Dag: 7 februari 2024

har förste provinsialläkaren dr. Björkman till länsstyrelsen afgifvit infordradt, så lydande yttrande:
Ehuru det i helsovårdsstadgan föreskrifna 8. k. »tunnsystemet» anses vara det bästa i helsovårdshänseende, kräfver dess tillämpning ej obetydliga ekonomiska uppoffringar både vid dess införande och äfven för framtiden, då nyttan deraf är helt och hållet beroende af en regelbundet och ofta utförd tömning af tunnorna. Då Visby stad, hvars finanser för närvarande lägga hinder i vägen härför, icke kan såsom egen angelägenhet öfvertaga bortforslingen, shulle de härstädes synnerligen tal= rika smärre husägarne sannolikt icke ens genom en trägen polisuppsigt kunna förmås till den ekonomiska uppoffring, som denna sak skulle kräfva. Det synes derför vara fullt skäl att här pröfva torfströets nu från många håll väl vitsordade förmåga att fördröja exkramenternas och urinens sönderdelning samt hindra gasernas spridande i luften och vätskornas utsipprande i marken. De af stadsfullmäktige uppsatta vilkoren för kistorpas användande syves mig fullt tillfredsställande.
Täthet och skydd för dagvatten äro af största vigt. Ea noggrann kontroll af kistornas täthet är af nöden. Hvarje kista borde åtminstone, innan den godkännes, undergå besigtning i tomt skick. En mindre otäthet skulle kanske föga batyda, om torfströ i tillräcklig mängd användes, men då icke ens den noggrannaste polisuppsigt skulle kunna förhindra att någon gång (t. ex. genom sg. k. slaskvattep) mera flytande ämnen tillföras, än torfven kan uppsuga, är tätheten en berättigad och oeftergiflig fordran.
fn sak väcker hos mig tvekan om systemets utförbarhet, nämligen dess ekonomiska sida. Det är visserligen erkändt, att kistornas innehåll genom torfströet får ett ökadt värde som gödningsämne, men detta kan först genom en lävgre tids erfarenhet komma till husägarnes fulla kännedom. Intill dess kommer sannolikt den lilla utgiften för torfströet att göra dem obenägna för dess användning eller minska denna till otillräcklig qvantitet — mera för syns skull än till verklig nytta. Torfströet, om än i inköp billigt, kan likväl betalas allt för dyrt, då dees värde beror af deres uppsugningsförmåga, som kan växla högst betydligt. Auskeftandet af godt torfströ till billigt a bör derför, såsom nu redan synes vara påtänkt, göras till en stadens gemensamma angelägenhet. Äunnu ytterligare synes mig saken kunna drifvas framåt, om åtminstone under första året torfströet kunde kostnadsfritt tillhandahållas husägarne genom drätselkammarens försorg. Den direkta utgiften kunde då besparas dem, till ders kännedom vunnits om latrinens ökade värde och om de stora fördelar för dess handterande, som torfströet medför. Bättre vore en misshushållning. med ströet än en för knapp användning. Troligen skulle åtgången för hvarje gård kunna beräknas efter der boende personers antal och kistornas storlek, och en derefter afpassad mängd kostnadsfritt utdelas.
Om den ifrågavarande ordningsstadgan är synnerligen väl beräknad, tarfvar dock dess efterlefnad kraftigare kontroll än under förlidet år. Helsovårdsnämden säger ju i sin nära årets slut affattade skrifvelse, att endast på få ställen torfströbehandlingen genomförts, att stenkistorna till stort antal äro i förfallet skick o. s. v. — detta vid slutet af första försöksåret. Många husägare synas hafva antagit, att uppskofvet gälde alla förändringar och icke endast var en tid af valfrihet mellan två alternativ: tunnsystemet och torfströsystemet. Utan skärpt kontroll torde ä\’ven vid detta års slut tillståndet vara detsamma. Men för den vanliga polisen är icke möjligt att egna renhållningen tillräcklig uppmärksamhet, utan det vore i hög grad önskvärdt, att en särskild polisman, aflönad för denna sak, anstäldes i helsovårdsnämdens tjenst för att öfvervaka de sanitära förhållandena.
Stadsfullmäktige, till hvilka skrifvelsen öfversändts från läntstyrelsen, remitterade densamma på förslag af lektor Bergman, till holsovårdsnämden, som skulle äga att yttra sig om den i dess helhet, hvarjämte nämden, enligt förslag af lektor Höjer skulle uträkna kostnaden för år att hålla staden med torfströ. Drätselkammaren skulle sedan uttala sig om de punkter, somprörde den kostnadsfria torfströutdelningen och anställandet af en helsovårdspolis.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8

