Alldeles nedisad

inkom i morgse hit en rysk ångare vid namn Pomoschtschnik om 103,04 ton, förd af kapt. H. Falk och hemma i Windan. Den hade i lördags afgått från Petersburg till Windau med last af styckegods, men råkade ut för storm och dref nästan redlös ifyra dygo. Maskinen är i olag och vattnet intränger i maskinrummet. Besättningen, åtta man, var mycket medtagen, ty då ångaren icke ämnat göra så lång resa, hade proviant och vatten snart tagit slut.
Pomoschtschnvik lär vara det sista fartyget för året som utklarerat från Petersburg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Den finska brigg,

hvilken, som vi i förra numret nämde, i måndags sökte nödhamn härstädes, heter Reinhold, föres af kapt. Pettersson och är hemmahörande i Raumo, Åbo län, Finland. Fartyget var på resa från Newcastle till Mathildedal i Finland med last af kol. Det qvarligger i väntan på underrättelser om isförhållandena på destinationsorten. Blifva dessa ogynsamma, kommer briggen måhända att vinterläggas här.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Sofias

senaste resa hit var svår med storm och hög sjö. Hon afgick från Vestervik kl. 7 på måndagsmorgon och nådde Visby först 1/2 5 på e m. Hon qvarlåg här till i går afton.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Vaknadt samvete.

Till kommunalnämnden i Hagby, Kalmar län, ankom för någon tid sedan från en på Gotland bosatt person en skrifvelse, hvari begärdes upplysning om, huruvida en namngifven pereon lefde eller ej; och sedan skrifvelsen blifvit jakande besvarad, erhöll bemälde pergon, en gammal undantagsman i Yxneberga, i rekommenderad försändelse en 100 kronesedel. Om dessa penningar skulle utgöra någon slags valuta eller anses som gåfva omnämdes alls icke, endast, »att om adressaten vore den och den skulle bilagda sedel behållas, i annat fall återsändas». Troligsan är det en gammal »skuld», som nu vid grafvens brädd måhända börjat kännas tung att bära på och som nu på detta sätt återgäldats. Enligt upplysningar lär brefskrifvaren i sin ungdom varit bosatt i Yxneberga och vid den tiden ej hållit så strängt på begreppet mitt och ditt. Personerna i fråga hafva ej sett hvarandra på 45 års tid, berättar Kalmar.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Vinterns välde

fortfar och snön vräker ned i stora massor. Natten mellan måndagen och tisdagen sjönk termometern 9 grader under fryspunkten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

För Visby hospital

har medicinalstyrelsen faststält utgiftsstat för nästkommande år, slutande den samma å ett belopp af 17,213 kr. 80 öre.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Silfverbröllop

firades onsdagen 19 dennes i Södertelje af tullförvaltare J. Hesselqvist och hans fru, född Smedberg, förr bosatta i Visby.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Lösen för ståndskog.

I ansökning, som jemte deröfver af domkapitlet afgifvet yttrande blifvit af länsstyrelsen till k. m:t öfverlemnad och till bifall förordad, bar kyrkoherden i Dalhem J. Odin, med förmälan att han såsom innehafvare af kronohemmanet 1/8 mtl Halla annex nr 1 fått sig ålagdt att med 103 kr. 62 öre inlösa samma hemman vid laga skifte tilldelad ståndskog, men att han icke förmådde af egna medel bekosta denna skogslösen, anhållit, att k. m:t täcktes för sådant ändamål anvisa erforderliga medel.
Vid föredragning af detta ärende har k. m:t i öfverensstämmelse med hvad kammarkollegium och domänstyrelsen tillstyrkt, funnit godt medgifva, att den ifrågavarande annexhemman åliggande ståndskogeersättning, 103 kr. 62 öre, må af befintliga medel utanordnas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Kyrkostämman

