Stor auktion å Fårösund.

Tisdagen den 18 och onsdagen 19 Nov. båda dagarne från kl. 9 f. m., låter administrationen af Herr Ax. Sjöströms bo medels offentlig auktion, som förrättas i qvarnmagasinet å Fårösund, ovilkorligen slutförsälja hela handelsvarulagret, hvaraf må nämnas:
Symaskiner, jern- och stål, jernvaror och smiden, kaminer, plogbillar, vagnsbussar, hästskor och söm, pannor, grytor, grepar, spik, jern- och bleckplåt, mejerikärl, murtegel, tjära, fjeder, blecksaker, fönsterglas, Portlands coment, tågvirke, slipstenar; sulläder och skinnvaror, skodon, resårskaft, resårer, Helsingelin, humle, sill och salt; tapeter och bårder, papper m. m.
Kaffe, socker, sirup, risgryn, alla sorters kryddvaror; röktobak, Norrköp. snus; kaffetillsättning, tändstickor, blanksvärta, såpa, skogarn, pligg och stift, stärkelse, torra frukter, färger, stoppbomull, konserver, m. m.
Oblekt och färgadt bomullsgarn, klädningstyger, förklädestyger och dukar, sammet, besiättningsplysceh, bolstervar, flaneller, madapolam, domestiker, gardintyger, gas och linon, fodertyger, rock- och byxtyger af ylle och bomull, schalar och ylledukar, sidendukar, skjortor och kalsonger, handskar och hängslen, pikéer och kattuner, linnekragar och manschetter, hattar och mössor, ett stort urval moderna knappar, rulltråd och silke på rullar, sidenoch ylleband, parfymer och tvålar; pelsbräm och skinn, En bättre engelsk resvagn, 2 arbetsvagnar, ett par arbetskälkar m. m. m. m.
Af mig för säkre kände inropare erhålla 3 månaders auktionskredit.
Fårösund den 12 Nov. 1890.
Gust. Kellström.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1890
N:r 177

Dödsfall Gustafva Maria

Att Gustafva Maria, vår älskade yngsta dotter, född den 17 September 1870, stilla afsomvade i Stockholm den 10 November 1890 kl. 11,30 f.m., innerligt saknad af föräldrar, syskon, morfader och mostrar få vi endast på detta sätt slägt och bekanta meddela.
Hedda Gahne. Anton Gahne.
Kristus är mitt lif och döden är min vinning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1890
N:r 177

Dödsfall Johan Wedin

Tillkävnagifves att Gud den högste efter sitt allvisa råd behagat söndagen den 9 Nov. 1890 hädankalla, förre Hemmansägaren Johan Wedin, Rodartfve i Östergarn, i en ålder af 82 år, 5 mån. och 4 dagar; sörjd och saknad af mig maka, barn, barnbarn och många vänner.
Elisabeth Wedin.
Sv. ps. nr 490, 3 och 5 v.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 November 1890
N:r 177

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby 7 Nov.: skonert Samuel, Mårtensson, Lybeck, koks, — Till Klinte 5 Nov.: skonert Laura, Söderström, Rostock, barlast; jakt Två Bröder, Sandelin, Vismar barlast.

Utgångna: Från Visby 27 Nov.: galeas Kronprinsen, Johansson, Vestervik, sten. — Från Klinte 3 Nov.: skonert Lovisa, Ahlström, Rostock, kalk och trävaror.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 November 1890
N:r 176

Passagerarelista.

Från Stockholm med »Gotland» 10 Nov.: Hrr Larsson, Hägg; fröken Stenmark; 8 däcksp. — Med »Polhem» 12 Nov.: Her Bolling, Lyberg, Fredin, Engström; fröken Lundberg; 17 däckspassagerare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 November 1890
N:r 176

