Månad: januari 2024

drog i går morgse öfver Visby, och efter hvad nu förspörjes, har den sträckt sina verkningar snart sagdt öfver hela Gotland; värst har den dock rasat kring kusterna, tyckes det.
Efter att det regnat nära nog hela natten till i går, var morgonen ganska klar och vacker, om än något kall. Barometern hade sjunkit betydligt, ända till 740 millimeter, men steg mot morgonen. Digra skyar drogo då och då öfver himlen, än sken solen, än stänkte några stora regndroppar.
Så blef klockan 10. Himlen var då hemskt gråsvart, det började hvissla i knutarne, fönster, som stodo öppna, begynte rycka i s\’na hakar, soporna dansade öfver gatläggningen, luften kändes tryckande.
Cyklonen var i antågande.
Och i ett nu bröt den löst. Pipande, dånande, gnisslande, brakande for stormvinden genom gatorna. Takpannorna började här och der dansa genom luften, fönsterrutorna klingade sönder, telefontrådarne brusto med ett klagande ljud, husen skakades ända till grundvalarne. Ett hemskt halfmörker rådde. Och regnet öste ned, rännstenarne forsade. Det var ett oväsen utan like.
Hemskt såg hafvet ut. Regn och saltskum yrde i hvarandra och bildade ötver den häftigt kokande vattenytan en dimmig slöja och högt uppe i densamma kunde man skönja de hvita fräsande vågtopparne. Vilda slogo böljorna mot etranden och mot vågbrytaren bröto de sig upp till en fruktansvärd höjd.
I yttre hamnen började fartygen rycka i förtöjningarne. Ännu en il, och de väldiga kablarne sletos som om de varit trådar. Tyska skeppet »Dueppel», som låg längst nt, började först drifva, så norrmannen »Orvar Odd» och det der innanför liggande »Prins Adalbert». Lyckligtvis höllo dock ankarkettingarne, som stannade fartygen ungefär midt ihamnen.
Der Iågo de med babords sida af stormen nedpiskad i sjöarne. Prins Adalbert råkade på grund, men lyckades efter stormensa slut utan vidare skada åter förtöja vid kajen, likasom de båda öfriga skeppen. Äfven i inre hamnen liggande fartygen rullade rätt tapgert i stormbyn.
Uppe i staden for vinden fram rent af som en buse. Torget var fullt af köpare och säljare. I ett nu lyftes tälttaken af salustånden och flögo hvirflande bort, kramvarorna dansade lusteliga i stormbyarne. Det blef en villervalla utan like, med. rop och skrik utan all ända. »Rädde sig den som kanl» var allas lösen, och det dröjde icke länge förrän hela torget var rensopadt. En ensam, sönderbruten vagn stod der qvar endast.
Ett väldigt brakande! Det stora trädet vid hörnet af Sankt Karin midt emot fra Åkermans gård bröts upp med roten och föll tvärs öfver gatan, för en stund hindrande trafiken, tills man hauvn såga af detsamma och forsla undan det. Eno väldig lönn, stående på gamla kyrkogården alldeles invid trappan upp till Klinten bröts af ett stycke från roten och vräkte kull. Samma öde delade en stor silfyverpopel i Slottsparken.
I stadens trädgårdar lemnade cyklonen fruktansvärda spår efter sig. De under sina bördor af frukt dignande träden befriades i allmänhet från sina bördor, grenar brötos af masstals, slupgades ut i gatorna, hvilka här och der voro alldeles täckta af nedblåsta löfruskor.
Naturligtvis dröjde tankarne företrädesvis hos dem, som under stormen plöjde det upprörda hafvet. Just som cyklonen begynte, befann sig ett fartyg norrut under land. Hvad hade blifvit dess öde? Det dröjde ej synnerligen länge förrän ryktet spreds, att detsamma strandat vid Skälsö.
Och så var också förhållandet.
