i onsdags afton i Tivoli var en i allo lyckad tillställning, hvilket ock tycktes senteras af den talrika publik, som hela tiden vimlade i det vackra Tivoli.
Genast man kom in, fick man ett satåtligt intryck genom en väldig flaggdekoration, som vid ett stort, lummigt träd höjde sig, öfverst krönt med Gotlands vapen. Derunder var ett smakfallt anordnadt blomsterstånd beläget, der det kommersades värre med blommor och bär. Till venster hade en japanes slagit sig ned med en hel del vackra saker till salu, hvilka han på skrikande slangfranska utbjöd åt publiken. Bredvid honom tronade en ståtlig arab, som på bruten egelska lät höra ett ordsvalll, som lockade stora skaror till hans tält, och de drogos derifrån endast af den ytterst roliga, öfverdådigt lyckade »professor Humbug» med frn, hvilka bjödo ot sina »schene Rarieteten» — hvaribland skönhetssalva icke saknades — till den åt professorns munvighet skrattande publiken. I ett stånd derbredvid bjöd en pittoresk ryska på åtskilligt »rökverk» och en ung dam vid hennes sida hade god åtgång med sina sötsaker.
Då man med något lättade börsar hunnit förbi denna rad, der man ocksh fastnat för flere lotter på åtskilliga mera värdefulla saker, kunde man roa sig med att kasta riogar på symmetriskt ordnande jernspetsar, hvilket — vi hade så när sagt — lika symmetriskt misslyckades. Så försökte man sin tur iskjatbanan och gick derefter till en högst komisk gammal fotograf-gumma, som mot kontant erkänsla lemnade oss en ögonblicksfotografi, och så slutade man ronden med att hos en af Ägirs döttrar försöka få ett napp i fiskdammen.
Nu ringde en klocka. Det var signalen att i ett charmant anordnadt turkiskt kafé, som upplystes af röda lampor, föreställningen började. Denna bestod hufvudsakligast i sång, utförd af en liten kör i svenska nationaldrägter kostymerade unga damer, hvarjämte man ock bjöds på en liten kopp äkta mocka. Förfriskningar hade man också tillfälle att intaga note i det fria, der näpet klädda unga Hebe\’r besörjde uppassningen.
Musik saknades icke heller. En lyckad positivspelare med »käring» drog på med »en långrandig visa om basaren i Tivoli», inte alls Iåograndig för öfrigt, notan riktigt muntrande och rolig.
Så fortgick det brokiga, sorlande marknadsvimlet med oupphörligt nya besökande, tills skuggorna begynte falla.
När sedan allt var slut och den sista af de till nära ett tusental uppgående besökande aflägsnat sig, samlades de i basaren deltagsnde till ett ebkelt samqväm i arbetareföreningens lokal, der ungdomen trådde dansen, tills midnattstimmen slog.
Sällskapet U. D:s ordinarie komité för nytta och nöje har i sanning all heder af sin tillställning, som inbragte nära nog 600 kr. brutto, hvadan tjenarinnefonden sålunda kan påräkna en ganska ansenlig förstärkning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Augusti 1891
N:r 120