Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
på nya kyrkogården fördes i går afton kl. 6 stoftet efter aflidne handlanden R. V. Molér, följdt af ett stort antal fränder och vänner från hela Gotland samt särskildt af en hel del D. B. V-ister, som så ville gifva den hädangångne, nitiske brodern ett sista farväl.
Jordfästningen förrättades af pastor Söderberg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127
med ägaren medicin. professor Louis Lenoël från Paris jämte två reskamrater ombord ankom i måndags till Klintehamn, der ägaren steg i land och med ångf. Klintehamn fortsatte resan till Stockholm och Kristiania.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127
i domkyrkan beslöt måndagens stämma att placera den nya orgeln, Sågom bekant hade arkitekten Pettersson ifrigt förordat detta, och den framstående orgelspelaren G. W. Heintze i Lund hade också ansett detta konna vara fördelaktigt, om orgeln komme att stå på läktare och sidoskeppets hvalt vore lika eller nästan lika högt med hnfvudskeppets, hvadan kyrkorådet föreslagit sidoläktaren som plats för orgeln. I frågan uppstod en stunds öfverläggning.
Lektor Bergman var likasom tillförene emot orgelns placerande på nordvestra läktaren. Han yrkade fortfarande att den måtte ställas midt emot högaltaret såsom i de flesta Iutherska kyrkor, der ej i vestra gatveln fans ett vackert fönster, som man ej ville skymma.
Här vore ej så förbållandet; det lilla fönstret i tornrummet vore ej af någon dekorativ verkan. Dessutom skulle genom orgelns flyttande åt sidan brist på symmetri uppstå, så att det hela blefve tryckande för den estetiska känslan. Dessutom befarade tal. att den vigtiga, förut ganska dåliga akustiken genom den af kyrkorådet förordade placeringen af orgeln skulle blifva ännu sämre.
Rektor Jacobson instämde, Han ville gå så långt, att öfverallt i våra Iutherska kyrkor stode orgeln midt emot altaret. Då sidoskeppet vore lägre än midtelskeppet syntes talaren dir. Heintzes yttrande kunna tolkas sparare mot än för orgelns placerande på sidan, Yrkade afslag å kyrkorådets hemställan.
Landssekreterare Hambreus: Vid föregående stämma torde de flesta som röstade för ny orgel ha varit af den åslgt att i och med detsamma platsen för orgeln vore bestämd, då såväl ritningar som kostnadsförslag voro uppgjorda med hänsyn till en flyttning af orgelverket. På samma goda, fullgiltiga skäl som förut, vidhöll talaren kyrkorådets förslag.
Hvad det estetiska beträffar, tyckte den ena si den andra så. Arkitekten P. finge väl anses som auktoritet. I akustiskt afseende torde det ej inverka mycket, om orgeln stode på den ena eller andra platsen, Yrkade bifall till kyrkorådets förslag.
Biskopen: Ett af skälen för orgelns flyttning hade ockeå varit att man derigenom skulle vinna 100 åhörareplatser, Rektor Jacobson: Faktiskt vore sidohvalfvet lägre än det i midten. Fann ej arkitekten P:s ord alls afgörande och ansåg att han utan kompetens alltför kategoriskt yttrat sig om akustiken, som han sagt ej skola bli sämre.
Dr Kahl ville, i likhet med Hambreus, ha orgeln flyttad. Tornrummet hade aldrig varit afsedt för orgeln. Toges den bort, skulle detta förlänga midtelskeppet och ge ett vackert perspektiv.
Biskopen förklarade, att frågan om platsen för orgeln ännu en gåog öfverlemnats åt församlingarnas afgörande, för att ingens rätt skulle trädas för nära.
Rektor Jacobson: Då vid förra stämman i kyrkorådets förslag ej stod något om platsen för orgeln, var det paturligt att detta skulle blifva föremål för särskildt beslut. Replikerade dr Kahl.
Tullförvaltare Lyth instämde med lektor Bergman och ansåg, i betraktande deraf att ljudvågorna alltid röra sig framåt, orgelns bästa plats vara der den nu står.
