har blifvit ett af de spörsmål, hvilkas lösning ej längre utan den största fara kan uppskjutas till en cbestämd framtid, yttrar N. Dagl. Alleh. De, som med ifver visat Big vilja arbeta för stärkendet af vårt försvar, böra i denna fråga möta så mycket mindre motstånd, som det ligger i öppen dag, att Gotland i händelse af ett krig i Östersjön är i främsta rummet utsatt för en kränkning af rikets nentralitet. Ty en neutralitetsförklaring från vår sida skall näppeligen respekteras, derest vi genom uraktiåtenheten att sätta ön i försvarsskick nästan inbjuda en krigförande makt att sätta sig i besittning af en så vigtig strategisk punkt. De svårigheter, som härvid skulle möta en fiende, äro ej stora. Gotlands befolkning har visserligen underkastat sig större värnplikt än landsmävnen på fastlandet, men de 7—8,000 man, som kunna uppbådas till öns försvar, lära föga uträtts, då kanoner, gevär, ammunition, trängmateriel och ambulansväsen så godt som saknas. Ej heller kunna truppernas anse sig hafva några stödjepunkter i befästningarna på Enholmen och vid Fårösund, enär dessa omöjligen kunna erbjuda ett nämnvärdt motstånd mot ett någorlunda modernt artilleri.
Att konungens senaste Gotlandsresa måhända i främsta rummet föravledts af hans önskan att på ort och ställe göra sig underrättaå om de åtgärder, som kunna vidtagas för att trygga öns försvar, derom vittvar bland annat det förhållandet, att konungen åtföljdes af både krigsministern, schefen för generalstaben och schefen för fortifikationen. Och från resan vet map, att konungen ej inskränkt gig till att inspektera regementen, förråd och kaseraer, utan att ban aflagt besök vid de för försvaret vigtiga punkterna Slite och Fårösund och att han så väl der som på andra platser med de åtföljande generalsperspersonerna öfverlagt om eventuella »krigsställningar».
Konungen uttalade vid helsningsmiddagen i Visby den önskan, att de band, som förenade Sveriges folk och land, måtte knytas allt fastare, och sitt eget allvarliga uppsåt att verka härför har han vigat, då han med egna ögon velat se till, hvar detta band lättast kan brista — ej af bristande kärlek medborgarne emellan, men af fiendehand.
I samma fråga skrifver en af Gotl. Allehandas meddelare i hufvudstaden:
Då hvarje fosterlandsväns högsta önskan är, att vi framdeles måtte få lefva i fred och ro och ej genom några ärelystoa stormaktedrömmar eller hemliga, oklara allianser inblandas i de om verlds välde täflande makternas förvecklingar, har konungens resa tilldragit sig mer än vanlig uppmärksamhet inom landet, då ju en hvar måste inge, att enda sättet för häfdandet af vår neutralitet är vår yttersta aneträngning att omintetgöra försöken af en krigförande makt att beomäktiga sig den del.af vårt landområde, på hvilken en sådan makt med begärlighet måste kasta Jystna blickar såsom operationsbas. Vi tro oss ockeå veta, att den meningen på senare tider börjat göra sig gällande inom militära kretsar, att vårt land i en framtid ej har något att befara af nordeuropeiska förvecklingar, om vi genom ett starkt och tidsenligt försvar af Gotland (hvilket enligt fackmäns utsago hvarken lär vara någon svår eller synnerligen kostsam sak) kunna göra en fiende betänksam för att utan vidare sätta sig i besittning af ön. Vi hafva äfven hört uppgifvas — med hvad anspråk på sannolikhet lemna vi derhän — att TyskJands unge kejsate vid ett tillfälle lär hafva yttrat till vår konupg: kan onkel blott försvara Gotland, så svarar jag för resten.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103
