Dag: 11 juni 2024

utanför den s. k. bruddörren kommer icke att outschaktas, enär medel saknas dertill.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Januari 1892
N:r 14

hade de passagerare som i tisdags skulle resa till Visby med Klintehamn, säger Vesterviks Veckoblad. Då det antogs att båten icke skulle komma in till staden, blefvo såväl post som passagerare beordrade till Horns brygga, dit resenärerna på middagen anlände. Men båten gick nu in till staden och de resande måste, utan att kunna få hvarken vått eller tort, vid Horn afbida ångarens ankomst i nära 6 timmar. Ändtligen vid 1/2 8-tiden på qvällen anlände båten och tog passagerare — 4 män och 2 qvinnor — ombord.
Hvems felet var att de resande blefvo narrade till Horn ha vi oss icke bekant, säger tidningen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Januari 1892
N:r 14

I skrifvelse 29 Juli 1891 har domkapitlet i Visby hemstält, att till Rikadagen måtte afiåtasönkdig proposition om ökning till dubbla beloppet af det årliga statsunderstöd, 50 tunnor eller 82,4461 hektoliter spanmål, hälften råg och hälften korn, som Visby domkyrka nu åtnjuter.
Det ifrågavarande anslaget härleder sig från beslut vid riksdsgarna 18441845 och 1847—1848. Vid den föratnämnda riksdagen beviljades, med föranledande af ea inom riksdagen gjord framställning, till domkyrkans underhåll 50 tunsor af kronans behållna arrendespanmål af Visborgs kusgsladugård, att krligen intill derpk följande riksdagen utgå. Ärendet återkom i form af kongl. proposition till sistnämnda riksdag. Sedan nämligen domkyrkorkådet hos Kongl. Maj:t anmält, att domkyrkan i Visby icke, i likhet med andra stiftskyrkor, åtnjöte så kallad domkyrkotunna och icke hade vare sig någon inkomst af vin- och bygnadasäd eller egna medel, så att de obetydliga inkomsterna, hvilka bestode i begrafnings och håfmedel, bärkhyror samt kyrkan tillfallaude böter, knappast försloga till kyrkobetjeningens afiöningen och smärre förefallande oundgängliga utgifter, samt att kyrkans tillstånd vore sådant, att en snar reparation påkallader, hvartill erfordrades minst en summa af 9,133 rikadaler 16 skilllngar banko, fann Kongl.
Maj:t godt, att, i enlighet med domkyrkorådets derom gjorda anbållan, I nådig proposition till 1847—1848 års riksdag föreslå, att , Visby domkyrka måtte för dess iståndfättande och framtida bestånd framgent tå bibehålla ofvanberörda vid riksdagen 1844—1845 &r kyrkan bo viljade understöd af 50 tunnor spannmål årligen. Denna framställning blef af Rikets ständer bifallen. Ifrågavarsnde anslag är numera, efter den med &r 1881 vidtagna förändrade uppställningen af rikastaten uppfördt i den vid anslagsrubriken »Kyrkors underhåll» förekommande koluma för »Indelning och dermed jämför lig anvisning på förslag: ersättningar».
I ofvannämda underdkniga skrifvelse har domkapitlet förmält, att med iakttagande af don största sparsamhet och undvikande af andra ntgifter än skdanr, som afsett kyrkans bestånd och de oundgängligaste vilkoren för dess begsagnande, en för kyrkans iståndsättande afsedd fond, uppgående enligt 1889 års bokelut till 17,610 kronor 72 öre, kunnat bildas dels genom statsbidraget dels genom de I förhåflande till motsvarande tillgångar betydande utgifter, som Visby stads- och landaförsamlingar för ändamålet samtidigt underkastat sig, Genom den sedan alutet af år 1890 pågående reparation af kyrkans inre komme emellertid, oaktadt reparationen begränsats till allenast det nödvändigaste, fondens tillgångar att med kr 1891, under hvilket år reparationen skalle fullbordas, alldeles eller I det närmaste uttömmas, helst reparationen medfört utgifter, hvilka icke kunnat förutses eller undvikas. Enligt hvad en af domkapitlet upprättad tablå utvisade, hade kyrkans utgifter under de ststförflutna tio åren i medeltal utgjort 1067 kr. 17 öre om året. Klart vore att, om ökadt statsunderstöd icke erhöllos, kyrkan för framtiden skulle uteslutande vara hänvisad till det nuvarande statsunderstödet, hvars medelvärde för åren 1881—1890 utgjort allenast 687 kronor 4 öre, och till bidrag för församlingarna. Desta, sem för den pågående reparationen anslagit ett belopp af 16,000 kronor, hvilket endast kunnat ske genom de med samma belopp ökad skuldsättning, lede emellertid af stort ekonomiskt betryck och skulle säkerligen icke kunna utan allra största svårighet bära de ökade utgifter, af hvilka de sålunda i omförmälda hänseende hotades.
