Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Vid granskning af senast utgifna redogörelse af statistiska centralbyrån för kommunernas fattigvård och finanser för år 1889, befinnes enligt tabell 5, att inom flera församlingar den personliga afgiften införts till högre belopp än lag föreskrifver eller högst 50 öre pr man och hälften pr qvinna. Då personlig afgift får upptagas endast för skolväsendets behof och således skall beslutas på kyrkostämma, faller skulden för olaglig utdebitering på hrr pastorer, och förvånansvärdt är det, att någon enda af dem kunnat tillåta ens framställning af en dylik olaglighet. De församlingar inom Visby stift, der olaglig utdebitering ägt rum under ofvannämda år äro: Björke (1 kr. på man, 50 öre på qvinna), Rute (60 öre och 30 öre), Ganthem (55 öre och 30 öre) och Viklau (65 öre och 40 öre).
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
ha under Augusti månad insatts kr. 13,425: 64 i 446 poster och uttagits kr. 15,276: 83 i 228 poster. Från krets böcjan ha insatts kr. 149,896: 04 och uttagits kr. 277,012: 11.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
invalde sällskapet D. B. V. igår efter afl. kandl. Molér adjunkten Karl Johansson. Framställning från nuvarande arrendatorn af sällskapets trädgård att redan i år få frånträda arrendet bifölls icke af samhället. Arrendetiden utgår 14 Mars 1892.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
i går afton i St. Nikolaus till förmån för domkyrboreparationen var på grund af det obehagliga vädret besökt af knapt ett hundratal personer. Programmet var ungefär detsamma som förra gången. Qvartettsånger afsjöngos, hr G. Romin föredrog ett par solostycken ur »Den ondes besegrare» och »Tannhäuser», hvarjämte publiken angenämt öfverraskades af att få höra den vackra folkvisan »Allt under himmelens fäste» sjungas af en för tillfället här vistande dam, hvilken en gång intagit en mycket framstående plats som sångerska vid vår lyriska scen. Den af hr Karl Romin anordnade vackra tablåen väckte nu likasom förra gången det lifligaste bifall.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
Under 1889, de senaste uppgifter, som i detta fall föreligga, utgjorde antalet fattigvårdssamhällen inom länet 94, deraf 93 på landsbygden. Af dessa senare voro 3 indelade i rotar. Inom länet funnos följande fattigvårdsanstalter: 80 fattighus med utrymme för 856 personer, deraf ett i Visby för 140, en fattiggård för 30 personer samt 21 mindre fattigstugor for 135 personer, deraf 3 i Visby för 60 personer. Hela antalet personer, som under 1889 åtojutit kommunalt understöd inom länet utgjorde 1,402, af hvilka 1,135 tillhörde landsbygden och 267 Visby. Hela antalet understödstagare inom länets landsbygd har sålunda sedan näst föregående &r minskats med 37 personer eller 3,2 procent. Med hänsyn till proportionen mellan antalet understödstagare och folkmängden visar sig, att fattigvårdsprocenten för landsbygden 1889 utgjorde 2,54 och understeg fattigvårdsprocenten i länet sålunda medeltalet för landsbygden i riket, hvilket utgjorde 4,47 procent. Högst i detta hänseende kommer fortfarande Vermlands län, der antalet understödstagare uppgick till 6,12 procent af folkmängden och sist Jämtlands län med 2,49 procent. Ser man till samtliga fattigvårdssamhällen i såväl städerna som landsbygden befinnas antalet understödstagare uppgå till endast 1 procent eller ännu mindre af folkmängden i Norrlanda, Anga, Träkumla, Tofta, Öja, Hamra och Gerum fattigvårdssamhällen. Antalet direkta understödstagare, såväl barn som äldre, uppgick till 367 män och 758 qvinnor, deraf å landsbygden 277 män och 31 qvinnor samt i Visby 90 män och 127 qvinnor. De indirekta understödstagarne, d. v. s. barn tillhörande understödstagare, utgjorde inalles 277, deraf 227 å landsbygden och 50 i städerna. De direkt understödda barnen fördelade