i måndags afton var mycket fåtaligt besökt. Först hördes de icke klagande öfver lektor Höjers besvär öfver senaste kyrkostämmas beslut rörande sättet för uppbärandet af presterskapets löner. Besvären samt kyrkorådets förslag till förklaring öfver desamma föredrogos. Kamrer Melin trodde emellertid, att saken skulle vinna på att skärskådas från flere synpunkter än hvad kyrkorådet gjort, hvadan han utarbetat ett anvat förslag till förklaring öfver besvären. Sedan detta blifvit uppläst, hemslog biskopen på grund af hvad kamrer Melin yttrat om en samarbetning af de bägge förslagen kunde anses lämplig.
Detta ville dock icke kronofogde Bokström medgifva. Kamrer Melins förslag till förklaring vore synnerligen omsorgsfullt utarbetadt, hvarför han yrkade att stämman skulle antaga detta, Han önskade all framgång åt detsamma och kunde icke förstå skälen till lektor Höjers besvär. Om de blefve bifallna, skulle den nya uppbördsordning, som deraf blefve följden, möjligen kunna af de skattskyldiga uppfattas som trakasseri. Sant vore, att besvären kunde ha stöd i författningarna, men såsom det hittills varit stäldt, hade det gått bra utan uppbördsskandaler eller slikt, Skulle man nu plöja en ny fåra, utan denna säkra kontroll, som hittills ägt rum, visste ingen hvad som kunde inträffa. — Lektor Bergman hade helst önskat att inga klagomål framkommit, då de fördelar som genom dem kunde vinnas vore högst små mot de stora praktiska olägenheterna. Skule nu ett samarbetande ske mellan de båda förklaringsförslagen, ville talaren ur kyrkorådets yttrande ha bort den punkt, der det hette, att, ehuru de ifrågavarande medlen visserligen äro angifna såsom presterskapets aflöning, de déck icke äro att såsom sådana betrakta, förr än de till presterna blifva utbetalta. Den tankegången kunde talaren ej förstå, enär ingen taxering finge ske utan ett bestämdt argifvet ändamål. Föröfrigt gaf talaren företräde åt kamrer Melins förslag till svar såsom mer omfattande, detaljeradt och på sak gående än kyrkorådets.
Sedan kamrer Melin påpekat, att han i sitt förslag upptagit af kyrkorådets hvad har för sin del funnit böra komma i fråga och biskopen förklarat att han icke hade någontiog emot att kamrer Melins förslag ensamt antogs, då han föreslagit samarbetande endast på grund af br M:s inledniogsord och då allt väsentligt i det ursprungliga förslaget vore upptaget, beslöt stämman att såsom förklariog dfver lektor Höjsrs besvär antaga kamrer Melins skrifvelseförslag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184

Utdrag ur husförhörsböckerna

skola nästa år insändas till statistiska centralbyrån. Då skrifgöromålen på pastorsexpeditionen härigenom blifva ökade under Januari och Februari månader, hade kyrkorådst hos måndagens kyrkostämma anhållit om anslag af 100 kronor till ett extra skrifbiträde under sagda tid.
Biskopen förklarade till en början huru det förhöll sig med vice pasturen i Visby.
Den hade förr i tiden skötts af stadskaplanen utan något särskildt förordnande.
Då slatligen en undersökning af saken företogs, befans att aäjunktslönen å 1,000 kronor i sjelfva verket var v. pastorslön. Men naturligtvis kunde icke en fullt lämplig v. pastor fås för denna summa. Derför ingick domkapitlet till k. m:t med begäran om att anslaget måtte höjas till 1,500 kronor. K. m:t biföll 1,350 kronor och detta disponeras sålunda för v. pastorsarbetet i Visby. Men nu vore det omöjligt för komministern att ensam uppehålla äfven hela v. pastorstjensten, hvarför domkapitlet ansett lämpligast att lemna 1,000 kronor till adjunkt åt kom ministern och 350 kronor åt komministern sjelf. Det vore bekant att komministerstjensten vore ganska ansträngande, icke minst på grund af skrifgöromålev, som år från år ökats. 1891 blefve ett ovanligt år. Det vore ej tänkbart, att komministern sjelf kunde hinna med detta dryga arbete med utdrag ur husförhörsböckerna, ej- billigt att han sjelf skulle bekosta biträde. Ehuru det kunde betraktas som ett förbiseende, att summan som gälde blott en gång ej upptagits i den nyss faststälda staten, och sålunda det begärda anslaget af formella skäl kunde afslås, ansåg biskopen dock, att i detta behbjertansvärda fall formen borde få falla för saken. — Lektor Bergman kunde icke vara med om den princip, som här gjorde sig gällande, att så snart en expeditionshafvande fiuge litet extra arbete, han genast skulle komma och begära extra anslag. Beklagligt vore att beloppet ej upptagits i staten. Ville ännu en gång påminna om kommunens tryckta finansiella ställniog. I fråga om v. pasturen anförde talaren, att då löneregleriog för presterskapet i Visby uppgjordes 1861 tilltogs ej så obetydligt åt komministern, enär man ansåg honom hvad göromålen beträffade likstäld med en kyrkoherde på landet. Hittills hade expeditionsgöromålen skötts utan klagan, och då komministern nyligen fått 350 kronors lönetillskott, kunde ju detta och det ökade arbetet taga ut hvarandra. Löneregleringen är af k. m:t faststäld, och talaren trodde ej att om någon klagade, ban kunde tvingas att bidraga till detta tillskott. — Pastor Söderberg anmärkte, att blanketterna till utdragen hitkommit så sent, att beloppet ej kunnat inflyta i staten. Skrifgöromålen under årets första månader vore i vanliga fall så digra, att, äfven om han åtnjöte tjenstledighet från allt annat, han dock ej hunne med dem. — Kamrer Melin erkände svårigheten att öka budgeten, då, såsom upplystes, medlen icke skulle tagas af de för oförutsedda utgifter anslagna, utan upplånas för att inflyta i 1892 års stat. Men då beloppét skulle utgå blott för en gång och särskildt bebjertansvärda omständigheter förelåge, ville han yrka bifall. Häri instämde tullförvaltare Lyth.
Sedan vagnmakare Lindell och handlanden Rundberg yrkat afslag, då man måste tänka på de skattdragande, som i många fall endast med stor försakelse kunde ntgöra sin skatt, bifölls det begärda extra anslaget utan votering.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 November 1890
N:r 184