å utrikes ort nämner förteckningen 43-årige Jon. P. Jacobsson från Visby, som antages hafva drunknat, ombord å ångaren Wyndeliffe, som saknas sedan 27 Febr. d. å.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Juni 1892
N:r 88
Till extra läkare
vid Gotlands artillerikårs fästningskompani under vapenöfningaraa på Enhomen från 14 till 28 dennes är beordrad fältläkarestipendiaten, medicine kandidaten Eskil Häggmark.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Juni 1892
N:r 88
Lustkuttern Adventuress,
tillhörig frih. Oskar Dickson, grundstötte i går på morgonen utanför Gökalf, vid inloppet till Ronneby. Kuttern sjönk på grundt vatten.
Adventuress kom från Visby och hade om bord hr Osborne Dickson med några vänner, hvilka jämte besättningen räddades.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Juni 1892
N:r 88
Andre batjonsläkaretjensten
vid Uplands regemente söker andre bataljonsläkaren vid Gotlands infanteriregemente K. G. Lsaczinsky.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Juni 1892
N:r 88
Ett dussin skolynglingar
från nya Elementarskolan och f. d. Beskowska skolan under ledning af adjunkten J. M. Pettersson hitkommo i dag med Polhem för att företaga botanirka exkursioner, hufvudsakligen i trakten af Klinte.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Juni 1892
N:r 88
I Nybergska bokhandeln
har pågra dagar exponerats en liten samling taflor, mest aqvareller, med det hittills tämligen okända konstnärsnamnet Endis Bergström. Vi ha flere gånger gått förbi dem, tills de slutligen tvingade oss att stanna för att taga dem i närmare skärskådande. Ty det är icke vanligt dilettantarbete dessa aqvareller med sina motiv från Visby eller denna lilla oljebit, en interiör från Helgeandsruinen. Det är framför allt luft i dem och stämning och utförandet är delikat. Aqvarellen Maria-kyrkan är dessutom säkert tecknad och utmärker sig, likasom de öfr:ga, för en mjukhet i färgen, som man ofta saknar just i aqvareller.
Enligt hvad vi sport, lär fröken Bergström, som är bosatt härstädes, hafva deltagit i den anonyma utställningen i Stockholm i vintras, der hennes taflor väckte ett visst uppseende just genom de egenskaper, som så fördelaktigt utmärka de här utstälda alstren af hennes pensel.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Juni 1892
N:r 88
Öfverläggningarna
i riksdagen rörande befästningarna vid Tingstäde.
Första kammaren.
Forts. o. slut fr. föreg. nr.
Friherre Klinckowström: Jag vill yttra endast några få ord med afseende å denna vigtiga friga.
Det behöfves snart sagdt inga militäriska kunskaper, synes mig, för att klart inse, att i händelse af- ett större krig med Östersjön såsom krigsteater, det för Sverige är omöjligt att skydda Gotland för främmande makters ockupation; Denna så kallade Östersjöns perla är så dyrbar för krigförande främmande makter i Östersjön, at: det icke lider något tvifvel derom, att den blifver ett af de förata objekt, som dessa makter komma att kasta sig öfver och besätta. Vid tanken på hvilka ofantliga militärmakter som omgifva Gotland, nämligen Ryssland, Tyskland och England, tyckes det för hvar och en böra vara alldeles klart, att det är för oss omöjligt att skydda denna ö. Enligt min mening finnes icke annat än ett sätt att bevara Gotland åt Sveriges rike, nämligen att på diplomatisk väg få de stora militärmakterna att förklara Gotland för neutralt område. Att detta ej är omöjligt, lager jag för alldeles afgjordt. Jalousien mellan nämda tre makter är nämligen så stor, att jag tror, det de ekola ingå på denna neutralitetsförklaring, på det att icke en af de tre vid ett utbrytande krig skall göra sig till herre öfver denna dyrbara ö.
Det är på denna grund, som jag tror, att hvarje större anslag för att söka under krig bevara Gotland åt oss är bortkastade penningar. Och jag yrkar d.rför bifall till statsutskottets förslag.