ha stadsfullmäktige på drätselkammarens tillstyrkan medgifvit enkefru E. Ahlbom å tomten nr. 121 i norderrotans 3 qv.
Likaledes ha fullmäktige beviljat fröken C. Fachts ansökan om att få inlösa f. d. hospitalstomten nr. 27 i norderrotans 3 qv.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8

i bevillningsberedningen för året valde stadsfullmäktige i går afton handl. R. Vallér och fabr. K. Lindell med hvardera 17 röster, samt handl. S. Schenholm med 15. Ersättare blefvo bagare Vallin och ångbåtskommissionären Axel Pettersson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8

Korsul A. H. Öfverberg hade i särskilda skrifvelser till drätselkammaren anhållit att för Gotlands Mälteriaktiebolags räkning till f. d. tändsticksfabrikens tomt från dels södra brunnen vid Korsgatan, dels från den norra vid samma gata samt från den å bypoteksföreningens tomt belägna källan få leda öfverflödsvattnet i till mälterifabriken gående särskildt i jorden lagda rör. Sökanden förband sig att återställa de gator, der rören framdrogos, i samma skick som de voro, innan rören nedlades. Enligt af stadsingeniören verkstäld beräkning lemnade södra Korsgatebrunnen 160 liter vatten i minnten, och källan å hypoteksföreningens tomt 30 kannor. Ehuru mälteribolaget behöfde endast omkring 30 kannor i minuten under tiden från November till April, hade sökanden likväl sett sig nödsakad anhålla få lägga ledningen från alla desva tre ställen för att vattentillgången måtte vara fullkomligt tryggad.
I en till magistraten öfverlemnad till stadsfullmäktige remitterad skrifvelse hade hr Öfverberg bogärt att få till fabrikstomten leda vattnet från den källa, som rinner genom medicinalrådet Bollings gård och hvars vattentillgång vore 63 kannor i minuten.
Drätselkammaren, som yttrat sig öfver ansökningarne, hemstälde om afslag på denna senare framställning såsom föranledande mera invecklade bestämmelser, men föreslog stadsfullmäktige att lemna bifall till ansökningen om att få leda vatten från Korsgatans bägge brunnar, men icke från källan å bypoteksföreningens tomt, enär vattentillgången från de båda förstoämda brunnarne blefve långt mer än tillräcklig. Dock hemstäldes att vid tillåtelsen skulle fästas, utom det af sökanden erbjudna vilkoret, de förbehåll, att allmänhetens rätt att hämta vatten ur Korsgatebrunnarne hädanefter som hittills skulle lemnas oförkränkt, att rätten till vatten från brunnarne skulle för fabriken upphöra om och när allmän vattenledning blefve införd, att drätvelkammaren skulle äga rätt att på sätt den funne för godt bortleda öfverflödsvattnet från fabrikens vattenbehållare samt att sökanden eller bolaget skulle äga att öfverenskomma med de personer, öfver hvilkas områden ledniogen skulle dragas.
Vid framstäld proposition anmärkte hr Jeurling, med hvilken hr Bergman förenade sig, att, ehuru ansökningen borde bifallas, då den sammanhängde med bolagets vara eller icke vara, dock någon ändring borde vidtagas i de för medgifvandet föreslagna vilkoren, hvilka kunde ge anledning till en vattenrättsfråga. Betingelsen att bolagets rätt till öfverflödsvattnet skulle upphöra, om och när allmän vattenledning komme till stånd borde preeiceras till i den stadsdel, der fabriken är belägen, och vidare borde bestämmelse meddelas, huru djupt -i södra brunnen rörledningen finge läggas, ty annars kunde allmänhetens rätt bli mycket illusorisk.
Sedan hr Lindell meddelat att södra brunvnens djup vore 10 fot och att säkerligen tillräckligt med vatten skulle finnas &t allmänheten, om rörledningen icke finge läggas djupare än 2 fot från bottnen, biföllo stadsfullmäktige drätselkammarens här ofvan omnämda hemställanden med de tillägg, som gjorts af hrr Jeurling och Lindell.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8

