har i dag mottagit postkontoret i Hemse, dit han afreste med morgontåget. Samtidigt har postexpeditör Lagergren inträdt i tjenstgöring vid härvarande postkontor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Kyrkstämman
i måndags e. m. var fätaligt besökt. Först godkändes den uppgjorda debeteringslängden, hvarefter företogos val till besättande af fyra lediga platser i kyrkorkdet, tre för fyra år och en för två år (efter medicinalrådet Bolling.) Afgående voro utom honom lektor Lamke, häradshöfding Valdenström, konsul Björkander och kopparslagare Hallonberg. På de tre första platserna återvaldes konsul Björkander med 577 röster häradsh. Valdenström med 547 och lektor Lemke med 500 röster, hvarjämte på fjerde platsen insattes hr Hallonberg med 514 röster. Qvarstående i kyrkorådet ärolandskamrer Gardell och pastor Söderberg.
Fyra skolrådsledamöter skulle likaledes väljas. De afgående voro handl. Val!ér, landtbr. Dassow, lektorerna Fagerholm och Höjer samt adjunkten Berglund. Af dessa undanbådo sig de tre sistnämde bestämdt återval. Handl. Vallér och landtbrukare Dassow omvaldes med 620 röster, hvarjämte nyvaldes rådman Tiberg och regementsintendent Karlsson med 587 röster. Qvarstående i skolrådet äro kamrer Melin, pastor Söderberg dr O. Klintberg och landtbrukaren Ljungberg.
Såsom synes invaldes i de respektive råden en ledamot mindre än förut till följd af en föregående stämmas baslut att på detta sätt minska antalet i såväl kyrkosom skolrådet.
I sammanhang med det senare valet framhöll lektor Höjer att enligt gällande förordning kunde äfven suppleanter i skolrådet väljas. Då det vore af erfarenheten visadt, att ett fulltaligt skolråd vore en sällsynthet och sålunda, om ersättare valdes åtminstone ett par af dessa de facto blefve ordinarie ledamöter, hvarigenom den invändniogen omintetgjordes att suppleanter vore olämpliga såsom icke inne i frågorna, hemstälde han att 5 suppleanter måtte väljas på två år. Biskopen villa icke för närvarande understödja förslaget, då man först borde se till, hvad ivflytande i ledamöternas minskning komme att få på sammanträdenas fulltalighet. Häri understöddes han af kamrer Melin. Stämman afslog lektor Höjers proposition, hvarpå han anhöll att få väcka förslag i samma syfte att af den kommande majstämman behandlas. Lektor Bergman gjorde till detta förslag tillägget att ersättare borde utses äfven i kyrkorådet. På hemställan af samma person beslöt stämman att hädanefter vid kungörandet af blifvande val namnen på de afgående och qvarstående ledamöterna i kungörelsen skulle angifvas.
Till revisorer af kyrkans räkenskaper utsågos kapten Ternstedt och sekreterare Gustafsson samt för skolans räkenskaper handl. J. Manthe och löjtnant S-lergren.
Stämman godkände den inlemnade räkvingen öfver ringklockornas försättande på vinkelaxlar, sedan arbetet blifvit af utsedde besigtningsmän godkändt.
Skolrådet hade i enlighet med inspektorens hemställan gjort framställning om förändring till ordinarie folkskolelärareeller lärarinneplats af en extra småskolelärarinnebefattning och begärde derför att stämman samma anslag som till öfriga ordinarie platsinnehafvare.
Då frågan föredrogs, anmärkte lektor Bergman att det icke vore förenligt vare sig med k. förordningen eller vanlig god ordning att komma med en sådan anslagsframställning få veckor efter det skolans stat blifvit uppgjord. Det vore af vigt att på en gång få veta, hvilka skyldigbeter man hade att utgöra. På grund häraf yrkade han uppskof med ärendet till nästa oktoberstämma. — Biskopen medgaf att talaren kunde ha rätt, men skäl kunde finnas, som gjorde att man måste bryta ordningen. Ett sådant fannes här, nämligen inspektörens yrkande, hvilket skolrådet var pliktigt att så fort som möjligt rätta sig efter. Dessutom vore det förmånligt, om platsen kunde tillträdas med skolårs början. — Lektor Bergman förmodade att inspektören framställ sitt yrkande flera än en gång, så att ??? slaget nog kunde ha varit färdigt ??? oktoberstämman. — Biskopen var tack sam mot talaren derför att han, en sparsamhetens målsman, i detta fall klandrat skolrådet för dess sparsamhet samt hemstälde, om ej ändå skäl funnes att bifalla den äskade förändringen.