Friherre von Kræmer: Jag skall börja med en bekännels att det var med ytterlig motvilja, jag slutligen i utskottet slöt mig till det afetyrkande resultat, hvartill. utskottet kommit. De åsigter, jag nyss vid bebandliagen af en annan punkt uttalat, angående hvar det vore för oss lämpligt att anlägga befästningar, torde tillräckligt belysa, att det enligt min mening — om något skall befästas det är just de yttre, farligaste punkterna, der sådånt bör komma i fråga. Om vi kunde åstadkomma ett verkligt kraftigt befästande af Gotland, skulle troligen de medel, som härtill användes, icke, såsom den siete talaren yttrade, vara bortkastade penningar, utan ganska sannolikt vara väl använda. Ty om kriget komme” att föras på hittills vanligt sätt, och om det ej räckte alltför länge, innan vi finge hjelp, kunde dock i en fästning den styrka; som fonnes på Gotland tillgänglig, hålla sig, och då vore det icke vid fredsslutet ett fullbordadt faktum, att Gotland vore eröfradt. Är det deremot taget, är det mer än tvifvelaktigt, buru vida vid uppgörelsen icke den lilla statens intressen tå sitta emellan.
Att på diplomatisk väg söka åstadkomma Gotlands neutralisation, lärer evårligen kovna lyckas; och som i alla fall frågan härom hör, så att säga, icke till tjerde, utan till tredje hnafvudtiteln; lemnar jag densamma.
Det andra skälet, hvarför jag slutligen bestämde mig att vara med om det afstyrkande utlåtandet, var, att jag befinner mig på ungesamma ståndpunkt som friherre L-ijonbufvud, hvilken icke finter sig kunna göra något yrkande i anseende till då för och emot, som här göra något yrkande, utan måste besluta sig för endera, och då tyckte jag; att betänkligheterna för ögonblicket voro öfvervägande. Och då; ej heller var föreslaget något annat påbörjande af befästningar än ett simpelt exproprierande af mark, hvarmed väl kan anstå till ett aanat år, då ritaingaraa äro färdiga, kostnadsberäknarne eniga och det verkligen blifver på tal att anlägga befästningar, beslöt jag mig för att biträda det afstyrkande utlåtandet.
— För öfrigt är det mig fullzomligt likgiltigt, om kammaren i denna punkt ej bifaller statsutskottets — utlåtande, men jag är ex officio skyldig att yrka bifall till detsamma.
Herr Bergström: I motsats till den siste talaren tager jag mig friheten att yrka bifall till k. m:ts proposition. Enligt min tanke är detta ärende icke så outredt, com stateutskottet förmenat, hvilket förmenande gifvit utskottet anledning att hemställa om afslag å k. m:ta proposition, Utskottet säger sig icke vilja »ingå i pröfning huruvida; med uppförande af permanenta befästningar å Gotland, det dermed atsedda ändamål i verkligheten skulle vinnag; men då fullständiga ritningar och kostnadsförslag sill befästningarna ännu ej hunnit uppgöras har utskottet funnit frågan erfordra ytterligare utredning.
Går man nu till handlingaraa i målet, fioner man, att alla militära sakkunnige, som undersökt förhållandena på Gotland, för att utse en lämplig plats för en befästning, äro ense derom, att Tingstäde är det enda ställe, som kan komma i fråga. Schefen för fortifikationen har förklarat, att, enligt de undersökningar, som vid så väl flera föregående som 1891 års fälttjenstöfningar med fortifikationens officerare verkstälts, och hvilkas resultat jämväl bekräftats af scheten för generalstaben vid de besök, som han tillsammans med schefen för fortifikationen gjort å ön, den enda försvarsställning uti det inre af Gotland, som gig för ifrågavarande ändamål, vore trakten kring Tingstäde.
Nu är jag för min del, utan att vara sakkunnig, dock på det klara med, att en dyrbar sjöbefästning icke kan komma i fråga, utan att man äfven på Gotland får söka åstadkowma en befäsning i det inre af landet, tjenlig att vara en stödje- och replipunkt för det fåtaliga manskapst. Man bör, enligt min tanke, gifva något på hand, att Gotland skall få en sådan befästning.
