Från landsbygden.

Slite, 27 Juli.
Dödsfall. (Meddeladt). Sistlidne måndag afled i Slite efter en längre tids sjukdom poststationsföreståndaren derstädes Gustaf Risberg efter en lefnad af endast 251/2 år. Hans bortgång påminner oss så lifligt om gäckade förhoppningar. Ty hade han förunnats att lefva och äga god helsa, hade man de största skäl antaga, det han haft en lysande framtid. Utrostad med stora rjälsgåfvor, med håg och lust för arbete egnade han sig efter elementära studier vid Visby allmänna läroverk åt bygnadskonsten, i afsigt att utbildas till arkitekt, men måste efter 1/2 år afbryta denna lefoadsbana på grund af lungsot, denna förhärjande, långsamt, men säkert dödande sjukdom. Genom ett ordentligt lefnadssätt och trogen vård af ömma föräldrar har han dock bevarats vid lif i öfver 7 år, sedan han af läkare förklarats obotlig.
Vid sin bortgång efterlemnar han sörjande föräldrar och syskon samt en stor vänkrets jämte minnet af en älskad son och bror, en värderad, aktad och afhållen kamrat.
Frid öfver hans minne!

Badgäster

vid Visby vattenkuranstalt 25—29 Juli:
Hr Filemon Budin, Gotland; Anna Larsson, Anna Lavegren, Maria Eskling, d:o, fru Charlotta Anderson, Visby; frkn. Anna Annell, Östergötland.
Sum. 305

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Juli 1892
N:r 114

Kyrkoherde Åsberg

i Burs har för helsans vårdande begärt förlängd tjenstledighet till 1 September.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Juli 1892
N:r 114

På haveriauktion

i går vid Storungs inropades kondemnerade skonerten Konfidentia af bandl. G. Hägvall för 100 kronor.

Bland resande

som i går gästade staden på genomresa med Tjelvar från Stettin märktes landshöfding Themptander samt den bekante skådespelaren von Osten.

Statens entomolog

hr Sven Lampa, hitkom i går för att studera den i år på några ställen, särskildt Skäggs och Ihre förekommande rapsbaggen (Meligethes æneus). Hr Lampa, hvars adress är Skäggs, står, liksom vid föregående besök här, allmänheten till tjenst med upplysningar om skadeinsekter.

Vid anmälningstidens utgång

i onsdags afton hade till söndagens idrottstäflingar anmält sig 21 pärklag, deraf 6 i frampärk, 60 lag varpkastare, ett 10-tal till femkampen och omkring 30 idrottsmän till öfriga täflingar; inalles omkring 350 personer.
Man har bedt oss framföra till deltagarne en anhållan att i god tid infinna sig å täflingsplatsen för anteckning och erhållande af vederbörliga märken.

Landtbruksingeniör Sylvan

kommer att för förrättningar vistas vid Medebys (Buttle) under sex dagar från 7 aug., vid Österryftes 2 dagar från 14 aug. samt vidare på åtskilliga andra ställen från 2 till 19 oktober, allt för förrättande af laga syner.

På Kinbergska fastigheten

här i staden har arbetareföreningens styrelse afgifvit köpeanbud med 12,000 kronor. Sterbhusdelägarae lära fordra 12 500, men torde, enligt hvad vi föreport, icke vara obenägna att afslå de 500 kronorna. Derest köpet kommer till stånd, skall egendomen tillträdas 1 nästa Oktober.

Visby domkapitel

får för sitt förut omnämda uttalande mot patronaträttens upphäfvande af gårdsgens Aftonblad uppbära rätt skarpa ord.
Tidningen skrifver:
De skäl, som tala för upphörande af den patronela utnämningsrätten till prasterliga befattnivgar, äro allt för väl kända och ligga allt för mycket i öppen dag att här behöfva upprepas. Såsom ett egendomligt sakförhållande må emellertid påpekas, att Visby stiftsstyrelse under sin domvärjo ej äger något enda af de omkring ett hundra tjugo patronela pastorat, som finnas inom riket och hvilkas sammanlagda befolkning är i det närmaste lika stor som folkmängden inom hela Strengnäs stift. Hvar detta högvörda domkapitel altså inhemtat den praktiska erfarenhet af patronatsrättens utöfning, som kunnat förmå det att afgifva så fördelaktiga vitsord derom, det är en fråga, som ännu för det återstår att besvara.
Att detta fördelaktiga vitsord i afseende å dees enlighet med verkliga förhållandet lemnar icke så litet öfrigt att ön«ka, det torde vara kändt och erkändt af de fleste, som något satt sig in i hithörande frågor. Mången gång — ja, hvarför icke oftast — kan ju den patronela utnämningsrätten både värdigt och vä utöfvas. Men vi hvarken kunna eller vilja här upprepa de mångfaldiga, mer eller mindre ruskiga historier, som gå kring landet angående de tillfällen, då denna rätt utöfvats på ett allt annat än värdigt sätt.
Sjelfva kärnpunkten i motståndet mot patronaterättens upphäfvande har emellertid af Visby domkapitel blottats på ett lika öppenhjertligt som för tankegången inom vissa kyrkliga kretsar betecknande sätt. Bibehållandet af denna rätt vore nämligen önskligt, emedan den innebär en helsosam (!) motvigt mot den flitiga utöfaingen af församlingarnes rätt att kalla fjerde profpredikant.
Hinc illæ lacrymæ! Der är det alltså, som skon klämmer.
»Presten är en Guds skänk åt församlingen», sade för några år sedan en af den svenska kyrkans stormän. Det vore kanske att understundom tillskrifva den gudomliga försynen en mindre god urskillning vid utdelningen af dessa skänker, i fall man finge taga nämda högvördiga auktoritet på orden; och icke stort bättre förhåller det sig emellanåt med beskaffenheten af de mellanhänder den skulle välja för utdelningens verkställande.
Grundtanken i detta uttalande är emellertid den, att församlingen borde hafva så litet som möjligt, och väl helst ingenting alls, att göra med tillsättandet af sina prester. Helst borde nog dessa utan all inblandning af vare sig församliogen eller verdsliga myndigheter tillsättas uteslutande af biskop och domkapitel, som förmodligen i och för den värdiga utöfningen af denna högvigtiga uppgift borde vara beklädda med någon slags ofelbarhet i påflig stil. Men slikt tillåter ej tidens ondeka, och efter tiden måste nan ju tyvärr skicka sig. Hvad man kan göra, det är att efter förmåga kringskära allt, som står i strid med deprelatensiska grundsatserna för ut nämniagsrättens utöfning.