Månad: juli 2024

här i staden har arbetareföreningens styrelse afgifvit köpeanbud med 12,000 kronor. Sterbhusdelägarae lära fordra 12 500, men torde, enligt hvad vi föreport, icke vara obenägna att afslå de 500 kronorna. Derest köpet kommer till stånd, skall egendomen tillträdas 1 nästa Oktober.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Juli 1892
N:r 114

får för sitt förut omnämda uttalande mot patronaträttens upphäfvande af gårdsgens Aftonblad uppbära rätt skarpa ord.
Tidningen skrifver:
De skäl, som tala för upphörande af den patronela utnämningsrätten till prasterliga befattnivgar, äro allt för väl kända och ligga allt för mycket i öppen dag att här behöfva upprepas. Såsom ett egendomligt sakförhållande må emellertid påpekas, att Visby stiftsstyrelse under sin domvärjo ej äger något enda af de omkring ett hundra tjugo patronela pastorat, som finnas inom riket och hvilkas sammanlagda befolkning är i det närmaste lika stor som folkmängden inom hela Strengnäs stift. Hvar detta högvörda domkapitel altså inhemtat den praktiska erfarenhet af patronatsrättens utöfning, som kunnat förmå det att afgifva så fördelaktiga vitsord derom, det är en fråga, som ännu för det återstår att besvara.
Att detta fördelaktiga vitsord i afseende å dees enlighet med verkliga förhållandet lemnar icke så litet öfrigt att ön«ka, det torde vara kändt och erkändt af de fleste, som något satt sig in i hithörande frågor. Mången gång — ja, hvarför icke oftast — kan ju den patronela utnämningsrätten både värdigt och vä utöfvas. Men vi hvarken kunna eller vilja här upprepa de mångfaldiga, mer eller mindre ruskiga historier, som gå kring landet angående de tillfällen, då denna rätt utöfvats på ett allt annat än värdigt sätt.
Sjelfva kärnpunkten i motståndet mot patronaterättens upphäfvande har emellertid af Visby domkapitel blottats på ett lika öppenhjertligt som för tankegången inom vissa kyrkliga kretsar betecknande sätt. Bibehållandet af denna rätt vore nämligen önskligt, emedan den innebär en helsosam (!) motvigt mot den flitiga utöfaingen af församlingarnes rätt att kalla fjerde profpredikant.
Hinc illæ lacrymæ! Der är det alltså, som skon klämmer.
»Presten är en Guds skänk åt församlingen», sade för några år sedan en af den svenska kyrkans stormän. Det vore kanske att understundom tillskrifva den gudomliga försynen en mindre god urskillning vid utdelningen af dessa skänker, i fall man finge taga nämda högvördiga auktoritet på orden; och icke stort bättre förhåller det sig emellanåt med beskaffenheten af de mellanhänder den skulle välja för utdelningens verkställande.
Grundtanken i detta uttalande är emellertid den, att församlingen borde hafva så litet som möjligt, och väl helst ingenting alls, att göra med tillsättandet af sina prester. Helst borde nog dessa utan all inblandning af vare sig församliogen eller verdsliga myndigheter tillsättas uteslutande af biskop och domkapitel, som förmodligen i och för den värdiga utöfningen af denna högvigtiga uppgift borde vara beklädda med någon slags ofelbarhet i påflig stil. Men slikt tillåter ej tidens ondeka, och efter tiden måste nan ju tyvärr skicka sig. Hvad man kan göra, det är att efter förmåga kringskära allt, som står i strid med deprelatensiska grundsatserna för ut nämniagsrättens utöfning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Juli 1892
N:r 114

sammanträder, som bekant, härstädes nästa onsdag och torsdag, dervid en del frågor af ganska stor vigt komma att behandlas. Af intresse torde blifva att höra, bura frukterna af folkskolans 50-åriga verksamhet komma att bedömas äfvensom hvad man anser att lärarekåren, inför det faktum att strafflagen vid ett tillfälle här på Gotland visat sig komma i strid med gällande skolstadgar rörande kroppsagan, bör iakttaga. En annan vigtig fråga är den om premier i folkskolan m. m.
En fråga, som nog kunde ha försvarat sin plats på programmet, hade varit denna: »hvilken ställning bör Gotlands folkskollärarekår intaga gent emot det bland befolkningen nyvaknade intresset för de gamla gotländska idrotterna?»
Vi ha oss bekant, att en person, som intresserar sig för denna sak, sökt genom mötesdeltagare få detta spörsmål väckt vid stiftsmötet, men hans bemödanden strandade mot den förklaringen, att det nog inte tjenade något till. Det tycktes af det erhållna svaret framgå, att man icke vågade väcka till lifs denna fråga.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Juli 1892
N:r 114

Länsstyrelsen har igår till stadsfullmäktige aflåtit en skrifvelse af följande innehåll:
Som för den allmänna helsovården torde vara af icke ringa vigt, att den inom en del af Visby stad å gatumarken nedlagda, af glasérade stenrör bestående afloppsledning, hvars ändamhl är att förekomma den flytande orenlighetens utsläppande i öppna ränustenar och inträngande i marken, må komma att begagnas allmännare än hittills skett, samt, såvidt möjligt är, utsträckas äfven till andra delar af staden; så får länsstyrelsen härigenom uppmana Eder att ofördröjligen vidtaga de bktgärder, som i nämda hänseende kunna erfordras.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Juli 1892
N:r 114