Lektor Bergman: Nog blefve den akustiska effekten stor i norra skeppet, men hur det blef med den saken i midtel- och det södra, derom kunde blifva fråga. Af de 100 vunna platserna toges en del bort af sångkören. livar orgeln ståttförr år 1600 visste man ej. Men han vågade betvifla den meningen, att den stått på annat stället än pu, enär i sådant fall ovilkorligen spår skulle synas derefter.
Direktör Kolmodin: Hr Heintze hade i sitt bref skrifvit, att orgeln kunde placeras i sidoskeppet, såvida ej närmaste pelare allt för mycket hindrade ljudets framsteg. Dotta ansåg tal. vara förhållandet här. Yrkade afslag.
Kronofogde Bokström hade velat framställa en betänklighet, innan man gick vidare.
Kostnaden tör kyrkoreparationen fördubblades.
Hos k. m:t hade begärts ökadt anslag till kyrkan. På sistone hade upptäckts att kyrkans bestånd hotades at bristfälliga polare.
Begigtning hade hållits, men resultatet vore ej kändt, Vanlig förtänksamhet borde bjuda att innan orgel köptes, församlingen finge förvissniog om att icke ytterligare 8,000 kr.
kräfdes för reparationen, Önskade uppskof nen hela orgeirågan, men gjorde intet yrkande.
Sedan diskussionen förklarats afslutad, skred man till voteriog, hvarvid 1,387 röster af 29 röstande afgåfvos för orgelns flyttande till sidoläktaren, och 283 röster af 5 röstande för dess bibehållande på gamla platsen. Lektor Bergman atgal mot beslutet en läogre skriftlig reservation, hvari instämde rektor Jacobson och bankdirektör Kolmodin.
När sedan fiåga blef om orgelns inköp hos firman Lund & Åkerman, yrkade lektor Bergman om appskot med köpet, hvaremot landssekreterare Hambrens och biskopen påyrkade orgelns ioköp ofördröjligen, hvilket ock utan votering blet församlingens beslut.
Häremot reserverade sig kronofogden Bokström.
Slutligen beslöt stämman att den nya orgelns fasad skulle utföras i enlighet med af arkitekt Pettersson uppgjorda skisser.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127
chef korvettkapten Stubenranch, ankrade i går afton vid 8-tiden på redden härutanför efter att under gårdagen ha legat under Vestergarnsholm, Det är ett stort, vackert tremastadt far: tyg, som torde komma att uppehålla sig här till i morgon afton. Fartyget har 1,719 tons deplacement och 2,100. hästkrafter.
I dag har staden vimlat af tyska matroser och skeppsgossar och äfven en och annan officer har synts. Då tyske konsuln på morgonen aflade besök ombord å korvetten, helsades han vid affärden af salut med sju skott. Vid hamnen har rådt riktigt folklif vid de tyska barkassernas ankomst och afgång.
I dag på middagen har korvettens achef jämte en del officerare under lektor Klintbergs ledning besett ruinerna.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127
Gotlands malttabrik.
En industri, som på senare tiden tagit ett stort uppsving i vårt land, är ölbryggeriet. I olika delar af landet har det ena storartade etablissementet efter det andra uppstått för tillverkning af maltdrycker och man söker nu, hvar på sitt håll att öfverträffa hvarandra i att tillhandahålla allmänheten ett godt öl.
Hufvudvilkoret för att kuana brygga verkligt godt öl är emellertid ett godt malt och detta återigen betingas af ett godt korn. Bland de för bryggeribehof mest lämpliga kornsorterna har ju, och med skäl, ausetts det gotländska — och den tanken att på platsen tillgodogöra sig vår korntillgång för bryggeribehof, d. v. s. fabricera malt, ligger ju då ganska nära till hands.
Det har emellertid dröjt ganska länge, innan denna tanke kommit till utförande och det är först i dessa dagar som det har kommit derhän att man i vår kornprovins tillverkar malt utöfver det egna behofvet, i det »Gotlands maltfabriksaktiebolag» på den gamla tändsticksfabrikens tomt vid hamnen anlagt ett etablissement, som inom kort kommer att börja sin verksamhet.
