Sjelfmord

medels hängning begick 4 Juli husbondehustrun Magd. Marg. Elisabet Christofferson vid Stora Klintegårda i Veskinda, Hon hade de två senaste åren varit svagsint och under sommaren 1890 åtnjutit vård å Visby hospital, men derifrån utskrifvits obotad. Hon hade sedan vårdats i hemmet och derunder flere gånger yttrat leda vid lifvet. Någon osämja makarne emellan hade icke rådt.
Två döttrar berättade vid polisförhör om tilldragelsen, att hustru C. gått in i ett rum på andra sidan förstugan och att då den ena dottern en kort stund derefter, omkr. 10 minuter, skulle utgå i kammaren för att efterse modren, hade denna hängt en garnhärfva på dörren och sedan lagt sig på knä och instuckit hufvodet i garnhärfvan med strupen liggande öfver densamma och sålunda ljutit döden.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

För en befästad plats

på Gotland, utom de redan befintliga vid Slite och Fårösund, såsom operationsbasis för möjligen blifvande försvarsrörelsen på ön uttalade sig det i gåri Etelhem samlade försvarsmötet. Önskningsmålet uttalades först af nämdeman Pettersson; Liffrlde. Med anledning häraf påpekade landshöfdingen att regeringen ingalunda förbisett detta. För flere &r sedan hade plan uppbygts till en befästad ställning IFollingbo, för hvilket kostnaderna beräknats till öfver millionen, men denna plan hade senare förkastats såsom mindre lämplig. Sedan, för tre år sedan, hade prins Karl under sin vistelse härstädes, utarbetat en annan plan med Tingstäde som den fasta punkten, och denna hade under konun: gens besök här varit föremål för granskning. För att utarbeta densamma i detalj hitkomma i Augusti månad 4—5 generalstabsofficerare. Möjligen komme redan till nästa riksdag regeringen att framlägga någon plan till ordnandet af denna vigtiga försvarsangelägenhet.
I öfrigt fattade detta möte rörande de förut omnämda frågorna samma beslut som föregående möten, i det att man enhälligt uttalade sig för 90 dagars öfningatid mot vederlag af grundskatternas af skrifning och aflösingens höjande åt beväringen till 50 öre, fullständig liketällighet med fastlandet samt bevärlogsålderas inträdande vid 20 år öfver hela riket. Beslutet fattades, sedan riksdagsman Norrby förordat detsamma. Såsom sansadt och uttryckande folkets önskningar, hvari nämdeman Pettersson instämde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Bröllop

firades härstädes i går afton mellan stadsläkaren i Hedemora fil. lic. Leonard Sahlin och fröken Ida Lemke, dotter till lektorn härstädes teol. doktor O. V. Lemke och hans maka. Vigseln förrättades af biskop von Schéele i kyrkogalen vid Mellangatan kl. 1/2 7 e. m.
Såsom tärnor och marskalkar fungerade: fröken Anna Lemke—pastor Kr. Sahlin, fröken Hedvig Lemke—kassör John Hellgren, fröken Elin Sehlin— doktor Westermark, fröken Charlotta Klingvall—redaktör Liedman, fröken Emelie Ehinger—kandidat Tingvall, fröken Nanny Åkerman—doktor O. Klintberg, fröken Dika Åkerman—doktor G. Dahlgren, fröken Elin Öfverberg—lektor J. A. Gylling, fröken Hilda Löfvenberg—tandläkare Samsioe, fröken Mimmi Kinman—hr R. Löfvenberg, fröken Agda Sillén—notarien Eneqvist.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Frågan om Gotlands föresvar