Utan votering biföll stämman den extra småskolelärrinnebefattningens förändrande till ordisarie folkskolelärare- eller lärarinnebefattning och beviljades sålunda äfven derför nödiga medel.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Den kyrkskrifna folkmängden
i Visby stad uppgår i dag 31 December till 7,099 personer, mot 6,992 personer samma dag 1889. Ökningen under året utgör alltså 107 personer.
Födda äro: 146 (76 män och 70 qv.)
Döda: 122 (58 män och 64 qv.)
Inflyttade: 651 (296 män och 355 qv.)
Utflyttade: 568 (238 män och 330 qv.)
Vigda: 43 par.
Norra landsförsamlingen:
Födda: 3 (2 män och 1 qv.)
Döda: 2 (2 män och 0 qv.)
Inflyttade: 33 (20 män och 13 qv.)
Utflyttade: 51 (29 män och 22 qv.)
Vigda: 2 par.
Minskning: 17.
Folkmängd: 140.
Södra landsförsamlingen:
Födda: 3 (1 man och 2 qv.)
Döda: 1 qv.
Inflyttade: 19 (8 män och 11 qv).
Utflyttade: 17 (9 män och 8 qv.)
Vigda: —
Ökning: 4.
Folkmängd: 70.
Pastoratets hela folkmängd utgör sålunda 7,309 personer.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
För Kongl. Gotlands infanteriregementes
räkning komma att utföras en del reparationsarbeten å kronan tillhöriga hus och bygnader å Wisborgsslätt äfvensom å förrådsbygnaden i Visby, hvilka arbeten omfatta:
Gröfre snickeri- och timmermansarbete, målning, plåtslageriarbete, en del stenhuggeriarbete m. m. äfvensom takstrykning.
Hugade spekulanter å dessa arbeten kunna före fredagen den 2 nästkommande Januari kl. XII på dagen ingifva skriftliga, förseglade, till förvaltningsdirektionen stälda anbud, hvilka skola inlemnas till Regementsintendenten W. Karlsson i Visby, som äfven lemnar närmare upplysningar om arbetenas beskaffenhet, tiden för desammas utförande m. m.
Till spekulanters kännedom meddelas:
att anbud kan omfatta såväl samtlige arbetena i sin helhet, som olika arbeten för sig;
att å anbudets omslag skall finnas antecknadt hvad detsamma afser;
att borgen af minst tvänne af Direktionen till säkerheten godkända personer skall vara anbud bifogad, så vidt afseende derå skall kunna fästas. Formulär till borgensförbindelse finnes tillgängligt iregementsintendentsexpeditionen;
att anbudsgifvare skall vidblifva afgifvet anbud intill detsamma hunnit af förvaltningsdirektionen pröfvas, hvilket sker intill den 15 Januari 1891; samt
att anbudsgifvare är skyldig att på af förvaltningsdirektionen bestämd tid afsluta kontrakt om arbetets utförande, vid stadgadt äfventyr.
I öfrigt hänvisas till föreskrifterna i Kongl. Majt:s Nådiga Kungörelse den 10 Maj 1889 (Sv. förf. saml. nr 15) angående förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende, hvilka föreskrifter i tillämpliga delar gälla till efterrättelse för arbetenas utförande.
Visby i November 1890.
Förvaltningsdirektionen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Dödsfall Anna Helena Hoffman
Att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla Enkan Anna Helena Hoffman, Homa i Stenkumla, den 28 December 1890, i en ålder af 73 år, 1 månad och 14 dagar, varder härmed slägt och vänner delgifvet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Dödsfall Antoinette Sandström
Att min kära moder Enkefru Antoinette Sandström efter en längre sjukdom stilla och fridfullt afled i Visby den 30 Decmbr 1890 i en ålder af 72 år, 4 mån. och 13 dgr, djupt sörjd och saknad af mig, barnbarn, slägtingar och många vänner, varder endast på detta sätt tillkännegifvet.
Fredrik Sandström.
Ps. 483 v. 1 och 3.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Några af Gotlands konstminnen.