De bygnader, bolaget för : ändamålet uppfört, ådraga sig redan genom sitt yttre uppmärksamheten, dels genom sin för våra förhållanden ganska ovanliga storlek, dels och icke minst genom det arkitektoniska, som vittnar om både smak och soliditet.
En gång färdig, kommer den fem våningar höga hufvudbygnaden — äfven den gamla genom imitation — att te sig i fogstruket tegel med nedre våningen rappad.
Ingången till fabriken blir på det gamla husets östra gafvel, der kontors- och laboratoriilokalerna äro belägna. Här aflevereras kornet, och säck efter säck nedstörtas det i ett s. k. paternosterverk, hvilket sedan uppfordrar detsamma med ångkraft till de olika spanmålsbottnarne, hvilka äro icke mindre än fyra, stora, rymliga och luftiga.
Paternosterverket består af en genom hela bygnaden från marken upp till öfversta våningen gående lodrätt stående trumma, iouti hvilka på en ram äro fästa en mängd skopor, hvilka upptaga kornet, tömma ut det på de respektive bottnarne, gå sedan tomma ned och så upp igen i ständig kretsgång.
När pu kornet väl är uppkommet på sina bottnar, genomgår det en ytterligare rensniogsprocess utom den det redan genom säljarens försorg erhållit, och lägges så i stöpkaren, hvilka äro till antalet fyra, hvart och ett rymmande omkring 50 tunnor. Derefter påfyllas karen med 8—10-gradigt vatten ur en behållare i bygnadens öfversta dei, dit vattnet i sin ordning genom en tryckpump drifves upp från den midt i fabriken liggande vattencisternen, hvilken som bekant fylles från de båda brunnarne i Korsgatan och en å grosshandlare Molanders tomt.
I dessa stöpkar får nu kornet ligga och svälla i tre dygp, hvarefter det genom ett hål i stöpkarens nedre konformiga ända, som mynnar ut i maltkällarne, uttappas i särskildt] för ändamålet konstruerade vagnar af plåt och föres ut på maltkällargolfvet, der det utbredes för att gro.
Af sådana maltkällare fiones icke min dre än tre stycken, en i det gamla huaet och två i det nya. De utgöras af utaf tegel bygda hvalf, uppburna af jernkolonner. Golfvet består först af ett lager lera, der ofvan ligger sedan en betonbädd af cement och granit och öfverst ett golf af plansten, s. k. sollsphofenplatten. Väggar och tak äro bländande hvita, målade som de äro med emaljfärg, och luftväxlingen besörjes af 10 i de yttre murarne gående kanaler.
På dessa planstensgolf bredes nu, som sagdt, det uppblötta. eller stöpta kornet nt och ligger der omkring 8 dagar för att gro. När det der hunnit en viss temperatur ansas och skoflas det omsorgsfullt.
Väl grodt i maltkällarne, befordras sedena kornet till den s. k. kölnan. Denna består, af ett genom hela bygnaden gående stort rum med tegelmurar, som underst värmes upp genom en ugn, från hvilken går en hel mängd lodrätt stående större och mindre jernrör, kring hvilka bildas varmluft. Kölnan innesluter tvänne hvad man skulle kunna kalla torkplåtar. Först placeras det grodda kornet eller ej follt — färdiga maltet på den öfversta plåten att torka under ett half dygn och forslas sedan på en nedre tork plåt, der det får ligga uvgefär lika lång tid. Derefter är det färdigt att gå in i maltputsmaskinen, der det befrias från groddbroddarne och undergår en sista ansning, hvarefter det passerar en automatisk våg, som angilver vigten på maltqvantiteterna, och bringas in i s. k. maltsilos d. v. s. de lagerrum, hvarifrån det sedad är redo att uttagas för bryggeribehof.
Dessa maltsilos äro icke mindre än fyra och utgöras af hvad man närmast skulle kunna likna vid kolossala strutar af trä, tillsammans rymmande omkring 5,000 tunnor. Här ligger alltså maltet lagradt och från en öppning i strutarnes nedre ända tömmes det sedan efter behof i säckar och utgår i marknaden.
