Rättegångs- och polissaker.

Häktad vardt i måndags qväll stenhuggeriarb. Erlandsson för att aftjena 6 månaders straffarbete för vållande till sitt barns död.

Södra häradsrätten.
Förnyad ransakning har i dag hållits å länsfängelset i det målet angående tubbande till mened och begående af mened, som anhängiggjorts mot f. handl. Johan Bokström, arbetaren Stenqvist och drängen Alfred Norberg. Till att börja med fick målsägaren Karl Jakobsson till Norberg framstäld den frågan, hvarför Norberg yttrat rädsla för att bli indragen i detta mål. N. svarade att detta berodde derpå, att så lång tid förflutit sedan det, hvarom han skulle vittna, tilldragit sig, att han fruktade att ej minnas det alltsammans.
Vidare tillsporde Jakobsson Norberg, hvad han skulle ha »konstruerat» honom att vittna.
Härpå svarade Norberg detsamma som han förut anfört. Jakobsson hade sagt honom, att han lättast komme ifrån allt om han 3 Sept. sade, att han ej sett Stenqvist, hvari fjerdingsman Vahlberg instämde. Wahlberg hade tilllagt: »jag vågar ut 50 kronor om du kommer att lida något af att du tar tillbaka hvad du vittnat först» och Jakobsson hade tillagt: »ja, jag går i god för dig, för jag har Eneman och Lindström bakom ryggen på mig». Då hade Norberg blifvit förskräckt samt återtagit det vittnesmål, som han sedermera vidhållit såsom det rätta.
Ännu en gång berättade Norberg hela eftermiddagsuppträdet mellan Bokström, Jakobsson och Olsson. På domarens fråga, hvarför Norberg ej återtagit, sin andra berättelse, när ban häktades eller dömdes, svarade han att han nog tänkt derpå, men han var lofvad bjelp, när allt var öfver.
Åklagaren, som i dag icke hade vidare bevisning att förebringa frågade om ej Bokström och Norberg talats vid, när de vid Bokströms häktning åkte på samma skjuts från Skogs till Hemse, Naturligt skulle varit, om Bokström förebrått Norberg för hans vittnesmål, genom hvilket han fälts, Nej, detta hade ej skett, genmälde Norberg, och Bokström förklarade att han hade »nurat till sin mun», enär fjerdingsman Vahlberg varit med på skjutsen.
Uppa hos Vahlberg hade Norberg varit aftonen innan han reste till Visby och der hade han blifvit »inpluggad» att ej återta sitt andra vittnesmål, Hur det kom sig att han fält yttrandet om att, om han än skulle dö följande dag, skulle han dock vidhålla att Bokström tubbat honom, kunde han ej förklara, men anförde hr Stenmark, att detta måtte ha berott på någon missuppfattning af förut hörda såg verksägare Lundqvists yttrande.
Åklagaren framstälde till Norberg, hvem som intalat honom at: säga det han varit rädd för Bokström, enär deone använde revolver m. m, Fjerdingsman Vabhlberg — svarade Norberg. »Men — frågade åklagaren vidare — »då han gjort dig så mycket ondt, hvarför helsade du då adjö på honom i haus hem, då du for till fängelset? Norberg genmälde, att Vahlberg i andra afseende. varit god emot honom och så hade V. sagt att han nog skulle hjelpa honom nu också.
Å svarandesidan hördes först som vittne hemmansägaren Edvard Hägg, Norbergs husgbonde, Norberg hade alltid varit en ärlig, trogen och pålitlig tjenare. Aftonen innan Norberg blef häktad hade de tillsammans arbetat på en åker, då vittnet varnat Norberg för att icke hörsamma den vittneskallelse han fått till Visby. »Iogen kan göra mig någonting» hads Norberg svarat, »om inte Karl Jakobsson, men han gör det inte, tör det ha vi kommit öfverens om. Derjämte hade han yttrat att det varit Jacobssons och Vahlbergs hotelser, som skrämt honom att vittna så gaet som han gjorde andra gången.
För drängen Herman Johansson, hade Norberg enligt dennes berättelse, 7 Sept. sagt att han åsett uppträdet på Bokströms gård, men att han ville återtaga att han bestämdt sett knif i Jacobssons hand. Då skulle Vahlberg sagt honom att ville han återtaga, sku le a återtaga alltsammans annars dugds det icke.
Hemmansegaren G. Nyman Myre, berättada att då Jakobsson sommaren 1889 arbetat hos honom, hade han yttrat, att ingen gjort honom så ondt som Bokström, att han vore färdig slå ibjäl honom, samt att antingen han sjelf eller B. skulle på fästning. Äfven hade han skrattande medgifvit att han vid slagsmålet hotat med en skomakareknif, men sedan återtagit detta. Då Nyman förra gången varit inne och vittnat hade J. sagt, att det var ingen han vore så rädd för som för Nyman. Detta yttrandes mening förklarade Jakobsson ha varit alldeles motsatt; han hade skämtat.
Bokhållaren T. Hagvall, som varit anstäld hos Bokström vid tiden för uppträdena hade sett Norberg efter sista uppirädet komma in i boden med Bokström och Stenqvist och då hade Norberg talat om slagsmålet.
Härmed afslöts vittnesförhöret och målet öfverlemnades å ömse sidor. Åklagaren yrkade ansvar på Bokatröm för att ha tubbat till mened, samt å Stenqvist och Norberg för mened. Häri instämde angifvaren.
För Bokström yrkade hr Stenmark frikännande från allt ansvar samt väckte rekonventionstalan mot Jacobson, enär åtalet tillkommit af hat och bämd. Äfven å Norberg bestred han allt ansvar, men om rätten skulle fiona honom saker, yrkade han att Norberg måtte dömas såsom den der af egen drift återtagit. Äfven hvad Stenqvist beträffar bestreda ansvarsyrkandet, men då 3 vittnen sagt, gent emot S., att Olsson icke knuffat och sparkat Bokström, kunde Stenqvists vittnesmål i denna del bero på missuppfattning, hvarför han återtog detsamma. Stenqvists och Norbergs försättande på fri fot yrkades, men bestreds af åklagaren. Dessutom gjordes å ömse sidor ersättningsyrkanden.
Utslag afkunnas kl. 7 i afton.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Från landsbygden.

