Dödsfall Karl Petter Stenberg

Att Gud efter sitt allvisa råd behagat efter svårt lidande hädankalla min ömt älskade man, Hemmanrsägaren och Kyrkovärden Karl Petter Stenberg, torsdagen den 23 dennes etter en tefnad af 49 år, 11 mån, och 14 dagar; djupt sörjd och saknad af mig, en son och dotter.
L:a Häftings i Hangvar den 25:te Oktober 1890, Anna Stenberg.
Sv. Psb. 344.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 31 Oktober 1890
N:r 169

Handel och Sjöfart.

Inkomna fartyg: Till Visby: 29 Okt., skon, Ellida, Ericsson, Stockholm, salt. — Till Klinte: 24 Okt., skon. Lovisa, Ahlström, Rostock, barlast. — Till Ronehamn: 3 Okt., ångfartyget Dymphna, Norling, från Libau till Horsens med råg (vinddrifvare); skon. Falsed, Nielsen, Viborg till Holtenau, trävaror, (vinddrifvare); 13 Okt., skon. Peder, Broman, Flensburg till Riga, barlast, (vinddrifvare).

Utgångna: Från Ronehamn: 4Okt.: ångfartyget Dymphna; 20 Okt., skon. Falsed; 23 Okt., skon. Peder.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Passagerarelista.

Från Stockholm med Gotland 28 Okt.: Grosshandlare Petterseon, hrr Andersson, Sundell; 6 däckspassagerare. — Med Polhem 29 Okt.: Kapten Lange, löjtnant Wistrand, brr Bruneus, Johansson; fru Larsson; 10 däcksp.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 27—28 Oktober å Skogs.) Följande utslag afkunnades: I målet mot t. handl. O. Bokström angående barnuppfostringshjelp, kunde Anna Jacobssons käromål ej bifallas, enär Bokström begått den ådömda värjemålseden.

— Till boskilnad dömde häradsrätten mellan hustru M. Bolander och hennes man skräddarev K. H. Bolander.

— I tvisten mellan Olof Mårten Bodin och F. Jacobsson, Hemmor, angående bättre rätt till den s. k. Nygårdsdyan, tilldömdes denna bättre rätt käranden Bodin.

— Den talen för ärekränkning, d. v. s. utspridande af rykte att ha begått olofligt tillgrepp, som hustru Niklas Larsson anhängiggjort mot Kristina Olsson kunde ej af häradsrätten bifallas såsom ej lagligen styrkt.

— »Klubbekriget i Hemse» fick vid detta sammanträde sin afslutning. Då f. handl. Johan Bokström blifvit genom halft bevis öfvertygad om att ha begått våld mot skräddaren Nils Persson ålades han att med ed fria sig härifrån, Men då äfven Persson och hans hustru, instämda af Bokström, syntes rätten med halft bevis öfvertygade om att icke heller ba varit oskyldiga, ådömdes äfveu de värjemålsed, hvarigenom Persson skulle fria sig från att ha slagit Bokström och hustrun från att ha kallat honom »skojare».

— För djurplågeri, begagnande till upprepade körslor af mycket selbruten häst, dömdes Johan Bokström, mot sitt nekande, att böta 50 kronor.

— I målet mot O. Nilsson, Ringome i Alfva, svarande, angående beskyllningen för att ha slagit Johan Bokström med en lykta, ogillades åtalet såsom ej styrkt och som Bokström fört falsk talan emot Nilsson dömdes han härför att böta 100 kronor samt utgifsa 50 kronor i ersättning åt Nilason.

— Den revers, som J. T. Levander, Sixartve i Näs fordrade betalning för af bröderna J. och O. Bokström, dömdes nu svarandena gementsamt eller den det bäst gälda gitter att till käranden utgifva det omstämda beloppet samt derjämte 66 kronor i rättegångskostnader, Oskar Bokström dömdes dessutom att utgifva 100 kronors vite för ej iakttagen personlig inställelse.

— För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes värdshusidkaren L. Miihrer i Hemse att böta 15 kronor.

— Det åtal, com väckts mot handl. Anton Jacobsson, Fardhem, för oloflig vinutskänkning ogillades, enär mot svarandens nekande fall bevisning ej kunnat åstadkommas derom att detta var en annan förseelse än den, för hvilken han blifvit förut dömd, och skulle åklagaren ersätta sv. med 15 kronor samt utgifva vittnesersättningar.

