Skogsauktion.

Genom oftentlig auktion, som torsdagen den 8 inst. Januari från kl. 10 f.m. förrättas i så kallade Lindöjor, on skogsmark lydande under Tomasse hemman i Ganthem socken, låter kapten J. Elgram till afverkning derstädes försälja såg-, timmer. och vedskog på omkring 20 tunnland. Försäljningen sker pärkvis och afverkningningstiden blir 7 á 8 år. Närmare upplysningar meddelas före untropen. Betalningsanstånd beviljas godkände inropare till den 1 April nästa år.
Hogrän den 29 December 1890.
Efter anmodan,
JOHAN WESSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1891
N:r 1

Dödsfall Johan Ahlberg

Att min älskade make förre hemmansägaren Johan Ahlberg, stilla afled söndagen den 28 Dec. 1890 kl. 11 e.m. i en ålder af 71 år, 10 mån., 23 dag., sörjd och saknad af mig, barn och barnabarn, varder härmed slägt och vänner meddeladt.
Barshage i Othem d. 31 December 1890.
Kathrina Ahlberg.
Ps. 499: v. 6.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Januari 1891
N:r 1

Från landsbygden

Ronehamn, 29 Dec.
Kommunalstämma har i dag hållits härstädes, då åtskilliga val förrättades. Till ordförande i kommunalstämman valdes handlanden L. Cramér och till v. ordf. hemmansägaren N. Nilsson, Åhlarfve, hvilka båda äfven blefvo valda till samma befattningar i kommunalnämden. Öfriga ledamöter i nämden blefvo konsul L. Cramér, omvald, handlanden J. W.
Broander och hemmansägaren P. Tomason, Gullgårda, nyvalda. Suppleanter bletvo hemmansäg. J. V. Hansson, Stahle och J. Tumsson, Engårda.
I fattigvårdsstyrelsen invaldes hemmans: ägarne N. Wahlby, Davide, och P. Jacobson, Eogårda. I magasinsstyrelsen invaldes J. Hansson, Smissarfve, ordförande, J. Petterson, Vinarfve och A. Johanson, Davide, ledamöter, Till revisorer för att granska det löpande årets räkenskaper utsågos landtbr, L. Duse och folkskollärare J. Stengård.
En fråga, som ansågs ej böra lemnas obeaktad, var de många »extra vakanser» från i tjenst varande pigor, som kastas på fattigvården i oroväckande antal. För att i någon mån motverka detta missförhållande och för att bördan må bli dräglig för skattskyldige föreslogs som högst önskvärdt att låta kontrahenterna hålla gårdgång med vissa matdagar på hvarje gård.

Kyrkostämma hölls derefter med pastoratet för anskaffandet af ett rum för konfirmandundervisningen. Sedan kyrkoherden förklarat att för året sådant torde kunna beredas i prestgården på grund at det ringa antalet barn, vardt ärendet tillsvidare uppskjutet.

Fattigvården. Att en qviona, som sagt sig vara från Boge, bettlande strukit omkring i trakten här på hösten, är nog riktigt. Men som hon ej blef tagen i förhör, fick saken passera. Dessutom ha här varit personer från Guldrupe, Buttle, Burs, Eke, Linde, Klinte och Stånga. Om dessa varit i sådana behöfvande omständigheter, att de behöft bettlia, kan ju naturligtvis ej afgöras. Godt är det emellertid, att fattigvårdsstyrelserna ej tillgripa skjutsar eller s. k. lagligt tillvägagående genast, ty det har här visat sig, att ett bref förot till den eller de socknar, saken närmast rör, gjort mycket god verkan, och så har man sluppit att köra onödigt, ty ej alla af den sorer) folk behaga tala sant, som nog är väl ändt.