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med såsom misstänkt för stöld häktade skomakaren Johan Gottfrid Larsson, född 13 April 1858 i Gårdby förening på Öland samt kyrkskrifven i Torslunda.
Enligt polisrapporten skulle Larsson vara starkt misstänkt för att från hustru Olivia Martell ur en garderob i hennes olåsta bostad på Klinten stulit eu svart rock samt 20 kr., förvarade i en klädningsficka. Larsson, fom jämte sin gifta broder till 1 Oktober bott hos hustru Martell, hade ofta under den tiden enträget sökt få låna penningarne, hvilket nekats honom, Eiter afflyttningen hade han ett par gånger besökt henne, och då penningarne och rocken bortkommo i början på denna månad, misstänkte hon genast Larsson, enär han mycket väl vetat hvar penningarne och rocken förvarats.
Larsson, som i Januari i år frigafs eftef att ha aftjenat 4 år 2 månaders straffarbete å Långbolmen för fjerde resan stöld, nekade till att ha tagit vare sig penningarne eller rocken, Såsom nämts, hade han 3 dennes afrest till Kalmar, der han genast anhölls. Då han återkom hit innehade icke rocken ifråga.
Om åtkomsten af penningar till resan, berättade Larsson, att han, som under sommaren och hösten för egen räkning arbetat i skomakeriyrket, nu senast haft skoarbete hos landtbrukaren Lars Olsson i Väte och der hade han i arbetslön erhållit nära 20 kronor.
Då det upplystes, att Larsson vid resan till Kalmar haft ett fruntimmer med sig, som möjligen kunde ha tagit vara på rocken, syntes han nåaot brydd, men förnekade att hon fått rocken. Qvinnan hade varit hans styffaders Nils Petter Olssons, Tjengdarfve i Träkumla, dotter Anette Nilsson, hvilken tjenade vid Stenåsa by i Stenåsa församling på Öland.
Rörande två beredda fårskion, som Larsson haft i sin koffert, påstod han sig ha fått dessa af ofvannämda Lars Olsson för en bössa denne bytt sig till. En i hans ägo befintlig kaffepanna hade han köpt af sin broder. Ett par i kofferten liggande gamla fruntimmersgympastikbyxor hade han fått af en madam Svensson vid Tjengdarfve i Träkumla, och ett par trasiga fruntimmersstrumpor af madam Martell, hvilket denna medgaf.
Trots det att Larssons broder upplyst att Larsson innehaft rocken i fråga samt 20 kronor, hvilket allt han sagt sig ha fått låna af hustra Martell, nekade han fortfarande.
PA domarens fråga, huru Larsson kunnat få arbeta, då han icke ägde medborgerligt förtroende, svarade den tilltalade, att han aldrig framvisat något arbatsbetyg. Då framvisades ett dylikt, som funnits i Larssons koffert, och på det samma voro orden om förlust af fräjden bortakropade. Larsson nekade att ha gjort det:a och visste icke hur det gått till att betyget blifvit raderadt.
För vidare utredning af saken begärde och erhöll åklagaren uppskof.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 November 1890
N:r 176

Från sjön.

