Hemse, 2 jan.
Vid kyrkostämma i Hemse, den sista för förra året, fattades beslut att från och med hösten 1892 anordna slöjdundervisning vid folkskolan derstädes. Till lokal ansågs salen i gamla skolhuset, den som förnt varit upplåten till landtmannaskolan, böra tills vidare kunna vara tjenlig.
Norra Gotland, 1 jan. 1892.
Fjorårets sista ordinarie kyrko- och kommunalstämmor gingo i måndags af stapeln härstädes. Att granska kyrkokassans räkenskaper för året valdes samma personer som året förat. Revisorer af folkskolans räkenskaper. blefvo hemmansägarne O. Nilsson, Roshaga, och A. Söderlund, L:a Bjers.
Derefter kom socknens mest brännande fråga under debatt. Efter ett par anföranden beslöts, att värmeapparat skulle i kyrkan anbringas, och uppdrogs åt en komité af hrr kyrkoherde Reuser, löjtn, Emil Löfvenberg, hemmansägarna Larsson i Grausne och Olofsson, Sorby, att taga saken om hand.
Å kommunalstämman förrättades en del val, samt beslöts, att kreatursförsäkringsförening skulle bildas inom socknen, Härför tillsattes en interimsstyrelse.
Burs, 31 Dec.
Årets sista kommunalstämma hölls här den 27 dennes, då bland annat förekom åtskilliga val. Till suppleanter i kommunalnämden valdes A. Kullberg, Änges, O. Johansson, Ljugenäs och J. Akerbäck, Amunde. I magasinstyrelsen invaldes J. Pettersson, Geibjänne och Joh. Jakobsson, Lindarfve samt till supr pleant J. Nilsson, Geibjänne. Till revisorer att granska kyrko-, skol- och kommunalräkenskaperna utsågos handl. J. F. Fagerberg, skoll. O. N. Lindgren och fanjunkaren O.F. Häglund. Till försäkringsnämd i kreatursbolaget omvaldes kommunalnämnden, I likhet med de flesta andra kommuner beslöts att uppföra ett särskildt hus för den större brandsprutan, som är stationerad vid kyrkan.
Till kommunalombud att mottaga och utdela socknens post omvaldes skolläraren Lindgren med ett arvode af 25 kr. pr år och lemnade stämman åt herr Lindgren att sjelf få bestämma de timmar, som han ansåg lämpligast för postafhämtningen.
En af »hafvets djerfvaste söner», såsom P. Säve kallade honom, fiskaren Herman Olsson, har lemnat detta jordelif. Hela hans håg stod till sjön, denna kände han såväl som sitt stugugolf. Han kunde på foten säga huru djupt hafvet var der eller der, som de tänkte sätta sina garn. Aldrig var han rädd och nästan alltid kom han i land med god fångst. Frid öfver hans stoft!
Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Januari 1892
N:r 2