Gotland — ett af Sveriges skönaste landsksp och med det härligaste läge, krivgflutet af Östersjöns böljor — blef redan tidigt säte för en jämförelsevis hög odling. Talrika jordfynd visa, att ön redan långt tillbaka var uppehållsort för djerfva vikingar, som här hopade sina i främmande – länder blodigt förvärfvade skatter. Då ön 1028 kristoades af Olof den helige, upphörde så småningom vikingalifvet; men österns varuskatter fupno fortfarande vägen dit, visserligen ej längre burna af det stolta drakskepptt, utan af Cen idoge handelsmaniens freåliga farkost. Sålunda uppstod inom kort den mäktiga hansestaden Visby, hvars högsta blomstring infaller under 12:te och 13:de århundradet. Skyddadt af stadens starka nurar reste sig här det ena gafvelprydda köpmanshuset bredvid det andra, i tätt sammanppackade rader. Mellan dem lågo talrika kyrkor och fromma stiftelser, bvilkas härliga ruiner än i dag stå som mossbelupna vittoen, icke allenast om den frikostige gifvaren, som genom att uppoffra något litet af sina timliga ägodelar trodde sig vinna evig salighet, utan äfven om den konsterfarse arbetarens förmåga att ur det hårda materialet framtvinga lefvande konstverk. Men det var icke allenast Visby, som riktades på bygnadsförctag. Hela ön kan med skäl sägas vara »öfverså!lad med arkitektoniska minnes märken». — Nittio större eller mindre kyrkor, af hvilka de flesta nutmärka sig för ovanlig smak och rikedom, visa bvad ett idogt folk med varmt intresse för konsten kan åstadkomma. Men också äger ön i sina rika kalk. och sindstenslager ett outtömligt förråd på godt och bildbart byggnadsmaterial.
Typiska för alla Gotlands kyrkor äro de i Dalhem och Rone. Dalhem, beläget på en bördig slätt ett par mil söder om Visby, är ett af de mest storartade och sevärda tempel på hela Gotland. Enligt en gammal anteckning från medeltiden har kyrkan blifvit invigd år 1209, hvilket också lyckes stämma öfverens med dess arkitektoniska hållning, om man undantager tornet, som med sin rena spetsbågstil hänvisar på, att det måtte tillkommit åtmin stone ett halft århundrade senare. Kyrkan är uppförd af väl huggen och tuktad kalksten och utmärker sig som de flesta af sina likar på ön för sina sköna och rika portaler med slipade marmorkolonner samt för sina fiot utbildade rosverk i det höga tornets ljudöppningar. Det inre är deiadt i 3 skepp, hvilkas hvalf uppbäras af 4 välbildade kolonner. I altarväggena fönster märkas några väl bibebållna glas målningar, utförda i tämligea bjärta färger, framställande bland annat scener ur Kristi pinohistoria — visserligen naivt framstålda, men dock vittnande om den prakt, med hvilken wedeltiden sökte ut: styra sina helgedomar.
Rone kyrka, belägen på sydliga delen af Gotland, är till omfånget mindre än Dalhem, men företer för öfrigt en något ??knande anordnirg. I det yttre tilldrager sig genast det smäckra, af en hög spetsig spira kiröata tornet betraktarens uppmärksamhet. Det uppst\’ger till en höjd af 240 fot och synes långt ut på hafvet, der det af sjöfarande är kändt under namnet »Lange Jaku» och vitar mången vilsekommen farkost den rätta väger. Kyrkans båda ståtliga portaler hafva lidit mycket af vittring, dock kan man ännu, med ledning af det som skonats af tidep, bilda sig ett begrepp om deras forna skönhet. — Kyrkans skepp är på äkta Gotlandsvis tvådeladt och dess 4 hvalf uppbäras i midten af en särdeles elegant kolonn af omväxlande röda och grå marmorskikt. Här var den vigtigaste punkten, och här har ock rättvisligen det mesta arbetet nedlagts på dess sirliga kapitäl och basblad.
Vi se sålunda att Gotlands kyrkobyggare i allmänhet voro mycket förfarne i stenhuggeri. Ur den vackra kalkstenen mejslades också flitigt med konsterfaren hand kapitäler, hela portaler, bildfriser, fönstrens rosverk m. fl. mera framstående delar af templen. De i kyrkans inro till gudstjensten hörande föremålen kommo naturligtvis äfven, och kanske i ännu rikligare måtto, i åtojutande af denna utsirning. Tiden, menniskornas vårdslöshet, ofta rent af vandalism, har dock endast lemnat en ringa återstod af dessa konstskatter. De föremål af denna art, som förekomma i rikligaste mängd, äro dopfunotarne. antagligen derför, att dessa äfven efter reformatiocen kunde uppfylla sin ursprungliga bestämmelse och sålunda äfven af rent praktiskt intresse blefvo skonade.
