Såsom vi omnämt, hade lektor Bergman hos stadsfullmäktige på anförda skäl väckt motion derom, att fullmäktige ville hos länsstyrelsen anhålla om upphäfvande af den föreskift i magistratens kungörelse af 27 Maj 1885, som ålägger renhållningsskyldige att hålla gator och allmänna platser fria från växande gräs och om återupplifvande. att det före 1885 gällande stadgandet rörande skyldighet att bortskaffa endast näslor, tistlar och annat dylikt högväxt ogräs.
Med anledning af motionen påpekade drätselkammaren till en början att det nuvarande öfverklagade stadgandet icke blifvit med allt för stor stränghet tillämpadt. Såvidt drätselkammaren hadek unnat finna, förorsakades den af motionären anmärkta olägenheten af gatstenarnes blottande från mellanvarande sand- och grusfyllning mindre genom gräsets upptagande derstädes än genom regnflöden, som bortsköljde fyllniogen samt den påbjudna sopningen, åtminstone på de mera trafikerade gator, der just trafiken hindrar gräsväxten. Den af motionären åsyftade nyttan för fotvandrare af den gräsbevuxna fyllningen mellan fältstenen skulle sålunda endast komma ett fåtal till godo, under det flertalet icke skulle ba någon nytta af att gräset finge växa fritt. Om det gamla stadgandet återupplifva des skulle äfven svårighet uppstå att afgöra hvad som borde anses för högt gräs. Detta stadgande bestämde heller icke att rännstenarne borde befrias från gräs, något som dock vore oafvisligen nödvändig för vattnets obehindrade framrinnande. På dessa skäl afstyrkte drätselkammaren motionen.
Men för den bändelse fullmäktige dock skulle vilja bifalla densamma, ville drätselkammaren fästa uppmärksamheten på att en bestämmelse i alla fall borde inflyta rörande rännstenarnes befriande från allt slags gräs
Då frågan i går föredrogs hos hrr stadsfullmäktige, begärdes ordet af
hr Bergman, som förklarade, att afsigten med hans motion hade varit att fördröja försämringen at våra dåliga gator genom det opraktiska sättet för gräsets upptagande, så att de blefve omöjliga, ja vådliga att bevandra, helst som den tid säkerligen ännu vore långt aflägsen, då stadea finge råd att tillfredsställande omlägga gatorna. Af de anmärkningar drätselkammaren gjort mot motionen ansåg talaren den vigtigaste vara den om gräsets borttagande i rännstenarne, hvadan han, då han sålunda ansåg kammarens senare, alternativa förslag bättre än motionen, antog detta och yrkade bifall till detsamma.
Hr Hellgren, som icke varit närvarande vid ärendets behandling i drätselkammaren, ville begagna tillfället att förklara, det han ej kuude instämma i drätselkammarens afstyrkande yttrande, enär han ansåge dei. föreliggande motionen mycket behjertansvärd och förtjent af bifall, i den form drätselkammaren gifvit den i det senare alternativet. Han ansåg det sätt, hvarpå gräset bortskaffades från gatorna icke blott oändamålsenligt, utan äfven i viss mån löjligt, om man derigenom ville gifva sken af en trafik som ej existerade och hvarför det vore en beruslighet att offra något. Man borde se till att gaturenhållningen blefve så lindrig och ändamålsenlig som möjligt. Hvad drätselkammaren yttrat om regnets bortsköljande af mullen mellan fältstenarne ägde tillämpning endast på gator och platser med någon lutniog. Tal. kunde ej finna nyttan af att peta bort gräset mellan stenarne, helst auktoriteter förklarat detta gräs ej alls helsoskadligt. Detta gräsrensande vore för staden med de många platser den hade att renhålla en ej obetydlig utgift, som blefve än tyngre, om det nuvarande stadgandet skulle strängt tillämpas. Yrkade bifall till motionen.
Hr Engström instämde. Det vore bestämdt skadligt för gatorna att gräset petades bort.
Endast det höga ogräset borde borttagas.
Hr Jeurling vore ingalunda oviss om motionens välmening, men den hade dock bragt honom på underliga tankar och återkallat i hans minne historier sådana som den om utarrenderingen at kobetet på Sigtuna rådhustak. Nu för tiden inginge i begreppet gatornas skötsel äfven fordran på snygghet. Yrkade bifall till drätselkammarens afslagsyrkande, dermycket kunde läsas mellan raderna.
Hr Pettersson yrkade bifall till drätselkammarens hemställan och yttrade farhåga för, att om det gamla stadgandet återupplifvades, detsamma skulle missbrukas.
Hr Hellgren ville ej, ehuru det låge nära till hands, begagna sig sf den uppslagsända en föregående talare gifvit genom att påminna om historien angående kobetet på rådhustaket. Men ifråga om hvad som sagts från samma – håll att åtskilliga husägare möjligen kunde ha fördel af att gräset finge växa utanför deras hus, ville han fritaga sig. Hans tomt gränsade till en plats, som ej beståtts någon stensättning. Alltså kunde han tala fullkomligt oegennyttigt. Det hade yttrats froktan för missbruk, om man återginge till det gamla, men tal. trotsade någon att påstå, att det blifvit bättre i hithörande afseende efter 1885 års stadgande.
Hr Ihre instämde i drätselkammarens afstyrkande utlåtande.
Hr Björkman. Gräs på gatorna vore visserligen i och för sig ej hygieniskt skadligt, men det gjorde det svårare att se orenligheten. Gräset kunde dölja all möjlig smuts, döda rättor m. m, Om man nu bestämde att en del gräs finge växa fritt, finge man också fastelå hvilka sorter det skulle vara, Svinblomman vore ett svårt ogräs med djupa rötter. Skulle den få växa? Bättre vore att ofta peta bort ogräset och peta mindre djupt än att få bort t. ex. långa två-åriga rötter. Den bygieniska fördel gräset medförde motverkades af den smuts, som kunde och säkert skulle samlas der icke minst genom utslående af smutsvatten. Yrkade bifall till drätselkammarens afstyrkande.
Hr Bergman. Det var betydlig skilnad på det höga ogräset och det fina gräset mellan stenarne. Detta vore behagligt och lifvafide både för öga och hjerta, Dess schatteringar vore det vackraste man kunde skåda och då det vore så fint, kunde det ej dölja mycken orenlighet. Drätselkammaren hade sagt att det nuvarande stadgandet ej allt ej allt för aträngt tillämpats. Men gåfve man en ordningsföreskrift, skulle den också efterlefvas.
Nu ville tal. endast ha ett mildare stadgande.
Hr Kolmodin. Äfven om gräset ej blefve så frodigt att det kunde dölja sopor och afskräden, samlades dock deri en massa helsoskadligt stoff och gräset skulle hindra qvastarne att göra tjenst. Vackert vore gräset på särskilda planer, men icke mellan gatstenvarne. Det nuvarande stadgandet kunde gerna bibehållas.
Hr Kahl instämde, Hvar sak borde ha sin vederbörliga plats. Vill man ha gräs, borde man taga bort stenarne och låta det växa fritt på vissa ställen. För öfrigt blefve ju också det fina gräset, om det finge växa ostörgt, både högt och tätt. Instämde i drätselkammarens afstyrkande hemställan.
Vid härefter anstäld votering afslogs lektor Bergmans motion med 16 röster mot 7, som afgåfvos för det af drätselkammaren uppstälda sista alternativet.
Allt hvad gräs heter skall således fortfarande bort från våra gator.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Juni 1892
N:r 90