Vamlingbo, 29 December.
Fördomen mot användandet af slagtmasker vid verkställande af slagt börjar så småningom att försvinna på landsbygden, efterhand som djurägarne få se och erfara nyttan af desammas begagnande. Vanligtvis utföres slagten vid dessa tillfällen af någon i yrket kun nig person, men ibland händer ock att någon »företagsam» kreatursägare sjelf pröfvar på den nya metodev, hvarvid mången gång ej allt tillgår som sig bör, och då rätt komiska scener utspelas. Ett sådant förhållande uppstod för kort tid sedan härstädes, då en landtman medels elagtmask skulle slagta en honom tillhörig oxe. Afnyfikenhet hade många åskådare infunnit sig på platsen der exekutionen skalle försiggå. Men vår »slagtare» lyckades ej att med första slaget å den sprint, som indrifves i hjernan, träffa denna, hvadan djuret slet sig från bållkarlen och ut på gården. Allmän uppståndelse af de talrika åskådarne, som så fort som möjligt försökte sätta sina respektive personer i säkerhet för det rasande djuret. Omsider lyckades det dock några »modige» män med djurägaren i spetsen att mota in djuret och fasttaga detsamma, hvarefter »lyckan stod de djerfve bi», så att oxen vid första slaget dignade medvetslös till marken, till sor glädje för de ur sina gömslen framkrypande, halft förskrämda »observatörerna».
På tal om kreatur kan äfven antecknas att ett försäkringsbolag nyligen bildats inom Öja och Hamra socknar, med som tyckes god framtid för sig, enär nästan hvarenda djurgare ingått i ds detsamma som medlem eller delägarf. Till en början lär en afgift af 25 öre för ett hundra kronors försäkring vara bestämd, och sedan allt efter behofvet.
Inom Vamlingbo socken, der ett likadant företag för några år tillbaka var å bane, funderas nu återigen, tack vare föredömet från grannsocknarne, starkt på att inrätta ett dylikt kreatursförsäkriogsbolag. Beslut – derom skall på pyåret fattas.

Ryktesvis förmäles, att fiskare från de sydöstra fisklägen under sina fångstförsök i början af denna månad iakttegit en mängd fylda fat — det antages att de innehållit vin flytande i sjön, men hvilka det dock var omöjligt att berga i deras små fiskebåtar.

Höga pris på bränsle gälla härstädes. Så t. ex. betaltes häromdagen på en auktion 12 till 13 kronor pr gammal kast för furuved, ceh för björk omkr. 14 kronor. Vid bållna auktioner å skog ha äfven utomordentliga pris betipogata i förhållande till varans verkliga värde.

Ett utmärkt slädföre har uuder helgdsegerna varit härstädes som äfven begagnats ganska flitigt såväl helg- som söckendag.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 31 December 1890:
Alskog: födda 4; döda 5, ivflyttade 23, utflyttade 35, vigda 4 par; minskning 13; folk-
mängd 470.
Lye: födda 8, döda 4, ivflyttade 15, utflyttade 17, vigda 2; folkmängd 292.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

