skola nästa år insändas till statistiska centralbyrån. Då skrifgöromålen på pastorsexpeditionen härigenom blifva ökade under Januari och Februari månader, hade kyrkorådst hos måndagens kyrkostämma anhållit om anslag af 100 kronor till ett extra skrifbiträde under sagda tid.
Biskopen förklarade till en början huru det förhöll sig med vice pasturen i Visby.
Den hade förr i tiden skötts af stadskaplanen utan något särskildt förordnande.
Då slatligen en undersökning af saken företogs, befans att aäjunktslönen å 1,000 kronor i sjelfva verket var v. pastorslön. Men naturligtvis kunde icke en fullt lämplig v. pastor fås för denna summa. Derför ingick domkapitlet till k. m:t med begäran om att anslaget måtte höjas till 1,500 kronor. K. m:t biföll 1,350 kronor och detta disponeras sålunda för v. pastorsarbetet i Visby. Men nu vore det omöjligt för komministern att ensam uppehålla äfven hela v. pastorstjensten, hvarför domkapitlet ansett lämpligast att lemna 1,000 kronor till adjunkt åt kom ministern och 350 kronor åt komministern sjelf. Det vore bekant att komministerstjensten vore ganska ansträngande, icke minst på grund af skrifgöromålev, som år från år ökats. 1891 blefve ett ovanligt år. Det vore ej tänkbart, att komministern sjelf kunde hinna med detta dryga arbete med utdrag ur husförhörsböckerna, ej- billigt att han sjelf skulle bekosta biträde. Ehuru det kunde betraktas som ett förbiseende, att summan som gälde blott en gång ej upptagits i den nyss faststälda staten, och sålunda det begärda anslaget af formella skäl kunde afslås, ansåg biskopen dock, att i detta behbjertansvärda fall formen borde få falla för saken. — Lektor Bergman kunde icke vara med om den princip, som här gjorde sig gällande, att så snart en expeditionshafvande fiuge litet extra arbete, han genast skulle komma och begära extra anslag. Beklagligt vore att beloppet ej upptagits i staten. Ville ännu en gång påminna om kommunens tryckta finansiella ställniog. I fråga om v. pasturen anförde talaren, att då löneregleriog för presterskapet i Visby uppgjordes 1861 tilltogs ej så obetydligt åt komministern, enär man ansåg honom hvad göromålen beträffade likstäld med en kyrkoherde på landet. Hittills hade expeditionsgöromålen skötts utan klagan, och då komministern nyligen fått 350 kronors lönetillskott, kunde ju detta och det ökade arbetet taga ut hvarandra. Löneregleringen är af k. m:t faststäld, och talaren trodde ej att om någon klagade, ban kunde tvingas att bidraga till detta tillskott. — Pastor Söderberg anmärkte, att blanketterna till utdragen hitkommit så sent, att beloppet ej kunnat inflyta i staten. Skrifgöromålen under årets första månader vore i vanliga fall så digra, att, äfven om han åtnjöte tjenstledighet från allt annat, han dock ej hunne med dem. — Kamrer Melin erkände svårigheten att öka budgeten, då, såsom upplystes, medlen icke skulle tagas af de för oförutsedda utgifter anslagna, utan upplånas för att inflyta i 1892 års stat. Men då beloppét skulle utgå blott för en gång och särskildt bebjertansvärda omständigheter förelåge, ville han yrka bifall. Häri instämde tullförvaltare Lyth.
Sedan vagnmakare Lindell och handlanden Rundberg yrkat afslag, då man måste tänka på de skattdragande, som i många fall endast med stor försakelse kunde ntgöra sin skatt, bifölls det begärda extra anslaget utan votering.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184