Sådan vi nu beskrifvit den, är maltfabrikationens gång. Luftväxlingen i den vigtiga kölnan besörjes af den höga skorsten, som synes ofvan fabrikens tak. Denna är alltså i första hand en luftskorsten. Inuti den samma i en särskild pipa har röken från den starka åvgmaskinen sitt utlopp.
Fabriken har redan, som bekant, importerat en last utmärkt rent chevaliorkorn från Skåne. För sina leverantörer på Gotland ämnar bolaget iordningställa på det beqvämligaete. Utom det att kornsäckarne icke behöfva bäras upp på de olika bottnarne utan tack vare patornosterverket kunna aflemnas i fabrikens bottenvåniog, ämnar fabriken på tomtens östra del uppföra stallar »för ärade kunders beqvämlighet», som det plägar heta i annonserna. Äunu pågå de sista arbetena å denna maltfabrik, som syves ofs ha tillämpat de nyaste och bästa metoder för beredandet af ett utmärkt malt. När kornskörden på Gotland en gång blir färdig, torde maltfabriken också börja sin verksamhet.
Fabriken torde komma att kosta något öfver 100 tusen kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127
Fredagen den 21 innevarande Augusti från kl. 10 f. m. låter bandlanden I. Lindgren genom offentlig auktion, som förrättas i bostaden vid S:t Hansgatan försälja en mängd manufakturvaror hvaribland: Kläden, Kordrojer, Satiner, Dofflar, Plyscher, Kapptyger, Bomulls- och Ylleklädvivgstyger, Fjaneller, Kattuner, Gardiner, Västtyger, svart Siden, Lionebolstervar, Sjalar, Kjolar, Koftor och Västar, Dukar af siden, ylle och bomull. Hängsle, Strumpor at bomull och ylle, Vantar, Handskar, Kragar och Manscbetter samt ett större parti såväl fina som ordinära Lampor jämte mycket annat. Kände, vederhäftige inropare erhålla 2 månaders anstånd med betalningen, andra betala kontant.
Visby i Augusti 1891.
Auktionskammaren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127
Att min älskade make Sjökaptenen Carl Fredric Degerman, född den 18 Juli 1823, stilla afled å Ronehamn den 17 Augusti kl. 5 e. m. Inonerligt sörjd af mig, barn, slägtingar och måpvga vänner, får jag härmed tillkännagifva.
Charlotta Degerman,
född Fahlström.
Ps. 452.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 Augusti 1891
N:r 127
Från Stockholm med Tjelvar 16 Aug.: dr Ramberg, grosshl. Öhman, konsul Wickander, häradsh. Fries, hrr Cowan-Nyberg med fru, Arvidsson, Sörlipg, Settervall med son, Nilsson, Johnsson, Johnson med gon, Pettersson, Frejd, Engström, Flodin, Kristoffersson med fru, Hjernqvist, Lundin; fru:na Pettersson, Frejd; frök:na lallgren, Nilsson. — På genomresa till Stettin: dr Weigelt, styrman König, Lepschenskae, maskiaist Lybke, matros Kämste, hrr von Velsen, Ampt med fru, Wacher, Hörlin, Bearth, Nordström, Wittkler, Passcher, Adam, Loisette. — Från Kalmar med Visby 16 Aug.: rektor Åkerblom med fru, kaptener Claasen, Olsson, hrr Lind, Feldt Olsson, Graffmann, Engström, Andersson, Hellqvist; frök:na Svensson, Kjellgren, 26 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Augusti 1891
N:r 126
Varmbadhuset hålles tillsvidare öppet kl. 10—2 f. m. och 4—6 &e. m,
Kallbadhuset kl. 7 f. m.—7 e. m.
Kamrerarekontoret är öppet för utdelning af post kl. 8,45 f. m. samt för expedition kl. 10 f. m.—1 och 4—5 e. m.
Mottagning för badgäster 9: 45—12 f. m.
Morgonbön hålles i badhussalongen hvarje söckendag kl. 8 f. m, och aftonbön hvarje afton kl. 7, Söndager gudstjenst kl 6 e. m.
