Dag: 4 februari 2024

Visby rådhusrätt. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med skrädderiarbetaren Karl Petter Hammarström, född 1845 på Fårö, hvilken, såsom vi omtalat, stulit ett till 16 kr. 50 öre värderadt ur med kedja från skrädderiarbetaren Vilhelm Johansson, anstäld hos skräddare A. H. Enquist, Den tilltalade, som var döfstum, erkände genom konstapel Ahlqvist som tolk att han begått Spare för att skafla sig reskassa till Sundsvall, der han vid ett par tillfällen arbetat en lävgre tid. Han bade aldrig förut varit för brott straffad.
I afvaktan på hitkomst af prestbetyg för den tilltalade från Sundsvall, der han är skrifvev, uppsköts ransakningen.

Norra häradsrätten.
Ransakning hölls likaledes i dag med husbonden Oskar Stenbom,| Medebys i Hall, hvilken enligt angifvelse skulle ha illa misshandlat samma ställle boende f. hemmansägaren Olof Bingström.
Polisrapporten förmälde: Den 30 Oktober hade Stenboms kor kommit in på en Bingström tillhörig åker, Bingström hade vil tilfället varit nero vid en släkedya. Då han bemkom, förehöll han Stenbom, som just höll på att drifva bort sina kor, att bättre taga vara på siva kräk, dervid Stenbom slagit honom i hufvudet med en gren. Han hade dock parerat med handen. Sedan hade Stenbom och husbondesonen Arvid Karlsson följt efter Bingström ut på åkern, samt genom att st cka störar i hjulen sökt stanna vagnen. Derpå hade Stenbom stött Bingström för bröstet och underlifvet med en stör samt sedan, då Bingström och Stenbom råkat ihop, fått Bingström under sig och dervid SE gånger stött honom med knäna i underlitvet.
Dr Holmén på Slite hade 4 Nov. besigtigat Bingström, som allt feian väldet legat mycket sjuk, och dervid funnit B. lida af inklämdt venstersidigt ljumskbråck, så svårt att, derest ej snarllg, radikal operation vidtogs, det samma komme att blifva till största men för Bingström.
Stenbom nekade emellertid för att ha våldfört sig mot Bingsiröm. Under det Stenbom var i färd med att drifva hem sina kor, hade Bingström kommit till och dervid utropat: Hvad är pi för fä till folk, som släpper ut era kräk midt i vintern, då ni vet, att tunen är nerel. Och vid derpå uppkommen ordväxling, derunder Bingströms hustru påstått att Stenbom vetat af att korna kommit in på deras åker, hade Bingström tagit sin på lasset liggande dynggrepe och slagit Stenbom öfver handen samt måttat ett nytt slag. Stenbom hade då gifvit Bingström en spark, som han antog träffat i magen, hvarpå han gått sin väg. Något vidare hade han ej haft att göra med Bingström. På åklagaren; fråga, om ej Stenboms näsa hade märke efter Bingströms naglar från handgemänget, genmälde Scenbom, att de skråmor han haft på besagda kroppsdel härledde sig från en gris, som under slagtens dödsångest behandlat honom mindre varsamt. Dr Holmén hade emellertid intygat att ekråmorna antagligast härrörde från menniskonaglar.
Som vittnen hördes hustra Maria Karlsson och Arvid Karlsson, hvilka icke hade sig något annat bekant, än att de från sitt fönster iakttagit att Bingström slagit till Scenbom, Åklagarens anhållan att Arvid Karlsson måtte hänvisas till själasörjaren, biföll icke rätten.
Åklagaren anmälde, att Bingström, hvilken allt sedan våldet varit sängliggande inforslats till Visby lasarett, der läkaren förklarat, att Bingström ej lede af bråck, utan af en blodsvullnad, som så småningom komme att lägga sig. Emellertid var Bingström fortfarande så sjuk, att han ej i dag kunnat inställa sig.
Häradsrätten biföll åklagarens anhållaan om uppskof samt utsatte målet att åter förekomma första rättegångsdagen af andra sammanträdet under iostuudande ting, Häktade Stenbom försattes på fri fot, men ålades inställelse vid målets nästa behandling.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 December 1890
N:r 201