Vår bild fig. 1 framställer en särdeles vacker funt från Barliogbo kyrka, som kan sägas vara en typ för de flesta dylika kyrkinventarier från denna tid. Mollan de högre relieferna, som tyckas vara utan någon särskild inbördes betyde!se, förekomma på sjelfva skålen i lägre relief
de fyra evapngelisternas symboliska märken — en för öfrigt särdeles omtyckt och vanlig ornering af dopskålen. Ifrågavarande funt är, 1 kasom de flesta på Gotland förekommande, utförd i mörk vackert färg:d sandsten. Ofta fingo dock öns vackra flerfärgade eller hvita marmorarter utgöra det materia!, ur hvilket konstvären mejslade sipa skapelser. Sålunda är den praktfulla, rikt figurprydda preststolen från Burs kyrka, fig. 2, utförd af
de bvitaste – marmorblock. — Dess figur: framställniogar torde förestäl\’a. på den å teckningen synliga sidan: öfverst. Bebådelsen, och derunder Marias besök hos Elisabet, samt på den andra sidan: Kristi födelse, i en rk grupp af herdar, englar och grottans fyrbenta invånare. De båda sidoria, som vändrs åt altaret, äro deremot icke ornerade.
Äfven mindre föremål af trä eller jern såsom korstolar, korskåp, ljusstakar m. m. kommo i åtojutande af derna konstnärliga utstyrsal, Och då man ser alla dessa, ännu till våra dagar bibehållna medeltidsminnen, ken man ej annat än förvåna sig öfver den gotländska befolkningens produktivitet och ovanligt utbildade konstsinne… Brunius säger också i s\’tt arbete öfver Gotlands konstskatter, att öns befolkning tyckes under flere årbundraden ha lifvats af det varmaste intresse för storartade kyrkobyggnader, hvarför han antager, att hvar och en från ungdomen öfvat sig i dithörande arbeter.
Om detta ock är för mycket sagdt, qvarstår likväl det faktam, att Gotlands konst bär allt igerom en folklig prägel. Det var ej den måvgsidigt utbildade konstnären, som i dessa alster sökte förhärliga sig sjelf och sin konst, utan den enkle handtverkaren, som, manad af sin fromma ifver, på detta sätt ville uttrycka sina känslor.
E. H.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Rättegångs- och polissaker.
Visby rådhusrätt.
Smuggling. Här varande tullkammare hade till i dag instämt skepparen J. O. Ahlström, förande skonert Lovisa, hvilken nyligen inkommit i barlast från Rostock till hemorten Klinte. Märkrullan upptog endast att fartyget var barlastadt. Emellertid anträffades vid visitation undandolda i källaren bakom provianten och öfvertäckta 1 kagge, 1 kutting och 2 krus rom, 2 toppar socker och 1 avkare sädesbränvin, för hvilket allt tull skulle ha erlagts med 51 kr. 40 öre. Då dessa varor icke upptagits i märkrullan och då de tydligen hade undandolts, yrkade tullkammaren ansvar å skepparen för hvad han sålunda låtit komma sig till last.
Svaranden erkände riktigheten af stämningen och var villig underkasta sig laga ansvar.
Emellertid ville han invända, att de ifrågavarande sakerna icke undandolts, hvilket käranden deremot ansåg alldeles tydligt varit allet.
Han dömdes att böta 105 kronor, hvarjämte varorna förklarades förbrutna.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 December 1890
N:r 202
Från landsbygden.
Hamra, 24 Dec.
Till ledamöter i Hamra kommunalnämd i de afgåendes ställe valdes 21 dennes hemmansägarne A. Andersson, Norrgårda, och L. Mårtensson, Storms. Den förre vardt ordförande i nämden. Till skolrådsledamöter i de afgåendes ställe valdes skol. P. S. Hartman och hemmansägaren O. Olsson Sallmunds.
Till kyrkovärdar omvaldes H. Perrsson Bertilsmessa och nyvaldes N. Jacobsson Skogs.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 December 1890
N:r 202
Från sjön.
— Ångaren Sulitjelma, kapten Torgersen, hemma i Tönsberg och på väg från Oskarshamn till Italien med 800 ton gamla jernvägsskenor grundstötte julaftonen på ett stenref utanför Ystad, dit fartyget skulle ingå för att laeta ytterligare ett antal skenor. Bergningsångare reqvirerades från Köbenhavn, men först på juldagens morgon blef fartyget ånyo flott och ingick till Köbenhavn för att reparera. Vid grundstötningen uppkom läcka.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 December 1890
N:r 202