Såsom förnt är omnämdt hade komiterade för uppgörande af förslag till anskaffande af ett epidemisjukhus för sådant ändamål till stadsfullmäktige hemstält, att lägenheten Manhem måtte inköpas för 12 tusen kr.
Drätselkammaren, till hvilken saken hänskjutits, fann visserligen icke priset högt med hänsyn till fastighetens läge och jordareal. Enligt kostnadsförslag af stadsingeniören öfver beböfliga omändrin gar och reparationer af bygnaden för dess nya ändamål skulle dessa, en desinfektionsugn inberäknad, belöpa sig till 2,500 kr., och om sålunda 14,500 kr. kunde anses billigt för ett sjukhus berodde derpå, om icke för samma eller billigare pris ett nytt sjukhus kunde på annan plats erhållas, hvaröfver kammaren icke kunde yttra sig.
Ehuru såväl Visby vattenkurinrättningsaktiebolags styrelse som dess förre läkare i ingifna skrifvelser skarpt framhållit olämpligheten af att å Manhem förlägga ett epidemisjukhus, kuade drätselkammaren ej antaga att faran för smittans spridande derifrån skulle vara så särdeles stor, då ju en läkare instämt i förslaget om Manhems inköpande, men med kännedom om fördomarnes makt, höll kammaren för ganska troligt att ett så nära badanstalten beläget sjukhus skulle minska freqventen vid denna och då detta indirekt skulle vara ataden till stort men, ansåg sig kammaren böra ur ekonomisk syopunkt afstyrka det ifrågavarande köpet.
I ofvan omförmälda skrifvelser protesterade såväl Vattenkurbolagets styrelse som dr Nylander mot sjukhusets förläggande vid Manhem på grund af att derigenom badgästerna skulle komma att sky badinrättningen och staden derigenom lida ekono.nisk förlust. »Ansvaret för de menliga följderna komme att hvila på hrr stadsfullmäktige.»
Då ärendet i går föredrogs hos stadsfullmäktige uppträdde först
Borgmästaren: Ville ej yttra sig om hurnvila fördomen om en smittas lätta spridande från ett epidemisjukhus vore befogad, men den funnes dock. Fördomen vore seg, svår att utrota, helst då det ej gälde den fasta befolkningen här, utan flyktiga badgäster, som ej vilja tänka sig möjligheten af att bli utsatta för smitta, då de ligga vid en badort. Tyfas vore här vanligast. Vi voro ej rädda för den, men fastländingar hade fasa för densamma och det vore dessa ingalunda angenämt att under de ljumma sommardagarne ligga i palissaderna och veta att den smekande vind som susade öfver dem, ginge öfver tyluspatienter. Lyckligt, om badgästerna öfvergåfve blott palissaderna, men de öfvergåfvo nog också hela badorten. Invändas kunde, att det vore lika farligt, om sjukhuset låge i staden. Men då kande badgästerna alltid undvika att passera det. För öfrigt vore, ifråga om Manhem, endast läget något att bålla på. Huset var kallt och fuktigt. Svårt vore der att tillämpa de nya systemen för ett sjukhus, utan skulle det från början blifva gammalmodigt. Det funnes sålunda inga skäl att utsätta sig för de olägenheter man helt säkert skulle få, om epidemisjukhuset förlades till Manhem.
Hr Bergman gaf först en historik öfver sjukhusfrågan, huru den allt sedan 1884 vandrat från nämder till komitéar för att slutligen nu föreligga i detta skick. Komiterade medgåfve gerna, att Manhem ej uppfylde alla fordringar, betingade af nutidens hygien, men i stället motsvarade det kommunens förmåga att bära kostnaden för ett provisoriskt sjukhus. Läget vid hafvet hade fäst komiterades uppmärksamhet vid stället, vidare att der fans godt och rikligt med vatten, att pie var billigt, att egendomen genast kunde få tillträdas och att små reparationer tarfvades, Slutligen vunnes med köpet också den fördelen att arbetainrättningen fick ett behöfligt jordland. Alla ledamöter utom doktor Björkman, som varit frånvarande, hade varit ense öm att föreslå inköpet.
Drätselkammaren hade säkert fist sig för mycket vid fördomarnes makt. Då sjukhuset legat midt i staden har man ej skytt det och, om en fördom funnes, borde den ej oppmantras, Talaren fann att Vattenkur-bolaget alldeles för mycket ville lägga sig i stadens angelägenheter. Det hade, som man vet, redan förat velat underlägga sig stadens vägar, dess vatten, ja en del af hamnområdet. Genom palissaderna skulle ej sjuka föras utan genom Söderport och öfre vägen. Att badgästerna promenerade förbi Manhem vore alldeles onödigt; det fans andra vackra promenader. Hvad tyfus beträffar, uppträdde den vanligen på hösten, då badgästerna rest samt i spridda fall. Skulle allmän epidemi utbryta, blefve badorten nog skydd, hvar sjukhset än låg, Kunde någon föreslå en bättre lösning af frågan, sågo komiterade det med glädje. Yrkade bifall till komiterades förslag.
Hr Engström fann komiterades förslag vara det mest olämpliga man kunde tänka sig. Manhem vore så fuktigt, att det ej kunde bli sundt ens genom dränering. Olämpligt vore ock att lägga sjukhus på en plats, der dagligen 4—6 tåg gå förbi, Bättre plats vore Stenbergeka åkern utanför norderport. Den innehöll 9 tnld, och kunde fås för 3 tusen kr., 8 tnld kunde bortarrenderas eller säljas. Läget förträffligt, godt vatten. Protesterade mot komiterades förslag.