har blifvit ett af de spörsmål, hvilkas lösning ej längre utan den största fara kan uppskjutas till en cbestämd framtid, yttrar N. Dagl. Alleh. De, som med ifver visat Big vilja arbeta för stärkendet af vårt försvar, böra i denna fråga möta så mycket mindre motstånd, som det ligger i öppen dag, att Gotland i händelse af ett krig i Östersjön är i främsta rummet utsatt för en kränkning af rikets nentralitet. Ty en neutralitetsförklaring från vår sida skall näppeligen respekteras, derest vi genom uraktiåtenheten att sätta ön i försvarsskick nästan inbjuda en krigförande makt att sätta sig i besittning af en så vigtig strategisk punkt. De svårigheter, som härvid skulle möta en fiende, äro ej stora. Gotlands befolkning har visserligen underkastat sig större värnplikt än landsmävnen på fastlandet, men de 7—8,000 man, som kunna uppbådas till öns försvar, lära föga uträtts, då kanoner, gevär, ammunition, trängmateriel och ambulansväsen så godt som saknas. Ej heller kunna truppernas anse sig hafva några stödjepunkter i befästningarna på Enholmen och vid Fårösund, enär dessa omöjligen kunna erbjuda ett nämnvärdt motstånd mot ett någorlunda modernt artilleri.
Att konungens senaste Gotlandsresa måhända i främsta rummet föravledts af hans önskan att på ort och ställe göra sig underrättaå om de åtgärder, som kunna vidtagas för att trygga öns försvar, derom vittvar bland annat det förhållandet, att konungen åtföljdes af både krigsministern, schefen för generalstaben och schefen för fortifikationen. Och från resan vet map, att konungen ej inskränkt gig till att inspektera regementen, förråd och kaseraer, utan att ban aflagt besök vid de för försvaret vigtiga punkterna Slite och Fårösund och att han så väl der som på andra platser med de åtföljande generalsperspersonerna öfverlagt om eventuella »krigsställningar».
Konungen uttalade vid helsningsmiddagen i Visby den önskan, att de band, som förenade Sveriges folk och land, måtte knytas allt fastare, och sitt eget allvarliga uppsåt att verka härför har han vigat, då han med egna ögon velat se till, hvar detta band lättast kan brista — ej af bristande kärlek medborgarne emellan, men af fiendehand.
I samma fråga skrifver en af Gotl. Allehandas meddelare i hufvudstaden:
Då hvarje fosterlandsväns högsta önskan är, att vi framdeles måtte få lefva i fred och ro och ej genom några ärelystoa stormaktedrömmar eller hemliga, oklara allianser inblandas i de om verlds välde täflande makternas förvecklingar, har konungens resa tilldragit sig mer än vanlig uppmärksamhet inom landet, då ju en hvar måste inge, att enda sättet för häfdandet af vår neutralitet är vår yttersta aneträngning att omintetgöra försöken af en krigförande makt att beomäktiga sig den del.af vårt landområde, på hvilken en sådan makt med begärlighet måste kasta Jystna blickar såsom operationsbas. Vi tro oss ockeå veta, att den meningen på senare tider börjat göra sig gällande inom militära kretsar, att vårt land i en framtid ej har något att befara af nordeuropeiska förvecklingar, om vi genom ett starkt och tidsenligt försvar af Gotland (hvilket enligt fackmäns utsago hvarken lär vara någon svår eller synnerligen kostsam sak) kunna göra en fiende betänksam för att utan vidare sätta sig i besittning af ön. Vi hafva äfven hört uppgifvas — med hvad anspråk på sannolikhet lemna vi derhän — att TyskJands unge kejsate vid ett tillfälle lär hafva yttrat till vår konupg: kan onkel blott försvara Gotland, så svarar jag för resten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Lösen för silfverfynd

har tilldelats drängen A. Jakobsson och pigan Hilda Ahlgren, Österlings i Stånga 75 kr.; drängen Ant. Andersson, Tune i Väte, 200 kr.; Jakob Öfverberg, Norrqvie, och Anna Rindgren, Brunns i Grötlingbo 30 kr.; samt Olof Pettersson, Kinner i Lummelunda.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Något regn

