Södra Gotland, 15 Aug.
Om rågskörden kan sägas, att den i sin helhet icke ännu är afslutad, ty bergningsarbetet har ju i högsta grad både försvårats och försenats af dot ihållande våtvädret. Rågen, eom var tämligen klent matad i axen, har vid verkställd tröskning ej gifvit »mycket i skäppona» som det heter, ty på många platser har ej ens en gammal tunna erhållits efter 90 band (d. v. sg. 1 1/2 lass); så att man med all sannolikhet kan antaga, att i qvantitetsväg denna vara kommer att mycket understiga fjorårets resultat. Sådden af detta sädesslag kommer, enligt hvad som är bekant, att taga sin början i medio af nästa vecka, ty första såningsdagen, påstå de gamle, infaller ju 19 på onsdag, och som tillräcklig, ja öfverflödig »myr» förefinnes i jorden; är det ej något skäl att dröja med sådden.
Afbergandet af hvetet, som äfven nu har sin tid, har till en del börjat härstädes, och kornet står äfven på sina ställen färdigt att falla för skördemannens lie; så att nu om någonsin har landtmannen fullt upp att göra med arbete.
För ett fatall missöde voro ett par ynglingar från Hamra utsatta för några dagar sedan, då de varit nog djerfva att begifva sig ut på s. k. dreffiske efter strömming. Då de nämligen skulle dra sina garn, råkade de — om at en händelse eller oförstånd låter jag vara osagdt — att bli skilda från störra delen af sina fångstredskap, hvilka de ej heller i nattens mörker lyckades finna åter, hvarför de måste så godt som »tomhändta» begifva sig i land. Sedermera lär dock garnen hittats utanför Grötlingbokusten af några fiskare, som återstälde desamma till sina ägare, emot en kontant summa för sitt besvär.
Från djurens lif kan följande förtjena att antecknas. En katta framfödde för en liten tid sedan å en plats fem stycken ungar, hvilka senare, en efter annan borttogos af ägaren och dränktes. Så snart kattmamma mörkte att hennes barnskara så småningom blef mindre, fann hon en ganska fiffig utväg. Med den qvervarande (en var blott qvar) ungen gaf hon sig derför en dag i väg, bärande honom så varsamt i munnen, och uppsökte så ett så säkert gömställe att ej, trots inga efterspaningar, densamma kunnat upp täckas.
— En landtman från trakten köpte för någon tid sedan en hund från en långt norr belägen socken, hvilken gändes på jernväg till Hemse och vidare på skjuts till den nye ägaren, En vacker dag var hunden försvunnen, man letade, frågade, sökte öfverallt i trakten men förgäfves. Omsider kom man på tanken att efterböra i det låvgt aflägsna forna hemmet, och der fanns hunden, som säkert letat sig hem till sin gamla husbonde.
Grymt lurade blefvo för en liten tid selan en tjenstepiga och en statkarlshustru, som å en bondgård voro sysselsatta med halmens undanskaffande på laduloftet under pågående tröskning. Husbonden, som sysslade på logen med halmen, undrade många gånger öfver att ej de båda fruntimren kunde hålla halmen borta, han stack upp till dem, hvarför han under rasten nedkallade de båda qvipnorna och begaf sig oförmärkt upp på loftet för att utröpa orsaken, och hvad fick han väl se, jo, diverse garnhärfvor med tillhörande nystan som voro undanstuckna under takåsen. Det gjorda fyndet togs genast i beslag af vår bonde, som lika oförmärkt åter aflägsnade sig, hvarefter arbetet efter vanligheten åter fortsattes. Nu blef det lif med halmen må man tro på loftet, och de listiga qvinfolken, som i sin tur öfverlistades af bonden, grubbla ännu i dag öfver hvart deras garn och pystan tagit vägen, såvida de ej få syn på dessa rader som kan upplysa dem om hos hvem det finnes.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Augusti 1891
N:r 126