Vattnets temperatur var i middags kl. 2 + 17 grader, lufiens + 18.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Augusti 1891
N:r 126
Södra Gotland, 15 Aug.
Om rågskörden kan sägas, att den i sin helhet icke ännu är afslutad, ty bergningsarbetet har ju i högsta grad både försvårats och försenats af dot ihållande våtvädret. Rågen, eom var tämligen klent matad i axen, har vid verkställd tröskning ej gifvit »mycket i skäppona» som det heter, ty på många platser har ej ens en gammal tunna erhållits efter 90 band (d. v. sg. 1 1/2 lass); så att man med all sannolikhet kan antaga, att i qvantitetsväg denna vara kommer att mycket understiga fjorårets resultat. Sådden af detta sädesslag kommer, enligt hvad som är bekant, att taga sin början i medio af nästa vecka, ty första såningsdagen, påstå de gamle, infaller ju 19 på onsdag, och som tillräcklig, ja öfverflödig »myr» förefinnes i jorden; är det ej något skäl att dröja med sådden.
Afbergandet af hvetet, som äfven nu har sin tid, har till en del börjat härstädes, och kornet står äfven på sina ställen färdigt att falla för skördemannens lie; så att nu om någonsin har landtmannen fullt upp att göra med arbete.
För ett fatall missöde voro ett par ynglingar från Hamra utsatta för några dagar sedan, då de varit nog djerfva att begifva sig ut på s. k. dreffiske efter strömming. Då de nämligen skulle dra sina garn, råkade de — om at en händelse eller oförstånd låter jag vara osagdt — att bli skilda från störra delen af sina fångstredskap, hvilka de ej heller i nattens mörker lyckades finna åter, hvarför de måste så godt som »tomhändta» begifva sig i land. Sedermera lär dock garnen hittats utanför Grötlingbokusten af några fiskare, som återstälde desamma till sina ägare, emot en kontant summa för sitt besvär.
Från djurens lif kan följande förtjena att antecknas. En katta framfödde för en liten tid sedan å en plats fem stycken ungar, hvilka senare, en efter annan borttogos af ägaren och dränktes. Så snart kattmamma mörkte att hennes barnskara så småningom blef mindre, fann hon en ganska fiffig utväg. Med den qvervarande (en var blott qvar) ungen gaf hon sig derför en dag i väg, bärande honom så varsamt i munnen, och uppsökte så ett så säkert gömställe att ej, trots inga efterspaningar, densamma kunnat upp täckas.
— En landtman från trakten köpte för någon tid sedan en hund från en långt norr belägen socken, hvilken gändes på jernväg till Hemse och vidare på skjuts till den nye ägaren, En vacker dag var hunden försvunnen, man letade, frågade, sökte öfverallt i trakten men förgäfves. Omsider kom man på tanken att efterböra i det låvgt aflägsna forna hemmet, och der fanns hunden, som säkert letat sig hem till sin gamla husbonde.
Grymt lurade blefvo för en liten tid selan en tjenstepiga och en statkarlshustru, som å en bondgård voro sysselsatta med halmens undanskaffande på laduloftet under pågående tröskning. Husbonden, som sysslade på logen med halmen, undrade många gånger öfver att ej de båda fruntimren kunde hålla halmen borta, han stack upp till dem, hvarför han under rasten nedkallade de båda qvipnorna och begaf sig oförmärkt upp på loftet för att utröpa orsaken, och hvad fick han väl se, jo, diverse garnhärfvor med tillhörande nystan som voro undanstuckna under takåsen. Det gjorda fyndet togs genast i beslag af vår bonde, som lika oförmärkt åter aflägsnade sig, hvarefter arbetet efter vanligheten åter fortsattes. Nu blef det lif med halmen må man tro på loftet, och de listiga qvinfolken, som i sin tur öfverlistades af bonden, grubbla ännu i dag öfver hvart deras garn och pystan tagit vägen, såvida de ej få syn på dessa rader som kan upplysa dem om hos hvem det finnes.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Augusti 1891
N:r 126