föll i går vid middagstiden öfver södra Gotland. Regnet har i dag fortfarit till stor glädje för jordbrukarne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Vid premieringsmötet

i Hemse i onsdags voro äfven utstälda 24 får. Af dessa prisbelönades:
3 tackor, bl. ras, J. Endrell, Akebäck 1:a pr.
1 bagge, d:o M. Cedergren, Hulte 2:a pr.
3 tackor, d:o d:o d:o 2:a pr.
1 bagge, d:o K. Pettersson, Asarfve 1:a pr.
5 tackor, d:o. d:o d:o 2:a pr.
1 bagge, d:o P. Jacobssop, Hulte 3:e pr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Burs och Garda tings hushållsgille

sammanträdde i går i Etelhem, hvarvid omkring ett 40-tal gillesledamöter kommit tillstädes. Landshofdingen påpekade först den blifvande maltkornsutställningen i Visby 2 instundande Oktober, hvartill pris lemnats såväl af hushållvingasällskapet som af Gotlands maltfabriksaktiebolag. I fråga om myrodlingarne meddelades åtskilliga upplysningar. I Alskog fans Visne myr hvilken dikades för omkring 30 år sedan, men nu satt sig så att den behöfde dikas djupare, men härtill voro delägarne 20—30 stycken, åtminstose för närvarande ej hugade. Rörande Lau myr i Lye hade man kommit så långt, att lån för dess ntdikning begärts. I Etelhem hade possessionaten D. A. Malmros redan börjat odla Äkelösa myr. BStånga myr vore follständigt utdikad, men litet odlad. För insamlande af jordbruksstatistiska uppgifter utsågos lämpliga personer inom gillesområdets socknar. Upplystes, att ioom Garda fans ett enskildt mejeri med 40—100 kannor daglig mjölktillgång och ansåg landshöfdingen önskvärdt att ett mejeri komme till stånd äfven inom När socken.
Till gilleta ordförande återvaldes nämdeman O. R. Pettersson, Liffride.
Vid dagens premieringsmöten voro utstälda 3 tjurar, 19 kor och 2 qvidor, 6 baggar, 25 tackor och 32 lam.
Af dessa prisbelönades:

Nöt:
Tjurar (3—10 år):
From, A. Berglund, Lye 2:a pris
Svante, J. Pettarsson, d:o 3:a pris
From, J. N. Larsson, Alskog 3:a pris

Kor:
Nora, A. Berglund, Lye 2:a pris
Nora, J. Pettereson, d:o 2:a pris
Rosa, L, Larsson, d:o 2:a pris
Blända, L. Levin, d:o 2:a pris
Kulla, J. P. Olsson, d:o 3:a pris
Trinda, J. Eliasson, Garda 3:a pris
Leja, .K. Levin, Etelhem 3:a pris
Bälla, N. Levander, d:o 3:a pris
Flora, O. P. Olsson, d:o 3:a pris
Berti, Axel Brun, Lye 3:a pris
Charlotta, kyrkoh. Ahlander, Alskog 3:a pris
Rosa, Joh, Lingström, Etelhem 3:a pris
Vega, N. Hjorter, Stånga 3:a pris

Qvigor:
Blenda, J. Pettersson, Etelhem 2:a pris
Hjerta, J. A. Nilsson, d:o 3:a pris

Får.
Bagge, Cheviotras, J. Pettersson, Lillrone, 3:e pris;
Bagge, bland. ras, J.P. Olsson, Mannegårda, 3:e pris;
Bagge, blandad ras, Joh, Uddin, Ungbåtels, 1:a pris;
Bagge, Gotlandsras, J. HEliasson, Petarfve, 3:e pris;
4 tackor, blandad ras, Axel Brun, Lillrone, 3:e pris;
11 lam, bl. ras, L. P. Bodin, Botes, 3:e pris;
3 tackor, Gotlandsras, J. Eliasson, Petarfve, 2:a pris.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Biskopsvisitation