— I målet mellan husbonden N. Jacobsson, Bara i Etelhem, kärande, och arbetaren Bomqvist, Bara, svarande, angående oloflig vedtägt, biföll häradsrätten icke kärandens talan liksom ej heller svarandens mot käranden gjorda ansvarsyrkande.

— För djurplågeri dömdes arbetaren Alfred Olofsson, Orleifs i Alskog, att böta 15 kronor.

— Till skilnad i äktenskapet dömde häradsrätten mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Britz Jakobsson.

— För falsk värjemålsed i ett förut refereradt mål angående hästköp, men hvilken ed svaranden sedan, innan i saken dömts, återtagit, dömdes hemmansägaren T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo, till 6 månaders fängelse.

Med ed friade sig Reinhold Johansson, Krasse Grund i Guldrupe, från taderskapet till ogifta Anna Lindstedts barn och husbondesonen Karl Niklas Felix Jacobsson i Burs, från faderskapet till ogifta Karolina Jacobssons barn.

— Edgång var i ett liknande mål, instämdt af Emma Larsson, ålagd f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Hejde. Då emellertid pastors intyg var af det innehåll, att Ahlin, som icke ordentligt besökt presten, ej kunde anförtros edgång, beviljades han uppskof härmed, men dömdes att utgifva 25 kronor i vite för det han ej stält sig häradsrättens föreläggande, i fråga om inhämtandet af edens vigt och betydelse, till efterrättelse.

För stenkastning på vakten vid lägret å Visborgs slätt någon atton afton i somras under pågående möte, samt bråk och oljud, så att de måst omhändertagas af patrull, hade kronolänsman Svallingsson, instämt murarne J. Berglund och Aug. Melin samt slagtaren Viktor Löfqvist, alla från Visby.

Svarandena bestredo genom sitt ombud, skrifvaren P. Flygare, att på något sätt ha förfördelat lägervakten, utan voro de alldeles oskyldiga. För att åstadkomma bevisning erhöll åklagaren uppskof till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.

För oloflig ölförsäljning vid senaste stortorgdagen på Sandesrum i Grötlingbo voro instämda hustrurna Anna Johansson och Anna Vengström från Visby. Båda erkände skriftligen. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

— För samma förseelse å samma tid och plats var likaledes instämd f. hemmansägaren Adam Niklas Vestberg i Hemse. Han bestred stämningen, enär han och hans hustru endast hade vid försäljningen biträdt hr Frans Lysholm, hvilken ägde rättighet att för Bryggeribolaget i Visby vid ofvannämda tillfälle utskänka maltdrycker. Vestberg och hans hustru hade skött försäljningen i ett stånd, hvilket varit förbundet med ett tält der Lysholm hållit till. Detta vitsordades af åklagaren. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.

Ärliga själar. T. f. kronolänsman Sv. Lindström hade instämt drängen Teodor Olofsson, Domartve, och Axel Teodor Andersson, Stale i Rone, för det de en afton i sietlidne September månad på allmänna landsvägen strax invid Rone kyrka öfverfallet drängen J. Bolin med hugg och slag, hvarvid Bolin tillfogats af Olofsson ett 10 centimeters långt sår i högra armen och ett mindre i venstra underarmen. Svarandena voro dessutom instämda för att ha fört oljud.

Bolin fick redogöra för förloppet af slagsmålet, dervid han mycket ärligt bekände att han, efter det man »gurglat» åtskilligt, blifvit förargad på Olofsson och gifvit honom en snyting», då denne dragit knif och tillfogat honom de båda såren, hvilka enligt läkares utsago, icke komme att medföra men för Bolin.

Teodor Olofsson vitsordade Bolins uppgifter.
Ha: hade fått två snytingar af Bolin, innan han tog till knifven, som han på domarens uppmaning mycket ärligt framvisade. Anderssons deltagande i kalabaliken inskränkte sig, enligt Bolins och hans enstämmiga utsago, derhän att de båda slagit efter hvarandra utan att! träffa någondera, hvarför åklagaren afstod från ansvarsyrkande mot honom.

Svarandena framvisade qvitto på att de gemensamt betalat Bolin 50 kronor i förlikning, vid hvilket förhållande åklagaren upplyste, att anm älan till honom var gjord före detta qvittoa datum, Olofsson tyckte nu att skulle han, sedan han betalat, dertill plikta för knifstingen, så borde också Bolin stånda ansvar för sina »snytingar», men det yrkandet återtog han sedermera. — Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.

