Dag: 12 maj 2024

hade, som bekant, hos stadsfullmäktige gjort framställning dels om upptagande af en port ut till nya skolhuset på östra stadsmuren närmast söder om Österport, der muren är delvis raserad, dels om anläggande af en väg derifrån till skolbygnaden, för hvilket ändamål åtskillig infäst mark behöfde utbytas mot annan staden tillhörig jord.
Sedan drätselkammaren häröfver yttrat sig och den person som ägde den infästa marken, förklarat sig villig att afstå nödigt område för sagda väg mot vederlag af annan mark, uppdrogo hrr stadsfullmäktige i går åt sin ordf. att jämte sekreteraren aflåta skrifvelse i och för erhållande af tillstånd till murens genombrytning, samt bifölls såväl vägens anläggning som det derför erforderliga tomtutbytet.
I sammanhang härmed, anmärkte oråf., att den skrifvelse rörande förut ifrågasatta muröppningar, som afgått till antiqvitetsakademien och som stadsfullmäktige 15 Juli uppdrogo åt magistraten att återkalla, icke ännu kommit fullmäktige tillhanda, hvarpå hr borgmästaren upplyste att skrifvelsen genom magistratens försorg återfordrats.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

föranledde, som bekant, domkapitlet att ingå till k. m:t med begäran att af stadsmedel en nödig summa måtte erhållas för dessa pelares reparation — om vi ej missminna oss 2,400 kronor.
Svar å denna domkapitlets framställning anlände i går telegrafiskt och, ehuru det kunde tyckas, som om man skulle vara angelägen om att låta församlingarne otan dröjsmål få del deraf, då frågan ytterst gäller dem, sträfvar man dock att hålia nämda svar så hemligt som möjligt.
Icke desto mindre tro vi oss, på grund af från hufvudstaden inhämtade upplysningar, vara i tillfälle meddela, att svaret: på domkspitlets här ofvan nämda framställning icke utfallit i önskad riktning, hvadan alltså de bristfälliga pelarne torde komma att för restaurering öfverlemnas åt en blifvande generations omsorger.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

beviljades i går af hrr stadsfullmäktige på ansökan af småländska stadsbypoteksföreningen å tomterna nr 61 vester om staden samt nr 12—16 i Norderrotens 2 qvarter;
på ansökan af Elisabet Hjertqvist å tomten nr 15 i Klinterotens 2 qvarter.
— Ansökan af maskinisten K. V. Sundström att få inlösa till frijord f. d. hospitalstomten ar 63 i Norderrotens 3 qv. samt en liknande ansökan af Fredrika Kristina Nordström rörande tomten nr 39 i samma rote cch qvarter, biföllos.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

efter handl. L. N. Åckander, som afsagt sig uppdraget, valde hrr stadsfullmäktige i går med 14 af 23 afgifna röster bankbokhållaren Anton Pettersson.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

för utseende af god man vid utstakning af gränslinien mellan kronans och stadens mark invid länsfängelset utsågo hrr stadsfullmäktige i går öfverstelöjtnant O. Carlstedt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

i stadsfullmäktige afsade sig i går på grund af sjuklighet trädgårdsmästare John May.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

på sön- och helgdagar väcktes i går hos hrr stadfullmäktige af fabrikör Karl Lindell två motioner.
Den ena gälde vin och maltdrycker.
Motionären anförde, att rätt till vin- och maltdrycksutskänkning tillkomme dels bränvinsutskänkningsställena, dels matserveringsställena och dels bierstugor ock kaféer. Utskänkningen å matserveringarna torde, enligt motionärens åsigt, vara för den allmänna ordningen ofarlig. Dock borde i tiderna för utskänkningen å dessa ställen ingen skillnad göras å helgdagar och söckendagar, hvarjämte bestämmelserna om utskäukningarnes tidigare upphörande &å helgdagsaftnar och s. k. stortorgdagar torde böra bortfalla. Icke heller vore behöfligt att för dessa ställen stadga särskilda utskänkningstider för särskilda årstider. På grund häraf borde utskänkning tilllåtas mellan kl. 6 på morgonen och 10 på qvällen; dock skulle på helgdagar utskänkning vara förbjuden under gudstjensterna.
Beträffande kaféer och bierstugor förekomme der mera sällan missbruk på söckendagarne, men deremot ofta på sön- och helgdagar. Detta borde genom skärpt ordning stäfjas.
Då förtäringen af vin- och maltdrycker såsom njutningsmedel icke kunde anses inga bland den långt öfvervägande största och ordentligare delen af befolkningens vanor och bebof, utom vid måltiderna, till hvilkas intagande kaféer och bierstugor endast undantagsvis användes, torde den nuvarande helgdagsutskänkninger (kl. 8—9 f. m, och 12—2 e. m.) icke vara af bebofvet påkallad, under det att densamma just dessa tider gåfve anledning till i ögonen fallande missbruk.
Vid sådant förhållande ansåg motionären, att helgdagsutskänkning af vin och maltdrycker borde å dessa tider indragas och tillåtas t. ex. endast mellan kl. 5—8 e. m., då gudstjenst ej hålles.
Beträffande söckendagarne torde serveringen af dessa drycker å bierstugor och kaféer, oberoende af årstiden, böra inskränkas till kl.
9 på aftonen, på helgdagsaftnar till kl. 8 och stortorgdagar till kl. 4 e. m.
Alltså: utskänkning å söckendagar kl. 7 f. m.—9 e. m. och helgdagar kl. 5—8 e. m.
Motionären hemstälde att fullmäktige ville tillsätta en femmanskomité för att inkomma med förslag till ny ordnisgsatadga beträffande utskänkning af vin och maltdrycker. Den andra motionen rörde bränvinsutskänknivgsställena.
Den matservering, som enligt författningen å dessa ställen skulle fionas, toges å en del etällen nästan icke alls i anspråk af den allmänhet, som der vore gäster. Tilldessa ställen hörde stadens båda krogar.
Å dessa ägde en matservering af säregen art rum &å helgdagar, då spritdrycker der icke finge serveras utan till spisande gäster. Den inskränkte sig vanligen till en smörgås, hvadan påtagligt vore, att de der s. k. episande gästerna icke besökte ställena för matens, utan för spritdryckernas skull.
Förargelseväckande uppträden utanför dessa krogar vore å sön- och helgdagar allt utom ovanliga.
Rätt till utskänkning hade krogarne kl. 8 —9 f. m. 12—2 e. m. samt 5—7 e. m. under sön- och helgdagar, undantagande, om gudstjenst då infölle. Men motionären ifrågasatte om de alls behöfde vara öppna sådana dagar.
Med nykterhetsrörelsens framsteg hade i vårt samhälle lyckligtvis en annan uppfattning än förut börjat göra sig gällande och motionären trodde att de skulle vara få, som komme att sorja öfver dessa söndagsfriden störande krogars helgdagsstängniog, med undantag möjligen för middagstimmarne.
För måogen familj skulle krogarnes stängande om söndagarne vara välkommet, helst dyr tid syntes stå för dörren, Äfven från moralisk synpunkt vore det önskvärdt att så blefve förhållandet.
Enligt motionärens mening vore det samhällets plikt att understödja nykterhetssträfvandet, och ett steg i denna riktning vore att förhindra söndagsutskänkningev. Möjligen kunde detta ske genom att stadsfullmäktige beslöto ett ordningsstadgande i denna syftning, men detta torde ej vara behöfligt, utan föreslog motionären,
att stadsfullmäktige ville i skrifvelse till bärvarande spritbolag anhålla, att, om utskänkning under sön- och helgdagar i de båda utskänkningsställena icke kunde helt och hållet upphöra, densamma likväl måtte varda inskränkt till tiden kl. 12—2 e. m.
Motionerna bordlades.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139