Fartyget var en brigg om 225 ton, bärande namnet Matilda, tillhörigt rederi i Göteborg samt fördt af kapten F. A. Hellberg. Den kom från Cagliari med last af 3 tusen hektoliter salt till konsul Edvard Crawér härstädes. Resan hade hela tiden varit den gynsammaste och i går morgse kom fartyget upp under Visby, men måste för att komma in i hamnen göra ett slag norröfver, Fartyget hade just vändt, skoten voro ännu ej fastgjorda, då med ens stormbyn fattar i det sammma, och sluugar det genom fräsande bränningar upp emot land, der det vräktes omkull åt babords sida. Riggen gick brakande öfver bord, seglen sletos i trasor, skummet stod högt kring detsamma.
Skrofvet stod tydligen ej mera att rädda, dess öde var afgjordt.
Men menniskorna ombord? Man såg dem från stranden hålla sig fast högt uppe vid lovarts reling invid kajutan, tills sjöarne drefvo dem föröfver der de hade något skydd under backen. Utom besättningen varsnade man ombord en qvinna och tvänne barn.
Klockan var nu uagefär 11. Stranden var nära, en båt klargjordes och tvänne af besättningen stego i den samma för att gå i land. Men de voro ovana att manövrera en så liten båt, den slogs ögonblickligen omkull af vågorna, de båda sjömännen kommo i vattnet. Der syntes de en stund kämpande för sitt lif, men omsider försvunno de, blefvo ej mera synliga. De hade satt lifvet till under sitt fruktlösa försök.
Emellertid hade bud om olyckan sändts till staden och lifräddningsmanskapet begaf sig skyndsamt ut med raketapparaten. Dessförinnan hade till fartyget i båt utgått tillstädeskomna hrr John May och Karl Lindahl jämte ett par fiskare. Det var med ögonskenlig lifsfars de kommo ombord; men ingenting kunde uträttas.
Omsider anlände lifräddningsmanskapet.
Raketapparaten gjordes i ordning, raketen med dess lina släptes af, men gick akter om fartyget. Dock lyckades man få en tross ombord och vid 1/2 3-tiden, sedan de ombord varande, genomvåta och stelfrusna i 4 timmar hållit sig fast i tåg stumpar och kettiogar vid styrbords reling, lyckades man få dem i land iräddnvingskorgen. Först togs från fartyget qvinnan, — kaptenens hustru — jämte deras två barn, flickor om 14 och 8 år, så de tre öfverlefvande af besättningen och slutligen skepparen. De fördes genast upp i de kringliggande gårdarne, der all möjlig omvårdnad egnades dem.
De så sorgligt omkomne sjömännen voro konstapeln Karl Gustaf Petterson, 45 år gammal, samt lättmatrosen Karl Malmström, 24 år gammal, båda från Ystad, der den förstnämda efterlemnar hustru och 4 barn. De hade varit med fartyget endast i 5 månader och skulle mönstra at i Visby.
Briggen Matilda, som väl får anses som fulllständigt vrak, var ett särdeles vackert första klassens fartyg, tämligen nytt, förkoppradt och försedt med alldeles ny jernrigg.
I dag på morgonen ha de båda omkomnes lik hittats, det ena mydket sönderslaget och vanstäldt. De komma att begrafvas i Veskinde.
Vid 12-tiden i går, då orkanen bedarrat något, syntes en annan brigg meå rifna segel, länsa utefter kusten. Den lyckades emellertid vända och försvann sedan norr på. Om dess öde har ingenting försporta.
Orkanen tycktes ha börjat söderöfver och gått norr på. Här i Visby varade den vid pass en timme ryckvis starkare och svagare. Den blåste under nästan hela tiden från vest och vestnordvest.
Från Vestergarn ingår underrättelse, att tre fartyg med nödflagg hissad under cyklonen sökte in derstädes; ett lyckades komma in under utholmen, mon de två andra, deraf en skonare vid namn »Unionen» från Figeholm och en dansk, kastades upp, sedan riggen kapate, omkring 1/2 sjömil nord och nordvest om Utholmen, der de fortfarande qvarligga. Dykarbåt eftertelegraferades så fort ske kande, och i dag på förmiddagen har »Argo» anländt till strandningsstället.
