Norra Gotland, 25 Febr.
Försäkra kreaturen. Då förliden fredag en person i Stenkyrka utsläppte en ko för att den skulle tå »motionera» en stund, hävde det sig ej bättre än kreaturet i glädjen gjorde några språng med följd att det föll omkull och bröt ryggraden af sig. Djuret var såsom vanligt här på landsbygden, ej försäkradt, hvarför ägaren gjorde ej så liten förlust,
Djerft. Vid Stenkyrkehuks fyrstation hände sig i söndags ett litet attentat, som kan illustrera hökens djerfhet. En bur med några kanariefåglar i stod på ett bord vid fönstret.
Ett, tu, tre kom en hök sättande, och troende sig få en god fågelstek, flög han rakt in i fönstret, så att glasbitarna yrde om honom, Han kom dock ej in i rummet, utan nedföll utanför fönstret, men hämtade sig strax och flög till skogs innan man hann straffa honom för hans djerihet.
Förste seglaren för i år sågs i söndags morgon passera förbi nordvestra udden med kurs sydvestvart hän.
Efter 21 år kom för en tid sedan mr Joh. Bolin från San Fransisko hit till slägtingar i Old Sweden. Han är anstäld i amerik. flottan, och lär efter besöket ämna sig tillbaka till »den fria vestern», der han har en god och som han sjelf säger i ekonomiskt afseende utmärkt plats.
Burgsvik, 10 Februari.
Ett »komiskt» kärleksdrama har nyligen uten här i trakten. Förhållandet har för Eder brefskrifvare skildrats sålunda: För omkring 4 eller 5 år tillbaka förälskade sig en af ortens »mindre affärsmän» i en flicka från en sydlig socken, hvilken under årens lopp haft tjenst på en bondgård norrut. Vid tillfälliga ferier från tjeosten, gästade hon alltid vår »grosshandlande», alldenstund föräldrarne voro stadde i mycket torftiga omständigheter.
Så förflöt en liten tid, efter hvars förlopp flickan började ledsna vid sin älskare, all denstund han ej på allvar ville uppfylla hennes önskan att bli hans maka. Alltnog, en annan älskare infann sig snart, som till och med förmådde flickan att flytta sina tillhörigheter till sig; men nu må man tro att den så plötsligt afskedade blef idel eld och lågor, helst som äfven flickan lemnade tjensten och flyttade till den nye fästmannen, en sjöman som i sin hemtrakt fått ett så storartadt namn som >»tusenkonstnär», för sin skicklighet i många olika yrken. Vår »grosshandlande» inledde derför åter kärleksunderhandlingar med. tösen, och som denna, nog lättroget, litade på hans försäkringar om evig trohet, fingo grannarne en vacker dag se vår »förste älskare» med sitt åkdon hos »tusenkonstnäran», hvarest han hämtade flickans saker. Åter förgiok en liten tid, och vår älskarinna såg sig åter bedragen i sina förhoppningar. Nu begaf hon sig hem till sina föräldrar, medtagande sina persedlar, i sitt sinne tämligen sorgsen öfver älskarens brutala beteende, Dock infann sig snart en tröstens och hugsvalelsens man i skepnad af den försmådde »tusenkonstnären» och nu skulle det blifva allvar af, de unga tu skulle blifva ett. Datta kom snart nog till vår »grosshandlandes» kännedom, som, nu åter upptänd af svartsjukans demon, en qväll efter skymningens inbrott begaf sig till flickans hemvist, der ban vid framkomsten genom det upplysta fönstret varseblef sni hatade rival i förtroende och kärlek språka med sin f. d, flamma, Men att så der »midt för näsan» se en annan i dens armar, som han älskat, det var för mycket äfven för en grosshandlare, hvarför han inom sig svor en dyr ed på att knäcka hvarje retben i den gynnade rivalens kropp. För detta ändamäl begaf han sig till dörren, men fann denna stängd innenför. Med några väldiga slag lyckades det enart för honom att bereda sig inträde; men den våldsamme gästen hade uppgjort räkningen utan värden, ty flickans fader, en knepig man, bade i förväg blifvit underrättad om den tillämnade visiten, hvarför han ombedt en granne, en karlavulen person, att, iförd frontimmerskläder och till oigenkänlighet maskerad, postera i föratugan för att på ett »känbart» sätt emottaga den objudne. Väl inkommen blet alltså vår »grossbandlande>, som nu var stadd i fullkomligt berserkaraseri, tämligen hårdhändt famnad af »fruntimret» och grondligt kringklappad. Som han nu icke såg någon annan utväg än att taga till harvärjan, ville han ut samma väg som han kommit in, men o fasa, dörren var nu äfven stängd af hans plågoande, hvarför det ändtligen lyckades honom att binda upp en dörr till ett annat ram som beboddes af en enka, för att der söka sig en fristad, men det var som att ha kommit ur askan i elden, ty gumman skrek allt hvad hon förmådde om hemgång och våld samt tillkallande af kronobetjeningen, hvarför hans läge icke var afundsvärdt. Omsider lyckades det dock honom att genom böner och en kontant erkänsla tysta gumman, samt blifva utsläpt i det fria, der han glad öfver att ha fått behålla sina refben oskadade, tämligen slokörad lunkade i väg mot hemmet, för att ej så snart åter begifva sig ut på slika äfventyr. Såvida ryktet talar sant, lär detta drama få ett efterspel inför vederbörande häradsrätt.
Burs, 25 Febr.
Såsom någonting ovanligt för denna årstid sågs här i går en igelkott kry och munter springa omkring i en trädgård.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 27 Februari 1891
N:r 33