förrättades i lördags och söndags i Levide och Gerums församlingars pastorat, hvarvid biskop von Schéele i förrättningen biträddes af kontraktsprosten Alfvegren.
Först besöktes Levide församlings såväl folk- som småskola. Undervisningen ansågs hafva i småskolan ledt till ett mycket godt och i folkskolan till ett medelgodt resultat. I skolgången hade under de senare åren en fortgående förbättring inträdt, så att skolgångsprocenten nu utgjorde 95,55. Biskopen hoppades, att hvad härntinnan änvu återstode att önska skulle genom skolrådets och särskildt den nye kyrkoherdens bemödanden vinnas. Enligt beslut, fattadt med anledning af skolrådets vid senastefvisitationen 1886 framlagda förslag har under 3 år tio kr. årligen uttaxerats till underhåll, och utvidgande af sockenbiblioteket. För öfrigt hafva inga andra åtgärder, vare sig genom inköp af böcker eller på annat sätt, vidtagits för bibliotekets tillgodoseende, än att skolrådet 16 Sept. beslutat göra hemställan om åtgärder för att så fort som möjligt få biblioteket till stånd samt att bibliotekarie 8 sistl. Maj utsetts. Uttalande sin ledsnad öfver detta förhållande och sitt beklagande deraf, uppmanade biskopen skolrådet till ofördröjliga åtgärder härntinnan. För meddelande af undervisning i trädgårdsskötsel fans jordland afsöndradt, hvilket dock ansågs mindre lämpligt för ändamålet. Med tillit öfverlemnade biskopen åt skolrådet att ordna ifrågavarande angelägenhet vare sig genom att försätta landet i brukbart skick eller genom att utbyta det mot ett tjenligare. För skolan behöflig materiel ville skolrådet i mån af församlingens tillgångar på bästa vis tillgodose. I slöjd hade undervisning meddelats flickorna, men icke gossarne. Då skolans lärare var slöjdkunnig och lokal ansågs kunna beredas å skolans vind, förklarade sig emellertid skolrådet villigt att göra framställning om anordnande jämväl af manlig slöjdundervisning.
Vid besigtniogen af Levide kyrka anmärktes: sockeln å norra och vestra sidorna bör befrias från gräs och buskar; en i vestra portalen bortfallen kolonn bör med ny ersättas; åt trätornet bör egnas nödig omsigt och behöflig reparation. Kyrkorådet förklarade sig vilja vidtaga nödiga åtgärder för dessa bristers afhjelpande. Några utmed sockeln & kyrkans södra sida nppstälda grafbällar ansågos delvis hafva inskriptioner af antiqvariskt värde Pastor skulle sätta sig i förbindelse med riksantiqvarien för att få utrönt, hvilka af dessa kunde vara af det värde, att de borde på af riksantiqvarien anvisadt sätt skyddas mot vidare nötning. Beträffande kyrkans inre anmärktes, att korgolfvet, der likaledes grafhällar voro placerade, om hvilkas värde riksantiqvariens yttrande borde inhämtas, med första möjliga borde repareras och läggas i plan yta; för verkställigheten häraf ville kyrkorådet vidtaga nödiga — åtgärder. Likaså behöfde, för undvikande af obehag för pastor vid nattvardens utdelande, ändring ske med altarskranket, hvilket i förhållande till altargolfvet vore för lågt. Härvid fick emellertid tills vidare bero, enär pastor icke ville för sin del påyrka sådan ändring.