Jultomtarne

firade i måndags afton å stadshotellet sin sedvanliga fest, hvarvid, som bekant, äfven »tomtarne» för året beklädas och bespisas, Denna fest har år efter år tilldragit sig allt större intresse och utgör nu långt i förväg alla småttiogars förtjusning. I år var också antalet besökande större än någonsin förut. Da torde kunna böräknas till minst 500 personer, deraf nära nog halfva antalet barn. Att en försvarlig trängsel på grund af denna stora mängd folk ägde rum, är sjelfklart, och nu, om någonsin, gjorde sig behofvet af en större samlingslokal i vår stad gällande.
Midt i salen ståtade den högresta julgranen, så öfversållad med prydnader och godter, att knapt en gren fans bar. Och så rikt försedd med ljus var den, att när den tändes strålade den rent af kungligt Klockan strax efter 6 hade tomtarna — 8 gossar och lika många flickor — hunnit iklädas de af sällskapet skänkta fullständiga beklädraderna. Då spelade musiken upp en marsch, och &tföijda af sina mödrar, intågade i salen de sålunda begåfvade barnen samt placerades på båda sidor om julgranen. Sällskapets ordförande, borgmästare Een, framträdde nu och höll till dem ett kortare tal, deri han betonade julens innebörd af en den sanda glädjevs fest för fattiga och rika, dess betydelse såsom återkallande i vårt minne den stunl då frälsaren, den största julegåfva, som någonsin skänkts, kom verlden till del. Talaren slutade med att uppläsa ett litet arslående julpoem af Virsén, samt önskade till sist, att tomtarne och de öfriga små måtte känna en stunds verklig julglädje.
Åter ljödo nu fiolerna, och den stora barnskaran ordnade sig till dans kring den tindrande julgranen. Ring svälde ut efter ring, ända till sex, åtta stycken och så bar det af så godt sig göra lät. Visst blef det litet oordning hår och der, men de äldre gom stuckit in sig bland småttingarne, fingo söka att åter ställa allt rätta. Och barnen logo af glädje, hundratals små fötter stampade fröjdefullt takt till musikens tooer. Å, så roligt, eÅ roligt man hade!
Glödande kinder fiogo så svalka sig en stund. Men man längtade åter till ringarne kring julträdet, och åter blef det brusande lif, när den gamla polskan spe lades upp: »Nu är det jul igen, ja, ou är det jul igen, och julen varar intill påskal» Så gledo ringarne ut, rätade på sig till en lång slingrande orm som drog genom rummen, fram och tillbaka, tills den ena småttingen efter den andra tröttnade. Men bär och der sprungo och lekte på egen hand små klungor af nytra barn.
Så flögo ett par timmar hastigt sin kos, ljusen började brinna ner och stämningen något mattas. Då samlades tomtarne och af granens rika förråd fingo nu dessa famnen full. De andra småttingarne sågo kanske litet afundsjuka ut — men det var ju jultomtarnes fesl Dessa små hade kanske fått sakna alla dessa härligheter tills i afton. Pastor Söderberg yttrade till sist några ord och afslöt festen med bön, hvarpå en psalmvers sjöngs.
Och så fördes de in i det till stora salen gränsande rummet. Der voro på ett långt bord uppstaplade rätt försvarliga högar af gåfvor, som nu öfverlemnades åt tomtarnes föräldrar eller målsmän.
Det var kakbullar, rysgryn, kaffe och socker, äpplen m. m. Vid hvarje hög låg ett litet kuvert med påskrift »61 öre från Vedins arbetare». Dessa hade vämligen på julaftonen bopsamlat en liten summa för detta ändamål. I sanning vackert gjordt, och heder åt sådana arbetare, som af sina ringa tillgångar icke draga i betänkande att lemna en skärf åt dem, som ha ännu mindre! Dessutom hade välvilliga personer skänkt ännu några kronor, att 75 öre i kontanter tiildeles hvarje tomte.
När så gåfvorna lemnats till de tacksamma mödrarne, begaf sig hela skaran, målsmännen och tomtarne, ner i »blå sa?n», der en riklig aftonmåltid var dukad af väldiga smörgåsar och hvit gröt. Det tycktes smaka förträffligt, och icke blott glada, utan äfven mätta lemnade tomtefamiljerna den vackra festen, som säkert hos dem efcerlemnat ett värmande minne.
Deruppe i salen hade granen emellertid släckts och småttingarne troppade så småningom af. Åh, hvad de hade haft roligt! Såkert hade de idel rosiga drömmar den natten.
Så blef det »den äldre uagdomens tur».
Nu svängde den muntert om vid musikens toner. Glädjen hade fått ett godt underlag, och under de timmar man till bragte tillsammans, sågs icke en mulen blick eller en missbelåten min. Man hade beredt andra glädje, man hade roat sig sjelf. Det var en i allo väl använd afton.
Tomtarne för året voro: Karl Gustaf Persson f. 78, Anders Petter Elof Larsson f 78, Karl Hugo Hallgren f. 80, Viktor Petter Emanuel Jonesson f. 81, Karl Otto Lundgren f. 78, Adolf Gunnar Robert Rundberg f. 84, Karl Emannel Höglund f. 84, Bror Oskar Holmström f. 81, Johanna Maria Kristina Fohlström f. 81, Gerda Maria Fredrika Qviberg f. 79, Alma Emelie Maria Nährström f. 80, Maria Karolina Pettersson f. 78, Anna Maria Larsson f. 83, Helena Nelly Maria Funqvist f. 76, Agda Matilda Martell f. 83, Beda Sofia Cecilia Runander f. 82.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

