Månad: maj 2024

om förbud för bränvinsförbränning under viss tid, som beslutats af pykterbetsvännerna i Visby, har ou öfverlemnats till konungen af dr Henrik Berg och söndagsskolemissionären Veseman.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 September 1891
N:r 144

för September månads förra hälft omförmäla 4 fall af nervfeber, deraf 3 i staden och 1 i Visby distrikt, samt 14 fall af inflaen: sa, 4 i Slite och 10 i Hemse distrikt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 September 1891
N:r 144

blef det i stan efter vanligheten i sammanhang med stortorgdagen i onsdags. Redan före middagen började berusade personer synas här och hvar på gatorna och å byrummet samt vid och utanför stadens portar, och ett eller annat slagsmål i mindre skala etablerades, dock utan att polisen hann eller behöfde inskrida.
Ju längre det emellertid led på dagen, ju mera tilltog de rusigas bångstyrighet och polisen hade fullt upp att göra med att afstyra uppträden med ty åtföljande folksamlingar. Sin plikt likmätigt för sökte den att der så ske kunde få i väg de onyktre bråkmakarne till deras respek tive landsändar och, tack vare i de flesta fall de berusade åtföljande personerna, lyckades detta oftast. Dervid utspelades mången sorglustig scen. Så sågo vi ute på södra landsvägen, huru polisen och en qviona — troligen hustrun — med all makt arbetade för att få upp en vildsint landtman i en trilla. Han skrek, sparkade och slog och qvinnan måste tills slut kasta sig öfver och hålla fast den druckne. Så bar det i väg ett stycke, tills den oregerlige åter lyoskades krångla sig af då han i raglande språng begaf sig af tillbaka mot staden. Dock segrade qvionane ihärdighet ännu en gång. Hon fick ånyo sin man upp till sig i vagnen, som vi sedan förlorade ur sigte.
Ea och annan måste dock polisen taga hand om, en fyra eller fem personer, som trots upprepade tillsägelser att hålla sig lugna, dock förde det vildaste väsen. Efter mycket besvär lyckades ordningens hand hafvare få bugt med dem samt släpa in dem i vakten, der de så småning om lugnade sig. En af dem hann dock dessförinnan lista sig ut ur fiskan, der han insatts, hvarefter han tog ett språng genom det stängda fönstret, som helt och håilet sönderbröts, ut på gården, der han dock genast blef gripen. En yngling, som vid 7-tiden på aftonen roade sig med att dunka på vaktkontorets fönster, fångades först efter en längre hetsjagt, hvarefter han, upphäfvande riktiga indiantjut, måste bäras in i polisvakten.
Vår militär föranledde torgdagen ingen anmärkning. Endast en af dem lär ha låtit komma sig någon mindre oregerlighet till last. Mlitärpatrull gick genom gatorna på eftermiddagen, hvilket torde väsentligen ha bidragit till ordningens upprätthållande.
Sorgligt att säga, iakttog den marknadsbesökande allmänheten icke den hållning den borde gent emot polisen. Icke nog med att den i stora skaror skränande följde efter, när någoa blifvit fasttagen, utan försök gjordes äfven att fritaga de anhållne och uppe på Vådklockegatan hördes bland hopea ifriga rop på att störta konstaplarne ned för den derinvid befintliga branten. Detta är ett ovärdigt uppförande, som måste stämplas som en mycket svårare förseelse än sådana de anhållne läto komma sig till last, redlöst druckna som de flasta af dessa voro. Om man icke kan fordra att allmänheten hjelper ordningsmakten i dess svåra och otrefliga värf, borde man åtminstone kunna ha anspråk att samma allmänhet icke inskrider hinderligt, utan tyst fogar sig och låter rättvisan ha sin gång.
Såsom exempel på, i hvilket tillstånd flere af dem voro, som polisen måste omhändertaga, kunna vi nämna, att tre af dessa, som i går ångerköpta instälde sig i polisvakten, förklarade sig kort innan de gingo ut på marknaden ha i ett drag slukat 2 hela dricksglas bränvin per man, hvarefter de på byrummet spädt på mel några flaskor öl hvar. Att de då icke »dagen efter» hade det ringaste minne af hvad de företagit sig i onsdags torde vara förklarligt.
Polisrapporten öfver marknadsbråket är icke ännu i ordning, men »dagens hjeltar» torde inom kort samt- och synnerligen bli påminta om stortorgdagen 16 Sept.
1891 genom stämningar till Visby rådhusrätt.
Ea sorglig syn var att på onsdagsaftonen se den ena bekymrade qvinnan efter den andra inkomma på polisvaktkontoret och fråga efter sin man eller son. De flesta funnos icke der, men en razzia senare fram på qvällen i stadens omgifningar skulle säkert ha lemnat en icke så liten skörd at tungt insomnade redlöst rusiga marknadsbesökare.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 September 1891
N:r 144