Å kyrkogården hade hvarje hemman sin särskilda grafplats. Å åtskilliga af dessa grafplatser hade under en följd af år inga nya grafvar kunnat öppnas, hvarför kyrkorådet uttalat önskvärdheten af att en omplanering af kyrkogården inom en ej så aflägsen framtid skedde. Detta uttalande kunde påräkna biskopens gillande och understöd. Å kyrkogårdens nordöstra hörn var sockenmagasinet beläget, hvarvid tills vidare fick bero, alldenstund\’ ingången var så anbragt, att säden icke behöfde transporteras & fordon öfver kyrkogården. Arkiv och inventarier granskades och lemnades utan anmärkning. Till arkivets skyddande mot fukt borde nödig ventilation af sakristian ombesörjas äfvensom arkivskåpet flyttas till en mindre fuktig vägg. Gerum kyrkas arkiv, som hittills här förvarats, borde för utrymmes vinnande flyttas till nämda kyrka. Med undantag af ofvan omförmälda grafhällar samt några små kopparmynt, om hvilkas värde och lämpligaste förvaring riksantiqvariens yttrande jämväl borde inhämtas, fonnos inga gamla minnesmärken i eller vid kyrkan.
Gerums skola besöktes derefter. Undervisningen kunde, ehuru läraren haft att handleda jämväl barnen inom småskolestadiet, anses i allmänhet hafva ledt till ett tillfredsställande resultat. Förfallolös frånvaro hade förekommit, så att t. ex. en gosse under senare tid varit utan förfall frånvarande 19 och en flicka icke mindre än 27 1/2 dagar, om hvilket förhållande läraren gjort vederbörlig anmälan hos skolrådets ordf. Likväl hade ingen vidare åtgärd blifvit vare sig af skol- eller kyrkorådet vidtagen till rättande och förebyggande af dylik beklaglig oordning, trots lagens tydliga föreskrift och biskopens uppmaning i detta afseende vid senaste visitationen. Icke heller hade, förrän på allra sista tiden något blifvit åtgjordt med anledning af uppmaningen vid samma visitation rörande skolträdgårdslandets uppodlande.
Förklaring kommer med anledning häraf att affordras vederbörande, under tiden I fråga tjenstförrättande vice pastorer, rörande det sätt, hvarp&k de i dessa afseenden iakttagit sina åligganden. — Slöjdundervisning hade ej meddelats i skolan, men på uppmaning af biskopen förklarade skolrådet sig vilja göra vederbörlig framställning om denna angelägenhet. Behofvet af undervisningsmateriel ville skolrådet på bästa vis tillgodose. Belysningen i skolan var mindre tillfredaställando, men denna olägenhet kunde genom bänkarnes omplacering och ett fönsters täckande lätt afbjelpas, om hvilken anorduving skolrådet ville draga försorg. Sockenbibliotek fans ej; skoirådet ville tillse hvad för bildandet af ett sådant kunde göras.
Till sist besöktes Gerum kyrka. Intet hade åtgjorts för afbjelpande at de vid förra visitationen anmärkta bristerna, cämligen: att affallen revetering å skeppets\’ norra yttervägg behöfde återställas; att de bortfallna kolopnerna å båda södra portalerna borde återställas; att tornspiran, som ansågs bräcklig, borde undersökas och dess fäste förstärkas; att sakristian utvändigt tarfvade putsning och att en spricka i densamma borde invändigt igenfyllas; att det söndriga klädet å predikstolspulpeten borde genast lagas och nytt sedermera anskaffas; samt att kronan närmast tornrummet likaledes borde lagas.
Å kyrkostämman, som hölls vid samma visitationstillfälle, hade dock beslut i enlighet med kyrkorådets förslag fattats om dessa bristers afbjelpande. Under nuttalande af sin förvåning öfver kyrkorådets och särskildt vederbörande vice pastorers uraktlåtenhet att låta bringa församlingens nyss berörda laga kraftvunna beslut till verkställighet, tillkännagaf biskopen, att vice pastorernas förklaringar rörande förhållandet komme att infordras. Såsom ytterligare brister anmärktes nu, att kyrkans sockel borde frigöras från gräs och buskar samt att tornhvalfvec borde omses och repareras, enär stark läckning förekommit i detsamma. Kyrkogården var tillräcklig men tarfvade omplanering. Fråga derom lär hafva förevarit