Den 24 April 1808 inryckte ryssarne i Visby; På samma dag 1892 har Gotlands försvarsförbund affärdat en skrifvelse till k. m:t, deri det uttalar »den fasta och ödmjuka förboppning, att riksdagen, såsom representerande Sveriges folk, skall i likhet med hvad Sveriges regering redan gjort, ådagalägga högsint nitälskan för värnandet inödens stund af den aflägsna öns trygghet samt dess svenska sjelfständighet och frihet».
Jag kan icke föreställa mig, att man säger något afgörande ord i afseende på sjelfva sättet för befästningens utförande, i fall man beviljar det anslag, som k, m:ts proposition, äro de begärda medlen afsedda till inlösen af mark å Martebo myr. Ju längre torrläggniogen af denna myr fortgår, dess dyrare blir marken, och derför bör inlösen ske ju förr dess hellre.
Någon nämde samtalsvis till mig, att det ju icke kan komma i fråga att anlägga någon centralfästning på Gotland. Det är icke fråga om att anlägga någon centralfästving.
Den ifrågasatta befästningen är icke i någon mån att likställa med Karlsborgs fästning.
Det är icke meningen att der förvara rikliga förråd, utan meningen är att för den svaga öbeväringen få en fast punkt, der den kunde försvara sig.
Jag skall icke inlåta mig på att afgöra, huruvida schefen för laudtförsvarsdepartementet: eller schefen för fortifikationen har rätt i afseende på detta verks beskaffenhet. Jag vill dock säga, att jag är kanske mera benägen för att gifva den senare rätt och antaga, att det kräfves tre;permanenta fästen för att inrymma öns milltära styrka. Men derom är ju icke fråga nu. Mean gifver gotländingarne på hand, att de skola få en sådan befästning, som de så lifligt önska.
Hvad beträffar en föregående talares yttrande, att man icke kan försvara Gotland, så tror jag icke derpå. Den, som vill försvara sig, kan försvara sig, Hade grekerna tänkt annorlunda, vär Asiens barbarer under Artaxerxes\’ och Xerxes\’ regeringar framryckte mot Grekland, hade de blifvit nnderkufvade. De trodde på: möjligheten att försvara sig och de försvarade sig. Och slutligen blef det de, som inträngde i och blefvo herskare i barbarernas land.
Herr Philipson: En ärad talare har nyss yttrat, att Gotland, denna Östersjöns perla, vore dyrbar för stormakterna. Men är det så — och det är nog så — är den ändå dyrbarare för oss att äga. Och hvarje åtgärd, som vidtagea till betryggande af vår äganderätt till denna perla, anser jag för min del vara välbetänkt, hvarför jag ber att få yrka bifall till k. m:ts förslag.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87
Handel och Sjöfart.
Inkomna fartyg: Till Klinte 30 Maj: galeas Elida, Stromsvold, Stockholm, salt, 31 Maj: skon. Karl Johan Fisch, Ystad, barlast; 2 Juni: galeas Margareta, Nyman, Neustadt, barlast; 4 Juni: skonert Lovisa, Ahlström, Ystad, salt.
Utgångna: Från Visby 8 Juni: skon. Helena Ahlström, Dagerort, slipsten; galeas Eilida, Stromsvold, Ystad, slipers, — Från Klinte 31 Maj: jakt Josefina, Veström, Södertelje, slipers; 2 Juni: galeas Ellida, Stromsvold, Visby, plank; 4 Juni: skonert Karl Johan, Fisch, Holstein, trävaror.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87
Passagerarelista.