Ett vattenmål. Hemmansägarne Jakob Larsson, A. Svensson och Olof Pettersson, Hallgårds, Anders Andersson och L. Nyman Bockes samt Nils Jacobsson och P. Böklund, Rovide, alla i Fröjel, hade instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, Per Rosendal och Jakob Hederstedt, med yrkande om skälig ersättning för den förlust de lidit derigenom att svarandena dämt upp vattnet på deras kringliggande ägor, hvilkas växtlighet derigenom tagit skada.
Svarandena bestredo alla ersättningsyrkanden. Visserligen kunde de medgifva, att ifrågavarande marker kunde i någon liten mån lida af det uppdämda vattnet, men härför ville de ej gifva större ersättning än förut varit medgifven kärandena, nämligen fri försågning af vissa träpartier. Kärandena påstostodo sig icke längre kunna vara nöjda med denna ersättning, då deras lidande marker efter laga skifte nu blifvit betydligt större.
Såsom bevis för att de hade rätt att dämma upp vattnet, framlade svarandena en handlipg från år 1782, utgörande ett protokoll öfver en syneförrättning, som kronofogden hållit just med anledning af en likadan tvist som denna, hvarvid förlikning ingåtts med vilkor att de kring sågen boende åborna fiage något litet fri försågning. Detta dokument ville kärandena, hvilkas talan fördes af kronolänsman Svallingsson, icke tillerkänna något som helst värde.
A kärandens sida hördes såsom vittnen hemmansägarne Petter Boberg och Johan Cederlund. Tillsammans med kommissarien hade de hållit syn å de genom det uppdämda vattnet lidande markerna dels medan vattnet stod öfver dem dels sedan vattnet bortgått, och hade då funnit växtligheten på de öfversvämmade markerna sämre än på dem, som icke stått under vatten och var deras öfvortygelse att detta berodde just på det uppdämda vattnet. De värderade kärandenas förluster till belopp växlande mellan 45 och 5 kr.
Svarandena ansågo dessa belopp för höga, ville icke lemna annan ersättntng än fri försågning. Kärandena öfverlemnade målet, men svaranden begärde och erhöllo uppskof till andra rättegångsdagen af första vårseammanträdet då svarandena skola vara beredda att i allo stycka det de äga rätt att utan någon som helst ersättning dämma upp vattnet öfver kärandens marker.

Handl. A. D. Ahlberg i Visby gjorde vid detta sammanträde sina slutpåståenden mot fru Matilda Berger för det hon fråntagit hans minderårige son dennes karamellådor samt nekat honom handla på Visborgs slätt. Såsom skäl för att han, Ahlberg, dock hade rätt dertill åberopade han en till militärbefälhafvaren stäld ansökan om rätt till försäljning af tobak och snus i stånd. Denna hade afslagits, hvadan enligt Ahlbergs mening rättighet vore honom medgifven att idka handel utan stånd. Han fordrade 118 kronor i ersättning.
Äfven å svarandesidan öfverlomnades målet. Utslag vid tingets slut.

För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, hvilken skulle ha beskylt käranden för att ha köpt en skinka med vetskap om att den var stulen från svaranden, hvarjämte hon skulle ha gifvit Anna Andersson några tillmälea, som icke gerna återgifvas i tryck.
Två vittnen, P. Lindqvist och Ludvig Rosengren, intygade, att svaranden sagt, det käranden köpt skinkan, men kunde ej påstå, att svaranden beskylt henne för att ha afvetat att den var tjufgods. De omnämda tillmälena hade käranden emellertid fått.
Svaranden bestred vittnesmålen om hon också hade yttrat något om käranden hade detta skett i svarandens eget hem endast i närvaro af husfolket. Utslag vid tingets slut.

Om barnuppfostringshjelp| hade ogifte Kristina Vallin i Hablingbo instämt drängen Jakob Mattsson Vastäde. Han nekade för faderskapet, Käranden begärde uppskof, tills ett hennes vittne hunnit fylla 15 år. Besked meddelas vid tingets slut.

För olaga utskänkning af bränvin hade kronolänsman Lindström instämt Oskar Duse, Kodings i Hemse. Han erkände, och utslag afkunnas vid tingets slut.

