Burgsvik, 17 Nov.
I lördags, den 15, rådde lif och rörelse härstädes med anledning af ångfartyget Klintehamns afskedsvisit för året. Redan tidigt på morgonen samlades på bryggan väldiga skaror af qvinnor i olika åldrar försedda med korgar för att »pa båten» sälja eina förråd af smör och ägg. Anmärkas kan det många hafva för vana att under den tid »Klintehamn» anlöper vår hamn ej afyttra sioa ladugårdesprodukter annorstädes, fast de mången gång erhålla vida mindre betalning för sin vara än i salubodarne, men priset gör ej till saken blott de få sälja smör och ägg »pa båten».
Apropå ägg kan omtalas en qvinnas försök att erhålla högsta möjliga inkomst af sin hönsgård. I det ändamål gömde hon sina ägg från sommaren då de gälde mindre pris, till nu då hon skulle göra god marknad vid prisstigningen. Försedd med en större mängd infann hob sig och utbjöd ein vara samt erhöll snart köpare, Denne, som ej anade svek under handeln, skulle sedan han uppräkvat äggen lemna betalning, då han förundrad öfver äggens mörka färg bräckte petsen å ett. Någon vidare undersökning behöfdes ej, ty den stank, som slog mannen i näsan, utvisade allt för väl innehållets beskaffenhet. Vid anstäld pröfning med öfriga befannos elfva tjog ägg skämda, hvilka qvinnan efter en tillrättavisniog lunkade i väg med mot hemmet, Huru vidskepelsen ännu florerar mångenstädes bevisar följande sannfärdiga berättelse. Hos en arbetare insjuknade en ko och ville ej mottaga någon föda. I stället att hänvända sig till veterinär, anlitades en »klok gubbe», hvilken upplyste att djwet af någon illvillig person blifvit »skämdt» eller »förtaget matlusten». Som botemedel ordinerade den kloke följande kostliga recept:
Af kons horn skulle spetsen afsägas, hären öfver ögonen afklippas och svansspetsen borttagas. Sedan stallet och gödselhögen samt ett par andra ej gerna i tryck återgifna ställen tillsläpt sitt medicinska innehåll, skulle alltsammans brännas i en panna efter solens nedgåog. Askan af det brända, uppblandad med några droppar af gubbens »husmedicin», skulle jämte djurets blod i tre omgångar med tre dygns mellanrum ivgifvas djuret, allt efter solens nedgång och då ovilkorligen återställa djuret i dess naturliga skick. Att lära känna kons plågoande lärde ock gubben: Om någon under det arbetaren var sysselsatt att bränna medicinen inkom till denne, skulle han (eller hon) utpekas såsom kons förderfvare och i skarpa ordalag förehållas det orätta i sitt görande, samt att genast bota djuret. Ena person som händelsevis inkom i arbetarens >laboratorium> under tillredningen blef genast anhållen och befald att bota, hvilket denne ock gjorde, fast ej kon utan dess ägare, hvilken genom en duktig kriogklappning blef kurerad för sin lusta att genom sådan vidskeplig handling bota djur och löjligt förolämpa andra personer. Några dagar efteråt måste kon nedslagtas, då det befans att en spik iaträngt i gommen och vållat djurets antipati för föda.
Vildsint kusk. Häromqvällen höll tvänne karlar med en skjuts i en trång passage vid en salubod härstädes. I detsamma kommer en annan skjuts körande och ville fram samma väg i hvilken karlarne höll. Kusken å sist ankomne skjuts tillropade karlarne köra fram, hvilken befallning ej genast af dem åtlyddes. Förbittrad öfver dröjsmålet rusar kusken fram och tilldelar ene karlen ett väldigt slag samt rycker piskan ur den andres hand och börjar med henne obarmherligt bearbets de båda männen i ansigtet. Hästarne förskrämda af de väldiga klatecherna och skriken stegrade sig ursinnigt och splittrade seldon och delvis vagnen. Efter slutad bastonad fortsatte kusken sin väg lemnande de båda männen att tillsammans med af ropen ditlockade personer lugna djuren och laga skjutsen. Saken torde få ett litet efterspel inför rättvisan.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 November 1890
N:r 181