Från Stockholm med Visby 9 Juni: ingeniörer Fanehjelm, Mattsson, grossh. Molander, hrr Bergqvist, Nilsson, Broander, Me lin, Lindblad, Palm, Hollstrand, Andersson, Jakobi, Knockenhauer, Ronqvist; fru:na Goldman, Lindblad, frök:na Bergqvist, Sylvan, Kinman, Bergenstjerna. — Från Stettin med Tjelvar 9 Juni: hrr Hanel, Man, Larsén, Freischuss, Minus, Stentzel, Jansson med fru, Fjellner med fru; fru Lénsé. — Från Norrköping med Gotland 10 Juni: fru Löfgren, frök:na Reutersköld, Schelin, Abrahamsson, Kanton. — Från Stockholm med Klintehamn 10 Juni: doktor Philp, disponent Gustafsson, ingeniör Carlsson, hrr Asplund, Valldén, Vahlström, Verkelin med fru, Calander, Ardell, Hoglin, Johansson, Lager, Hägvall; fru Ruthberg, frök:na Cederström, Sellman, Brandt, Callberg, Söderlund, Jansson, Othberg, Pettersson, 17 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten.
Oloflig vinförsäljning. Kronolänsman E. Eneman åtalade handl. J. V. Jakobsson i Garda för att hafva under de två sista åren till afhämtning försålt vin i mindre qvantitet än 10 liter, ehuru han dertill saknat rättighet. Svaranden erkände genom ombud. Utslag afkunnas vid tingets slut 15 Juli.
Handl. Oskar Jakobsson i Garda hade instämts af länsman E. Eneman för olaga utdelning af spirituösa drycker — punsch och konjak — i öppen salubod. Åtalet afsåg de båda sistförflutna åren. Svaranden genmälde i inlemnad skrift att han endast en gång bjudit en person, »som han trodde inte begagnade något sådant», på litet punsch, och detta hade skett i dörren mellan boden och kontoret. Nog kunde det hända att han sedan en eller annan gång på kontoret bjudit en bekant ett glas, men hade han ej trott detta vara lagbrott. Det hade skett i okunnighet. Åklagaren begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af höstingets första sammanträde för att styrka anklsgelsen.
Bedrägligt förfarande. Kronolänsman Svallingsson yrkade på angifvelse af f. nämdeman Engström ansvar enligt 22 kap. 1 paragrafen strafflagen å hemmansäg. Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, för bedrägligt förfarande, Angifvaren var personligen tillstädes, svaranden företräddes af sakförare C. E. Björkegren, Vestergarn. Anvgifvaren uppgaf, att han blifvit lagsökt och tvingad att betala två reverser å hvardera 50 kronor, hvilka innehafvaren, G. Bolin, Mafrids, erhållit af svaranden. Reverserna voro visserligen försedda med Engströms namn, men saknade borgen och vittnesunderskrifter och hade aldrig utgifvits såsom skuldförbindelser; de voro i sjelva verket endast skuldsedelsformulär, som Engström i oförstånd undertecknat med sitt namn, Han antog att de genom något misstag kommit i Karlssons ägo på samma gång som en mängd andra papper, åtkomsthandlingarne till Ragnvalds i Tofta, hvilken egendom Engström vid tiden för reversernas tillkomst, 1884, sålt till svaranden. — Svaranden bestred på det lifligaste att han på oärligt sätt kommit i besittning af de omstämda papperen; käranden visste allt för väl genom hvilka transaktioner de kommit i hans hand. I stället för vittnens namn voro de försedda med utställarens sigill. Han yrkade ansvar för falsk angifvelse och ville ha 200 kr. i skadeersättning. Målsägaren yrkade att hr Björkegren skulle frånträda sitt ombudskap, enär han vid målets fortsatta handläggning ärnade påkalla honom som vittne. Engström ville till sist ha hörda en tre, fyra vittnen, »som inte visste att han var skyldig någon menniska något». Åklagaren yrkade uppskof och att svaranden skulle ålägges personlig inställelse.
Rätten resolverade efter enskild öfverläggniog att målet uppskjutes till andra rättegångsdagen af första sammanträdet med hösttinget och att svaranden då skulle vid 25 kronors vite iakttaga personlig inställelse.
Svarandeombudet anmälde häröfver missnöje.