För öfrigt har orkanen illa huserat i Vestergarn och Klinte; stora träd ha ryckts opp med rötterna, sädstackar blåst omkring o. s. v. Cyklonen började der omkring 15 minuter förr än i Visby.
Äfven från Slite mäles om kullblåsta träd, bortförda hustak m, m. Men ingen olyckshändelse till sjös har, enligt hvad man ännu känner, timat der i trakten. Det i hamnen liggande Präsident Trotsche vräkte mycket, men tog ingen skada.
I Ljugarnstrakten har stor förödelse ägt rum. Hela alléer af gamla träd hafva blåst omkull eller brutits tvärt af. Tak och gärdesgårdar äro kullvräkta. Men ingen olycka till sjös har försports. Liknande är förhållandet i Östergarn.
I Veskinde, När och Lau, särskildt i den senare socknen, ha hustaken mycket allmänt blåst af. Från När mäles att flere fiskarbåtar af cyklonen slagits sönder. På alla ställen talas om att frukten är förstörd.
Från Lärbro meddelas att ägaren till Takstens, förrs agenten Henrik Grönvall från Stockholm, blifvit ihjälslagen af ett nedblåst ladutak.
»Tjelvar», som hitkom vid 7-tiden i går afton hade haft cyklonen öfver sig vid 7 tiden på morgonen. Den hade varit mycket våldsam och ångaren hade slungats på vågorna »som en hösäck», men slapp undan utan skada. Om Rurik, som afgick härifrån vid 1/2 10-tiden i går morgse har ingenting försports, hvadan han antagligen framkommit till Vestervik.
Från Kappelshamn utgick i går morgse skonerten Augusta Maria, kapten Loffler. Om dennes öde har ingenting försports.
Genast i början af orkanen gick telegrafledningen sönder här emellan och Klintehamn, men var skadan å densamma reparerad vid 6-tiden på aftonen. Icke blott telefonledningarne här i staden ramponerades betydligt, utan äfven å ledningarne till Hemse och Fårösund samt Tingstäde är sedan gårdagen afbrott, hvadan ytterligare underrättelser om stormens framfart senare torde vara att förvänta.
Från Rone skrifves om cyklonens framfart der:
Ett oväder, hvars like, som väl är, ej på länge varit skådadt, drog 1 dag ötver trakten här vid kl. 10-tiden på f. m. Barometern hade visserligen de föregående dagarne varit öfvervägande fallande och stod nu vid 746 men ändå anade ingen att ovädret skulle bryta ut så våldsamt eller att taga en sådan Karaktär Det blåste tämligen hård bris af SSV, då vinden med hast öfvergick till V t. N. Plötsligt mulnade vestra himmelen kolsvart och stormen tilltog allt mer och mer, i farten .atbrytande tradgrenar och qvarnvingar särskildt på kons. Cramérs qvarn och de på fälten stående kornståckarna utjämnades långsmarken, så att kornet yrde bokstafligen som snö om vintern. I trädgårdarne nedskakades den frukt, som möjligen undgått de föregående stormarne och träden blefvo nästan nakna för löf på sina ställen. När nu härtill kom ett det hårdaste störtregn som öste ned under en half timmes tid så kan man föreställa sig att dsnna cyklon ej gått fram atan verkningar, men torde dock kornstackarne vara mest att beklaga. Ty om ändå de blifva sammanräfsade blir ändå kornet genom vätan mörkt och betingar ett mindre pris. Detta oväder tyckes ej vilja sluta än (kl. 12). Orions almanacka förutsäger oväder 29, prof. Falbs 30 och skall alla dessa förutsägelser ännu gå i fullbordan så Gud nåde oss.
Gårdagens cyklon torde varit en af de starkaste stormbyar, som på de senaste åren hemsökt Gotland.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Augusti 1890
N:r 133