökt att åter inkomma till sitt sällskap på hotellet, blef han tagen af polisen. På vaktkontoret hade han sedan blifvit på allt sätt förfördelad samt under några timmar insatt i finkan.
Han yrkade att bli skild från målet samt ansvar å stadsfiskalen för olaga bäktning.
Målet uppsköts.
För olofligt tillgrepp var på anmälan af arbetaren A. P. Hedman, boende, Liljebornska huset, af åklagaren instämd bustru Marareta Löfqvist. Hon akulle en dag ha i Hedmars fiånvaro narrat dennes barn att öppna dörren till Hedmans bostad, hvarefter hon tillgripit en tébrick . och ett lakav. Härom hörd hade hon inför stadsfiskalen först nekat, sedan erkänt att hon tagit persedlarne, som befunno sig hos plåtslagare Tofténos, samt slutligen sagt att hon tillegnat sig dem såsom säkerhet för en Hedmans skuld till henne.
Nu nekade bon helt och hållet. Hon hade lånat brickan och lakanet, hvilket senare hon skulle använda som duk vid en kaffebjudning hos Tofténs. På åklagarens anmärkning att lakanet var smutsigt, menade hon att det hade hon hunnit tvätta. För närmare utredning blef det uppskof.
För brott mot helsostadgan var instämd smeden Johan Nordell, boende i nr 68 Klinterotens 3 qv., enär 29 sistlidne Oktober der påträffats en gödselkista, så öfverfyld af afskräden efter 8 slagtade hästar, att den rann öfver och spred stank, Svaranden medgaf att afskrädet hade funnits der, men bestred att kistan runnit öfver. Uppskof för utredning.
För våld hade stadsfiskalen instämt arbetaren Julius Björklund. Han skulle 27 sistl.
Sept. midt för posthuset ha knuffat ned kapten G. K. Holst från trottoaren så att han fallit omkull, hvarefter Björklund, som var berusad, af illvilja slagit en liten flicka.
Björklund nekade till att ha varit berusad. Han som led af fallandesjuka, hade just samma dag, hvilket han kunde styrka, nere vid bron hait ett anfall, och i den yrsel, som plägar följa, hade han utan att riktigt veta derom begityit sig hem, Om han dervid knuffat någon, hade han ej reda på. Åklagaren fleck uppskof för att utreda huru härmed förhöll sig.
Norra häradsrätten.
Med för häststöld tilltalade f. artilleristen och båtsmannen Johan August Berg hölls i lördags å länsfängelset förnyad ransakning för att få klart, hvilken delaktigtighet de vid förra rättegångstillfället omnämda hästslagtarne Budin och Ytterberg kunde ha i saken. Åhörda vittnen bade ingenting af vigt, men ansåg åklagaren att Ytteberg måste haft kännedom om den oärliga; åtkomsten af hästen, hvarför han yrkade ansvar å honom för delaktighet i stölden samt hans inmanande i häkte. Å sin sida yrkade Ytterberg härför ansvar å åklagaren.
Båda dessa yrkanden ogillades af häradsrätten. Berg deremot dömdes för den erkända stölden till 3 månaders straffarbete, hvilket, fammanslaget med förut af häradsrätten ådömdt straff för betygstörfalekning ökadt till 9 månaders straffarbete och 2 års vanfräjd.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 November 1890
N:r 183
Från landsbygden.
Burs, 22 Nov.
En meteor, så stor som en större boll med en lång eldqvast eter sig, gick här öfver i dag på morgonen kl. 7. Eldkulan gick i riktningen från öster till vester. Några minuter efter, ännu medan åskådarne stodo och samtalade om fenomenet, hördes en väldig knall såsom af hård åska.
Till Amerika reste i förra veckan härifrån eju stycken af socknens raskaste unge män.
Genom denna ständiga utvandring ha jordbrukarne rätt svårt att få tjenare.
Strömmingsfisket har varit rätt gilvande de senare nätterna, stundom 70 till 80 valar på man, hvilket varit en god dags- eller kanske rättare nattpenning, då strömmingen betingat ett pris af 33 till 37 öre valen.
Lärbro, 22 Nov.
Lärbro sockens kreatursförsäkringsförening är namnet på en institation, som nyligen bildats härstädes. Redan länge har man insett att en sådan förening skulle vara kommunen till gagn på grund af de låga premier, som skola kunna bestämmas för delägare i densamma. Och då nu de vid ett föregående sammanträde i detta syfte såsom minimisamma för af samtliga medlemmarne tagna försäkringar bestämda 40,000 kronor vore öfvertecknade, har föreningen, som sagdt, nu konstituerat sig, för att träda i verksamhet så fort som möjligt. Genom en ringa årsafgift för hvarje 100-tal kronor, för hvilka försäkring tagits, samt vid förefallande utbetalning af ersättningarne genom vissa örens uttaxering för hvarje 10-tal kronor af försäkringssumma, skall föreningen kunna lemna sina delägare en valuta, proportionsvis större, än säkerligen någon annan af våra allmänna försäkringsanstalter.
Liknande föreningar lära på några ställen vara bildade på södra delen af ön; men på den norra är Lärbro kommun oss veterligen den förste.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 November 1890
N:r 183
Från sjön.
— Från London meddelas, att svenska skeppet Hudiksvall, på resa från Liverpool till Newyork, strandat vid Holyhead. Antagligen har det blifvit vrak.
Tyska barskeppet Emilia strandade i torsdags vid Härö utantör Marstrand, Det är hemma i Dünamünde, kommer itrån Hartlepool med last af nötkol och är destineradt till hemorten. Fartyget anses ej kunna bergas. Det har hål i botten, och en del af aktern är inslagen. Besättningen är räddad.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 November 1890
N:r 183
Fyrmästarebefattningen
vid Stora Karlsö fyr har inom fatalietidens utgång i dag sökts af t. f. fyrm. på platsen P. O. Jakobsson.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 November 1890
N:r 183
En finsk brigg
i barlast sökte idag på middagen nödhamn härstädes och ankrade midt i inloppet.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 November 1890
N:r 183