— Vid Strömstads-skeppet »Kristina Sofias» af oss förut omnuämda förolyckande vid finska kusten omkom fartygets kapten, hr Öfverberg från Helsingborg. Finska tidningar af 31 Okt. lemna följande skildring af den sorgliga händelsen:
I förgår afton hithämtades med tullångslupen »Falken» styrmannen och sex matroser irån svenska barkskeppot »Kristina Sofia» från Strömstad, hvilket 25 dennes seglat på den mellersta af Bogskärs klippor — ett par hundra famnar från fyrtornet — och sjunkit.
Kaptenen på »Falken», J. P. Bäckman, erböll om måndagen underrättelse af en lotsbåt från Utö, att ett eldsken observerats, som lotsarne förmodade från någon holmei Kökar skärgård.
Då de antogo det vara någon signal af skeppsbrutne, men ej sjelfva hunnit segla ditåt, afgick kapten Bäckman genast med »Falken» till Kökar och anträffade tisdag middag i Kökar by nämda sju personer. Eiden på holmen hade observarats jämväl af invånarne i byn, och desse hade från ett litet obebodt skär, kalladt Ornholmen, dagen förut afhämtat de skeppsbrutne, hvilka befanno sig i fullkomligt utblottadt tillstånd, nästan utan kläder. Fullkomligt utan mat och dryck hade de på holmen tillbragt tre dagar och två nätter, lifnärande sig med det sparsamma gräs, de der anträffade.
Enligt deras berättelse hade skeppet »Kristina Sofia», då olyckan timade, varit på väg från full till Sundsvall för intagande af trälast. Ganom något oförklarligt misstag hade man förväxlat Bogskärs fyr med någon fyr på svenska kusten och lördagen klockan 4 på morgonen under medvind och hårdt väder seglat fartyget rakt upp på klippan. Skeppet steg på ända, krossades och gick inom några minuter till bottnen på trettio famnars vatten.
Kapten Öiverberg och två man af besättningen försvunno i vågorna, som gingo höga. Det enda de räddade hörde honom yttra, der han stod lugn på sin post, med armen slingrad om ett röstjern, var: »gossar, här är iogen räddning!»
Styrmannen och de öfriga sex männen hunno endast kasta sig, som de gingo och stodo, i en liten roddbåt, hvilken enligt deras utsago icke skulle kunnat bära flere, och undgingo sålunda döden. Att närma sig Bogskär var dock för den höga sfjögången ogörligt, hvarför de, med en bastmatta såsom segel, länsade undan vinden till nämda holme, dit de, enligt ungefärlig beräkning, ankommo vid 2-tiden på dagen. På holmen fans endast en liten obebodd fiskarestuga, i hvilken deanträffade intet annat än en ask tändstickor. Härmed uppgjorle de om lördagen en liten eld för att värma sig och tillkalla hjelp. Men då ingen sådan syntes till, antände de på söndags afton i skymningen det enda återstående brännbara på ön, nämligen fiskarestugan. Om måndagen var deras afsigt att med den usla farkosten försöka segla vidare, då ingen hjelp anländt och de begynte misströsta om att kunna längre uppehålla lifvet på holmen. I detsamma de skulle utföra sin afeigt, anlände folk från Kökar by, dit de utmattade männen fördes. Der fingo de hvila och stärka sig med föda, som gästfritt bjöds dem af den bonde, som upptagit dem i sitt bus. Härifrån blefvo de som sagdt hämtade till svenska konsulatet i Åbo.
— Om räddningsarbetet med den för något mera än en vecka sedan å Össby ref strandade engelske ångaren »Albanian» meddelar Barometern:
Efter ihärdigt arbete ända från ångarens strandning och sedan nästan hela lasten blifvit lossad, lyckades det dykeribolagets Neptuns ångare »Poseidon» och »Argo» att i lördags förmiddag vid elfvatiden på »Albanian» flott. Bägge ångarnes dykare nedgingo för att granska fartygets skador och funna då, dels att ea stor sten af cirka 5 fots längd, 4 fots bredd och 3 fots höjd fans intryckt genom bottenplåtarne nära kölen, under maskinrummet, hvilken sten nu fans hängande fast vid fartyget, dels att å ett annat ställe i bottnen en större läcka uppstått. För attreparera dessa skador, så att fartyget skulle kunna föras till hamn, hvartill fordrades att under stenon aptera en låda, som höll stenen qvar och för den andra läckan anbringa ett plan, arbetade bägge ångarnes dykare först så länge dagsljuset tillät och efter kl. 8 på aftonen vid elektriskt ljus.
Emellertid hade det blåst upp till storm från ostsydost och sjön började gå hög. Sjögången tilltog, så att vid pass kl. 12 på natten dykarnes båtar började intaga vatten och dykarne måste upphöra med sitt arbete samt gå upp.
Under en stund hade »Argos» centrifugalpump blifvit oklar och måste upphöra med sitt arbete, hvarunder vattnet steg ganska hastigt i maskinrummet å det strandade fartygot; men snart var detta afhjelpt och vid fortsatt pumpning föll vattnet åter.
Sjögången och stormen tilltogo dock allt mera, och slutligen ansågo dykareångarnes bofälhafvare, kapteneraa Wicksell och Höjer, sig icke våga ligga qvar vid sidan af det strandade fartyget. »Argo» hade fått en del af babords reling inslagen och »Poseidon> hade erhållit flera stötar. Fram på morgonen vid pass kl. 4 beslöts att upphöra med pumpningen och intaga slangarne. Emellertid tilltog sjögången allt mer, så att detta beslut var omöjligt att realisera, utan qvarlemnades på »Albanian» »Poseidons» universalpump med slangar samt 8 slangar med silar till contrifagalpumpen äfvensom 8 slangar till »Argos» centrifugalpump. Dot på »Albanian» arbetande manskapet, omkring 40 man, äfvensom »Alban ans» befälhafvare och den återstående delen af ångarens besättning måste nu ock lemna ångaren, men kunde detta för den hårda sjögångens skull icke ske i de från land medförda båtarne, utan var man nödsakad lemna dessa och gå ombord på de ännu vid sidan af »Albanian» qvarliggande dykarebåtarne. Min haun icke ens kasta loss och inhala förtöjningarne, utan måste »Poseidon» kapa en ny 12 tums kabel samt flera-andra trossar. »Poseidon» och »Argo» förankrade sedan i närheten af »Albanian» och qvarlågo der under natten och gårdagens förmiddag, utan att för den höga sjögångens skull våga gå ut öfver refvet.
Så fort pumpningen upphörde, steg vattnet i »Albanian» hestigt, dock sjönk ångaren icke förrän kl. 7,20 i går morse. Affartyget syntes sedan icke mera än 1 fot af förstäfven och cirka 2 fot af akterhacket. Såväl ångarens egna som landbåtarne, hvilka voro förtöjda vid ångaren, sleto under nattens lopp och drefvo i land, utom två, som lågo qvar.
Först fram emot middagen igår började sjögången något lägga sig och kl. 1 lemnade »Poseidon» och »Argo» vraket, hvilket numera icke torde löna mödan att vidare försöka flotttaga. Arbetsmanskapet landsattes i ångarnes båtar under Ottenby lund, hvarefter bägge ångarne afgingo hit, dit de inkommo mot aftonen.
Dykeribolaget Neptun gör här en rätt betydlig förlust. Dela bar det nämligen utbetalats flera tusen kronor i arbetslöner till dem, som biträdt vid lossningen af »Albanians» last, dels sjönkö med »Albanian» »Poseidons» universalpump med slangar och silar m.m. Möjligen kan man, om vädret blir gynsamt, upptaga dessa, men fortfar storm och hård sjö, torde »Albanian» snart blifva sönderslagen. Innan dykareångarne lemnade platsen, märktr mar vrakdelar från »Albanian» flöta i land.
— Skonerten »Familie», hvars besättning som bekant jämte kaptenens hustru delvis räddades och landsattes i Visby, har sedan i Östersjön drifvit än hit, än dit, tills den sistlidne fredag märktes vara strandad å skäret Byttan bland holmarne ntanför Nämdön i Stockholms sydöstra skärgård. Sadan bergnings- och dykeribolaget Neptunus ångfartyg Eol utgått till strandntngsstället och tagit skonerten flott, uppkom det mad fartyget på släp i lördags afton. Skonerten, hvars akterspegel är alldes inslagen, så att lasten i rummet är synlig, kan ej repareras.
— Den 23 sistlidne September afgick i Dalarö hemmahörande skonaren Olof, kapten Per August Lindström, från Sundsvall till Piteå med last af tegel Sedan vecka efter vecka förgått utan att fartyget framkommit till destipationsorten eller minsta underrättelse försports om vara sig fartygets eller besättningens öde, måste man befara det värsta. Först 6 dennes erhölls emellertid den första viesa underrättelse om hvad öde, eom drabbat fartyget. Då öfverlemnades nämligen till skepparens hustru genom landshöfdingeembetet några bref, adresserade till hennes man och bärande Dalarö postkontors stämpel, hvilka bref bittats i en kavaj, som 3 Oktober flutit i land i närheten af Wasa stad på finska kusten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 November 1890
N:r 176