Alfva, 4 Jan.
Sorgligt sjukdomsfall. Skolläraren Kristian August Olofsson från Alfva afreste med Polhem sistlidne lördag för att begifva sig till Upsala. Hans hustru åtföljde honom dit. Det var ett sorgetåg. Hade den fromme, rättrådige mannen, kommen till 56 1/2 års ålder, afgått utan pension? Ja. Sinnets ljus hade blifvit omtöcknadt alltsedan höstterminens början. Han var utsliten till kropp och själ, led, att börja med, af stilla melankoli, deraf han äfven tidigare varit besvärad. Hans lif har mer än vanligt varit ödesdigert. Brefskrifvaren kände honom. alltsedan skoltiden. Bättre kamrat träffar man sällan. Jag träffade honom under November månad. Hur annorlunda då än förr!
Många vänner, inga ovänner hade han. Hans rena, genomträngande bastoner ljuda ännu i mina öron. Men under hösten dogo de bort. Hafva de dött för alltid?
Alfva skoldistrikt bar vid ordinarie kyrkostämma i December enhälligt höjt sin folkskolelärares pension efter 700 kr. lön.

Till brandstodsstyrelseledamot för Hemse ting efter landtbr. J. Vestberg, Kruse i Alfva, valde utsedda deputerade i Alfva skolhus folkskollärare J. Stengård i Rone.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 31 December 1890: (Forts.)
Atlingbo: födda 7, döda 3, inflyttade 17, utflyttade 21, vigda 0 par; ökning 0; folkmängd 215 (100 m. 115 qv.) Vamlingbo: födda 14 (8 m. 6 qv.), döda 12 (6 m. 6 qv.), inflyttade 14 (8 m. 6 qv.), utflyttade 25 (11 m. 14 qv.), vigde 3 par; minskning 9; folkmängd 746 (364 m, 382 qv.).
Sundre: födda 4 (2 m.2qv.), döda 3 (qv.), inflyttade 10 (5 m. 5 qv.), utflyttade 9 (5 m. 4 qv.), vigde 1 par; ökning 2; folkmängd 222 (102 m. 120 qv.).
Fardhem: födda 8 (6 m. 2 qv.), döda 5 (4 m, 1 qv.), inflyttade 21, utflyttade 23, vigda 1 par; ökning 1; folkmängd 353.
Linde: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 24, utflyttade 42, vigde 1 par; minskning 18; folkmängd 271.
Lojsta: födda 7 (8 m. 4. qv.) döda 1 (qv.), inflyttade 5, utflyttade 14, vigda 0 par; minskniog 3; folkmängd 287.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Afsked

har beviljats kaptenen vid Gotlands artillerikår E. R. Everoth med tillstånd att qvarstå i reserven.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Med en dynamitknallhatt

