har under de två senaste dygnen rasat härstädes. Den började natten till onsdagen, ehuru den då icke ägde någon ovanligare styrka. Men i går natt bröt det löst. Vinden kom från sydvest och svepte halft orkanlikt fram öfver våra bygder. Polhem, som befann sig på resa hitner, hade det ganska besvärligt, men var dock här utanför rsdan kl. 3 på morgonen. Att inkomma i hamnen var dock icke tänkbart, utan fick ångaren hålla sjön söderpå, öch inlopp först vid 7-tiden på morgonen.
Så ingick, som sagdt, gårdagen med vinden fortfarande på vestsydvest. Men inemot kl. 12 kantrade den plötsligt öfver på nordvest. Och då började det.
Med piskande snö kommo de våldsamma vindilarne, tegelpannorna började dansa i luftsn, det var med knapp nöd man kunde komma fram på gatorna. Sjön gick förfärande hög. Vågbrytaren alldeles spolades öfver af hvarje sjö samt isbelades, ty temperaturen sjönk ett par, tre grader under fryspunkten.
Vinden drog sig alltmera öfver på norr och äfven styrkan tilltog.
Sorgligt att omtala, har stormen kräft offer af rätt dyrbar egendom på sarmma gång den gifvit Visby hamn en ytterligare rekommendation såsom varande af mycket farlig beskaffenhet under hårdt väder.
Som man vet, låg sedan före jul alldeles under vågbrytarens pir en större brigg, »Dalkarlså», till trefjerdedelar lastad med trä på Spanien.
Strax på eftermiddagen, omkring kl. 3,15, då orkanen nått sin böjd, började »Dalkarlså» slita i förtöjningarne. Af den ombord varande besättningen gingo då tre man i land för att förstärka dessa, men de hunno aldrig utföra sin afsigt, ty plötsligt rycktes akterförtöjningen sönder och skutan dref ut. Snart följde de andra förtöjniogarne efter, och fartyget dref redlöst. Ingenting fans att göra, och inom mindre än en halftimme låg briggen med styrbords sida fastkilad på refvet utanför Melanderska badhuset. Det behöfdes blott ännu några sjöar, och så bräcktes den tvärt af.
Der låg den sedan våldsamt rullande hela aftonen och natten, sedan de ombord qvarblifna varelserna, utom en hund, bergats i land i räddningsbåten.
Fartygets befälhafvare, kapten Jonson, hbitkom i går med Polhem efter ett besök i hemmet, och han kom lagom för att se kanske hela sin egendom — ty fartyget var till största delen hans eget — gå förlorad. Dertill var briggen icke assurerad, enär skepparen icke ansett aesurans nödig, så länge man låg i vinterlag.
En promenad nedåt hamnen och utåt vågbrytaren — ganska farlig att bestiga föröfrigt — visar nu, då stormen lagt sig, hur våldsam den varit. Plankor och bjelkar från strandskoningen äro lösslitna och ligga uppkastade i land. Vågbrytaren likoar en enda svallig, och de stora block som ligga på yttersidan af densamma, ha af vågorna vräkts uppåt ett godt stycke. Hamnfyren kunde icke tändas i går afton, enär man icke kunde komma dit ut på vågbrytaren och icke heller – vågade sig ut till piren i båt. Folk, som var ombord å den i yttra hamnen liggande briggen »Duo» för att förtöja, måste senare på aftonen i båt föras derifrån. Att sjön varit mer än vanligt våldsam synes deraf att fartygen i yttre hamnen äro isiga långt upp i riggen.
»Dalkarlså» kan anses vara fullständigt vrak. Man har redan börjat att berga i land at rigg och inventarier.
Lasten kommer att lossas i pråmar, så snart vädret tillåter. Hindrande för inloppet till hamnen ligger fartyget icke.
»Sofia» kunde naturligtvis icke afgå i går morgse, utan qvarlåg här till kl. 9 i dag på morgonen.
Från landsbygden och landthamnarne ha ännu inga större olyckor försports.
Möjligen blir förhållandet ett annat när telefonledningarna bli klara. De tll Hemse, Klintehamn och Fårösund bragtes i olag af stormen och i staden uppstod en väldig mängd kontakter. Skog har blåst ned rätt duktigt på sina ställen.
Vid Munkebos i Barlingbo borttog stormen en nyuppförd 50 meter lång ladu gårdsbygnad.
Telegrafen kinkade visserligen något i går, men längre afbrott inträdde icke.
I dag ha vi rätt kallt här. Stormen aftog fram emot morgonen. Sjön vräkar ännu försvarligt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Februari 1891
N:r 25