Till gymnastiklärare

vid högre allmänna läroverket härstädes har domkapitlet i dag likaledes utnämt löjtnanten vid Gotlands artillerikår E. G. Hellgren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 November 1890
N:r 176

Stor förskräckelse

har under de senaste dagarne rådt inom Gothems församling till följd att ett par fula nidingsdåd som der föröfvats. Så ha under de tysta nätterna i Hangreby påtändts en qvarn samt förderfvats en mindre såg. Lyckligtvis har dock faran hunnit afvärjas innan någon större olycka inträftat.
Det ruskiga i denna sak är att nidingsmannen är en af församlingens egna inbyggare, en ung, rik bondson, hvars namn vi tillsvidare icke vilja nämna. Något annat motiv till hans straffvärda handlingar än rent af elakhet och öfvermod kan icke tänkas. Han anser sig troligen alldeles oåtkomlig och har verkligen gjort sig så fruktad att ingen af de förorättade vågat anmäla honom.
Mon lyckligtvis finnas vittnen till hans ogerningar, och när detta skrifves är säkerligen vederbörande länsman underrättad om den fräcke yuaglingens framfart, hvadan hans öfvermodiga och elaka tilltag kunna komma att stå henom dyrt. Ty lagen stadgar lyckligtvis mycket stränga straff för särskildt försök till mordbrand.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 November 1890
N:r 176

Latrinfrågan.

Enär det undantagsstadgande, hvarigenom Visby stad lemnats rättighet att för uppsamlandet af latrinen använda väl cementerade och vattentäta stenkistor med torfströ, tilländagår med utgången af detta år, hade helsovårdsnämden i skrifvelse till stadsfullmäktige hemstält, hvad med anledning häraf vore att iakttaga.
Något meningsutbyte uppstod, hvari deltogo hrr Hellgren, Bergman, Jeurling, Een, Kolmodin och Lindell. Dorunder gjorde sig i allmänhet. den hsigten gällande, att stadsfullmäktige borde, innan saken framlades för högsta vederbörande, åt helsovårdsnämden uppdraga att först yttra sig i saken. Endast hr Bergman ville, att då tiden var knapp, fullmäktige skulle genast ingå till länsstyrelsen med begäran att k. m:ta bef. ville, med den erfarenhet som vunnits om torfetröets förträfflighet, hos k. m:t utverka tillstånd till systemets fortsatta användning.
Stadsfullmäktige beslöto, på förslag af br Jeurling, med hvilken hr Hellgren instämde, att till holsovårdsnämden aflåta en skrifvelse i syfie att få utrönt verkan af det sätt för stenkistornas anordnande, som enligt k. brefvet af 15 Mars 1889 blifvit Visby stad medgifvet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 November 1890
N:r 176