Om bättre rätt till fiske hade förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, instämt husbönderna Gabriel Bolin och Karl Carlsson derstädes.
En ström hade en gång i tiden ägt en del af Stora Mafrids, men vid olika tilifällen försålt denna del i 6 lotter. Dessa lotter hade ansett sig ha efter storlek del i idfisket i den genom ägorna löpande ån, så också svarandena, som äfven, ehuru ej i första hand, köpt hemmansdelar af Engströms egendom. Men nu påstod Engström, att med dessa senare ägolotter aldrig följt någor fiskerätt, utan hade han behållit denna sjelf. Detta bestredo svarandena. Särskildt gälde det ett tillfälle 18—19 April i år, då Engström velat dela den fångade fisken, utan att ens ha sjelf satt ut några ryssjor. z Åtskilliga vittnen hördes, hvilka skulle intyga, att Engström verkligen lagt ryssjor 18 —19 April. Ingen kunde dock upplysa derom, utom ett vittne, som vid sagda tillfälle sett E. upptaga en ryssja, som han dock icke visste om Engström verkligen ägde.
Käranden uppträdde under rättegången mycket hetsigt, så att han t. o. m. en gång af domaren blef utvisad, och åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt beteende inför rätta. Svarandena erhöllo uppskof till till andra rättegångsdagen af första vårsammanträdet.

För att ha misshandlat på det grymmaste sätt en ko, tillhörig hustru Hejdenberg, Forssa i Hejde, var af kronolänsman Svallingsson instämd hustru Kajsa Vessman, Skogs i Hejde. Hon nekade. De skador djuret lidit hade det fått genom att sticka in hufvudet i en svarandens gärdesgård, från hvilken hon befriat kon.
Hon hörde ett par vittnen, som intygade att kon icke varit illa medfaren. Åklagaren begärde, att svaranden skulle åläggas edgång, i hvilket yrkande svarande sjelf instämde.
Utslag meddelas vid tingets slut.

Till syssloman i f. d. handl. Johan Bokstroms konkurs utsågs hr Aug. Nordstedt å Klinte. Gäldenärens hustru begärde boskillnad.

Vådaed aflades af landtbrukaren O. Knudsen i anledning af en vid Myrungs i Linde 23 Mej i år timad mindre eldsvåda.

Domareed aflades vid detta sammanträde af nyvalde nämdemannen för Hejde ting godsägaren V. Wöbhler, hvilken derefter tog säte i nämden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Från landsbygden.

Rone, 28 Okt.
En fortsättningsskola kommer från och med nästa års början att inrättas i Burs onl. hvad som nu beslutits på kyrkostämma. Förslaget, i fjor utgånget från skolinspektören, kyrkoherden Uddin, strandade, då det förevar på stämma, I år hade det utgått från både inspektören och biskopen och nu gick det. Skolan skall pågå i sex veckor med fyra veckor af den vanliga tiden (åtta månader) och två veckor utom denna tid.

Södra Gotland, 27 Oktober.
För ett obehagligt äfventyr var en person från en sydlig socken utsatt en qväll i förra veckan, då han skulle uppgöra eld i en kakelugn. Om förloppet dervid har för eder meddelare berättats sålunda: För att lättare få vedträna att brinna begagnade han sig af fotogén, hvarmed han begjöt veden och tände sedan på med en tändsticka, och så var brasan i full gång, då plötsligt en väldig knall dånade i kakelugnen, så att eld, ved och rök omhvärfde vår man som ännu låg på knä framför fem så att han af förskräckelse ramlade baklänges på golfvet och — svimmade. Omsider vaknade mannen åter till besinning, då han till sin fasa erfor att han blifvit beröfvad den ena af sina vackra polisonger och erhållit åtskilliga blessyrer i ansigtet. Lyckligtvis förorsakades icke någon vidare skada af det så hotande olyckstillbudet. Anledningen till den häftiga explosionen bestod deruti att en annan person begagnat kakelugnen till förvaringsplats for några laddade gevärspatroner, hvilka vår braständare ansett för något »otyg» som borde brännas, hvarför han äfven i sin enfald begjutit det samma med det eldfängda fludiet. Men det tog en ände med förskräckelse, och vår hjelte förklarar nu helt naivt att »nog har jag som varit både båtsman och knekt, varit med om mångt och mycket i min tid, och äfven hört talas om viborycka smällen; men allt detta har då bestämdt varit ett intet emot det som jag nu råkade ut för».

Vamlingbo, 28 Okt.
Två jätteexemplar af kålrötter har i år skördats af skollärare Svallingsson i hans trädgård. De uppnådde nämligen den respektabla vigten at ötver sex kilogram stycket eller närmare enligt gamla räkningen 28 skålpund tillsammans. Många af de öfriga kålrötterna vägde sina 10—12 skålpund stycket.