redan för 25 år sedan. Om hurn härmed förhölle sig, skulle pastor så fort sig göra läte meddela upplysniog. Emellertid ville kyrkorådet, då sådan planering under alla förhållanden påkallades, göra framställning derom till församlingen. Ätven här var sockenmagasinet uppfördt å kyrkogården, i dess nordvestra hörn; af samma skäl som anförts i fråga om sockenmaga: sinet i Levide lät biskopen dervid tills vidare bero. Grinden till öppningen i kyrkogårdsmuren derinvid borde emellertid föreättas i anständigt och passande skick. Arkiv och inventarier lemnades utan anmärkning. Vidare granskades församlingarnas samtliga räkenskaper, utan att föranleda tlll annan anmärkning än att säkerheten för en förbindelse å 100 kr. borde ytterligare betryggas. Ministerialböckerna befannos vara med noggranhet och ordning förda.
Andra dagen efter slutad installationsförrättning och högmässogudstjenat hölls kyrkostämma, hvarvid biskopen med anledning af hvad under visitationen förekommit talade allvarligt manande ord till församlingarna. Af pastors embetsmemorial, som vid stämman föredrogs, inhämtades bland annat:
Gudstjensten bevistades ganska ordentligt, flitigare dock under den varma än under den kalla årstiden, Nattvarden brukades också ganska allmänt. Med söndagens helighållande var förhållandet bättre hos de äldre än hos de yngre. Passionsgudstjensterna hade varit fåtaligt besökta. Bibelförklaringar hade ej regelbundet hållits, utan endast någon gång. Ej heller hade kommunionföshör hållits, utan hade anteckningarne till nattvardsgång blifvit inledda med kortare förmaningstal. Husförhören besöktes ordentligt af båda församlingarne, Konfirmationsundervisning ägde rum hvartannat år. Dopet förrättades vanligen i hemmen, någon gång i kyrkan och framfördes barnen dertill inom föreskrifven tid. Vid dop i hemmen användes ej kyrkans dopskål. Frivilliga husbesök at pastor hade någon gång ägt rum. 1 segligt afseende anmärkte pastor, att en förbättring inträdt i så måtto, att dryckenskapslasten betydligt aftagit. Detsamma konde ej sägas om otukten, i det barn föddes utom äktenskap till lika stort antal som förut. Detta gälde dock endast Levide. — Doe tldre okyrkliga rörelserna tycktes ej ha haft nå on tacksam jordmån. De nyare rörelserna hade ej synnerligen tilltagit i styrka. Misstroende mot statskyrkan fans visserligen fortfarande hos de frikyrklige, men de voro dock mera fördragsamme, så att öppen strid existerade ej. En nattvardsförening funnes inom pastoratet. Af odöpta barn funnes inom Levide tre. Iogen lysning till borgerligt äktenskap hade sedan senaste visitation afkunnats. Något utträde ur kyrkan i laga ordning hade ej ägt ram.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103

Passagerarelista.

Från Stockholm med Gotland 7 Juli: doktorerna G. Säve, Westermark, Beronius, medicine kandid. Hedbom, lektor Lindberg, komminister Sjöström, major Uiller, konsul Öfverberg, hrr Björnvall 6 st., Daiid, Eklund, Uddenberg, J. Waldenström, H. Waldenström, Lidman, Andersson, Pettersson, Fries, Andersson, Holmberg, Hellgren, Willborg; fruarna Nordström, Elfstrand, Pettersson, Sjöström: fröken Vestholm, 22 däckspassagerare, — Med Polhem 8 Juli: doktor Lagerström, rektor Säwe, kassör Sandberg, ingeniör Liljeqvist, kapt. Hellerström, hrr Rydbom, Håkansson, Håkansson, Petré, Hellstrand; fruarna Laurin, Sjöström, Blanche, Wejdenhjelm, Gustafsson; frök:na Elbe, von Post, Amelong, 10 däkspassagerare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Juli 1891
N:r 103