Sistnämda förhållande vitsordas särskildt i det yttrande, hvilket i ärendet afgifvits af k. m:t bef. i Gotlands län, som dervid förordat bifall till domkapitlets hemställan.
Af detta yttrande framgår, att församlingarna ingalunda undandragit sig att för domkyrkan, hvilken på samma gång användes såsom församlingskyrka, anvisa för underhåll och förbättringar nödiga medel. Utom det till pågkende reparation beviljade anslaget af 16,000 kr. hade församlingarna under åren 1845—1889 ntgifvit för kyrkans underhåll tillsammans 33,355 kr. 2 öre. K. mite bef. anser, att församlingarnas förmåga till utgifter för detta ändamål nu nått sin gräns. Enligt bifogadt utdrag af Visby stads debiteriogs- och uppbördslängder för åren 1886—1890 hafva kommunalutskylderna derstädes för dessa fom år växlat mellan 3 kr. 28 öre och 6 kr. 58 öre för bevillningskrona. Denna utskyld kommer nuv, enligt hvad k. m:ts bef. anfört, att ökas med ränta och amortering å län för gäldande af kostnader för pågående bygnad af ett nytt folkskolehus och för kyrkoreparation till sammanlagdt belopp af antagligen omkring 80,000 kr. Statskonteret, som inkommit med infordradt utlåtande i ämnet, yttrar, att församlingarna visserligen icke kunde anses för domkyrkans underhåll bafva varit betungade med större utgifter än annan lika stor församling måste utgöra till sin kyrkas bygnad och underhåll, men att — då, efter hvad domkapitlets framställning gåtve vid handen, omförmälda besparingsfond blefve till större delen, om ej helt och hållet, anlitad för bestridande af kostnader för nu pågående reparation af domkyrkans inre, och kyrkan alltså derigenom för framtidnn komme att gå i mistniog af den hittills till fonden inflyterde ränteinkomst — statskontoret, vid det at Kongl. Maj:ts befallningshafvande vitsordade förhållande att församlingarna vore urstkndsatta att vidare än som skett bidraga till kyrkans underhåll, ansåge en förhöjning i det nu utgående anslaget vara af behofvet påkallad och så mycket hellre böra äga rum, som, på sätt en af statsekontoret uppgjord och vid dess utlåtande fogad förteckning närmare utvisar, till hvar och en af rikets öfriga domkyrkor utom den i Lund utginge anslag afstatsmedel, vida öfverstigande det &t Visby domkyrka beviljade. Men, ehuru statskontoret sålunda. förordar en förhöjning af det nuvarande årliga ansisget, anser dock statskontoret denna förhöjning kunna blifva något mindre, än domkapitlet ifrågasatt, utan att ökade bidrag från församlingaraa påfordras. Ph sätt statskontoret anmärkt, har anslaget användts till bestridande bland annat af vista mindre omkostnader för domkapitlets expedition samt till krono- och kommunalutskylder, detta sistnämda beroende derpk, att domkyrkan påförts inkomstbevillning för det kyrkan &rligen tillfallna statsanslaget, ehuru jämlikt å 11 mom, 3 b) i den från och med år 1884 gällande bevillningsförordning af den 14 September 1883, för kyrkan icke vidare bort utgöras dylik bevillning. Då dessa oegentligheter måste upphöra, anser statskontoret med hänsyr dortill, att spanmålsanelag nmumera icke böra förekomms, ett rnslag i penningar till belopp af 1,000 kronor i stället för det nuvarande spanmålsanslaget vara för ändamålet tillfyllest.
På grund af hvad sålanda blifvit anfördt tillåter jag mig hemställa, det k m:t täckter föreslå riksdagen, yttrar ecklesiastikministern, att under vilkor att det anslag af 82,4461 hektoliter spanmål, hälften råg och hälften korn, som för närvarande med lösen efter medelmarkegåugspris tillkommer Visby domkyrks, med sintet af år 1892 upphör att afgå, till domkyrkans iståndekttande och framtida bestånd må från och med 1893 anvisas ett årligt belopp af 1,000 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Januari 1892
N:r 13