sig på följande sätt: föräldralösa äkta 17, moderlösa oäkta 29 samt andra barn 108. Hela antalet barn, som sommaren 1889 åtnjöto fattigunderstöd inom länet, vare sig direkt eller indirekt uppgick alltså till 431. De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt: ogifta: 336, af hvilka 55 qvinnor med 85 eller tillhörande barn; gifta: 224, deraf 63 med 91 tillhörande barn, samt enklingar, enkor och frånskilda 411, deraf 50 med 101 tillhörande barn. I afseende på sitt kön fördelade sig de direkta understödstagarne i 367 mankön och 758 qvinkön. Härvid ger sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre understödstagare, i det att de förre räknade 77 mankön mot lika många qvinkön, hvaremot af de senare 290 voro män och 681 qvinnor. Denna qvinnokönets öfvertalighet tydliggöres deraf, att i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 179 af qvinkön eller 182 på landsbygden och 170 i städerna. Ser man till proportionen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o. s. v., så finner man att å länets landsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 10,4 procent; af äldre personer voro 23,5 procent gifta med 7,1 procent tillhörande barn, 15,9 procent gifta med 5,9 procent barn samt 30,1 procent enklingar, enkor och frånskilde med 7,1 procent tillhörande barn. Således inalles 79,9 procent direkta och 20,1 procent indirekta understödstagare. Antalet fullt försörjda understödstagare inom länet uppgick till 202 män och 282 qvinnor med 55 tillhörande barn, deraf å landsbygden 128 män, 212 qvinnor med 55 barn samt i Visby 74 män och 70 qvinnor. Delvis understödda voro 115 män, 351 qvinnor med 172 barn, deraf å landsbygden 104 män, 295 qvinnor med 125 barn samt i Visby 11 män, 56 qvinnor med 47 barn. Personer med tillfälligt understöd voro 50 män, 125 qvinnor med 50 barn, deraf å landsbygden 45 män, 124 qvinnor med 47 barn samt i Visby 5 män och en qvinna med 3 barn. Understödets beskaffenhet. Utackorderade voro 128 mankön och 148 qvinkön med 7 barn, deraf å landsbygden 106 män och 131 qvinnor med 7 barn, samt i Visby 22 män och 17 qvinnor. I sjukvårdsanstalter vårdades 14 män, 27 qvinnor med 1 barn, deraf å landsbygden 11 män, 21 qvinnor med 1 barn samt i Visby 3 män och 6 qvinnor. I egna hem understödda voro 110 män, 335 qvinnor och 163 barn, deraf å landsbygden 100 män, 293 qvinnor med 124 barn samt i Visby 10 män, 42 qvinnor med 39 barn. På annat sätt understödda voro 9 män, 37 qvinnor med 16 barn, alla å landsbygden. Understödstagarnes omsättning. Under året tillkommo 41 män, 91 qvinnor, med 12 barn, deraf å landsbygden 25 män, 69 qvinnor med 6 barn samt i Visby 16 män, 22 qvinnor med 6 barn. Under fåret afledo 35 män, 45 qvinnor med 3 barn, deraf å landsbygden 26 män, 39 qvinnor med 3 barn samt i Visby 9 män och 6 qvinnor. På annat sätt afgångna voro 33 män, 59 qvinnor med 44 barn, deraf å landsbygden 20 män, 48 qvinnor med 32 barn samt i Visby 13 män, 11 qvinnor med 12 barn. Till nästa år qvarvarande voro 299 män, 654 qvinnor med 230 barn, deraf å landsbygden 231 män, 544 qvinnor med 192 barn samt i Visby 68 män, 110 qvinnor med 38 barn. Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet år 1889 utgjorde 65,899 kr., deraf för landsbygden 43,138 kr. (2,134 kr. för hus och inventarier, 38,277 kr. för understödstagares vård och underh&ll samt 2,727 kr. för öfriga utgifter) samt för städerna 22,761 kr. (1,076 kr. för hus och inventarier, 16,194 kr. för vård och underhåll samt 5,491 kr. för öfriga utgifter). Totalkostnaden för hvarje understödstagare utgjorde & Gotlands läns landsbygd 38 kr. 1 öre; deraf underhållskostnad 33 kr. 72 öre, och utgjorde högsta värdet af en understödstagares fulla försörjning 200 kr. och lägsta samma värde 50 kr. eller i medeltal 102 kronor. Fördelade på länets båda härader och på Visby ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnader sålunda:
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
Docenten Söderberg från Lund, som uppehållit sig på Gotland för att påbörja aftelkningar af öns runminnesmärken, har nu öfver Öland afrest mot hemorten. Under den tid af två och en half vecka, som dr S. vistats på Gotland, har han noggrant undersökt den starkt nötta och derför mycket svåra inskriften på Pilgårdsstenen, som nu förvaras i Gotlands fornsal, äfvensom öfriga runminnesmärken i detta museum. Vidare hafva runstenarna i Sjonhem och Hogrän blifvit undersökta och aftecknade. Inskriften på de två runstenar, som finnas på det förstnämda stället, äro särdeles tydliga, och hafva på smärre felaktigheter när blifvit rätt återgifna af prof. Karl Säve i Gutniska urkunder. Deremot lyckades Säve icke fullständigt att läsa inskriften på Hogränsstenen. Denna sten, som är Gotlands otvifvelaktigt stoltaste runminnesmärke, låg sönderslagen i två delar på Hogräns kyrkogård framför kyrkans hufvudingång ända till dess den för några år sedan genom biskop von Schéeles initiativ blef upptagen och placerad på ett lämpligare ställe på kyrkogården. Under den långa tid af kanske århundraden, som stenen legat utsatt för de kyrkobesökandes trampande, har inskriften blifvit starkt nött; det oaktadt är större delen af den långa inskriften, som innehåller mer än 320 skrifttecken, ännu ganska tydlig och lättläst. Men på några ställen har inskriften varit grundare inhuggen och här hafva runorna blifvit nästan utnötta. Dock lyckades docenten S. läsa det mesta äfven häraf, så att inskriften, om man undantager några få runor, som blifvit bortslagna, då stenen sönderslogs, samt ett par runor, som blifvit fullkomligt bortnötta, nu är i sin helhet läst. Slutet af inskriften, om hvilket prof. Säve särskildt uttalat den förmodan, att det troligen aldrig skulle kunna läsas eller tydas, bildar en regelbunden fyrstafvig vers, som i öfversättning lyder sålunda: Rodbiern riste runor dessa, Gairlaif somma, han som godt kan. Af denna vers finner man, att tvänne runmästare varit engagerade för inskriftens inristande, hvilket möjligen förklarar att den blifvit så ojämt inhuggen. Tvänne runstenar, som af ålder voro kända vid Stenkumla kyrka, kunde icke återfinnas, då prof. Säve eftersökte dem. Dessa runstenar, som liksom stenarne i Sjonhem och Hogrän tillhöra Gotlands äldre runminnesmärken, återfann dr Söderberg på kyrkogården, der de voro lagda uppåt kyrkogårdsmuren. Under de sista dagarne af sitt vistande på Gotland gjorde dr S. en rekognoseringsresa till norra delen af ön, och han kunde derunder konstatera det sorgliga faktum, att den förstörelse, för hvilken Gotlands fornminnen varit utsatta, fortgått ända in till senaste tider. Många runinskrifter, som funnos i behåll ännu då prof. Säve på 40- och 50-talen insamlade dessa för kännedomen om det vigtiga gutamålet så dyrbara urkunder, hafva sedermera försvunnit. Sålunda funnos ursprungligen i Lärbro 13 runinskrifter. Af dessa voro ännu 10 i behåll, då Säve 1854 besökte platsen; men dr S. kunde ej återfinna mer än 4, och äfven af dessa 4 hade två blifvit stympade efter Säves tid. I Boge kyrka fann P. A. Säve 1864 en runsten, men äfven denna är nu försvunnen. Senare hade vid kyrkotornets nedtagning en större, mycket märklig runsten blifvit upptäckt. Runstenen hade vid upptäckten varit hel och fullständig, efter hvad det för dr S. uppgafs, med undantag af att ett stycke nedtill saknades, men sedermera hade den blifvit sönderslagen i sju stycken och ett af dessa hade blifvit bortslarfvadt. Det öde, som denna runsten undergått, är så mycket mer att beklaga, som inskriften är ganska gammal och tillhör en tid, från hvilken endast få minnesmärken äro kända. Det stora flertalet af Gotlands runinskrifter hör nämligen till tiden efter-år 1300. Runskriften bevarade sig nämligen på Gotland