af korrugerad plåt, 94 fot lång, 22 fot bred och 9 1/2 fot hög, hade direktionen för åogbåtsbolaget Gotland hos stadsfullmäktige ansökt om fritt upplåten plats öster om hamnspåret midt för ångbåtarnes tilläggniogsplats. Hamndirektionen och drätselkammaren, hörda i saken, hade båda tillstyrkt bifall till densamma.
Då frågan i går förekom till behandling hos stadsfullmäktige, uppstod någon stunds öfverläggning:
Hr Kolmodin ansåg att ärendet borde remitteras till bygnadnämden. Det vore nämligen svårt att utan vidare omedelbart efter stadsplanen fastställelse lemna bifall till något, som innebure en ändring af densamma, enär godspaviljongen icke komme att ligga på den för en varuhall bestämda platsen.
Hr Bergman instämde. Härtill komme bygnadens ovanliga fulhet. Dess uppförande komme att motarbeta hvad som hade varit meningen med den kostsamma regleringen.
Derför yrkade tal. remiss till bygnadsnämden med uttrycklig anhållan att hänsyn måtte tagas så väl till det föreslagna läget som bygnadens utseende.
Ur Jeurling var af föreg. talans mening, att bygnaden vore allt annat än vacker såsom 94 fot lång och 9 fot hög. Men måhända hade ångbåtsdirektionen fullgiltiga skäl för just detta utseende på paviljongen?
Hr Ekman betonade, hur påträngande behofvet vore af en dylik godspaviljong, mest i trafikanternas intresse. Naturligtvis ville man göra den så billig som möjlig. Enligt föreliggande ritning, komme den att kosta omkring 2,400 kr. Erkände villigt att den ej var vacker. Skulle frågan än ytterligare uppskjutas, kunde paviljongen ej komma till stånd i höst eller den tid, då den bäst behöfdes. Trodde att frågan om platsen vore tillräckligt utredd. Meningen vore ju ej att få infäste å densamma, ty bygnaden kunde ju vid behof flyttas. Yrkade beslut vid detta sammanträde.
Hr Bergman tviflade på, att man hade rätt att göra ändring i den af k. m:t bestämda platsen för en varuhall.
Hr Kahl: Då det här vore fråga om en bygnad uteslutande för praktiskt behof, borde man ej så mycket fästa sig vid det estetiska. Naturligtvis kunde ej ett skjul bli så särdeles vackert. Från denna syppunkt torde ej finnas skäl för afslag, likasom ej heller från synpunkten af den begärda platsen, hvarför talaren yrkade bifall till den af drätselkammaren och hamndirektionen gjorda framställningen.
Hr Kolmodin: Om paviljongen lätt kunde flyttas, hvarför ej då lägga den genast på den i stadsplanen bestämda platsen. Att den lades några fot längre bort, skulle väl ej kunna utgöra något trafikhinder,
Hr Bergman. Det estetiska borde ock tagus med i räkningen, Att ännu några månader hjelpa sig utan godspaviljoog skulle väl ej vara så farligt, helst spannmålstrafiken, beklagligen, i höst ej torde blifva så stor.
Hr Engström instämde med hr Kolmodin.
Hr Jeurling: Om man såge saken från det allmännas synpunkt, kunde frågas, om staden utan ersättning borde upplåta plats åt godspaviljongen. Platserna vid hamnen vore dyrbara. Yrkade remiss till bygnadsnämden.
Fullmäktige stannade också vid ett liknande beslut. Bygnadsnämden skulle äga att taga frågan i öfvervägande såväl med hänsyn till den begärda platsens förbållande till stadsplanen som med hänsyn till bygnadens beskaffenhet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1891
N:r 139