För underlåtenhet att skotta bort snön på ett vägstycke inom Vesterhejde socken var arrendatorn af Vestergarnsholm C. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson på angifvelse af fjerdingsmannen i distriktet. Förseelsen skulle ha skett 12 Mars. Svaranden genmälte, att han genom domänstyrelsens resolution blifvit arrendator af Vester garnsholm först 12 mars och att han dessförinnan ej kunde åläggas någon väghållnings skyldighet. Åklagaren påstod att svaranden under hela vintern innehaft egendomen och der verkstält arbeten, ehuru det formliga tillträdet skedde 14 Mars. Svaranden bestred alla kärandens yrkanden och begärde 30 kr. för sin inställelse. Målet uppsköts på kärandens begäran till första sammanträdet af nästa ting.
I barnuppfostringsmålet mellan Maria Pettersson, Sanda, och Johan Lyberg, Vestergarn, öfverlemnade käranden målet och yrkade att sv. skulle åläggas edgång. Svaranden har, som vi förut nämt, afrest till Amerika.
Testamentsklander. Lars Wahlqvist, Vestergarn, m. fl. yrkade upphäfvande af ett af snickaren Georg Sandelin i Vestergarn gjordt muntligt testamente, hvarigenom tillfallit P. Sellin och hans hustru en sparbanksbok på omkring 600 kronor. Klandret skedde på den grund, att muntligt testamente gäller endast ifall testator haft så liten tid på sig, att skriftligt testamente ej hunnit upprättas. Här hade en tid af ett och ett halft år förflutit mellan det muntliga testamentet och Sandelins hastig inträffande död (han blef nämligen vådaskjuten). Testamentet hade förut bevakats vid rätten, hvarvid ena vittnet C. Cedergren, hördes personligen; det andra, hustru Helena Kristina Cedergren hade på grund af sjukdom afgifvit skriftligt vittnesmål. Detta sistnämda vittnesmål godkändes först af käranden, men sedan han fått reda på att qvinnan aflidit återtog han sitt godkännande. Svarandena bestredo klandret emedan den aflidnes önskan genom vittnena var bevisad och man ej hade något skäl antaga att han sedermera ändrat beslut. Atthan ej lemnat skriftligt affattadt testamente kunde förklaras deraf; att han ej trodde sitt slut så nära.
Utslag afkunnas 15 juli.
Jordatvist. Vi ha förut nämt, att handl. Viktor Hansén på Burgsvik instämt enkan Bina Danielsson samt Johan Pettersson och hans hustru, Strands i Öja, Pettersson i egenskap af förmyndare för enkan Danielssons son, med yrkande att de skulle dömas skyldige afträda en lägenhet afsöndrad från Bobbenarfve i Öja. De nuvarande ägarne hade fått den i egenskap af sterbhusdelägare efter Jakob Öjedal, Mårtens, som i sin ordning bekommit den genom byte med en viss Cnasseur i Visby vid århundradets början. Käranden yrkade idag att få målet afgjordt på anförda skäl, men svaranden begärde uppskof för att styrka, det nära nog urminnes häfd finnes å lägenheten. Uppskof beviljades till andra dagen af första sammanträdet med höstetinget.
Misshandelsmålet mot Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla, förevar ånyo. Svaranden hade till rättegångsbiträde utsett Lars Jakobsson, Mårtens i Garda. Denne blef emellertid — figurligt taladt — »vägd på ena våg och befunnen för lättan», ty han stod sjelf tilltalad för misshandel. Båda par erna öfverlemnade målet, svaranden vidhållande sitt bestridande. Utslag 15 juli.
Oredlig hästhandel. Grälet om hästkraken emellan Petter Persson, Vesterväte i Väte, och Jakob Hjorter, Grogarns i Gammalgarn, för hvilket vi förut redogjort, anmäldes förlikt.
Kriget mot skyttarne i Tofta. Kronolänsman Svallingsson yrkade ansvar å f. hemmansägaren Petter Persson, Nasume i Tofta, för oloflig rapphönsjagt under de två sista åren. Svaranden nekade. Åklagaren erhöll uppskof till höstetingets fjerde sammanträde för att få som vittne hörd en sjöman, som för närvarande är ute och seglar.