Postmästare Myrsten

har i dag mottagit postkontoret i Hemse, dit han afreste med morgontåget. Samtidigt har postexpeditör Lagergren inträdt i tjenstgöring vid härvarande postkontor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

Kyrkstämman

i måndags e. m. var fätaligt besökt. Först godkändes den uppgjorda debeteringslängden, hvarefter företogos val till besättande af fyra lediga platser i kyrkorkdet, tre för fyra år och en för två år (efter medicinalrådet Bolling.) Afgående voro utom honom lektor Lamke, häradshöfding Valdenström, konsul Björkander och kopparslagare Hallonberg. På de tre första platserna återvaldes konsul Björkander med 577 röster häradsh. Valdenström med 547 och lektor Lemke med 500 röster, hvarjämte på fjerde platsen insattes hr Hallonberg med 514 röster. Qvarstående i kyrkorådet ärolandskamrer Gardell och pastor Söderberg.
Fyra skolrådsledamöter skulle likaledes väljas. De afgående voro handl. Val!ér, landtbr. Dassow, lektorerna Fagerholm och Höjer samt adjunkten Berglund. Af dessa undanbådo sig de tre sistnämde bestämdt återval. Handl. Vallér och landtbrukare Dassow omvaldes med 620 röster, hvarjämte nyvaldes rådman Tiberg och regementsintendent Karlsson med 587 röster. Qvarstående i skolrådet äro kamrer Melin, pastor Söderberg dr O. Klintberg och landtbrukaren Ljungberg.
Såsom synes invaldes i de respektive råden en ledamot mindre än förut till följd af en föregående stämmas baslut att på detta sätt minska antalet i såväl kyrkosom skolrådet.
I sammanhang med det senare valet framhöll lektor Höjer att enligt gällande förordning kunde äfven suppleanter i skolrådet väljas. Då det vore af erfarenheten visadt, att ett fulltaligt skolråd vore en sällsynthet och sålunda, om ersättare valdes åtminstone ett par af dessa de facto blefve ordinarie ledamöter, hvarigenom den invändniogen omintetgjordes att suppleanter vore olämpliga såsom icke inne i frågorna, hemstälde han att 5 suppleanter måtte väljas på två år. Biskopen villa icke för närvarande understödja förslaget, då man först borde se till, hvad ivflytande i ledamöternas minskning komme att få på sammanträdenas fulltalighet. Häri understöddes han af kamrer Melin. Stämman afslog lektor Höjers proposition, hvarpå han anhöll att få väcka förslag i samma syfte att af den kommande majstämman behandlas. Lektor Bergman gjorde till detta förslag tillägget att ersättare borde utses äfven i kyrkorådet. På hemställan af samma person beslöt stämman att hädanefter vid kungörandet af blifvande val namnen på de afgående och qvarstående ledamöterna i kungörelsen skulle angifvas.
Till revisorer af kyrkans räkenskaper utsågos kapten Ternstedt och sekreterare Gustafsson samt för skolans räkenskaper handl. J. Manthe och löjtnant S-lergren.
Stämman godkände den inlemnade räkvingen öfver ringklockornas försättande på vinkelaxlar, sedan arbetet blifvit af utsedde besigtningsmän godkändt.
Skolrådet hade i enlighet med inspektorens hemställan gjort framställning om förändring till ordinarie folkskolelärareeller lärarinneplats af en extra småskolelärarinnebefattning och begärde derför att stämman samma anslag som till öfriga ordinarie platsinnehafvare.
Då frågan föredrogs, anmärkte lektor Bergman att det icke vore förenligt vare sig med k. förordningen eller vanlig god ordning att komma med en sådan anslagsframställning få veckor efter det skolans stat blifvit uppgjord. Det vore af vigt att på en gång få veta, hvilka skyldigbeter man hade att utgöra. På grund häraf yrkade han uppskof med ärendet till nästa oktoberstämma. — Biskopen medgaf att talaren kunde ha rätt, men skäl kunde finnas, som gjorde att man måste bryta ordningen. Ett sådant fannes här, nämligen inspektörens yrkande, hvilket skolrådet var pliktigt att så fort som möjligt rätta sig efter. Dessutom vore det förmånligt, om platsen kunde tillträdas med skolårs början. — Lektor Bergman förmodade att inspektören framställ sitt yrkande flera än en gång, så att ??? slaget nog kunde ha varit färdigt ??? oktoberstämman. — Biskopen var tack sam mot talaren derför att han, en sparsamhetens målsman, i detta fall klandrat skolrådet för dess sparsamhet samt hemstälde, om ej ändå skäl funnes att bifalla den äskade förändringen.
Utan votering biföll stämman den extra småskolelärrinnebefattningens förändrande till ordisarie folkskolelärare- eller lärarinnebefattning och beviljades sålunda äfven derför nödiga medel.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