Hr Björkmanhade ej varit med, då komiterade bes!öto sig för Manhem. Vid senare besök der hade han funnit det ej lämpligt till sjukhus. Läget sj så otjenligt, eburn närheten till bebodda platser :j eå liten. Fara för smitta dock ej så stor för gruonarne. Deremot möjligt att vågbruset om höstarne, då sjukhuset mest skulle användas, kunde vara obehagligt för patienter, som behöfde sömn. Lämpligare vore, som föreslagits, Stenbergska åkern. Den låg närmare staden, hvilket vore bra för läkaren, men hade ändåinga grannar. Att köpa och inreda Manhem vore att sätta py klat på gammalt kläde. Hade man der tagit hänsyn till klosetter och badrum, som fordrade stort utrymme? Tillräcklig isolering för olika sjuke ej så lätt att der åstadkomma. Enligt stadgan måste sådant kunna ske. Allteå måste finnas särskilda utgångar, plats för olika sköterskor. Provisoriskt sjukhus hade man kanske tagit i oriktig bemärkelse. Nu för tiden betydde det ständigt sjukhus. Anspråken på dem stiga gapphörligt. Det skulle ej dröja länge förrän Manhem vore föråldradt.
Trodde Nr lämpligt till epidemiskt sjukbus. Det kunde ej så hastigt uppvärmas, som ofta fordrades. Eada sättet vore att kläda väggarne invändigt med trä, men det blefve dyrt. Af vigt vore att ha sköterskornas rum centralt. Kunde det fås på Manhem?
Om man strängt nagelfore förslaget, erbjöd det så många svårigheter, att ändamålet vore förfeladt om man använde Manhem, Instämde med drätselkammaren och föreslog att bygga af trä på Stenbergska åkern. (Flere instämmanden).
Hr Bergman: Komiterade hade nog tänkt på Stenbergska åkern, men ej föreslagit den åå det blefye dyrt att der skaffa vatten, som ej fans i öfre delen, utan antagligen måste ledas från St. Göran, Böjde sig för den vetenskapliga auktoriteten, men påpekade ännu en gång att kostnaderna måst tagas med i räkningen.
Hr Lindell: Efter dr Björkmans utredning yrkade ban på remiss till helsovårdsnämden. Hade varit böjd för bifall till komitens förslag, då med Manbems inköp också skulle fyllas en brist för arbetsinrättningen. Den då erhållna åkern kunde i afkastning ge 300 kr. om året, då kostnaden för sjukhuset egentligen blefve blott 8 tusen.
Hr Jeurling: Inogen större misshushållning finnes än att aptera gamls till ändamål, för hvilka de icke alls varit afsedda, Yrkade återremiss till komiterade med anhållan att de ville uppgöra förslag till ett sjukhus af trä på Stenbergska åkern för omkr. 12 tusen kr.
Hr Kolmodin hade hört att en myndighet begärt att komiten skulle framlägga antingen förslag till ett nytt sjukhus eller till reparation af det gamla, som, enligt hvad talaren hört, för en utgift af 2/3 af hvad ett nytt kostade, kunde bli så bra att ej dess make fovunes i Sveriges rike. Hvarför bade det ej gjorts? Komiténs förslag vore ensidigt och fattigt. Yrkade återremiss till komitéa, sm nu vore väl bsvandrad i saken, samt uppgöravde af reparatiousförslag å gamla sjukhusat för att man ej sedan måtte inbilla sig, att man gått förbi någonting förträffligt.
Hr Ihre yrkade afslag å komitens hemställen.
Hr Jeurling: Det vore egendomligt, om man nu skulle börja på med det gamla sjukbuset igen, då stadsfullmäktige just upptagit rjukhusfrågan i afsigt att få sjukhuset förlagdt utom staden.
Hr Björkman: Det gamla sjukhuset ännu sämre än Manhem, Om återremiss, skulle tal. bra gerna se, alt stadsfullmäktige bemyndigade komiten att vända sig till någon kunnig och i sjukhussaker förfaren arkitekt i Stockholm t. ex. arkitekten Kumlien. för uppgörande af förslag till sjukhus för 12—15 tnsen kr, Hr Kolmodin: Höll ej på gamla sjukhuset. Befarade att en stockholmsarkitekt skulle göra upp ett alldeles för dyrt föralag, Ett sådant kunde nog göras här på orten, Hr Engström: Vatten kunde lätt fås on Stenbergska åkern, Instämde med hr Björkman.
Hr Bergman: Stenbergska åkern blefve nog bra, men med särskilda kostnader. Det af hr Kolmodin åsyftade förslaget till reparation af gamla sjukhuset hade inkommit flere månader efter det komiterade fattade sitt beslut, som de ej kunde ändra, helst den nya tanken ej var så lockande. Komiterade bads fullgjort sitt uppdrag och återlemnat alla till saken hörande handlingar. Troligen skulle nya ögon upptäcka nya platser. Da gamla hade ej haft tur.
Hr Jeurling: Stkert skattade follmäktige till fullo komicens arbete och tal. vore Öfver tygad att afskgelsen icke skulle, mot fallmäktiges önskan vidhållas. Frågan borde remitteras till samma komiterade.
Hr Kolmodin instämde.
Hr Bergman: Från Stockholm blefve ett förslag mycket dyrt.
Hr Jeurling: Priset vore ju fixeradt till 12—15 tusen kr.
Hr Engström: Blott ritningar skulle infordras, kostnadsförslag kunde bäst göra sjelf.
Fullmäktige biföllo utan votering hr Björkmans förslag att återremittera ärendet till komitsrade med uppdrag att från follt sakkunnig person på annan plats anskaffa ritningar till ett epidemiskt sjukhus af trä för 12—15 tusen kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Mars 1891
N:r 40