— Samme åklagares mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, förevar ånyo. Denne är anklagad för att under förbjuden tid hafva innehaft och forslat rapphöns. Svarandennekade ilsket; det var »nagg och afund» alltihop. Ett vittne hördes, som berättade, att en dag i vintras svaranden fått åka med vi tnet till Visby, hvarvid han omtilat, att han med en annan skjuts till staden hade sändt en korg innehållande fåglar. På fråga hvad sorts fåglar det var, hade han svarat rapphöns. Svaranden bestred vittne-målet. Han hade nog sändt fåglar till Visby den dagen, men inga rapphöns — gamla vanliga bondhöns. Å svaranden, som hade mycket svårt att hålla sig lugn, yrkades af åklagaren ansvar för oskickligt beteende inför rätta.
Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde.
Skogshygge. I målet mellan J. Olsson, Kyrkby Etelhem, m. fl. och P. Pettersson, Smiss i Garda, m. fl., om olofligt hygge af undantagsträd, hvarom vi förut bsrättat, yrkade käranden, att edgång måtte svaranden ådömas, derest ej bevisniogen fioge anse full. Utslag afkunnas 15 Juli.
Ärekränkning. Alfred Petterssons, Kyrklasse i Atlingbo, uppskjutna mål mot hustru Anna Söderberg, Väte, behandlades. Stämningen innehöll, som bekant, att 9. skulle om käranden utspridt rykte, att denoe stått i brottsligt förhållande till en sin piga och bebållit henne i tjensten för att brottet fortsätta. Svarauden företräddes äiven denna gång af samme skarpsinniga ombud som förra gången. På kärandesidan hördes ett vittne, Nils Vestergren, Väte, som berättade en hårresande historia: »I höstas när jag arbetade hos Alfred Pettersson med slåttern, skulle vi en dag sofva middag och lade oss på logen. Men när jag höll på att somna, då kommer Anna Söderberg krypande bort till mig och tar mig i foten och säger: »Kom skall du få se något roligt», Jag sparkade till käri gen, förstås, men sen tyckte jag det kunde vara roligt få veta hvad det var, så jag gick dit. Och då fick jag se Alfred Pettersson stå kapprak i båset med tröjan på armen och — ta sig en pris snus». Både rätt och menighet funno historien dråplig, och kärandeombudet begärde betänksamt uppskof för att få tag i styfvare vittnen, Målet kommer för igen andra dagen af nästa sammanträde.
Samme kärande hade stämt muraren Joh. Fagerström, Väte, för ärekränkning. I detta mål hördes samma vittne som i det föregående, och berättelsen vardt ungefär lika upplysande.
Äfven här uppskof.
Misshandel. I dag var Lars Jakobsson, Mårtens i Garda, tillstädes att svara för misshandel, Han nekade för att ha slagit sin far trettondedagen. Hålet i pannan Hade väl gubben fått när han ramlat iku!l någon gång Inte hade svaranden varit full vid det omstämde tillfället heller. Han ville ha 50 krose för sin inställelse. Utslag afkunnas 15 Juli.
Skogsåverkan å Löjsta annexhemman. Till i dag var instämd utom Joban Karlsson äfven dennes far, C. O. Karlsson, såsom varande rätte arrendator af den mark, hvarest åverkan skett. Svarandena, som företräddes af ombud, nekade, Åklagaren begärde upp skof, samt att C. O. Karlsson måtte åläggas personlig iaställelse. Målet uppsköts till andra dagen af höstetingete första sammanträde och skall då C. O. Karlsson personligen infinna sig, vid vite at 25 kr.
A. A. Johansson, Hesselby i Linde, var åtalad för öfverträdelse at skogsförbud, Han erkände i dag förseelsen, men hade den helt och hållet skett på grund af okunnighet om tillvaron af något förbud.
Slagsmålet på Burgsvik. Då målet mot sjömännen Erhard Larsson och Ferdinand Jakobsson påropades var den förre frånvarande, Men då han genom intyg styrkte giltigt förfall blef han ej bötfälld. Tvänne vittnen hördes, hvilkas berättelser i hufvudsak öfverensstämde med förut aflagda vittnesmål. Sakens fortsatta behandling uppsköts till nästa rättegånogstillfälle.
Norra häradsrätten.
Frikänd från ansvar för ötverdådig framfart å landsväg blef husbonden Petter Karlsson, Sudergårda i Stenkyrka.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87