Den kyrkskrifna folkmängden

i Visby stad uppgår i dag 31 December till 7,099 personer, mot 6,992 personer samma dag 1889. Ökningen under året utgör alltså 107 personer.
Födda äro: 146 (76 män och 70 qv.)
Döda: 122 (58 män och 64 qv.)
Inflyttade: 651 (296 män och 355 qv.)
Utflyttade: 568 (238 män och 330 qv.)
Vigda: 43 par.

Norra landsförsamlingen:
Födda: 3 (2 män och 1 qv.)
Döda: 2 (2 män och 0 qv.)
Inflyttade: 33 (20 män och 13 qv.)
Utflyttade: 51 (29 män och 22 qv.)
Vigda: 2 par.
Minskning: 17.
Folkmängd: 140.

Södra landsförsamlingen:
Födda: 3 (1 man och 2 qv.)
Döda: 1 qv.
Inflyttade: 19 (8 män och 11 qv).
Utflyttade: 17 (9 män och 8 qv.)
Vigda: —
Ökning: 4.
Folkmängd: 70.

Pastoratets hela folkmängd utgör sålunda 7,309 personer.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

För Kongl. Gotlands infanteriregementes

räkning komma att utföras en del reparationsarbeten å kronan tillhöriga hus och bygnader å Wisborgsslätt äfvensom å förrådsbygnaden i Visby, hvilka arbeten omfatta:
Gröfre snickeri- och timmermansarbete, målning, plåtslageriarbete, en del stenhuggeriarbete m. m. äfvensom takstrykning.
Hugade spekulanter å dessa arbeten kunna före fredagen den 2 nästkommande Januari kl. XII på dagen ingifva skriftliga, förseglade, till förvaltningsdirektionen stälda anbud, hvilka skola inlemnas till Regementsintendenten W. Karlsson i Visby, som äfven lemnar närmare upplysningar om arbetenas beskaffenhet, tiden för desammas utförande m. m.
Till spekulanters kännedom meddelas:
att anbud kan omfatta såväl samtlige arbetena i sin helhet, som olika arbeten för sig;
att å anbudets omslag skall finnas antecknadt hvad detsamma afser;
att borgen af minst tvänne af Direktionen till säkerheten godkända personer skall vara anbud bifogad, så vidt afseende derå skall kunna fästas. Formulär till borgensförbindelse finnes tillgängligt iregementsintendentsexpeditionen;
att anbudsgifvare skall vidblifva afgifvet anbud intill detsamma hunnit af förvaltningsdirektionen pröfvas, hvilket sker intill den 15 Januari 1891; samt
att anbudsgifvare är skyldig att på af förvaltningsdirektionen bestämd tid afsluta kontrakt om arbetets utförande, vid stadgadt äfventyr.
I öfrigt hänvisas till föreskrifterna i Kongl. Majt:s Nådiga Kungörelse den 10 Maj 1889 (Sv. förf. saml. nr 15) angående förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende, hvilka föreskrifter i tillämpliga delar gälla till efterrättelse för arbetenas utförande.
Visby i November 1890.
Förvaltningsdirektionen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203

Dödsfall Anna Helena Hoffman

Att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla Enkan Anna Helena Hoffman, Homa i Stenkumla, den 28 December 1890, i en ålder af 73 år, 1 månad och 14 dagar, varder härmed slägt och vänner delgifvet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203