begärde i går hos stadsfullmäktige åter infäste å ett område af. 4,400 qv. meter söder om bolagets puvarande egendom, sedan det skäl för afslag nu bortfallit, att marken var infäst af annat bolag. De infästesökande ville medgifva att vägen till palissaderna finge begagnas oförbindradt af promenadåkande och gående samt till körning för stadens behof. Bolaget ville deremot ha sig medgifven depositionsrätten af vattenområdet intill tomtens vestra sida.
Hamndirektionen hade tillstyrkt ansökningen mot vilkor att vägen genom området alltid finge begagnas af staden samt från 1 Okt. till I Maj af allmänheten, hvarjämte bolaget skulle vara skyldigt underhålla den träkaj, hvarå badhuset är beläget.
På samma vilkor hade drätselkammaren tillstyrkt bifall.
Vid föredragningen uppstod någon diskussion.
Hr Bergman fann badhusstyrelsen ganska ifrig att annektera en mark, som hittills utgjort en promenad för alla. Likväl ville han förlita sig på de delegationer, som gifvit sitt tillstyrkande och ej yrka något, men undrade om ej borde bestämmas att släketägten blefve stadens.
Hr Lindell instämde häri.
Hr Aled tillade äfven örtägten.
Hr Kahl var af motsatt åsigt. Sannolikt ämnade bolaget plantera och planera området. Då behöfdes både slåken och gruset.
Hr Lindell: släke fans tillräckligt på det område bolaget redan ägde.
Med afslag å de här nämda framställningarne, biföllo stadsfallmäktige drätselkammarens hsmställan om tomtens upplåtande på infäste utan andra vilkor än de af kammaren och hamndirektionen före slagna.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8

som med ångfart.-bol. Gotlands delägare hålles om fredag, påkallar uppmärksamhet såsom berörande frågan om vår samfärdsel vintertiden för framtiden skall hafva sin ledning här på Gotland eller fortfarande vara föremål för spekulationer från annat håll, de der hafva visat sig taga ganska ringa hänsyn till berättigade önskningar från vår ort.
Saken står nu så, att, sedan poststyrelsen på grund af Sofias oanvändbarhet afböjt Vesterviksbolagets anbud om nytt kontrakt på 5 år, Vesterviksbolaget, som man trots åtskilliga motigheter icke får förneka en viss energi, erbjudit sig att köpa Sofia samt iståndsätta båten. Under sådana omständigheter är det som poststyrelsen genom länsstyrelsen låter spörja vårt bolag, till hvilket pris detsamma skulle vara villigt att besörja vintertrafik två gånger i veckan på hufvudstaden och två på Vestervik.
Det fans en tid, då man just icke hade synnerlig insigt om behofvet för vår ö af samfärdsel och det lefde en gång ett slägte, som kanske till och med ingenting hade emot att några veckor på vintern »få vara i fred» —- ja det påstås till och med att spökande andar från dessa svunna dagar ännu någon gång låta förnimma sig. Men den tiden är dess bättre gåugen och af det slägtet finnas endast spökena qvar.
Uti den tidens uppfattniog i förening med dåvarande otillräckliga hjelpmedel för samfärdselns uppehållande har man utom allt tvifvel att söka en af de kraftigast verkande orsakerna till att vi här på Gotland stannat ett stycke efter det öfriga landet uti utvecklingens fortgång.
Dessbättre skönjas många tecken till att man fått ögonen öppna för samfärdselns betydelse icke blott ekonomiskt utan äfven andligev, ty samfärdselu spelar genom posten en stor kulturförmedlande betydelse.
Kanske randas derför en gång den dag, då äfven Gotland höjer sig till samma rang som det i folkmängd väsentligt underlägsna Bornholm, som räknar daglig förbindelse året rundt med Danmarks hufvudstad.
Med denna vaknade klara insigt om samfärdselns betydelse följer också nödvändigt ett vaknadt sträfvande att göra oss så vidt möjligt oberoende af ivflytelser, hvilka hafva endast affärsvinsten eller hamnintressen på annan plats såsom främsta syftemålet. Derför har man ock allt mera kommit till den öfvertygelsen, att förr än vi här på platsen få ledningen om hand, ha vi icke att vänta en sådan sakernas ordning i detta afseende, som bäst tillgodoser Gotlands behof.
Det är om denna fråga fredagens stämma är sammankallad.
En gång förut — 1878 — har ett liknande anbud gjorts. Då afböjdes det. Nu äro vi bättre rustade att upptaga vintertrafik. Nu äro också åsigterna om saken klarare, mognare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Januari 1891
N:r 8