långt efter kristendomens införande. Under sina färder på ön systelsatte dr S. sig också med undersökning af Gotlands ortnamn genom att efterhöra hur dessa af folket uttalas. Som bekant hafva de gotländska ortnamhen blifvit svårt förvrängda af de danska och svenska med öns egendomliga språk obekanta myndigheterna, och enda sättet att få reda i dessa förhållanden är att efterhöra hur namnen ljuda på folkets läppar. Sockennamnet Alskog, såsom det officiela skrifsättet är, har sålunda ursprungligen ingenting att göra hvarken med al eller skog. Folket uttalar namnet Alskä; i en gammal urkund heter det Alsku och samma form förekommer också i en ruinskrift på en guldring från Dalhem, som nu förvaras i statens historiska museum. Af dessa former finner man att socknen borde kallas Alska, och det är af den form ordet i fornspråket hade (forngutn. Alska, Alsko) som man skapat den oäkta formen Alskog. En liten holme utanför Slite kallas på topografiska kårens karta Öskäret, men detta namn begripes ej af folket i trakten, som i stället kalla ön på sitt språk Hojskier, hvilket på svenska öfversatt blir Höskär, och namnet innehåller sålunda ingalunda den stötande pleonasm, som ligger i den officiela namnformen. Dr S. beklagade, att han för dessa forskningar saknade ett vigtigt bjelpmedel; nämligen en ordbok öfver Gotlands folkspråk, som innehöll ordförrådet, återgifvet med vetenskaplig beteckning. Vi ha oss bekant att denna brist kunde lätt afhjelpas. Lektor M. Klintberg härstädes har nämligen insamlat ett betydande materiel för en ordbok öfver södra Gotlands folkspråk. Såsom född härstädes, är han fullt förtrogen med folkets uttal af orden och har genom föregående arbeten öfver gotländska folkspråket visat, att han äfven är fullt hemmastadd i det af de nordiska språkforskarna antagna vetenskapliga beteckningssättet. För att lektor Klint bergs arbete skall blifva allmänhetens egendom är ett pekuniärt understöd behöfligt, och är det att hoppas att detta på något sätt må kunna beredas.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
I anseende till afflyttning från stadshotellet låter fra Mathilda Berger genom offentlig auktion, som förrättas derstädes torsdagen den 3 September 1891 från kl. 10 f. m., försälja ett större parti bättre, till största delen alldeles nya möbler, såsom: 1 godt piano, flera stycken klädda resårsoffor och stolar, wiener-soffor och stolar, divan-, spel-, fönster- och jernbord samt nattduksbord, byråar, speglar, kommoder, en större spegel i förgyld ram med bord, 1 mindre spegel i mahogoyram med bord, imperial- och andra enmanssängar, fjäderbolstrar och kuddar, madrasser af tagel och krollsprint, hvita och stoppade sängtäcken, lakan, örongottsvar och handdukar; nysiltver: 2 st, 5-armiga ljusstakar, kaffekannor m. m., malmljusstakar, 5 st. salongskronor, 2 st. 5-armiga lampkronor, flera mindre hänglampor och lampetter, en mängd större å mindre kopparkärl; lefvande bättre växter jämte mycket annat. Sakerna få beses dagen före auktionen från kl: 10 f. m., till kl. 6 e. m. Kände, vederhättige inropare erhålla 2 månaders anstånd med betalningen, andra få betala kontant. Visby i Augusti 1891. Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
i fabrikören J. W. Fornells konkurs kallas till sammanträde å rådhuset härstädes onsdagen den 15 i denna månad kl. 12 på dagen för att besluta i åtskilliga konkursboet rörande frågor. Visby 1 September 1891. RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
Tillkännagifves att Sjökaptenen Johan Konrad Norlund stilla och fridfullt afled i Skellefteå i tron på sin frälsare onsdagen den 12 Augusti 1891 i en ålder af 23 år, 6 mån. och 24 dagar, djupt sörjd och saknad af oss, 9 syskon och många vänner. Anna Erika Norlund. J. P. Norlund. Uppenb. 14: 13.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 2 September 1891 N:r 135