fick i lördags middag en tioårig son till banvakten Åkesson i Buttle tummen och pekfingret på venstra handen samt pekfingret på den högra bortskjutna. Gossen hade af en kamrat fått den farliga leksaken, som han sedan skulle kratsa ur.
Med extratåg infördes han till härvarande lasarett, der han nu vårdas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Söndagsskolmötet

i härvarande metodistkapell i går afton var besökt af omkring 200 personer. Sedan pastor holsat de närvarande välkomua, läst något ur bibeln och tillkännagifvit afsigten med detta möte, valdes han att leda förhandlingarne och handlanden C. A. Hägg att föra protokollet.
Ordföranden tillkännagaf, att flera personer, man och man emellan, uttryckt den önskan att en söndagsskolförening bildades här på Gotland i likhet med hvad flerstädes å fastlandet var förhållandet. Derför hemstälde han mu till mötet att yttra sig häröfver. Sedan åtskilliga talare yttrat sig i frågan (alla betonande nyttan af en sådan förening) tillsattes en tillfällig styrelse, bestående af J. Roth, C. A. Vessman, John Ramberg, E. Johansson och P. A. Kropp.
Denna styrelse fick i uppdrag att utarbeta förslag till stadgar för föreningen och senast inom två månader sammankalla ett nytt möte för vidare beslut i ämnet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Postångaren Sofia,

hvilken, såsom vi i måndags omnämde, då uteblef härifrån, anlände hit i går middag kl. 3 efter en svår och långsam färd. Snöstorm hade gjort det omöjligt för fartyget att utgå, förrän i går morse kl. 6. Hela Vestervika skärgård är nu förvandlad till issörja och med- den nu rådande kylan torde det icke dröja länge förrän denrca fryser till fast is.
Fartyget hade dessutom att kämpa mot en hög brytande sjö, hvilken delvis beklädt såväl skrofvet som riggen och däcket med svallis. Kölden i Vestervik hade varit ungefär densamma som här, men under gången hit hade den växlat från 8 till 2 och från 2 till 4, sannolikt beroende på olika täta lnftlager öfver ollka delar af hafvet.
»Sofia» afgick i morse kl. 4 och ämnade, om möjligt, återvända hit i afton.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Vintern

befäster alltmer sitt i år tidigt intagna välde. Kölden går om nätterna här i Visby upp till 9—10 grader, högre på landsbygden.
Från Stockholm skrifves, att dess så väl inre som yttre skärgård belagts med is till flera tums tjocklek, och hela Mälaren har tillfrusit, så att all sjöfart på devsamma upphört. I fredags var södra Vaxholwmsfjärden belagd med sex tums is, och på Högarnsfjärden hade isen en tjocklek af nära sju tun. Ända till Kan: holmsfjärden finnes is af flera tums tjocklek, dock har det lyckats Transportbolagets bogserångare att hålla en ränna öppen till Fredriksborg, så att ångarne »Rutik» och »Ulfåsa», hvilka forcerat isen till Vaxbolm, i lördags kunde inkomma genom rännan.
Sjöfarten till Öresund har för närvarande måst upphöra på grund af de senaste dagarnes köld, som under nätterna stigit till 10 grader. Kölden i förening med vindstilla har isbelagt nästan hela sundet, hvadan segelfartyg icke mer kunna taga sig fram derstädes.
Köbenhavasbåten, som afgick från Köbenhavn i fredags afton och bort vara i Malmö vid 8-tiden, nödgades på zrund af dimma ligga förankrad utanför Malmö hela natten. På många år har aldrig något dylikt inträffat.
Från hela mellersta Europa ingå för öfrigt underrättelser om en ovanligt sträng vinterköld. Så har man i Wien ej på många &r haft en så hård vinter, och Donau är på flera ställen fullständigt isbelagd. I Paris har kölden orsakat ökad dödlighet, och från Frankfurt am Main hafva underrättelser ankommit att sju personer frusit ihjäl. Äfven från Grekland har meddelats, att vintern derstädes herskar med ovanlig stränghet.
Den 30 sistl. December var kölden i Hamburg 15 grader med klar: himmel och nordostlig vind.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4

Dödsfall Per Arton Julins Lindbohm

Att vår älskade fader Per Arton Julins Lindbohm, född i Köping den 1 Juli 1811, efter några veckors sjukdom stilla afled å Bergagården på Hunneberg den 30 December 1890 kl. 10,30 e.m.; sörjd och saknad af oss, sonhustrur och barnbarn få vi härmed tillkännagifva.
Ernst, Julia och Rolf Lindbohm.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1891
N:r 4