Särdeles godt om rapphöns fianes i år i dessa trakter. Att vid en promenad öfver en kornåker stöta upp ett par, tre kullar, hör ej till sällsyntheterna, och då en landtman för omkring åtta dagar sedan utkom från sin bostad varseblef han två kullar af detta sköna villebråd springande i sällskap med gårdens höns ute på ladugården.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Från sjön.

— Ångfartyget Södern har söndagen 19 dennes passerat skonerten Alma, hemma i Vestervik och förd af kapten Ideström, liggande vid Isö i Norrköpings skärgård med förlust af riggen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Bland lärarekollegiet,

af hvilket ett större antal ledamöter förklarade sig jäfviga, ha 4 ansett löjtnant Vistrand och 4 löjtnant Hellgren på grund af deras meriter värda förord till gymnastiklärarebefattningen vid härvarande allmänna läroverk, En röst hvardera erböllo löjtnanterna Wickström och Mannerhjerta.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Det snöade

stundtals igår och termometern har i natt flerstädes gått under nollpunkten.
Som en motsats till dessa tecken på en börjande viuter kan nämnas, att i lördags plockades i Ardre fullt utvecklade smultronblommor och i början af månaden några exemplar af fullt blommande linnéor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Ett godt förhållande

synes råda mellan disponenten och arbetspersonalen vid härvarande cementfabrik. Då hr Carlsson i går firade sin bröllopsdag, bragte arbetarne honom sin hyllning, i det de på middagen samlades å fabriksgården, der de för sin afhållne schef utbringade ett trefaldigt hurra, samt till honom med anleduing af dagens betydelse, öfverlemnade ett litet bevis på sin tacksamhet mot honom. Hr Carlsson tackade å sin sida hjertligt arbetarne för de vänliga känslor de lagt i dagen, hvarjämte han å sin sida höjde ett lefve för samtlige arbetarnes lycka och välgång.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168

Till lasaretts- och hospitalsläkare

i Visby utnämde medicinalstyrelsen i måndags med. lic. Gustaf Ad. Dahlgren, född 1860 och innehafvare af 1:sta förslagsrummet.
Denna utnämning, som ovanligt länge Iåtit vänta på sig, har inom samhället mottagits med blandade, för att icke säga oblandade känslor af oangenämt slag.
Icke derför, som skulle man anse, att den utnämde saknar de egenskaper, som kräfvas af en insigtsfall läkare vid dessa sjukvårdsanstalter. Dertill har man ingen anledning.
Men man har i stället, och det är allvarsammare, fått anledning fråga sig, dels huru det är stäldt med konseqvensen inom medicinalstyrelsen, dels hvarför Gotlands af landstinget och k. m:t valda lasarettsdirektion är utsedd att mottaga första kindpusten, då medicinalstyrelsen frångår en praxis, som tagit häfdens form.
Vi minnas alla, huru af årets landsting k. m:t begärde dess yttrande öfver ett af medicinalstyrelsen afgifyet utlåtande angående en petition af Sverges lasarettsläkare. Uti detta utlåtande yttrar medicinalstyrelsen i fråga om utnämningssättet: »Hafva de (sådana som innehafva förordnande under uppkommen ledighet) oklanderligt skött sin befattning, så hafva de också ofta erhållit lasarettsdirektionens förord till tjenster vid förslagets upprättande, hvilket vederbörligen tagits i betraktande vid utnämningen, dervid dock fästats större afseende vid skicklighet och förtjenst än vid tjensteår.» Detta skrefs 25 Juli 1890. Och första gången medicinalstyrelsen derefter går att praktiskt tillämpa dessa grundsatser, så går dess handlingssätt rakt stick i stäf mot dess uttalade åsigter. Hvad än sådant må bero på, visst är att det icke höjer aktningen för en institution, som innehar ett mycket ansvarsfullt uppdrag.
Visst är ock, att det icke ökar behaget af uppdraget att sitta i lasarettsdirektionen. På grunder, hvilkas giltighet ingen har velat bestrida, ansåg sig denna direktionen kunna ge sitt förord åt den tillförordnade läkaren, helst denne ensam bland de sökande innehade meriter äfven såsom hospitalsläkare. Men medicinalstyrelsen har brukat sin makt och underkänt direktionens åsigt, dermed frångående den praxis, som hittills följts vid dylika utnämningar.
På egendomligheter i befordringsväg ha de senaste åren i vårt land varit ovanligt rika. Medicinalstyrelsen har nu äfven velat draga sitt strå till stacken.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168